Månadsarkiv: juni 2009

är du satanist eller?

Sitter ensam hemma sen Pojken åkte i morse. Ibland ska inte han lämna mig ensam :). Idag är det dock på ett bra sätt. Jag har tagit mig tid och tagit vara på min reptilhjärna i värmen.

Idag har jag haft en resa längst memory lane gällande black metal. Jag har lyssnat och lyssnat och lyssnat igenom gamla favoriter. Om och om igen. Både en och två gånger. Både på skiva… youtube och gamla kassettband (!). Ja, jag vet jag är gammal. Ni behöver inte påminna mig.

Jag påminns om saker som sades till mig för över tjugo år sen av fröken Sol. ”Du kan för fan inte skriva att du tycker om band som du inte tycker om och knappt hört” (… nej mamma… det var hon redan då *ler*… Hur gamla var vi? Elva… tolv? ursäkta om jag hänger ut dig såhär käraste Sol… men vi känner varann ganska bra ändå… fortfarande får jag hoppas?? 😉 ). Minns inte vilket band det var hon blev arg över men arg blev hon i alla fall. Och jag lärde mig min läxa då… över tjugo år sedan. Jag har inte gjort det sen dess. Sen dess har jag bara skrivit ner band jag faktiskt tycker om och kan stå för att jag gör. (Lärde mig ju nåt då ändå… hehe). Vi har kommit långt sen dess du och jag.

Idag har jag lyssnat på finsk black i form av Beherit. Även lite Behexen och Horna. Jag har lyssnat på gamla Dimmu Borgir från Norge. Alltid Immortal. Lite Satyricon… de gamla då förstås. För att inte glömma bort Emperor, Old mans Child, Mayhem, Carpathian Forrest, Burzum och andra från förr (och ja… jag sätter Mayhem och Burzum i samma mening). Och ja… norskt så det skriker om det. Jag tillhör gamla gardet. Det finns ju så många bra idag att jag inte ens orkar rabbla upp dem! Googla eller ta youtube eller last.fm så hittar ni andra som jag inte nämnt. Men… jag tillhör ju då dem som INTE tycker om Darkthrone, men de måste ju nämnas mitt i allt det gamla om det ska vara rättvist.

Jag hamnar i konstiga minnesfragment som då jag fick frågan om jag var satanist. Ehh… nej. Sen finns det ju olika definitoner av det där också. Enkelt uttryckt så handlar det oftast om satanist eller Lavey satanism). Bara för att jag lyssnar på det och ser ut som en sån så betyder det inte att jag är en. Jag och Satan har haft våra duster och diskussioner och vi kom fram till att jag ej var en av hans anhängare. Jag vet var jag har honom och han vet var han har mig. Ömsesidig överenskommelse mellan honom och mig. Vi respekterar varann samtidigt som jag kan hålla med en del av hans budskap. Jaa… vad ska jag säga? Sökare som jag är. 

Frågan om jag är satanist utifrån vad jag lyssnar på är som att fråga en hiphopare om han skjuter ihjäl folk på grund av det han/hon lyssnar på. Dumt eller hur? Precis. Tänk efter både en och två gånger innan ni öppnar käften.

Som killen i fråga till exempel som undrade om jag var satanist. Jag undrade varför han frågade och han fortsatte om jag var en sån där som välte gravstenar. Ehh. Va? Nej. Skulle aldrig falla mig in. Han undrade då om jag var hårdrockare. Joo… det var jag ju. Och diskussionen tog en vändning som slutade med att jag nästan fick stryk. Hade det inte varit för hans kompisar och mina vänner hade det slutat väldigt illa. Man ska bokstavligen inte prata religion med en del människor. Orsaken var (och är den) att jag vet vad jag talar om. Jag vet vad jag står för. Och då är det svårt för någon att komma och tro att de kan sätta mig på plats hur som helst.

Och gravskändare har jag inte mycket till övers för. De som välter gravstenar i satans namn bör se sig själva i spegeln både en och två gånger. Det har ingenting med gud att göra. Inte med satan heller. De enda de/ni sårar är anhöriga. Och det är ju inte syftet eller hur? En riktig satanist skulle inte sänka sig så lågt. Faktiskt. Inte heller dem där som spikar upp djur på kyrkportar eller dylikt. Så jäkla dumt. Finns andra sätt att skända kyrkogårdar på om det är det de/ni är ute efter.

 Jag ska fortsätta att vandra längst stigen jag valt att vandra denna varma dag. Om det sen betyder att jag lyssnar till band som hyllar mannen där nere må så vara. Det känns som det kvittar idag. Lika varmt på jorden som i helvetet idag misstänker jag. Sak samma. Samma sak. Då spelar det väl ingen roll om jag får mannen från underjorden känna sig mer hemma än vanligt. Vi har en del att ta itu med han och jag igen.

Och för er som har lite funderingar kring det här… läs Sataniska Bibeln av Anton Lavey,  När änglar dör  av Andreas Roman eller varför inte Bibeln?

Vi återkommer.


det kom ett mess

Fick ett sms för ett par kvällar sen. Den var rop om hjälp tror jag. Eller nån som lyssnar. Men det var sent och jag sov. Samtidigt som jag sen när jag läst det blev mest irriterad. Orsaken är den att den som skrivit messet inte hör av sig i vanliga fall. Varför ska jag då mitt i mitt eget skit ta hennes också? Sen att hon väljer sina tillfällen att ropa ut till mig bara när det inte finns nån annan.

Mitt i natten mess om ensamhet som hon inte vill ha. Men ensamheten är självförvållad. Väljer man bort delar av sitt liv utifrån hur bra man har det emellanåt så ska man fan inte sen komma och tro att man finns kvar när det rasar omkring en. Jag är inte till för att sopa ihop resterna av trasiga liv. Jag är inte till för att pussla ihop människor. Jag är inte till för att lyfta upp människor när de ramlat. Jag tar inte att man bara kan höra av sig till mig när man behöver en jourhavande kompis. Det finns speciella nummer för det. Så som man bäddar får man ligga liksom.

Kanske låter jag bitter, men då får jag väl vara det.

Men vänskap för mig innefattar ömsesidig relation i både uppgång och fall. Att finnas där när man både mår bra och när man mår dåligt. Nog har vi haft våra turer både hon och jag när vi suttit i samma båt samtidigt och hållit på och drunkna båda två. Men när det vänder för den ena ska man fan inte lämna båten så fort som möjligt och lämna den andre vind för våg. Men när man väljer att gå olika vägar vid ett vägskäl och inte se sig om så ska man inte heller tro att den andre snällt står kvar och väntar. Om den andre sedan skiter fullständigt i försöken till att hålla kontakt så blir det ännu mer konstigt när den andre sedan tror att man finns där när livet inte blev som man hoppats på. Men mest av allt blir jag irriterad över är att den andre sedan blir förvånad över att den andre inte finns kvar. Att det verkar vara som att ett sms i natten ska släta över månader av tystnad.

Vänskap måste man vårda. Ta hand om. Akta. Vara rädd om.

Visst. En del vänskap överlever dagar… veckor… månader… till och med år utan kontakt, men de är lätträknade. Där vänskapen ligger på ett annat plan. En annan nivå. En annan dimension. Som om dagarna man inte setts eller pratats vid inte spelar någon större roll. Man kan ta vid där man slutade sist.

Och en del andra vänskapsrelationer är som förhållanden där man kan bli osams och gräla och vara ifrån varann ett tag för att det blir för intensivt en stund. Det finns dem med.

Men… sen finns det ju dem där som bara rinner ut i sanden av någon anledning. Man slutar umgås och man slutar höra av sig. När livet tar vändningar och visar vägar som inte är till för båda. Där båda måste gå sin egen väg. När man utvecklas åt olika håll. Växer ifrån varann helt enkelt. Dem där tillfällena som båda två är överens om. Sån där tyst överenskommelse som inte lämnar någon oförstående eller övergiven.

Och sen det där jag började skriva om. Välja bort människor som inte passar in i det nya som verkar vara så bra en stund.

Nu har jag det där messet kvar i telefonen. Ett antal dagar har passerat sen den landade i min telefon och jag vet inte vad jag ska göra med den. Svara eller radera?


varmt!!

Bild0170

Inget att säga. Bilden talar för sig själv.


promenix

Uppe med tuppen… eller svalorna… bara att välja. Jag föredrar svalornas drillande faktiskt. Och med förflyttning in till vardagsrummet med en öppen balkongdörr så blev det lite svalare att sova inatt.

Hett idag. Klockan är knappt morgon igen. Men vi har hunnit med en timmes promenad i morgonhettan innan det var dags för frukost. Vad hurtig jag blev helt plötsligt… dock inte utan påtryckningar från Pojkens håll. Men ändå. En timme är en timme.

Snart ska jag gasella mellan husen som en skållad råtta i och med tvätten. Så det där med att trycka innanför hemmets fyra väggar är det inte aktuellt även om de hotat med att det ska bli 29 idag. Usch.

Pust stånk och stön.


hejdå fetto

Idag började dagen med att vi klev upp innan åtta (!??) och efter andra mugg kaffe knöt vi på oss skorna och tog en timmes promenad innan det skulle bli för varmt. Tanken var den i allafall, för det hann ju bli för varmt innan timmen var slut. Vidrig hetta till och med. Men ändå… vi tog promenaden. Kan vara riktigt nöjd med den bedriften. Jag visade alternativa vägar till Pojken för eventuella andra dagar när jag inte är med.

Efter toksvettningarna efter promenaden blev det ombyte och frukost. Därefter tog vi den biltur som vi tänkte göra igår. Igår var vi istället iväg hem till Pojken en sväng och fixade med hans balkong så att katterna kan vara där ute sen när hela familjen åker upp. Han tiggde till sig en grillning hemma hos sina föräldrar också.

Avviker från ämnet igen.

Efter en tur till andra ändan av staden så tömde vi bilen på saker jag införskaffat på IKEA för att sedan fylla bilen med ett fetto utan dess like. Min tjockTV skulle få åka den sista milen till återbruket. Grabbade tag i säcken med annat skit som skulle kasseras och sedan bar det iväg för sista färden. Bye bye fetto säger jag bara. Lite vemodigt dock ändå. Skumt att man kan känna så för en TV, men den har följt med en och en annan vända i mitt liv. Den hade ju trots allt mer än tio år på nacken min gamla fettoTV. Den hade gjort mig sällskap mången ensam natt den där feta fan. Och så gick jag och ersatte den med en smalis. Hoppas bara att den nya inte är lika platt som den ser ut :).

Efter turerna till både IKEA (och Nisses) så blev det siesta. Och nu väntar fixelidoning här hemma. Sen får vi se hur döda vi är efteråt. För det är liiite varmt igen. Den införskaffade mätaren visar på 33 ute i skuggan och behagliga 28 inne (OBS! ironi).

Kanske hinner vi med en tur till andra sidan stan också senare ikväll och kastar över saker till fröken där borta. Beror alldeles hur det känns i hettan när vi är klara här borta. Och om hon vill visa sig för oss idag eller inte. Märks. Ringer henne sen. När jag orkar *ler*.


tropisk hetta

Nu vet jag ju visserligen att det måste vara över 20 + på nätterna också för att det ska kunnas kallas för tropisk hetta, men exuuuuse me (*himlarmedögonen*) om jag skiter i definitioner för tillfället. Varmt är det. Hett är det. Och när det är såhär varmt så kan man ju inte sova heller. Snurrsnurrsnurr om nätterna.

Industrifläkten jag köpte förra året snurrar för fullt här hemma om dagarna. Men  inte förrän solen bytt sida på huset. Blir liiite hett innanför mina väggar när solen ligger på om man säger så. Till och med katterna har satt på off läget här hemma. Ligger och bara är. Jäser i skuggan men ändå så att de har koll på vad som händer utanför fönstret.

Idag blir det att införskaffa nödvändiga saker igen. Jaaa… nödvändiga för mig. Gjorde ju ett ”litet” inköp igår som var nödvändig. Sen blir det att fixelidona här hemma och få ordning på saker och ting.

Nä. Kanske ska ta och göra mig iordning för dagens bravader. Ha det gött i värmen. Det kommer inte jag att ha.


vindstilla

Idag är det varmt. Vidrigt varmt. Sådär illa att man rinner bort redan halv åtta på morgonen, men vad gör man inte för att få pengar på kontot? Man klär på sig och kliver ut i stekheta solen för att ta sig till jobbet såhär sista dagen innan den där beordrade semestern. Och världen som verkar stå stilla i värmen. Redan nu, strax innan nio, fladdrar luften av hettan som bara kommer att bli hetare ju längre in på dagen vi kommer. Jag som inte är vän av värmen sedan innan. Puh.

La oss tidigt igår. Värsta pensionärsvarningen på oss numera. Men som jag skrivit tidigare så är torsdagar min värsta dag på veckan. Det tidiga sänggåendet fick oss att missa gårdagens stora nyhet… den som präglar alla TV kanaler och radioprogram denna morgon; att Michael Jackson gick och dog igår. Ojdå. Och så den där overklighetskänslan som dyker upp i sommarvärmen. Och funderingarna. Jag tillhör ju generationen som växte upp med svarta Michael och hans Thriller. Även om jag aldrig var en Jackson fan så fanns han ju liksom där. Svår att missa liksom. Speciellt när man tillhör den där generationen som tittade påMTV bara för att den fanns. Oj vad gammal jag blev igen. Det känns skumt att en institution som han inte kommer att finnas mer.  Kanske är det vetskapen om hans död som får världen att verka lite tystare idag? Jag vet inte, verkar ju inte bättre. Även om jag inte gråter blod över nyheten så kan jag ju ändå inte ignorera det faktum att han var viktig för så många andra. Vad jag sen tycker och tänker privat om saken låter jag vara osagt.

Nej, ska nog ta itu med dagens uppgifter nu när jag har slutat svettas för stunden. Känns bättre att få bort en del papper innan semestern, speciellt nu när jag fått min arbetsdator installerad. Bara det gör jobbet lite enklare. En egen dator gör att jag slipper känna som om jag rotar i någon annans privata saker. För för mig är en dator en privat sak, även om det är en jobbdator. Ungefär som att rota i en handväska eller nåt. Kanske är det jag som är skum men jag tycker så.

Jobba var det ja. ha en bra dag ni där ute i värmen. Om åtta timmar gör jag resten av er semesterfirare sällskap.

Förresten… Farrah Fawcett dog också igår. Den blonda från Charlies Änglar. Även om hennes död kommer att hamna väldigt mycket under M.J:s skugga så tycker jag att det bör noteras. Därav länkningen.