Roadtrip

Varit på fyradagars roadtrip till Norge med Sol. Och nej, vi hade inte ihjäl varandra en enda gång.

För ett par månader sen kom jag med förslag om en dagstur över gränsen. Varken mer eller mindre. Bara att jag gärna ville ha sällskap. Det blev en fyradagars med övernattning. 

Första resa som hon och jag gjort någonsin. Har inte ens tagit en dag i Stockholm under uppväxten. Fanns inga medel för det. Eller möjlighet. Nu, som Sol konstaterade, 34 år senare tillbringar vi fyra dygn ihop i grannlandet. Båda två så extremt förälskade i det landet nu att det blir definitivt fler turer över dit. Om det sen blir tillsammans återstår att se. Vet bara att jag definitivt ska åka över igen. Hon med, med eller utan mig.

Jag kommer skriva om den här resan under separata rubriker så ni får vänta med detaljer.

Kan man vara nykär i ett land?

Annonser

Ca 10 kg

Varit och pratat med läkare om saker och ting. Sköldkörteln och Levaxin och prover om D-vitamin. Lämnade några tuber blod och vänta på svar. Om jag ska börja med D-vitamin igen. Har ju haft behov av det senaste två vinterhalvåret.

Valde att väga mig. Fått höra att jag gått ner i vikt. Att det syns. Att få på sig gamla byxor som man inte kunnat ha några år är en sak. Så… vågen visade – 10 kg sen jan/feb. Vet exakt vad jag vägde inför operation. 

Ganska nöjd faktiskt. Får fortsätta på samma spår helt enkelt. Det är en del kilon ändå. Och jo, fler att ta av.

Första kontakten med vårdcentralen avklarad alltså.


Det här om tid

Ibland dyker det upp saker på Fejan om tillfällen som jag postat eller någon annan på min tidslinje. Inget nytt under solen, den gör så. På gott och ont.

Senaste var ett inlägg jag la upp från Humhum. Fyra år sen. Det känns som en evighet sen, men fyra år? Inte möjligt. Rent tidsmässigt inte så länge sen, mentalt en hel livstid. 

En annan som dök upp för några dagar sen var från sju år sen. Där börjar vi snacka distans i tid även om det rent känslomässigt drog fram minnen jag inte ville komma ihåg. Sju år sen var då jag fortfarande var tillsammans med Pojken. Bara som uppdatering av minnesbanken hos er som läser det jag skriver. Ändå känns det liksom mer nära i tid än fotot den humhum. Konstigt det där. 

Ändå är det så konstigt med tid och minnen. 

Som två exemplen ovan. 4 respektive 7 år. Ena känna mer ”länge sen” än det andra. Konstigt det där. Handlar om minnen skulle jag tro. Känslomässiga minnen. Hur vissa saker känns som mer nyligen än andra. 

Uppfattning av tid är då så olika. Som att det som hände för över 20 år sen kan kännas som nyss. Medan andra saker som hände nyligen känns som en evighet sen. 

Nu är det inte bara minnen om mindre bra saker jag tänker på utan även det bra. 

Ta till exempel tillfället jag träffade och satt med husguden. Tidsmässigt är det inte så länge sen. Ändå känns det som en hel livstid sen. Det var knappt fem månader sen. Tänk vad tiden kan göra med en. Snarare uppfattningen av den. 

Kommer tänka på andra band jag lyssnat på sen urminnes tider och som jag sett live. Kan tänka på specifika händelser och kvällar. Bandet för kvällen och vilka jag var där med. Kan komma på mig själv att sen komma på att det var tio år sen. Fem år sen. Femton år sen. Att jag minns specifika händelser så tydligt. Kanske inte exakta datum och klockslag, men tillfällen. Ibland kommer jag ihåg tillfällen men inte året. På ett ungefär jo, men sen sviker minnet mig kraftigt. Men bandet; ja visst.

En annan är det då med människor. Hur länge de funnits i ens liv. Sen barndom ibland, ibland ett par år. Känsla och uppfattning av tid blir annorlunda. ”Känt hela livet” en helt annan innebörd. Känslan är ibland den samma. Konstigt det där. 

Sen har vi det där konstiga fenomenet att jag verkar ha raderat hela första årtiondet av nya milleniet. Inte det att jag glömt bort det utan det när man tänker långt tillbaks i tiden och tänker att det var väl typ tio år sen och tänker på något som hände på 90-talet. Har hänt flera gånger. Jag har också märkt att jag inte är den enda som gör så. Tänker 90-tal som något som hände för tio år sen. Men hey, det här gått snart över 20-30 år sen. Beror på vilken del av 90-talet man syftar på. Skrämmande ändå. 

Och nej. Jag kommer ihåg ner 90-talet och första årtiondet av nya milleniet. Konstigt vore ju annars. Även om åren går ihop är en helt annan sak. Vissa saker mer ”nyligen” än andra. Vissa saker ”en evighet” sen. Då ska vi inte ens nämna 80-talet.

Nä. Uppfattning om tid är individuellt. Det bara är så. Tid. Den fortsätter att gå.


Inte frisk

Jepp. Det är jag det. Envis som synden. Kan själv. Får skylla mig själv. Vet ju bättre. Egentligen. 

Kroppen sagt ifrån. Tvingar mig i sängläge. Har inget alternativ just nu. Bara gilla läget. Hade inte glömt bort. Ridit på vågen. En dag till. En sak till. Femtielva trappsteg. Femtielva kassar och kartonger. Inte lika mycket möbler. Men nu så den ifrån. Jag som har lika mycket trappsteg och kassar och kartonger kvar.

Blöö.

Skitkropp. 


Vykort

Känslan man får när det är annat än räkningar och läkartider i brevlådan ❤


Hylla monterad

Eller hyllor är det väl. Gjort det antal gånger. Inge svårt. Däremot ett helvete att få upp när man är själv. Väger ton gör den, Expediten 5×5, men upp kommer den efter gäng med svordomar och jävlar anamma. 

Bara böckerna som fattas. Blir senare projekt. Resten av dagen får ryggen vila. Men nu är den uppe och monterad i alla fall. 


Lampa i tusen bitar

Jo. Skrämde skiten ur mig. Hängt i en vecka. Överlevt femtioelva flyttar. Plötsligt tar den livet av sig. Någonting som släppte/slängde ner den? 

Glasen höll, så lite lim så blir den som ny ska ni se. Hoppas den får hänga kvar ett tag till. Tycker om den som faen ju.

Den borde inte ramlat ner. Krokarna är hela både i lampan och taket. Skumt. Får se om glödlampan funkar. Den är ju hel så.

Vart har jag lagt limmet?