221206

Dagens outfit.

En t-shirt som används endast en dag om året. Finlands nationaldag. Grattis Finland.

Publicerat i känslor, kärlek, kläder, Suomi, vardagslyx | Lämna en kommentar

När hjärnan inte låter en sova

Vad skulle mitt liv vara utan låtarna som väcker mig mitt i natten? Betyder visserligen att jag sovit om jag drömmer om att musik spelas i mitt huvud. Nattens låt har spelats förr i drömvärlden och i natt händer det igen. Lite Pain är väl aldrig fel.

Taexten hämtad från Google search och säger väl en del om hur hjärnan fungerar ibland. När den inte riktigt stänger ner ens för natten. Hur tankarna snurrar, maler och ältar. Behöver inte ens tänka på vad låttexten vill säga mig. Nu är det inte så att varenda rad stämmer in på mig, men ja ni förstår nog. Speciellt första versen.

Party in my head

I’ve been staring at the wall
And trying not to lose my head
I can feel the insanity is not too far away
It’s been knocking me dead

We’re going back to the ice age
And not like we did before
I’m trapped in this cage, I’ve got an itch that can’t be cured
It’s calling me out

There’s a party in my head, woah, oh
We’re all locked up
We’re all shut down
There’s a party in my head, woah, oh
I can’t get enough and I never wanna stop

We’re all living on the edge
I smoke away my pain
A lot of testosterone that’s boiling in my veins
It’s floating away

We’re all living like animals
It’s a new way of life
I can’t shut down the voices that are screaming in my brain
And it’s calling my name

There’s a party in my head, woah, oh
We’re all locked up
We’re all shut down
There’s a party in my head, woah, oh
I can’t get enough and I never wanna stop

Hey, this is the end
Don’t try to lock me down

There’s a party in my head, woah, oh
We’re all fucked up
We’re all shut down
There’s a party in my head, woah, oh
We can’t get enough and we never wanna stop

There’s a party in my head, woah, oh
You’re all invited
You’re all my friends
There’s a party in my head, woah, oh
We can’t get enough and we never wanna stop

There’s a party in my head, woah, oh
There’s a party in my head, woah, oh
There’s a party in my head, woah, oh

Mitt i natten och låten spelas på Youtube om och om igen. Försöker få bort låten från huvudet. Det går sådär. Och ja, texten har mer rader än första versen som stämmer in på mitt liv. Vill inte ens tänka på hur mitt liv skulle se ut om jag inte hade en soundtrack för vad som är min verklighet.

I can’t shut down the voices that are screaming in my brain

Det kommer bli en lång dag.

Publicerat i drömmar, lyssnat, mående, musik, sömn, trött, vardag | Lämna en kommentar

Tog en promenad idag

Behövde tanka busskortet så jag kommer iväg imorgon bitti. Lika bra att ta sig ut i ”dagsljuset”. Ja, mer grått än dagsljus, men det räknas väl? Behövde komma hemifrån en stund.

Unnar mig en saffransbulle idag. Det är inte direkt att jag är bortskämd med godsaker. Får se om den är lika god som den ser ut att vara.

Och ja, varje dag är halloween hos mig. Jag syftar på muggen i bakgrunden. Nu blir det go fika.

Publicerat i ångest, buss, ekonomi, kaffe, känslor, mående, ut och gå, vardag, vardagslyx, väder | Lämna en kommentar

Minnas tonåren blir fel ibland

Häromdagen tittade jag på Terror på Elm Street och skrev att jag kan låtsas att jag är fjorton igen. Att det sen gick fel någonstans och minnen från en del av min tonårstid kom upp till ytan (som igår) var inte riktigt så som jag tänkte med att låtsas vara tonåring igen.

Vissa saker ska man inte ens minnas. Än mindre gå in i överhuvudtaget. Det kommer upp saker som man inte vill komma ihåg. Än mindre tänka på. Och är man som jag med diagnoser som rör känslor slår det definitivt fel. Igår befann jag mig i spannet 1988 och 1994. En period i mitt liv jag inte bör närma mig ens på en bra dag. Inte minnas på en bra dag. Det drar ner mig varje gång. Att känslorna från då fortfarande finns där vet jag om sedan innan. Inte röra. Inte klia. Inte riva upp gamla ärr som fortfarande skaver. Och jag blev fullständigt hudlös. Blev för mycket att hantera.

Dom finns där även idag. Minnena. Även det inte är som igår så skaver det fortfarande. Inte lika hudlös. Minns människorna som fanns då. Dom som inte längre finns i livet. Allt var inte rent helvete under den tiden. Det fanns bra saker. Ljusa saker, men det är dom mörka som skaver fortfarande.

Jag slutade aldrig fly. Kanske dags att göra det nu. Bli allt det där jag drömde om på den tiden om vad jag skulle göra. Allt det där jag ville göra. Vad jag ville bli. Sluta flaxa. Helt enkelt sluta med att bara överleva. Det har nästan gått ett helt liv sen jag flydde från den verkligheten, men den har alltid funnits där. Skavt. Kliat. Irriterat. Stört. Och jag har sökt efter en trygg hamn sen dess.

Dags att stanna. Sluta fly. Våga drömma. Göra allt det där jag drömde om då. Skriva den där boken . Måla dom där tavlorna. Göra dom där resorna. Ja, ni förstår att listan skulle kunna göras lång. Tror mitt liv skulle få en annan vändningen om jag vågade. Det är dags att möta mig själv. Den jag lämnade bakom mig alldeles för länge sen. Såren finns där. Och dom skaver mer vissa dagar än andra.

Publicerat i ångest, drömmar, framtidsdrömmar, hobby, känslor, kärlek, mående, memory lane, rädsla, skaparklåda, skriva, smärta, vardag | Lämna en kommentar

När hjärtat brister

TW suicid och missbruk.

Drömde om Hjärter Kung i natt.

För er som inte vet vad Hjärter Kung är då är det han som är den första riktigt stora kärleken när man är ung.

Jag drömde om min Hjärter Kung i natt. Drömde att jag skulle träffa honom igen nu sisådär 30 år senare och Sol tyckte det var en dålig ide’. Sol har jag nämnt förr här och henne har jag känt snart i 40 år så hon vet hur det var när det begav sig med min Hjärter Kung. Inte ett dugg konstigt att hon då dyker upp i drömmen och avråder mig att träffa honom nu. Minns inte hur drömmen slutade men det jag minns mest är hur Sol var som hon är och jag var som jag är.

2 augusti 1988 träffade jag min Hjärter Kung. Har ingen minne av varför jag hade gjort resan ner till Blekinge sommaren strax innan nian skulle börja. Men så var det och minns hur mitt hjärta reagerade på honom. Jag som hade haft pojkvän innan trodde jag visste vad kärlek var, men oj så fel jag hade. Och att åka hem igen och lämna byn och honom fick mitt hjärta att gråta. Därefter blev telefonen vår kontakt. Telefonen och brev, då han faktiskt skrev brev till mig. Fick foton på honom som blev min käraste ägodell. Ja, ni hör ju.

Åkte ner några gånger och avståndet blev för mycket för honom. Det och att jag var så många år yngre. Då var fyra år enorm ålderskillnad. Han skaffade flickvän, men när jag var och hälsade på släktingar var det mig han satt och umgicks med.

Våra liv passade inte ihop och jag försökte gå vidare, men glömde aldrig min Hjärter Kung. Träffade andra. Hade pojkvänner. Inget varaktugt. Mitt hjärta var aldrig med. November 1991 åkte jag ner till Blekinge och blev kvar. Utan hem, men hade en vän vars soffa jag fick låna och min Hjärter Kung fanns där. Det var då drogerna hade kommit med i bilden i hans liv och han sa ofta att han inte ville förstöra mig. Men han kunde inte hålla sig borta. Så höll det på till april 1992 tills jag fick egen lägenhet. Han gick djupare i träsket och jag kunde bara se på hur han gled allt längre ifrån mig. Det var inte ett liv han ville ha för mig. Ett av de största grälen vi hade var då.

Han valde sin väg. Stängde mig ute. Träffade en annan. Jag likaså. En annan missbrukare som jag aldrig egentligen älskade, men han fanns där. Han försökte bli ren, drack mängder istället, återfall och jag kom med i den snurren. Visst hade jag varit med dom andra innan och delade en holk eller två, men aldrig det tyngre som smög sig in. Jag kom på att droger inte var min grej och såg de vänner jag hade haft innan jag flyttade ner gick ännu längre ner i ttäsket. Och jag var fast med min pundare. Såg Hjärter Kung ibland. Han undvek då att se mig i ögonen. Mumlade något om att det var inte det liv han önskade mig.

Juni 1993 ringde han en dag och frågade om han kunde få låna pengar. Behövde mat. Jag visste vad pengarna skulle till och sa nej till kontanter, men mat kunde jag köpa åt honom. Han la på och det var det sista jag någonsin hörde ifrån honom. Såg honom aldrig igen och jag var fast med min pundare. När en nära vän K sen sköt skallen av sig februari 1994 hade jag fått nog. Ett par månader senare kom gamla vänner från barndomsstade och hämtade mina saker och jag flydde byn jag älskade, men det fanns ingenting kvar.

Nu snart 30 år senare har 5 till av gamla kompisgänget dött av antingen medvetet ta sitt liv eller av oplanerad överdos. Hjärter Kung lever fortfarande, men jag vet ingenting om vad som hände efter det samtalet. Inte heller hur hans liv sett ut. Har idag kontakt med hans syster, men jag har medvetet aldrig frågat henne om honom. Jag tror hon förstår varför, men det får se ut så mellan oss. Det outtalade. För det är ändå så att en del av mig aldrig kommit över min Hjärter Kung.

Jag saknar det gamla kompisgänget ibland. Hur oskyldigt allt var när jag åkte ner 1988. Och hur jag flyttade ner 1991. Om nu välja att bo i någons soffa i nästan ett halvår egentligen är så oskyldigt.hur drogerna fanns där. I början ibland. Sen varje dag. Sen tyngre. Allt djupare och jag såg hur det som en gång var fanns i kanylen på bordet till slut.

Jag sörjer mitt gamla liv. Mitt unga jag. Hur livet var och vad det blev. Jag har nog aldrig slutat fly sen dess. Och ibland tänker jag på min Hjärter Kung. Idag mer än jag gjort på några år. Drömmar kan göra sånt med en. Påminna om allt det där man drömde om men som förvandlades till aska.

Så det där med att Sol finns där i drömmenoch avråder mig att träffa honom nu är inte så konstigt. Ändå har jag inte haft en enda tanke på honom på några år förrän jag drömde om Adam förra veckan. Samma kretsar. Han föll aldrig för det tyngre drogerna.

Och hjärtat brister med minnen som det jag skrivit om. Det är så mycket mer i den här historien som jag väljer att inte ta med. Så mycket smärta att det gör ont än idag att bara tänka på det. Så nej. Jag kommer inte söka upp honom. Och jag kommer fortfarande hålla mig från att fråga SysterYster om honom. Även om hon förstår varför. Det outtalade. Det gör fortfarande ont.

Tänk om man kunde kontrollera vad man drömmer om. Liksom stå där och godkänna vad det är för drömmar som man får drömma om. Men tydligen behövde jag bli påmind av allt skit igen.

Jag fick aldrig något riktigt avslut. Och kommer aldrig att få.

Och jag vill klargöra att Zoe hade ingenting med kompisgänget att göra. Hon var min livlina i allt kaos. Utanför allt skit. Tacksam för det än idag.

Publicerat i alkohol, ålder, ångest, boende, döden, drömmar, droger, fest, folk, känslor, kärlek, människor, mående, memory lane, resor, sömn, släkt, smärta, suicid, telefon, vardag, vänskap | Lämna en kommentar

Luften gått ur helt

Stress och ångest 24/7 sätter sina spår. Spänd som en fjäder och ständig klump i bröstet under dygnets vakna timmar blir tandgnissel och snurrande med avbrott under de få timmar jag sover eller försöker sova. Detta gör att jag nu med pengar utbetalda på kontot ligger som en urvriden trasa i soffan. Stressen och ångesten finns ju fortfarande där. Ändå inte lika påtagligt som under tiden som utbetalning inte sker.

Orken helt slut. Ingen motivation alls. Saker jag borde göra blir ogjorda. Saker jag önskar jag både hade ork och motivation till förblir orörda. Istället blir det att ligga på soffan med favorit i repris på datorn. Valet av vad jag ser på klagar jag inte över. Det är bara allt det där som får mig att hamna i det här tillståndet jag har åsikter om.

Men hey. Man måste väl se någonting positivt i eländet. Kunde varit värre. Kunde ju ligga här utan favorit att se på. Kunde fortfarande varit utan utbetalning. Nu är det ”bara” kroppen och knoppen som är helt slut. Dränerad. Utan ork.

Det gör inget om jag somnar ifrån det jag tittar på. Inte direkt första gången valet av vad jag ser på sker under dom här omständigheterna. Har ju hänt förr. Kan ju det utantill liksom.

Ska bara försöka få ner spänningarna i kroppen. Få ner axlarna. Sluta spänna käken. Försöka andas. Se på favorit. Gosa katt. Kanske blunda en stund.

Blöö.

Publicerat i ångest, bitter, blodtryck, dator, ekonomi, katt, känslor, kropp, mående, myndigheter, sömn, sett, Stress, trött, vardag | Lämna en kommentar

Utan busskort imorgon

Så är vi där igen. Meddela chefen att jag uteblir imorgon då försörjningsstöd håller på pengarna igen. Igen ja. Har väl hänt en gång sen jag började arbetsträna i maj som jag faktiskt inte behövt kontakta chefen om just det.

Ändå är det försörjningsstöd som är uppdragsgivare för att jag ska arbetsträna. Sen har hon mage att fråga varför jag inte varit där. Inte direkt att jag går de tre milen som det faktiskt är in till stan. Och utan utbetalning är jag strandad här ute i ingenstans. Att det finns ett mönster i när jag uteblivit verkar inte gå in hos idioten.

Sen undrar dom varför mitt mående inte blir bättre. Kan ju bero på den stress och ångest det innebär att söka och leva försörjningsstöd varje månad. Inte veta när utbetalning sker. Nu har jag fått vänta i en vecka igen. Igen ja. Och får se hur länge det blir den här gången.

Borde ringa, men det hjälper inte ett dugg. Hon rider på regler och om jag kompletterar (vilket i det här fallet var slumpmässig stickprov en vecka sen) så är det per automatik sju dagar påslag på utbetalning. Hon ruckar inte på den regeln så det där med ringa är lönlöst. Och det där med ”slumpmässig stickprov” tror jag inte heller ett dugg på. För vad är oddsen att jag behöver göra det igen den här månaden när jag fick göra det förra månaden och i augusti och maj?

Men visst. Dom vill verkligen knäcka mig. Måste störa henne oerhört att jag inte har gett efter än. Att jag inte gett upp. Kastat in handduken. Att jag lever fortfarande. Sen undrar hon varför jag är deprimerad och bär på ångest.

Blöö.

Publicerat i arbetsträning, arg, ångest, bitter, blodtryck, ekonomi, känslor, mående, medicinering, myndigheter, sjukskriven, Stress, suicid, telefon, vardag | Lämna en kommentar

Ser på skräck

Tydligen finns det studier som visar att vi ser på skräck för att kunna hantera verkligheten. Då är det väl just det jag gör. När verkligheten blir svårhanterbart så tar man till vad man kan hantera. Skräck kan jag.

Dammar av en klassiker. Eller snarare box med en klassiker. Blir en hel dag i soffan och försöka se om en gammal favorit för att glömma verklighetens fula nuna. Blir att ha sällskap av Freddy en disig dag i november. Som att be en gammal vän komma på besök. Inte direkt att behöva släcka ner för att komma i stämning. Snarare tända lampa då november kryper in.

Och valet av filmer inte så konstigt egentligen. Känns som om jag lever i en verklighet jag inte kan vakna ur.

Kan ju låtsas att jag är fjorton igen.

Publicerat i ångest, bitter, drömmar, höst, känslor, kärlek, mående, skräck, trött, vardag, vardagslyx, väder, vinter | Lämna en kommentar

Den där klumpen i bröstet

Försörjningsstöd fortsätter sin invanda behandling av mig. Fortfarande inga pengar på kontot och den där klumpen i bröstet har nu bosatt sig 24/7. Betyder att inte betala hyran i tid. Eller elen. Eller internet. Eller telefon. Eller andra räkningar jag har.

Jag hatar det här. Verkligen HATAR det här. Inte konstigt alls men det är så min verklighet ser ut. Varje månad. Inga undantag. Bara något dom verkar ha bestämt sig för att göra mot mig. Hela tiden. Varje månad. Om och om igen.

Och så undrar dom varför jag mår dåligt.

Blöö.

Publicerat i arg, ångest, bitter, blodtryck, ekonomi, känslor, mage, mående, myndigheter, sjukskriven, Stress, trött, vardag | Lämna en kommentar

Ord överflödiga när försörjningsstöd är som dom är

Jag skojar inte. Det är på riktigt. Andra månaden i rad. Orkar snart inte mer.

Publicerat i arg, ångest, bitter, ekonomi, mående, myndigheter, Stress | Lämna en kommentar