Vaknade med en låt i huvudet igen

Har inte hunnit skriva tidigare idag, men saken är ändå den samma när man vaknar med en låt i huvudet. Har skrivit om detta fenomen tidigare otaliga gånger och idag var det dags igen.

Har tro på att låtar har något att säga mig. En del menar att vakna av låtar är meddelande från andra sidan. Må så vara men då undrar jag vad morgonens låt vill säga mig? Att det är en favorit med bandet ifråga, som i det här fallet Lord of the Lost, är en annan sak.

Loreley

[Verse 1]
She knows her grief is a beast
That kills from inside
She lifts the souls from their home
At aerial high tide

[Pre-Chorus 1]
No moments alone, no sorrow to share
In search of a key you know is not there
Oh no, Lore-Loreley
Oh no, Lore-loreley

With arms to the sky and dreams in the dirt
Being stronger than death does not heal the hurt
Oh no, Lore-Loreley
Oh no, Loreley
Oh, Loreley

[Chorus]
Cry, Loreley
Cry for Eden, Loreley
Cry, Loreley
Cry for Eden, Loreley

[Verse 2]
She’s starved of light, no respite
Each breath’s a burden
Time can’t reverse her grim curse of life eterna

[Pre-Chorus 2]
No moments alone, no sorrow to share
In search of a key you know is not there
Oh no, Lore-Loreley
Oh no, Loreley

[Chorus]
Cry, Loreley
Cry for Eden, Loreley
Cry, Loreley
Cry for Eden, Loreley

[Bridge]
Scream for me
Scream for me
Scream for me
Scream for me

[Chorus]
Cry, Loreley
Cry for Eden, Loreley
Cry, Loreley
Cry for Eden, Loreley
Cry, Loreley
Cry for Eden, Loreley

[Outro]
Cry for Eden, Loreley
Loreley
Loreley

Texten hämtad från genius.com.

Skulle kunna analysera texten rad för rad, men det gör jag inte idag. Som jag skrivit tidigare om det här så är det inte alltid låten i sig som har mening. Det kan vara en rad i låten som vill säga mig någonting. I den här låten kan det dock ha fler meningar med flera rader var för sig. Men jag ska inte analysera mig idag.

Idag räcker det med att låten är bra som den är.

Utan shoppinglista

Igår var jag till affären. Hade fem saker att inhandla. Fem. Så ingen shoppinglista. Hur svårt kan det vara?

Tydligen väldigt svårt. Kom hem med tre av sakerna på sagda lista. Och Budapestbakelse. Det var definitivt inte med på listan av fem saker jag behövde. Det gjorde att jag kom av mig med dom andra sakerna.

När jag kom hem blev det att skriva ner dom där två sakerna som jag glömde bort. Nästa vända till affären kommer jag ha shoppinglista även om det bara är på två saker.

Men fick gofika igår eftermiddag och lyxfrukost den här morgonen med inhandlade Budapestbakelse i 2 pack.

Ny kattmöbel

Hittade oöppnad kartong med kattmöbel hos före detta svärmors dödsbo. Den fick följa med hem och ersätta min gamla sönderrivna kattmöbel.

Inte det lättaste att sätta ihop då ritningen inte var som dom från IKEA. Men till slut står den på plats och gamla på väg till återbruket.

Dock är inte katten imponerad i skrivandets stund. Får bara hoppas det ger med sig så hon inte ger sig på soffan för klovässning.

Funderingar om AHS

Med AHS menar jag American horror story. TVserie med olika skräckinriktningar beroende på säsong. I skrivandes stund så har det blivit 11 säsonger hittills. Tolfte pågår just nu.

Det är inte det jag tänkte skriva om. Att serien finns och hur länge den gått utan snarare det vad säsongerna handlar om. Ser om serien. Från start och tänker saker kring vad serien faktiskt handlar om. Hur säsongerna är uppbyggda. Vad grunden är. Och det faktum att jag funderar om dagens unga faktiskt har en aning om vad serien faktiskt bygger kring. Vet dagens unga om att serien bygger säsonger kring vad faktiskt en gång var verklighet?

Som säsong 2 som heter Asylym där grunden läggs på mentalsjukhus där det händer hemska saker. Hur grunden till serien läggs i en mentalsjukhus och allt som skrivs och sägs verkar som hittepå när det faktiskt var så på riktigt när det begav sig inom mentalsjukvård. Att det faktiskt var tvångsvård. Att det var förvaring. Att det var ECT, tvångsmedicinering, kalla bad och lobotomi som lösning på problemet. Där det var tvångssterilisering på icke önskvärda samhällsmedborgare. Allt det var på riktigt. Allt det faktiskt hände på riktigt. Vet dagens tittare att det en gång i tiden faktiskt var på riktigt? Jag är tackasam att dagens mentalsjukvård kommit längre än så. Vet var jag skulle kunna finnas om det fortfarande var som förr.

Eller som säsong fyra Freakshow. Där grunden är på cirkus för samhällets mesta avarter. Där männiakor som sälpojken eller skäggiga damen visades på scen. Dvärgar hörde till dom som visades. Där den kortaste, längsta. vigaste, tjockaste eller den starkaste var nummer i en föreställning. Det var verklighet inte alls för länge sen. Att det faktiskt fanns en verklighet för det. Att det sen blev förbjudet inte alls så för länge sen att exploatera människor som var udda och inte passade in i normen. Idag är den formen av cirkus bestånde av människor som väljer den formen av liv. Där det är en livsstil. Konst. Men en gång i tiden var det att visa upp människor mot betalning.

Vet dagens tittare och då menar jag yngre om att det faktiskt var på riktigt förr? Att göra en serie om någonting gör ju inte det till verklighet, men att det finns en grund, en bakgrund till allt det som faktiskt visas. En mörk historia som inte alla vet om, men definitivt behöver berättas för att det inte ska glömmas bort.

Alla av American horror story har en historisk bakgrund. Där grunden är någonting som faktiskt hänt på riktigt.

Säsong 11 NYC är absolut en som jag hoppas att dagens yngre tittare faktiskt förstår hände på riktigt. När AIDS kom på åttiotalet och drabbade bögsamhället i New York. Att det spred sig. Att folk blev sjuka. Att folk dog. Att samhället inte såg det som ett problem då det var bögarna som var drabbade. De var icke önskavärda och och homosexualitet sågs som en sjukdom och AIDS sågs som ett sätt att bli av med problemet. Det var inte förrän sjukdomen spred sig utanför bögsamhället och vanliga människor blev sjuka som samhället och myndigheterna tog det på allvar. Då hade sjukdomen fått fritt spelrum alltför länge och utan behandling som kom på 90talet så var det alltför många som satt livet till för en sjukdom som inte världen tog på allvar. Idag lever vi med HIV och det finns bromsmediciner. Sjukdomen finns än idag och vem som helst kan smittas. Ändå kan jag inte sluta fundera om dagens unga förstår att det som hände då faktiskt hände på riktigt? Och varje gång jag ser om säsong 11 ser jag inte serien som skräckserie vilket det ändå är. För mig som faktiskt upplevde det som kallas för AIDSscare så vet jag hur verkligt de tfaktiskt var. Är.

När jag pratar om serien med andra som undrar om American horror story så berättar jag om vad serien handlar om. Att det finns en bakgrund. Att det finns en grund som säsongerna bygger på. Att det finns en kärna av verklighet. Som Coven som handlar om häxor och bakgrund om förföljelse och bränning på bål. Eller Hotel där grunden till historien bygger på en av USAs första seriemördare som byggde hotel med gångar och hemliga rum för att ha ihjäl gäster och som kom undan med de väldigt länge då ingen saknade en gäst som ändå bara var där för en dag eller två. Att just den säsongen ändå handlar om annat är en annan sak som inte är poängen, Grundtanken och grunden bygger på någonting som hände på riktigt. Bakgrunden finns där. Någonting som hänt på riktigt.

Jag hoppas tittarna faktiskt tar till sig vad de ser och förstår att vissa saker har hänt på riktigt. Att det är en del av vår historia. Någonting som är för bra för att hitta på. Jag hoppas tittarna och då menar jag yngre faktiskt förstår att det finns saker som hänt på riktigt. Hemska saker som hänt på riktigt. Vad som var verklighet. Det som är verklighet.

Aprilväder

Välkommen april.

Söker jobb för jag måste

Vara arbetssökande och skriven på arbetsförmedlingen gör att man måste söka jobb varje månad. Inte det att jag har något emot att söka jobb utan det är antalet minst varje månad.

Så, sista dagen på månaden söker man jobb man inte vill ha bara för att fylla upp kvoten för den här månaden. Inget jag är stolt över, men som sagt fyller upp kvoten för sökta jobb.

Vi får se vad det leder till.

Samtal från förr

Det finns tillfällen som känns bättre än andra. Igår var ett av dom.

Ett av mindre bra sakerna som bipolär är att tappa kontakten med vänner. Oftast inte medvetet val utan en av dom där ”inte störa” som leder till år av inte kontakt. Nu har jag turen att ha byggt upp relationer förr som överlever år utan någon som helst kontakt.

Igår blev det telefon med en gammal vän jag tappade kontakt med sen jag flyttade från barndomstaden. Och då pratar vi typ 14 år. Jag vet. Låter sjukt men så är jag ju inte frisk heller.

Igår efter att jag tog kontakt via messenger så fick jag numret hon har nu och det blev 1,5 timmes samtal om allt och ingenting som om vi inte haft uppehåll med kontakt under alla år.

Blev att planera in träff när jag ändå är i barndomsstaden då och då. Och ja, jag har saknat henne. Och hon uppriktigt glad att jag tog kontakt igen efter alla år. Och för mig som lever med att skjuta folk ifrån mig är tacksam att jag faktiskt har vänner kvar trots mitt beteende som min diagnos orsakar.

Inte som ni

Tillbaka till att ha en låt som väcker mig mitt i natten. Inget konstigt, bara haft uppehåll ett tag.

Children of the night

We’re nothing like you
A wall in black
We’re nothing like you
And you don’t get who we are, who we are

We’re nothing like you
We dare the flow
We’re nothing like you
And you don’t know who we are, who we are

In a land of seals and sorrow
We kept waiting for the spark
So hail your kings and hail your queens
We’re different, we’re the children of the dark

We’re the children of the dark

We’re nothing like you
We’re true and free
We’re nothing like you
But you can’t see who we are, who we are

We’re nothing like you
And all the rest
We’re nothing like you
And you won’t guess who we are, who we are

In a land of hate and horror
We set an exclamation mark
So hail your kings and hail your queens
We’re rigid, we’re the children of the dark

We’re the children of the dark

For a new beginning
For a turnaround
Our heads are spinning
And we won’t calm down
We’re a wall in motion
Oh, a change is now walk in the park
What comes around
Goes around
You better watch out
We’re the children of the dark

We’re the children of the dark
We’re the children of the dark
Children of the dark
We’re the children of the dark
Children of the dark
We’re the children of the dark
We’re the children of the dark
We’re the children of the dark

We’re nothing like you, we’re true and free
We’re nothing like you but you can’t see
We’re nothing like you and all the rest
We’re nothing like you
We’re the children of the dark

We’re nothing like you, we’re true and free
We’re nothing like you but you can’t see
We’re nothing like you and all the rest
We’re nothing like you
We’re the children of the dark

Låt av Mono Inc och texten hämtad från google.

Sen är det ju det där med att tolka texten och vad det betyder och vill säga en. I natt inte svårt. Det är vad jag identifierar mig som.

Måendet?

Vara bipolär och medelålders kan ställa till det måendemässigt. Beror måendet på grund av diagnos eller det faktum att medelålders går igenom klimakteriet? För det är dokumenterat att bipolära har humörsvängningar. Det är också dokumenterat att kvinnor som går genom klimakteriet har humörsvängningar. Hur ska jag då veta vilket är vilket?

Födelsedag, besök och dödsbesked

Förra helgen var pojkvännen på besök för att fira födelsedag. Fredagen blev det att fira i förväg och möta upp Neo för årlig kinabuffe. Vi fyller år samma dag och blev att ta äta ute dagen innan för att spara lite pengar på resor i alla fall.

Lördagen blev lugn hemma med födelsedagsfika inköpt på lokala konditoriet. Middag och planen var att ha lugn hemmakväll. Samtal från Neo kom om besked att hans mamma gått bort och hittades hemma under lördagen. Kvällen blev då att pojkvännen fick vara tröstande och finnas till för mig. Tacksam att jag hade honom här hos mig.

Neos mamma har alltid funnits där för mig när det varit som värst även om relationen mellan mig och Neo inte höll. Jag är tacksam för allt det hon gjort för mig och kommer att sakna henne.

Pojkvännen åkte hem efter helgen. Har sedan dess varit stöttande för Neo och följde med honom hem till hans mamma igår. Gå igenom papper och se om hon lämnat lösenord till sidor, eventuella koder till kort och allt annat sådant där man behöver för att avsluta och stänga ner saker och ting.

Nästa vecka blir det att finnas där under mötet med begravningsbyrån. Det är vad jag kan göra.