Månadsarkiv: maj 2010

dödens trött

På jobbet och ska ha sovjour. Dödens trött är jag också. John Blund har jobbat övertid och hällt all sand den bara kan bära för att få mig att inse att det är dags att sova och då sova ut ordentligt. Men jag kan inte. Inte än.

Vi har flyttat helt nu och allt har gått i ett. Lever bland kartonger och nyfikna katter. Har knappt varit hemma. Knappt träffat Pojken. Knappt hunnit sova innan jag ska vara på jobbet igen. Samtidigt som det är skönt att vara i det nya upptäckte jag att tystnaden kan vara väldigt störande. Jag som är van att bo vid en huvudled, och har gjort det de senaste femton åren typ, gör att tystnaden i förorten blir påtaglig.

Vet ni hur fel det känns att säga att tystnaden är störande? Men, den påverkar min nattsömn. Den får mig att ha svårt att somna samtidigt som den gör att jag vaknar och ser på klockan titt som tätt. Den och det faktum att jag är rädd att försova mig. Varningsklockorna klämtar och slår på stortrumman samtidigt. Varningslamporna blinkar och jag… jag fortsätter att gå till jobbet dödens trött. Aldrig bra. Definitivt inte för oss bipolära.

Var till min nya läkare på vuxenpsykiatrin här i stan tidigare idag. Första mötet tog tid och läkaren ställde alla frågor mellan himmel och jord. Formulär efter formulär gicks igenom och språkförbistringar gjorde att jag var där längre än vad som var tänkt skulle jag tro. Den pratade om litium och jag slog bakut. Inte så länge de mediciner jag har nu fortfarande fungerar säger jag. Den förstod mitt resonemang, men vidhöll ändå att det är ett alternativ. Jag vet det. Men för mig är det sista utvägen liksom. Vi får se vad framtiden har att visa helt enkelt.

Mötet resulterade dock i att jag kommer att få kallelse till samtalsterapi utifrån mina önskningar och problemområden. Jag visste inte vilken av dom jag skulle börja med. Bildterapi som ett alternativ, mest föra att känslorna ska få möjlighet att komma fram. Men oavsett hur var och när det blir kommer det att bli en tuff resa jag har framför mig. År av terapi för att läka alla sår jag har i själen.

Nä, nu ska jag nog försöka mig på det här med sova. Om inte annat så ett par timmar i alla fall.

Annonser

flytt och jobbhelg

Befinner mig på jobbet just nu. Tar en snabb paus och skriver här för att visa att jag lever.

Vi flyttar denna helg samtidigt som jag har min jobbhelg. Pojken tycker att det bara är skönt att jag inte är i vägen för de andra. Han vet ju hur jag kan bli när jag blir trött, stressad och irriterad. Gårdagen hjälpte jag till tills kavalleriet tog över och jag skulle jobba. Så visst har jag känningar i ben och armar av kånkandet jag hann med ändå. Helt slapp jag ju inte. Sen är det ju så att det ska ju ställas på plats också. Nog får jag ta min dos av flytten jag med. Tro inget annat.

Första natten i nya hemmet klarades av igår. Det gick sådär. Katterna var som besatta av allt det nya så det blev inte många timmars sömn. De var överallt och ingenstans hela natten. På lådor, i lådor och runt dom också. Känns idag kan jag ju meddela. Trött som en gnu, men det är okej. Nytt kapitel startades igår.

Sen kommer det att dröja ett tag innan jag kan skriva igen. Blir utan internet tills den första juni. Mig drabbar det ju inte alltför mycket ändå. Jobbar ju måndagen också så. Men nu vet ni hur det ligger till i alla fall.

Samtal från Pojken för ett par timmar sedan avslöjade att de är klara med allt redan idag. Till och med städningen är avklarad. Har vi bra vänner eller vad? Och nycklar kommer att lämnas över imorgon. Har vi bra flyt nu eller?


festivalbiljett

Jag har inhandlat 3 dagars festivalbiljett till Rockweekend idag.

Jag vet att det kanske låter konstigt med tanke på att jag skrev för några månader sedan att jag hade biljett till Getaway, som är under samma helg. Jag ska nog skriva hade en biljett till den. Biljetten såldes under helgen när jag bestämde mig för att inte gå på den. Visserligen finns det en massa band som jag skulle kunna titta på där, men jag kände att jag ville till den andre istället. Kände bara att de band jag skulle få se igen, inte var de jag ville se igen. Klarar mig bra utan. Jag kände bara att jag skulle säkert bli uttråkad under hela grejen bara och det är inte bra.

Jag fick Getaway som födelsedagspresent. Jag ville verkligen gå på den med Pojken och alla de andra som skulle göra oss sällskap och alla de som vi skulle få möta under tiden vi var där. Men det var då, jag väljer att vara någon annanstans. Jag väljer ett flygfält och vara ifrån Pojken istället. Samtidigt som det kanske låter konstigt när jag säger det så kan det faktiskt vara bra att vi gör såhär. För vår skull. Det är lite mycket nu, med alla stressmoment som finns runt omkring oss och intensiteten i allt. Vi blir lätt irriterade när det är som det är med flytt och allt det andra som hör till. Ingen sits vi vill vara i, men nu är det så. Kan vara bra att komma bort en stund. På varsitt håll. Han tycker lika som jag i den här frågan. Faktiskt sant.

Så jag sitter med en 3 dagars festivalbiljett i handen och ska ikväll prata med vänner uppåt landet om sovplats och allt det andra som kommer med festivalsnack. De tycker att det ska bli jättekul att jag kommer upp då. Att de får en chans att lära känna mig utan Pojke i närheten. Blir bra det här.


en dag till innan flytt

Idag är sista dagen i den här lägenheten. Idag är sista dagen att packa ihop det sista. Idag måste det sista göras. Idag.

Försöker komma ihåg att befinna mig i nuet. Försöker se bortom kartongdjungeln som breder ut sig i lägenheten. Försöker se lugnet som råder mitt i kaoset.

Det är svårt.


en dag till

Idag är det bara en dag till innan flyttlasset går från denna adress till det nya. En dag till och sedan blir det att bära och slita och dra allt, och lite till, ännu en gång. Känns hur bra som helst. Grannarna och flytten tär på relationen. Sådär påtagligt att jag bara vill få flytten överstökad. Jag vill ha min sorgfria Pojke tillbaka.

Men, en dag till här bland alla flyttlådor och nerpackad liv, och det som ännu inte packats ner, innan det blir att hämta nycklar och kliva in i det nya. Jag längtar.


hemma idag med

Magen verkar okej. Inga konstigheter nu på morgonen i alla fall. Alltid ett plus i kanten. I och med att jag var borta igår och hade feber är det lika bra att stanna hemma idag med. Än är vi ju inte över bäcken om man säger så. Ringde till samordnaren och pratade lite med henne om det där. Berättade också att de hade ringt igår och frågat om jag ska komma idag eller ej. Hon visste inget om det samtalet, vilket förvånade mig en del. Borde inte hon veta om det liksom? Nåja, som hon sa till mig var att det var liksom deras problem, inte mitt. Säger en del om hur arbetsplatsen fungerar skulle jag tro? 

Idag damp det ner en tid till psyk här uppe. Min första kontakt med psykiatrin i nya staden. Vi får se hur det mötet blir. Jag som har så svårt att lita på öppenvården. Tydligen har de ett gott rykte här. Pratade med svärmor om det där, och hon om någon borde veta hur det ligger till. Hon arbetar på försäkringskassan så hon vet om man säger så. Jag får lita på henne helt enkelt. Känns väl helt okej att få tiden nu ändå. Så första intrycket blir avklarat och jag kan få svar på de obesvarade frågorna. Hur insatta de är om min diagnos till exempel. Väldigt viktigt att jag träffar rätt från början om man säger så. Jag är tyvärr inte alltför pigg så tidigt på morgonen, men det ordnar sig nog.

Sen ska jag väl tigga till mig en samtalsterapeut också. Så jag kan reda ut mitt liv hittills. Alla de där såren som ligger öppna och skaver i själen. Känner att det är dags att bearbeta såren efter uppväxten, mammasåren som vägrar att läka. Infekterat långt in själen kan man säga. Samtidigt som jag har andra saker att prata och reda ut. Men, en sak i taget. Träffa läkaren först. Det andra kommer sen.

Eller, det första som ligger på listan över viktiga saker är faktiskt jag. Ta hand om mig själv i första hand. Måste komma ihåg det.


mår lite bättre

Väcktes av brevbäraren för ett tag sedan och klev yrvaket upp och undrade vad det var som lät. Jag hade då sovit tre timmar och magen känns lite bättre. Kan i alla fall gå på toaletten för att göra nummer ett utan att göra nummer två samtidigt. Okej, mer information än ni ville ha kanske, men ingen tvingar er att läsa det jag skriver. Eller hur?

Jag vågade mig på att göra en halv panna kaffe och sitter nu med andra muggen. Än så länge känns det bra och det lutar åt att det hela är över. Men, än vågar jag inte ropa hej liksom. Har inte ätit än, och det bör jag ju göra.

Halva dagen har gått och jag har planerat att ta det lugnt idag. Febern finns ju ändock kvar. kanske tar jag ändå en låda eller två för att få ner det som ändå ska med till det nya. Det får bli senare. Nu ska jag fortsätta att hålla tummarna för att magen tål kaffet jag intar just nu.