Det här med tidigare liv

Det sägs att dom med tidigare liv känner sig malplacerade i den här. Jag uppfyller den delen. Det sägs att dom med tidigare liv har tydliga intressen till specifika händelser och tidsepoker. Jag uppfyller den delen med råge.

Det där med intresse för vissa tidsepoker och händelser i historien har jag. I massor.

En av dom största är 1349. När pesten kom till norden, Bergen Norge. Själva digerdöden fascinerar mig. Läser det jag kommer över. Finner ämnet intressant. Väldigt intressant. Även om det inte kommer så mycket nytt gällande historia.

Sen blir det ganska enkelspårigt. Amerikanska inbördeskriget. Och då söder och inte nord. Andra världskriget, finska delen framförallt. Vietnamkriget. Observera att Amerikanska frihetskriget eller Koreakriget inte är med här. Inte heller första världskriget. Finns årtusenden av krig ändå dom jag fastnat för. Visserligen intresserad av svensk historia och århundraden av krig. Även en del av Romarriket tilltalar mig, men svårt att peka och säga när. Ändå inte sådär som dom jag nämnde ovan.

Så om jag levt tidigare liv så har jag levt under väldans massa krig. Samtidigt som det får mig att fundera på om jag nu levt då, då måste jag verkligen haft bråttom tillbaka om man ser till Vietnamkriget. Kanske var jag barn av sommaren av kärlek -69. Oavsett vad så måste jag haft bråttom tillbaka. Vem vet.

Ändå. Tankarna finns ju. Funderar på hur det kommer sig med just dom där tidsperioderna. Dom händelserna. Har ju ingen specifik anledning eller orsak i verkligheten. Inte så att intresset kommer hemifrån.

Kanske finns det någon form av sanning gällande själsminne av tidigare liv. Jag vet inte. Skulle dock förklara en del.

Annonser
Publicerat i andlighet, döden, historia | Lämna en kommentar

Släng av vansinnes funderingar om hund

Vet inte var det kom ifrån men poff! där var den idag. Från ingenstans plötsligt som om det var det självklaraste. Jag borde skaffa hund. Ehh? Det ska jag inte alls.

Ändå. Några sekunder av välbefinnande i att ”jag ska skaffa hund” sätter sina spår. Tankar. Känslor från förr. Hur det faktiskt vat att vara matte till en hund. Ändå vet jag bättre. Jag ska inte ha hund. Inte nu. Punkt. Ändå… tänk om.

Här kommer logiken in:

Jag är sjukskriven. Just nu. Sen då? När den tar slut. I bästa fall omplacering.

Skulle jag bli permanent hemma efter omvärdering av hur det är nu och eventuell sjukpensionering är en annan sak. Annat dilemma.

Rasem jag ens skulle kunna tänka mig handlar om utrymme. Min etta klarar inte rasen jag vill ha om det kommer till det. Rasen Irlänsk Varghund. Ni ser problematiken. Flytta till större så hunden får plats. Just nu inte på världskartan.

Och gällande utrymme skulle det inte ens funka med raser jag har haft som Pit Bull, Rottweiler och Cane Corso. Inte med mina 44 kvadrat och katt. Och just nu prioriterar jag katten. Det är hon och jag mot världen.

Så jag vet inte var konstiga idén om hund kom ifrån. Vet sen i somras att det definitivt inget jag ska ha. Definitivt inte just nu.

Jag är inte tillräckligt hemmastadd för vovve. För flaxig och lika oberoende som en katt av omgivning och omständigheter. Dra upp bopålarna när som. Behöver inte ens ha fast adress. Med hund en annan sak. Andra behov. Andra rutiner.

Nä. Usch. Vette fan var idén och tanken kom ifrån, men här får det då inget fäste. Även om tanken om ett liv med hund och fast tillvaro tilltalar mig. Tror ni fattar.

Publicerat i mående, kärlek, känslor, djur, boende, katt | 3 kommentarer

Bantningstips

Koka iordning så mycket pasta du brukar äta. Värm en färdig pastasås. Rör ihop innan du lägger upp på fat. Du kommer inte äta upp allt.

Publicerat i mat, vardag, vikt | Lämna en kommentar

Markservice

  • Dammtorkning
  • Rensa kattlåda (dagligen)
  • Ut med sopor av varierande sort
  • Städa badrum
  • Vattna blommor och plocka bort döda och vissna blad.
  • Klippa klor
  • Dammsugning

Ingen moppning idag dock.

Idag också byta handdukar i kök och badrum. Byta ut diskborste, svamp och trasa så det blir rent och fräscht.

Det är ju trots allt ingen som gör det åt mig. Känns bra efteråt dock.

Publicerat i boende, katt, mående, sopsortering, städning, vardag | Lämna en kommentar

Inte den här terminen

Har idag tagit beslutet att inte delta i hobbyverksamheten den här terminen. Inget lätt beslut men ändå viss frihet att inte vara bunden till en tid just nu. Räcker med Huset och tiderna där. Samtidigt tråkigt då det hade säkert varit jättebra för måendet till en viss del. Även om vissa av deltagarna borde ta titt på verkligheten ibland. Just nu orkar jag bara inte med det också. Tyvärr.

Får se om damerna är förstående och låter mig behålla min plats till hösten. Då har jag kanske kommit längre i måendet och personliga utveckling. Man kan ju hoppas. Just nu behöver jag ork för markservicen hemma och deltagandet i Huset. Där jag inte måste om jag inte kan.

Men så. Får se vad det här leder till.

Publicerat i ångest, bipolär, boende, höst, hobby, Huset, mående, vardag, vår | Lämna en kommentar

Tillståndet meh

Varit såna där meh dagar. Vill göra åker ingen ro. Se på film/serier men är rastlös. Ska laga mat men inget att äta fast skafferi och frys innehåller bra varor. Försökt mig på läsa men slutar med att jag läser samma rad femtielva gånger. För trött gör att vara vaken men för pigg för att kunna sova. Eller så börjar dagen med att kliva upp. Morgonkaffe och sen sova igen. Sån där mittemellan läge just nu. Inte roligt.

Tilläg: Borde städa och få bort kattsand. Vattna växter vore ju bra. Gå iväg och slänga papper och pappersförpackningar. Plasten vore ju också vara bra att få bort. Men nä. Vem bryr sig liksom? En ny dag imorgon.

Publicerat i ångest, boende, katt, mat, mående, sopsortering, städning, vardag | Lämna en kommentar

Den som la grunden för drömbilden

Jag har tänkt mycket på vad och vem som på grunden till bilden av förebilden av mannen för mig. Senaste tiden inser jag ju hur mycket filmer betytt för mig och fortfarande gör. Och det är några filmer som följt med mig så länge jag kan minnas. Och att titta på favoriterna om och om igen sätter väl sina spår.

Ett av dom är Highlander. Och för ett tag sen kom jag på mig själv att inse att som ung tonåring var det inte för Christopher Lambert eller Sean Connery jag tittade på filmen ibland. Min förkärlek till långhåriga metalkillar las nog där långt innan jag började umgås med långhåriga metalkillar. Jag pratar om rollkaraktären Kurgan.

Kurgan

Egentligen lite pinsamt. Det gör det inte mindre sant.

Att det sen fanns en i verkligheten. Då pratar jag om Peter Steele. Tyvärr gick han bort för några år sen så världen är utan en halvgud. Men för mig var och är Peter Steele bland det vackraste som vandrat på jorden. Och att han sen var bra på att göra och framföra sin musik. Musiken lever vidare även om mannen inte finns bland oss längre.

Peter-Steele-Catholic

Ni förstår… för 30 år sen lades grunden för drömbilden och håller än idag. För till och med ni kan se det.

Publicerat i kärlek, musik, sett, vardag | 4 kommentarer