Månadsarkiv: november 2009

sista november del II

Nyss hemkommen genom ösregnet. Blöt ända in i märgen och så kom frusenheten när jag bytt om.

Hade ett brunt kuvert som väntade på mig när jag kom hem. Ännu ett av de där domedagsbreven jag väntar… väntat på. Diskret brun utan avsändare och orden nådde min ångest som legat och väntat på att få komma ut. Åklagarmyndigheten meddelar att: Det föreligger tillräckliga skäl till åtal. Fortsättning följer. Och jag undrar vad jag ska göra nu. Hur funkar det här? Jag är ju inte kvar där jag var. Vem ringer man med alla frågor? Vem tar hand om min ångest nu?

Jag ser det här som ett tecken på att jag är klar med klientelen. Att det jag funderat på i ett par veckor eller så betyder ingenting. Att jag inte ska söka det där jobbet jag har funderat på. Att jag har funderat på att gå tillbaka till missbrukarna. Brevet fick mig att inse att det inte kommer att vara möjligt. Inte i den här staden i allafall. Egentligen ska inte ett brev som den ovan få mig att dra den slutsatsen, men jag gör det. Tecken från ovan var det ja.

Nu till stora nyheten. Jag har pratat med chefen idag, och chefens chef som faktiskt var närvarande. Att ta båda på en gång var faktiskt väldigt bra ändå. Jag berättade om framtidsplanerna. Mina funderingar och att jag är på väg bort. De reagerade inte sådär nämnvärt faktiskt, som om de redan förstått det. Att jag inte blir långvarig. Jag förstår inte heller varför jag hade ojat mig så över det samtalet, nu när jag har facit i hand hur det faktiskt blev. Var och är. Men, jag låter fan sitta kvar på väggen en stund till, än är inte striden vunnen. En massa att ta itu med innan det blir verklighet. En sak i taget. Nu är ett av de stora hindren ur vägen. Nu blir det inte så konstigt att fortsätta prata om det.

En sak i taget.

Försökte nå min psykdoktor hela dagen, men det har varit upptaget hela dagen. Även till hennes telefonsvarare. Betyder bara att jag får prata in i den senare ikväll eller ta det imorgon när jag vaknar. Tiden måste flyttas. Helst till en dag så nära den jag skulle ha haft som det bara går. Men, det kan ju bli hur som helst. Speciellt med tanke på vad det är jag ska göra istället.

Jag har varit så duktig idag. Kvävt ångesten och tagit första stegen i striden om mitt liv.Jag har ignorerat en massa hjärnspöken och svalt rädslan. Och nu… nu blev jag bara sådär trött. Energin tog slut, även de som skickats till mig. (Tack för omtanken!) Ingen kan nog klandra mig heller. Det är mycket nu.

Annonser

sista november

Regnet öser ner. kanske lika bra om man ska tro på bondepraktikan: Anders slaskar julen braskar. Det betyder med andra ord att det kommer att vara kallt och snö till jul? Tillåt mig tvivla, men visst… den som lever får se. Kommer ju sitta med facit i hand om en månad.

Sista november. December imorgon.

1:a advent igår. Gjorde inget speciellt med den dagen. Jag firar ju inte jul, därför pyntar jag inte heller. Även om möjligheten till det finns nere i källaren. Det var faktiskt det enda låda som de lät vara ifred när källaren fick påhälsning. Tack för det lilla liksom.

Var till IKEA i helgen och inhandlade nya lampor till sovrummet. Konstig lampperiod jag kommit in i. Känns som om jag bara inhandlar armaturer när jag inhandlar nåt nytt till hemmet. Armaturer och mattor. Konstigt det där. Jaja, det går nog över det med.

Måndag är det också. dags att göra sig redo för resten av dagen. Irriterad på allt är jag tydligen. Känner hur jag har taggarna utåt. Mår inte bra av det här. Saker att göra. Saker som är planerat. Saker jag inte vill. Göra jul. Vara trind och glad inför kommande högtid. Jo, tjena. Orka liksom?

Bara ett samtal att göra innan jag går iväg. Byta tid hos psykdoktor. Fick den där tiden med posten, den jag hade väntat på är ju typiskt nog samma tid, men den går liksom före. Tror min psykdoktor förstår det.

Någon som har lite positiv energi att skicka åt mitt håll?


present

Pojken kom med en present.

Jag jätteglad.


tålamod

Ge mig tålamod.
Ge mig ork att ta mig igenom dagen.
Ge mig mod.
Giv mig lugn.

Giv mig styrka.


sista onsdagen i november

Hmmm, jag är helt dagvill. Började skriva rubriken med att det är sista torsdagen i november. Veckan blev väldigt lång helt plötsligt. Att vara inne på fel dag brukar ju ha den effekten. Oavsett vilket håll tankarna är åt. Idag är nog bara värre än andra, men jag har gjort det jag ska även om jag varit lite disträ emellanåt. Jag har befunnit mig i en annan värld idag. I en annan verklighet.

Onsdag. Mitt i veckan.

Tänkte på det där jag skrev igår om avsaknaden av kontroll. Hur saker och ting verkar leva sitt eget liv ibland. Hur saker och ting faktiskt händer utanför ens kontroll. Tänkte på kedjan av händelser som startade för snart ett år sen. Det där som hände och som påverkade mig. Inbrottet som avslutade förra året och vattenskadan som startade det här året. Inbrottet förvånade mig egentligen inte så mycket, även om jag helst hade sluppit uppleva känslan som kommer med den. Vattenskadan är väl mest årtionden av rinnande vatten i järnrör som leder till läckor till slut. Konstigare än så är det ju egentligen inte. Hade ju helst sluppit karusellen som kom med den, men kanske är det så att jag upptäckte då hur bra nätverk och relationer till människor jag faktiskt har. Utan dem hade det faktiskt inte fungerat. Samtidigt som jag är tacksam för att jag faktiskt var djurlös under den där tiden.

Jag inser ju idag att stressen och flackandet bidrog till att jag faktiskt kraschade till slut. Den kraschen fick mig att inse mina begränsingar. Den fick mig att inse hur sjuk hela situationen jag befann mig i faktiskt var. Med jobbet och livet jag hade då. Hur stressen och sömnlösheten och oron gjorde att den maniska depressionen blossade upp ordentligt. Tidigare hade jag ju lärt mig att leva med den. Gått på knäna emellanåt och bitit ihop och framhärdat, men till slut knäcks även den starkaste. En kedja av händelser som faktiskt ledde mig till rätt person till slut och som ställde rätt diagnos. Jag som trodde jag bara var lite utbränd. Så fel jag hade.

Tänkte sen mycket på det där jag skrev om bytet av arbete. Om jag faktiskt hade kontroll över det eller om den bestämdes åt mig. Jag vet faktiskt inte. Både och faktiskt. Att jag blev frågad om jag inte skulle söka tjänsten redan innan den sattes ut får mig att tänka i det här banorna. Att jag kanske trots allt i min desperation av förändring gjorde just det. Sökte tjänsten jag faktiskt besitter just nu. Fri vilja? Just nu är jag faktiskt inte så säker på det. Hade mitt liv sett annorlunda ut än det faktiskt gjorde hade jag nog inte lagt in en ansökan om tjänsten. Hade jag varit vid mina sinnes fulla bruk hade jag nog inte tagit det steget. Men just där just då var det ju hur logiskt och vettigt som helst. Jag ser det lite som en kedjereaktion på allt som hände just då. Men mest av allt viljan att komma bort från det jag hade då. Den önskan var väldigt stark, jag kom bort. Och i stora hela är det tusen gånger bättre än vad jag hade, men… ett stort MEN… fel plats för mig i förlängningen. Mellanlandning i en värld som inte är min. Startsträcka för det som komma skall. Nyttig lektion som man också skulle kalla det.

Nu är det ju också så att jag har ju under en längre tid funderat, planerat och förberett mig för det här med starta eget. Funderingarna blev konkreta i och med kursen jag valde att gå i böran av hösten. Nu är det mer att det hänger på förberedningsstadiet och ska egentligen bara sjösättas. Det fanns bara små hinder på vägen innan jag skulle trycka på sända knappen för att registreras. Små och små är väl egentligen fel ord, bara jag som krånglar som vanligt. Det tolkar jag eg ntligen mest på att jag kanske inte är helt redo att få all fokus på mig just nu… än. Eller så är det bara jag som ser hinder som egentligen inte finns. Jag vet inte.

Att det sen har dykt upp en annan grej som får allt att ställas på sin spets. Tankarna tog en annan form. En annan inriktning än de de brukar ta… ha. En massa ”tänk om” tankar och fan blir bara större på väggen. Jag vandrar en okänd väg just nu. Skrämmande väg i en mörk värld. Mailade en ganska desperat mail till en väninnna efter det skrivna igår om att jag behövde en vettig vuxen att prata med. Hoppas hon tar det som en komplimang och inte blev förnärmad eller ännu värre… att hon ska tycka att jag är jobbig som skriver sådär. Jag lider ju av det där dilemmat som kommer från åratal av ”inte störa” (missbruksbarns syndrom) som jag brottas med varje dag. Men nu känns det som om jag måste faktiskt störa lite.

Onsdag idag. Inte torsdag. Blöö.


sista tisdagen i november

Lika grått och trist utanför fönstret som det har varit under senaste tiden. Uppe med tuppen i morse ändå, efter många om och men tryckningar på snoozeknappen. Tvätthögen minimerades till ingenting på några timmar och sen iväg på möte innan min egentliga arbetstid. Prat om framtiden gör mig bara kräkfärdig. Nästa år närmar sig med en rasande fart.

Jag har börjat summera året redan. Summering som leder till ännu tyngre sinne. Hur mitt år började till exempel räcker ju gott och väl, men det har varit en grej på en annan. Ingen ro, ingen vila. Hinner ju knappt andas emellanåt. Turerna har varit många. Yttre och inre händelser som jag tvivlar på att jag kunde ha påverkat egentligen. Saker och ting händer av en anledning sägs det ju. Att jag ska lära mig något antar jag. Största läxan det här året är väl egentligen att jag måste lära mig att släppa tanken om kontroll. Att jag ska lära mig att saker och ting sker utanför mitt kontroll helt enkelt. Så som det sett ut i år hittills. Inbrott och vattenskadan i början av året till exempel. Sjukskrivningen på det. Byte av arbete ett annat… eller vänta? Hade jag kontroll över den biten? Vet inte riktigt. Nåja… så kom hösten. Jag med den.

Lång lektion i ämnet acceptans?

Nattfunderingarna är inte ens roliga längre. Förutom det där ovan så kommer en annan mörkare påminnelse från förr upp. Släktdrag och arv till exempel. Familjehistoria som har ältats och vridits fram och tillbaka. Den reella kunskapen och det jag bara kan gissa mig till ger ju en del del funderingar. Vetskapen om var de kommer ifrån och tendenserna jag har till nattgrubblerier sedan innan gör ju sitt.  Ett av de mindre trevliga telefonsamtalen följdes upp idag i och med att de ringde upp och ställde en hel del frågor. Jag svarade så gott jag kunde. Detta resulterade i att jag kommer att få en tid skickad till mig, men att det skulle dröja typ en månad innan jag hade verkliga tiden. Men nu är det ju liksom gjort.

Tankarna är ganska svarta just nu.


natten är här igen

Ser tecknen.
Känner igen känslan.
Tankarna som dyker upp är som gamla bekanta jag inte sett på ett tag.
Bekanta som jag inte saknat, men tydligen släppt in.

Betyder det att det är som vanligt igen?