Handla mat hungrig i december

Det slutar med att jag får äta samma sak i veckor.

Det finns ju det där med att inte handla när man är hungrig. Jag gjorde det igår. Blev julmat. Julmat i storpack. Inklusive rimmad skinka. Jojo. Vad tänkte jag då? Uppenbarligen inte alls då jag kom hem med allt det där. 

Så jag har valt att fylla frysen med korv och köttbullar istället för att äta det nu. Räcker långt in på nästa år. Skinkan tillagad och står och svalnar. Någon form av eftertanke hade jag väl då den inte var det största i köttdisken. Däremot tillräckligt för att få mig att vilja kräkas på allt som heter julskinka om några dagar. Ändå… det är ju så gott. Någonting jag gör en gång om året.

Får se hur magen klarar av det här. Inte direkt så att det äts mycket köttprodukter här hemma till vardags. Och avsaknaden av gallan gjort att jag äter mindre och fettsnålare, magen tycker inte om alternativet. Förutom det och det faktum att det är mer vegetariskt på tallriken numera. Sen kommer julen. Första julen sen operationen. Med maten. Med sin skinka. Och ”bara en skiva till”. Återkommer om det där när jag vet.

Idag blir det att frossa i julskinka. Sen dricka vatten resten av kvällen för att det ändå alltid är för salt ändå. Men, det är en gång om året. Även om det blir flera dagar.

Annonser
Publicerat i mat, mående, vardag, shopping, vardagslyx | Lämna en kommentar

Får mig att le varje dag

Publicerat i djur, katt, kärlek, mående, vardag, vardagslyx | Lämna en kommentar

Intro 1

Idag gjordes introduktion 1. Förmiddag i ny miljö. Nya människor. Massa människor. Hållpunkter och så lunch och jag tackade för mig. 

Helt slut. Totalt slut i både knopp och kropp. Hjärnan kokt. Kroppen säger ifrån. Tydligen mer spänd än jag trodde. 

Intryck och bara positiva vibbar. Inga konstigheter. Inga måsten. Bara må-bra. Ändå känns det helt okej att jag är ”ledig” till nästa vecka. Små steg var det ju jag skrev om igår. 

Blir nog att ta och ta stödvila.

Publicerat i bipolär, sömn, mående, känslor, vardag, folk, fibromyalgi | Lämna en kommentar

Vad vill jag bli när jag blir vuxen?

Vilse i pannkakan. 

Visste ju vad jag ville bli när jag blir stor. Blev det också. Jobbade med det också. Jag ville bli och jobba med missbrukare. Jag läste till behandlingsassistent. Betyg och studielån bekräftar det. Jobbade som det. Hade resten av livet klart för mig. I alla fall till pension. Det sket sig. Gick in den berömda väggen. Inte bara en gång utan två. 

Så. Nu är jag alltså högutbildad utan mål och mening. Vart är jag på väg? Vad ska jag bli när jag blir vuxen? Jag har ingen aning.

Studiebesöket igår var och är för att komma ut bland folk. Ingen arbetsträning. Inga måsten. Inga krav. Räcker att jag kommer och visar upp mig som sagts. Inga konstigheter. Bara att jag kommer ut bland folk. Bara att jag kommer utanför väggarna. Bara så att jag går avbrott i tristessen. Låter ju bra just nu. Har ju varit sjukskriven i fyra år snart. Dags att ta sig ut bland folk igen. 

Vem vet. Det kanske leder till vägskälet där jag finner min mening. Mitt mål. Kanske finner jag vägen till vad jag ska bli när jag blir vuxen. Men just nu ska jag ta mig från punkt A till punkt B. Små steg. Måste ju börja någonstans.

Fasan är ju trots allt den att jag aldrig mer kan arbeta en dag i mitt liv. Fasan är att vara fast i det jag har och är i just nu. Diagnoserna ställer till det för mig. Jag erkänner och accepterar att jag faktiskt inte är frisk. Och kommer vara sjuk resten av mitt liv. Men det finns grader i helvetet. Så också i min sjukdom x2. Jag lever med det varje dag. Varje minut. Och det suger rejält. Det jag vägrar acceptera är att jag ska vara såhär resten av mitt liv. Det måste finnas någonting jag är menad att vara. Det måste finnas någonstans jag är ämnad att vara. Det måste finnas någonting jag klarar av att göra. Vägrar kasta in den handduken. Vägrar. 

Små steg. Ta mig från punkt A till punkt B. Räcker så just nu. 

Publicerat i ålder, bil, bipolär, drömmar, fibromyalgi, folk, framtidsdrömmar, jobb, känslor, mående, sjukskriven, utan jobb, vardag | Lämna en kommentar

Sopsortering

Erkänner att jag varit si och så gällande det här med sopsortering under åren. Nu tar jag väl igen det med råge.

Tidningar/reklam (Har inte klistrat upp ”ingen reklam” på brevlådan än), pappersförpackningar, plast, glas, metal, komposterbart och restsopor. Allt i sina egna kärl. Inge konstigt, inge svårt. 

Förvånar mig mest över hur mycket plast jag släpar med mig hem. Känns inte som så mycket tills man ser det samlat i kassen som ska till soprummet. Får bli bättre på det när jag handlar. Såhär kan jag ju inte fortsätta. Känns inte okej. 

En sak som kanske låter överdrivet, men jag är glad över mina grannar som låter bli att slänga plastpåsar i komposterbart. Och också det att de rapporterar överhuvudtaget.

Resten inga konstigheter. Ska fixa ”ingen reklam” skylt så blir det mindre sånt med. Efter mer än två månader på nya adressen och reklam så vet jag lite av vad som finns här omkring. Känns inte som jag behöver reklam för att veta vad som säljs i grannbyns matbutik. Åker ju inte dit för att handla det jag kan gå och handla samma saker för samma pris hemmavid.

Apropå miljönedvetenhet. Känner också för att säga att jag är lite stolt över att första månadens elräkning på nya adressen var på 202 kronor. Lovat mig själv att försöka hålla mig på den nivån i framtiden också. Gjorde ju inget ovanligt eller konstigt. Jag satt ju inte direkt i mörker om kvällarna. Gjorde det man brukar. Laddar telefon. Använder datorn. Använder spisen. Full fungerande frys och kyl. Lampa i fönstret dygnet runt. Använder kaffebryggaren 2-3 gånger per dag. När jag tänker på vad skillnaden mellan vad jag gör hemma och många andra gör: jag tittar inte på TV. Visserligen ingen micro heller, men det räknas inte tror jag.

Nästa projekt är att ta sig till återvinningsstation med wellpapp och saker som ska kastas. Samlar på mig så jag fyller bilen när jag ändå håller på. 

Förhoppningsvis bidrar jag till en renare värld.

Publicerat i bil, boende, grannar, kaffe, sopsortering, TV, vardag | Lämna en kommentar

Studiebesök idag II

Hade ju varit i tid om det inte varit dom här förbannade vägarbeten och avstängda gator överallt. Som utsocknes och inte kört på den sidan av staden blev det att snurra runt några kvarter tills jag valde att parkera bilen och gå sista hundratal meter. Gps:en var inte uppdaterad helt enkelt. 

Men jag kom dit i alla fall. Det var väl det som var huvudsaken. Resulterade i att jag gör introduktionen så får vi se hur det fortsätter.

Kom hem och sov ett par timmar. Nu några timmar senare blir det ingen hårfärgning idag. Fåfängan får vänta helt enkelt. Har ju klarat mig hittills så en dag eller två till kvittar faktiskt.

Och äntligen börjar vi få snö. Världen blir lite ljusare då. Hoppas den får ligga kvar också så behöver det inte vara så mörkt ute. Och att plogbilarna gör det dom ska.

Tydligen fick vi ny port under tiden jag var borta. Där ser man. Vad det nu var för fel på den gamla vet jag inte.

Publicerat i bil, bipolär, fåfänga, mående, sömn, sjukskriven, vardag | Lämna en kommentar

Studiebesök idag

Ska tydligen vara redo att sätta mig i bilen för studiebesök för eventuell arbetsträning. Har vetat att den var på g redan en månad sen. Fick veta tiden förra veckan. Och nu ska jag dit. Är jag redo? Inte ett dugg. 

Hade jag mått bra hade jag varit redo. Jag är inte riktigt det. 

Borde kanske ha färgat håret senast i förrgår. Borde kanske ställt mig i duschen när jag klev upp i morse. Borde kanske sovit som man ska om det inte varit för oron för tiden idag. Borde kanske få i mig frukost innan jag åker. Borde…. Borde.

Nu är det inte så. Nu blev det inte så. Nu blir det inte så. Och det är faktiskt helt okej. Faktiskt. För det är ju så att hade jag mått bra hade jag gjort allt det där. Hade jag mått bra hade inte studiebesöket idag ens bokats in. Jag får se det så. Faktiskt. Orkar inte låtsas nåt annat. Fått nog helt enkelt.

Att jag kanske sen färgar håret senare idag är en annan sak. Jag vet inte om det blir av. Färgen är ändå inhandlad så vilken dag som helst passar oavsett.om jag sen sover en timme eller två efter att ha kommit hem för att tröttheten tar över är en helt annan sak. Likaså med ätandet. Misstänker det inte blir problem med det så fort studiebesöket är avklarat.

Så. Snart dags att gå till bilen och puttra iväg. Blir gps idag. Vet ju inte riktigt vart jag ska. Okänd del av stan för mig. Stressmoment bara det. Men, det ska nog bra ska ni se. Åker med god marginal mellan adresserna. Det är något jag gör. 

Så. Byta om är nog en bra idé. 

Publicerat i bipolär, mat, mående, vardag, sjukskriven, bil, fåfänga, ångest | Lämna en kommentar