Månadsarkiv: juli 2010

sista dagen i juli

Egentligen inget vettigt att skriva om. Mest en notering om att jag lever, andas och finns till. Mer irl än på nätet. Det ska ses som en bra sak om ni frågar mig.

Några dagar gått sen sist och inget nytt under solen om ni frågar mig. Sova och se på dumburken och sova lite till. Mycket sova under de senaste dagarna.

Var och handla här igår och såg då en kollega tillsammans med en av klienterna vid sisan av vägen och var väldigt glad att de aldrig såg mig. Fick en släng av kraftig ångest (som gick över på någon sekund) och då genom att bara tänka på att jag ska tillbaka på jobbet på måndag. Idag, lördag, fick jag ett samtal från jobbet (där jag panikade innan jag svarade och hann tänka akutläge och brist på vikarier och så vidare) där kollegan i andra ändan undrade om jag visste om schemaändringar som komma skulle. Ehh? Va? De hade fått infot och ”alla” hade tills idag på sig att tala om vad de tyckte om saken. Ehh? Va? Det skulle bli mindre tid men ingen ändring på lön. Jag klagar inte, gör ni? Just det ja. Att det sen skulle bli att måndagar försvinner gör ju att nyheten blir bättre. Bara tanken att mändagar föösvinner gör att det blir enklare att andas. Men, ja, inte nu på måndag då. Utan sen.

Frågan är ju dock ändå… blir det ett sen för mig? Jag har ju tänkt på det där nu ett tag. Ska jag eller ska jag inte. Enklast vore att vara kvar och få den lön man har… men, det är inte värt priset jag betalar. Äh. Jag är ju för faen ledig. Jag har ju semester! Tänka på det där nästa vecka… om ett par dar.

Idag var dock svärföräldrarna förbi. Första besöket sen vi blev sambos och det var småpirrigt samtidigt som det kändes jättebra. Att de ska komma och se hur vi har det är alltid smånojigt. Sådär som att får man godkänt eller ej. Nu var, och är, det ju inge problem med Pojkens föräldrar, men ändå. Första besöket över är alltid sådär. Hur de ska se hur man bor och har det. Vi fick godkänt och mysigt och hemtrevligt och katterna fick en massa gos de med. Presentande och allt det där blev det ju också. Tackar och bockar. Svärmor åkte med en porslinsblomma med sig i en kasse i allafall. En som jag tänkt ta med dit någon dag.

Nu blir det att ta och lyssna på vinyler och ta en kall eller två till. Det är helg och jag har ju faktiskt semester.


dag 28 månad 7

Sitter och avnjuter kalla öl från den nya ölkranen Pojken fick i födelsedagspresent från mig. Okej, den var ju lite till oss båda, det erkänner jag. Han fyllde ju år här i förra veckan. Båda har semester denna vecka, så en onsdag är lika mycket helg som vilken dag som helst. Så det så.

Sover som en stock numera, igen. Dygnets timmar ägnas mer åt sovande stadie än att vara vaken. Ett tecken på att allt inte står rätt till innanför pannbenet. Jag är ju medveten om det, vilket gör att jag kan vara uppmärksam på hela förändringen i dygnsrytm. Pojken lite orolig dock. Kanske med rätta. Vem vet vartåt detta barkar.

Onsdag idag, mitt i semestern. Solen gassar utanför fönstret och innetemperaturen gör att ölen skummar när vi ska fylla glasen. Trodde först att det var vi som gjorde fel. Men nä, för varmt för att det ska bli perfekt just nu. Typiskt. Öl gillar inte heller värmen.Det kommer väl svalare tider sen, och då är väl allt i sin ordning rent temperaturmässigt också.

Ett samtal att göra innan festen börjar. Bror fyller år idag. Det var ett tag sedan som vi pratatdes vid igen. Sådär för vanligt i vår värld. Synd egentligen. Men, idag blir det att ringa och prata lite i alla fall. Uppdatera vad som händer i våra liv.

Men nu mer öl, lite soffhäng och se på musik dvd:s. Sen allt det andra.


dag 26 månad 7

Tröttheten gnager i mig samtidigt som jag vet att jag har en massa saker att göra.

Jobbhelger gör att jag ser hur mycket det är att göra när jag väl kommer hem och ser allt med andra ögon. Snabeldraken kommer att användas flitigt idag. Rensning av kyl är en annan sak som behöver göras också. Vattna växterna som står i fönstren eftersom de inte får ta del av vattnet som kommer ner utanför.

Det har varit svalare än på länge under helgen som var. Luften skvallrar om hösten och regnet påminner mig om årstiden som komma skall. Hur underbart som helst.

Helst hade jag ju velat vara hemma igår när regnet vräkte ner. Kurat under filt i soffan med en bok och muggar med kaffe. Det blev jobb istället. Jobbet som jag inte förstår att jag orkar med. Egentligen. Idag är jag ledig i och med att jag tagit ut lite semester igen. Vet inte hur jag skulle ha pallat med ett pass till idag om det hade varit så. Hade jag haft en vanlig vecka skulle jag ha haft ett nio timmars pass i eftermiddag/kväll. Hur har jag orkat med det förr? Inte alls konstigt om jag känner mig hudlös på måndagar. Men, idag… idag har jag semester. Ännu en måndag raderad från verkligheten.

Pojken är på väg hem i detta nu. Jag har knappt hunnit reflektera över att han är borta på det sättet. Arbetshelger gör så. Hinner ju knappt andas när jag är hemma, än mindre vara vaken och umgås som det har varit. Denna helg är inget undantag. Att han inte funnits där när jag varit dödstrött och behov av att sova har bara underlättat arbetshelgen till en viss del. Jag har sluppit tänka efter hur arbetet påverkar mig. Jag har sluppit försöka vara social och fått se oron i Pojkens blick. Det betyder inet att jag menar att det är bättre, jag har ju ändå vetat hur de där passen påverkar mig. Jag vet ju det. Samtidigt som jag funderat under hela helgen om hur framtiden kommer att te sig. Detta betyder ju inte att jag inte har saknat Pojken. Det har jag.

Framtiden. Den på jobbet alltså. Eller snarare hela min framtid. Saker och ting hänger ju ihop.

Igår fick vi ett samtal som ställer allting på sin spets. Att veta att det snart är augusti och med den kommer slutet på vikariatet. Samtalet var en påminnelse om vad som väntar. En av kollegorna som var på semester ringde och meddelade att han blir inte kvar efter augusti. Kollegan som varit en av dom där som varit bra ska sluta. Vi visste ju detta, men det var inte helt klart att det skulle bli så. Jag antar att ledigheten fått honom att inse hur mycket jobbet faktiskt påverkar oss. Men samtalet fick mig att tänka på mitt liv. Vart är jag på väg?

Ääh. Lägenheten städar ju inte sig själv. Livet kan jag fundera på efteråt.


gräsänka

Jag är ensam hemma med katterna i några dagar medan Pojken är ute på äventyr. Han är utanför rikets gränser och umgås med andra för tillfället. En resa han bokade redan för ett halvår sedan. Han och några till är på en Formel 1 resa. Ja, tydligen är det någonting att lägga pengar på. Jag förstår det då inte.

Själv har jag varit förr, men just nu är det mer kännbart. Vet inte om det är samboskapet eller måendet som gör det helt enkelt. Vet bara att det är väldigt tomt utan honom. Katterna är lite vilse här hemma utan honom också. Rubbar allas cirklar tydligen. Inte bara mina jobbtider som kommer att påverka dom här hemma när jag är borta 14 timmar både lördag och söndag. Just nu känns det som om jag inte kommer att klara av hela den här helgen. Vetskapen om att jag har semester nästa vecka och kommer att slippa jobbet i en vecka gör sig säkert påmind också.

Vad är det jag skriver om egentligen? Massa svammel en fredagkväll.

Veckan har varit si och sådär. Upp och ner. Mest ner skulle jag nog säga, men mest av banan bara. Sådär lagom disträ för att ens kallas närvarande.

Tankarna går åt annat och jag inser det själv. Jag flyr in i min lilla fantasivärld där jag kan göra vad jag vill och drömmer om en annan verklighet. Skrivklåda har jag också. Den väcktes till liv förr aveckan. En sådan som jag inte haft sen början av seklet. Skrivklådan som X:et kvävde på grund av svartsjuka. Ja, han var svartsjuk på min fantasivärld. Förmodligen för att han inte hade kontroll över den. Han fick mig att sluta att skriva. Synd. Än har jag inte kommit över den där skrivkrampen han förlade mig med för över tio år sen. Nu, den här veckan, känns det som om den håller på och släpper. Min inre värld har väckts till liv. Mitt inre har saker att säga.

Dagen har kommit med mycket välkommen ”kyla”. Det betyder bara att det är betydligt svalare nu än det varit på flera veckor. Kallt är väl fel att säga, även om en del beter sig som om det blivit rena rama vintern där ute. Runt 20 är alldeles lagom för mig.

Äh, sprarar detta och går sedan och lägger mig. Jobbhelg och allt det där. Vi får se hur det går att sova utan Pojken i natt. Gick inte så bra igår kan jag ju säga. Saknar helt enkelt.


myggbett

Nackdelen med att bo norr om Dalälven är att det finns fler mygg här än söderut. Under festivalhelgen fick jag några små klimärken, men ingenting mot vad det är nu. Blemmor som får huden att se ut som om jag smittats av någonting annat. Sådär som getingstick kan se ut om man vet hur det kan vara. Kliar gör dom också. Så in i hell.

 Tydligen har jag blivit känslig för myggbett också. Typiskt. Myggbetten har jag fått av att vi haft öppet på grund av värmen. Ni kan nog tro mig att jag numera har barrikaderat in mig bakom låsta dörrar och fönster för att slippa få in fler nattliga besökare. Frisk luft kan vi ju glömma under natten numera.

Natten som var blev avbruten gång på gång av att de två jag har på foten gör sig påminda titt som tätt. De andra jag har väcker inte mig så fort jag vänder på mig i sängen. Klimaraton deluxe om ni frågar mig. Det blir ju inte bättre av att klia heller. Snarare tvärtom. Till slut gör dom ju ont också. Sen vet jag ju med mig att det kommer att klia i nästan en vecka till innan de ger med sig. En vecka av nätter utan sömn och kliande blemmor. Hur kul är det liksom?

Jag hatar mygg. Antar att jag inte är den enda.


kompar idag

Ledig måndag. Jag valde att ta en ledig måndag. Har en del timmar att ta ut, och måndagar tillhör ju som bekant inte till de dagar som jag vill tillbringa på jobbet. Ett försök till att måendet ska stabiliseras något valde jag att ta bort en dag av obehag och ångest. Ångrar inte en sekund att jag valde att stanna hemma istället.

Vad gör jag då på en ledig måndag? Ingenting. Absolut ingenting. Bara för att jag kan liksom.

Tankarna går till mycket annat igen. Mest kring vad som skulle krävas för att jag ska inse att detta inte är hållbart i längden? När ska jag acceptera det faktum att jag inte ska arbeta med människor? Eller det där att jag ska inse det faktum att jag inte ska göra det just nu. Just nu, ja. Alltså, kanske senare när jag fått grepp om verkligheten. Där jag är en del i den. Just nu känns det som om jag gör saker som jag ändå inte kommer ihåg att jag gör. Dagarna går och det känns som om jag väntar ut tiden. För vad? vad är det som väntar liksom? Eller ja, jag vet ju. Som om jag väntar på att väggen slår mig i ansiktet igen. Ja, igen.

Kompar idag. Välbehövligt för måendet. Sämre för just den samme. Vetskapen om att vardagen är här. Samtidigt som jag väljer att ducka just idag. Krypa in under täcket och dra någonting gammalt över mig. Ledig måndag var det ja. Vad ska  jag hitta på?


dag 17 månad 7

Lördag ledig helg och jag ligger som en klubbad oxe och undrar när vindarna ska vända så även jag kan njuta av sommaren. Ledig lördag och grillning på solig altan väntar. Blir svettig av bara tanken att tillbringa en sekund mer än nödvändigt utanför dörren idag. Dock fläktar det lite hör jag. Pust.