Trots fel och brister

-”Du vet att jag är trasig”.

-”Vet”.

-”Och du vill ändå?”

-”Jepp”.

Det ligger något i det där. Och i det här fallet är jag också beredd på att våga tro.

Annonser
Publicerat i bipolär, citat, fibromyalgi, känslor, kärlek, mående, rädsla, vardag | Lämna en kommentar

Försova sig?

”Ledig” dag. Har ändå väckning så det är någon ordning på dygnet. Och ska ju flytta på bilen visst klockslag. Ingen panik. Inga fler direkta måsten när jag ändå är ledig. Det är då det blir jobbigt att vakna med ett ryck med känslan att ha försovit sig.

Idag var det riktig panik tydligen. Sätter mig upp medan jag mer eller mindre fortfarande sover och får hög puls och famlar efter telefonen samtidigt som jag försöker fokusera på klockradions röda siffror. Det tog ett tag innan jag fattade vad som hände och tanken om att jag inte försovit mig kom ifatt känslan av panik och jag kunde lugna ner mig.

Obehagligt är det varje gång det här händer. Inte första gången och kommer nog fler mornar/nätter jag vaknar med känslan att försovit mig. Om jag kunde somna om? Nope. Bara att kliva upp och sitta med både ångest och oro en stund. Verkligen försöka få kroppen att förstå att jag inte har bråttom någonstans. Tankarna snurrar. Som om jag inte är säker på att jag inte missat något. Glömt bort att jag ska vara någonstans? Ingenting inbokat idag. Jag borde kunna slappna av men svårt när jag vaknar med känslan av panik.

Publicerat i ångest, mående, sömn, sjukskriven, tid, utan jobb, vardag | Lämna en kommentar

Vinterskrud

Utsikten från balkongdörren en dag som denna. Som att bo på landet. Och det snöade visst.

Publicerat i balkong, boende, vardag, väder, vinter | Lämna en kommentar

För ett halvår sen hade jag hade en plan

I somras bestämde jag mig till följande: gå terapin och börja arbetsträna. Nu har jag gjort just det. Och uppföljningsträff av KBT inbokat i februari och jag fortsätter arbetsträningen med leende på läpparna.

Jag hade också en plan att få arbetsträningen bli med lön och därefter börja studera på distans. Omskola mig lite i smyg sådär. Den planen har reviderats och jag tänkt om gällande inriktning. Missförstå mig rätt. Första tanken var god men jag i den miljön kanske inte så mycket.

Omskolningen gäller fortfarande även om det blev åt annat håll. Egentligen inte förvånad då jag tänkt tanken förr men gjorde inget åt det. Nu har den däremot fått fäste ordentligt. Underlättar kanske när man haft bollplank om sånt där. Och som så mycket annat här i världen så kostar det förstås att göra just det.

Originalplanen om att få arbete med lön gäller fortfarande. Under tiden gör jag som jag gjort hittills sen i somras. En sak i taget. En vecka i taget. Syna och dra fram demonerna i dagsljus. Ifrågasätta tankefällorna varje gång. Försöka att inte oroa mig alltför mycket om framtiden. Lättare sagt än gjort.

Och just nu känns det som att jag är där jag just ska vara. Ändå finns det en känsla av att förändring är på gång. Vilken sort vet jag inte. Än.inte ens en hint av vad.

Just nu mår jag. Även om jag varit förkyld ett tag så är det ändå bra just nu. Sådär ovant bra. Och jag försöker att inte överanalysera det så mycket.

Publicerat i arbetsträning, bipolär, drömmar, förkylning, feber, framtidsdrömmar, jobb, känslor, mående, sjukskriven, studier, terapi, utan jobb, vardag, vänskap | Lämna en kommentar

Bandtröjor

Jag är en tjej som har bandtröjor. Jag är en tjej som bär bandtröjor. Girly shirts, linnen, long sleeve, munkjackor, luvtröjor och vanliga t-shirts. Och jag bär dom till vardags men också fest. Dom är alltid med. Alltid på.

Hat dock inte räknat dom. Har en del fortfarande nedpackat. Annars hade jag kunnat gjort just det innan jag skriver det här. När jag tvättar hinner det ibland bli två maskiner med bara bandtröjor. Vissa mer och oftare använda än andra.

99% är inhandlade på spelningar och festivaler där bandet var också på scen. Några få inhandlade för att jag vill just ha med det bandet. Också att bandet kanske inte finns längre.

Fördelen med att ha bandtröjor och som jag faktiskt använder är att jag inte behöver tänka på modet just nu. Jag följer inga trender eller mode för jag slipper just det. Bandtröjor är tidlösa.

Apropå tidlösa. Äldsta tröjan jag har och fortfarande har på mig ibland inhandlades 1988. Den är mer grå än svart dock. Älskar fortfarande bandet i fråga. En del tröjor har kasserats under åren. Men några har sparats och ligger längst ner i byrålådan. Kanske användas ytterst sällan på grund av att de är så gamla att de blivit sköra. Sen finns det tröjor som aldrig använts. Sparar till senare liksom. Ett av dom låg oanvänd i 11 år innan jag tog på mig den förra året. Sen är det ju så att vissa inte används för ofta då de tappar färg i tvätten. Vissa tröjor vill jag ha svarta så länge som möjligt.

Att jag är metaltjej är för mig inget konstigt. Att jag är metaltjej betyder också att jag bokstavligen är det ut i fingerspetsarna. Om inte annat så syns det.

Publicerat i känslor, kärlek, kläder, memory lane, musik, vardag, vardagslyx | Lämna en kommentar

Ut med bilen?

En del av mig vill bara gå ut och sätta mig bakom ratten och köra tills vägen tar slut. Ta mörka nattsvarta vägar och bara existera här och nu och lyssna på musik under tiden. Komma bort. På väg. Ingenstans och överallt. Allt skulle vara möjligt. Ingenting av det förflutna skulle få följa med. Lämna allt. Allt utom katten. Penni skulle självklart få följa med.

Just nu känns inte en biltur genom Europa så otänkbart eller omöjligt. Ta och se Karpaterna som jag drömt om så länge. Därifrån skulle jag kunna fortsätta in till Asien och köra tills Stilla Havet ligger framför motorhuven. Köra österut tills vägen tar slut helt enkelt. Just nu känns det inte omöjligt. Inget konstigt. Som sagt, en del av mig vill bara sätta sig bakom ratten och köra tills vägen tar slut.

Får skaffa pass till mig och Penni helt enkelt. Och en massa vaccinationer till båda oss. Eller kanske lika bra att jag/vi saknar just det? Vem vet var jag skulle befinna mig imorgon om jag hade pass och visum till vissa länder?

Men så en annan del skulle bara vilja åka till en stad nära mig och kramas. Ses och känna om det är meningen och om det funkar på riktigt. Får ha tålamod och vänta till när han kliver av tåget. Tålamod och tids nog så. Inte ha bråttom.

Istället ligger jag i soffan och gosar med Penni. Förkyld med feber och slut i både kropp och knopp. Men tanken om att ta bilen är lockande. Skulle ju kunna göra just det. Bara åka. Intressant hur min bippohjärna funkar med feber i kroppen. Och tur är väl det att jag är medveten om just det.

Publicerat i bil, bipolär, drömmar, förkylning, feber, fibromyalgi, framtidsdrömmar, katt, känslor, kärlek, mående, medicinering, musik, resor, vardag | Lämna en kommentar

Inte gå till affären

Brottas med hjärnan. Brottas med kroppen. Jag behöver inte gå till affären idag. Jag ska inte gå till affären idag.

Hungrig och sugen på massa konstigheter. Kokt ägg till exempel. Grillad kyckling och bytta bearnaisesås. Chips och dipp. Dr Pepper i 1 1/2 l flaskor. Pecanpaj. Allt på en gång. Helst.

Och jag vet att skulle jag gå till affären just nu skulle jag handla allt det där och sitta med allt och vräka i mig resten av dagen/kvällen. Så jag går inte till affären. Jag ska inte gå till affären. Jag kommer inte att gå till affären. Jag ska hålla mig borta från affären.

Och sitta hemma i soffan och dricka vatten. Men det hade ju varit gott med …

Publicerat i känslor, mat, mående, vardag, vatten | Lämna en kommentar