Månadsarkiv: augusti 2010

sista dagen i augusti

Förändringarnas tid är här.

Tisdag idag och det blir en kväll på jobbet igen. Nya schemat börjar gälla imorgon och kollegans sista dag väntar. Gårdagens måndag var den sista av mina hatmåndagar. Nya schemat gör att de är numera ett minne blott. Inga fler 8-16 måndagar för min del. Inga fler behovsmediciner för säkerhets skull. Inge mer ångestmåndagar. Gladast är nog jag.

Sista dagen i augusti. Hösten är här på riktigt och från och med imorgon är det höstmånad också.

Har ett antal samtal att fixa imorgon och det blir en del förändringar i mitt liv framöver. Alltså, inga större omvälvande saker som flytt eller så, utan mer det där som fattats i min vardag på ett tag.  Röra på mig mer till exempel. Att vågen går stadigt neråt är någonting som andra börjat lägga märke till betyder ju inte att jag ska stanna där jag är. Samtidigt som jag ska ta itu med stelheten i rygg och axlar och få bort knutarna så jag kan ta itu med andra saker. Öppna kanalerna helt enkelt så att jag kan börja ta tag i det här med andlighet till exempel. Meditation är en del. Men, först få bort ”plattan” på ryggen. Sen…

Under veckan kommer jag också byta hårfärg helt. Har varit i valet och kvalet om jag ska vara röd eller svart. Gårdagens tur till CityGross avgjorde det helt enkelt. De hade inte den röda som jag brukar kleta in i håret, så det blev svart istället. Omställning. Javisst. Det var ett tag sedan som jag var så svart som jag tänker bli igen. Sisådär fyra år. Har ju alltid pendlat mellan de svarta och det röda. Mest svarta då. Minns inte hur det var att vara svart. Vet att jag hade en släng av det förra året, men det svarta försvann ganska fort. Saknar det faktiskt. Men nu, idag, känns det mest som att det kommer att bli en enorm förändring i mitt liv. Konstigt det där.

Men nu ta på mig jobboutfiten och ställa mig vid vägen så jag blir upplockad av kollegan. Sen ännu en dag på jobbet. Imorgon är jag ledig. Imorgon har jag massagetid. Ska ringa samtal och se till att andra saker blir gjorda också. Förändringarnas tid är här.

Annonser

dag 27 månad 8

Ledig fredag och dagen har hunnit bli lunchdags. Jag trodde jag skulle få mig en rejäl sovmorgon, men tji fick jag. Upp med tuppen och har sedan dess ägnat mig att göra ingenting. Efter att ha lagt in alla räkningar då. En av dom där borden jag hade igår och som jag sköt på tills idag. Sak samma samma sak om jag gjorde det idag istället. Bara det blir gjort innan den sista säger jag bara. Så, nu är den delen klar.

Sen då?

Ska ställa mig och laga iordning lite mat är det tänkt. Lasagne. Sen blir det att ta itu med växterna här hemma och plantera skotten som rotat sig rejält och kassera andra som sett sina sista dagar. Jag tror att all flytt tog ut sin rätt på en del av mina växter. Alltför många luftombyten helt enkelt. Synd. De är ju de stora som jag får ta och kassera.

Ledig fredag. Bara en sån sak.

En lugn dag innan det blir att flaxa fram och tillbaka och vara social. Först med svärföräldrarna och ta en uppdateringsfika. Sedan till kvarterskrogen och möta upp kollegorna som jag jobbar närmast med. Avslappnad sen middag som ett avslut för kollegan som ska sluta. Det blir vi tre som jobbat ihop senaste halvåret. Räcker gott och väl.

Det är höst här uppe. 13 grader utanför fönstret. Vad trevligt.


dag 26 månad 8

Dagen innan lön. Jag har ju ingen akut behov av pengar och det, det är stort. Jag har pengar kvar på kontot och lönen trillar ner imorgon. Känns som om jag börjar få balans på den sidan av mitt liv i alla fall. Egentligen har jag en del måsten som borde göras innan jag lämnar hemmets trygga vrå, men… jag har ingen lust. Egentligen är det inga måsten heller, utan snarare borden. Skillnad på orden där. Och i verkligheten betyder det massor. Måste lära mig det där.

Känns lite vemodigt att kollegan (en av de bästa kollegor jag har haft någonsin) kommer kliva av sin tjänst vid månadskiftet. Vi som har haft så roligt på jobbet. Ja, roligt. Faktiskt. Men, att han kliver av nu betyder ju att han kommer att lämna en utförlig sammanfattning av sin tid på plats till ledningen. Förhoppningsvis leder det till någonting bra i slutändan. Han har ju redan pratat med ena av dom om saker och ting och alla de där problem som jag hintat om här är de medvetna om. De har lagt märke till skillnaderna mellan grupperna och vi fick liksom bekräftat att det är vi (i vår arbetsgrupp) som är den som arbetar för klienternas bästa och fungerar bäst tillsammans med dom. Kors i taket och halleluja. Det får mig att orka ta motgångarna och de andra. Vi är ju som olja och vatten när vi alla ses. Skär sig så in i hell. Bara en kort stund kvar. Bit ihop och andas och ta behovsmedicin när jag vet att vi alla ska ses. Okej? Ja.

Ett pass till denna vecka innan det blir helg för mig. En kväll till innan jag blir ledig i tre dagar. Helgen är redan bokat för olika aktiviteter och flaxande hit och dit, men det ska bli skoj. Det kommer att bli en intensiv helg, men helt klart på sin plats. Det var ett tag sedan som jag hade så mycket positiva saker som är inbokade att det kommer att kännas innan helgen är slut. På ett bra sätt alltså. Jag kommer definitivt inte känna mig som en sköldpadda på rygg på söndag. Jag kommer definitivt inte känna som att jag inte tar vara på min tid.


dag 25 månad 8

För trött för att ens tänka på att skriva igår. Pojken undrar varför jag ens slösar energi på saker som jag inte kan göra någonting åt eller påverka. Han påminner mig om att det tar slut snart. Bita ihop och låtsas att det regnar med andra ord. Samtidigt som jag kan ju berätta att jag väljer att fortsätta på vikariatet i några veckor till, istället för att bli arbetslös sista augusti. Bara några veckor till med andra ord.

Måndagen gick inte alls som planerat. Diskussionen uteblev på grund av att saker och ting blev inte som tänkt. Egentligen är det inte så mycket att fundera över, men en grej kan jag ju ta upp ändå. Hur det ser ut på jobbet och mellan arbetslagen. Att en kollega som varit på semester när det hänt saker på jobbet och varit lite si och så har frågor är väl inte så konstigt. Att ställa raka frågor utan att ens vara i närheten av att ifrågsätta eller anklaga borde rimligtvis inte vara en konfilktfylld situation, eller hur? Så ser det tyvärr inte ut för oss. En fråga om en annan kan berätta om hur det var på en resa, slutade med att det blev ett försvarstal utan dess like. Han kunde ju bara ha berättat. Sagt vad som hände. Men nej. Istället tar denna det som en ifrågasättande och anklagelser om att kollegan som varit på semester har åsikter. Varför ens gå i försvar när man ställer en fråga förstår jag inte. Vad är det för fel liksom?

Det var tisdag igår och jag hade en dag ledigt efter att ha klivit av natten. Uppehåll i ösregnet när jag skulle ner till bussen och bussen såg mig komma gående och stannade även om jag inte var på busshållplatsen. Tack för det lilla. Dagen kan ju inte börja bättre. Lite tur ska man ha ibland. Sen blev det att tvätta och sova en stund innan jag kunde fortsätta dagen. Det blev fika hos bekanta och sedan handla mat så det räcker hela veckan.

Onsdag idag. Jobba idag. Tillbaka till vardagen igen. Pojken började jobba igen efter semestern i måndags. Jag uppskattar min ensamtid på förmiddagrna så mycket att det saknas ord för det. Missförstå mig rätt nu. Jag älskar Pojken, men att ha haft honom hemma i fyra veckor och inte haft ensamtid har varit lite jobbigt. Att bara vara ensam är hur underbart som helst. Speciellt när man väljer den. Jag har saknat mina ordlösa förmiddagar.


jobbmåndag

Måndag morgon och jag sitter och väntar på att jag ska bli hämtad av kollega inför måndagsmöten och allt det andra som hör till måndagarna. Jag har under en väldigt lång tid skrivit om hur illa jag tycker om just måndagar och idag är inget undantag. Speciellt med tanke på vad som väntar. Pest eller kolera hamnar i lä inför det som komma skall. Förklarar mer en annan gång. Uhuu.

Behovsmedicinen är redan tagen och jag hoppas den gör exakt det som den ska inför kommande tre timmar. Nackdelen är att jag kommer också att ha jouren igen. Hade det varit vilken annan dag som helst hade det fungerat, men nu när jag vet vad som komma skall så har jag med mig extra behovsmedicin så att jag kan ta en imorgon också när jag vaknar. Har ingen som helst lust att sitta med krypande ångest på morgonen. Tro mig.

Helgen har dock varit lugn. Mest trött av att inte kunnat sova som jag borde och ska för att jag ska fungera. Snurrande och vändande och tittutlekar med klockan. Känslan av att ha försovit sig gör inte saken bättre. Idag inget undantag. Antagligen är det ”bara” månen som är orsaken till de senaste nätternas snurrande, men jag vet ju att det ligger mer under ytan. Tandgnisslet och spänningshuvudvärk skvallrar om det.

Måndag idag då. Onödigt att ens försöka slappna av och ta vara på lugnet innan stormen. Jobbmåndag och sovjour väntar. Jag hatar att vara hudlös. Blöö.


jobbhelg igen

Eller: Vart tar tiden vägen?

Känns som om det var nyss som jag hade en jobbhelg framför mig. Det var två veckor sedan. Två veckor! Det betyder ju 14 dagar. Vart tog dagarna mellan helgerna vägen? Vad hände med förra helgen? Den lediga? Eller dagarna mellan arbetsdagarna? Jag förstår inte. Finner ingen som helst logisk förklaring till att dagarna bara är borta. Borta för alltid. Jag tar med andra ord inte vara på mina dagar. Jag tar inte vara på min tid helt enkelt.

Jag låter tiden rinna iväg mellan mina fingrar och så är det borta för alltid. Jag förstår inte. Varför göra jag på detta viset?

Nu har jag ju haft två lediga dagar innan det blev fredag och jobbhelg väntar. Vad har jag gjort? Vad har jag att visa upp? Ingenting. Okej att det är tillåtet att ha sådana dagar, men de börjar bli alldeles för många. För ofta sitter jag och inser att jag slösar bort min tid. Beror det på att jag orkar helt enkelt inte? Eller är det bara så att jag tror att jag har tid att slösa bort? Blir trött på mig själv som låter tiden försvinna. Som om jag levde i någon sorts vakum de dagar jag är ledig. Orkeslös som en sköldpadda på rygg.

Så dumt. Och det är jobbhelg igen.


dag 18 månad 8

Jag är glömsk. Ibland alldeles för glömsk för mitt eget bästa. I det här fallet tänker jag se det som att jag helt enkelt valde att ignorera faktum. Att jag hade sovjouren i natt. Ja, jag kom till jobbet som jag skulle. Var på g, redo för kvällen och allt det andra. Men, jag hade glömt bort att jag skulle sova också. Bara att ringa hem till Pojken och be honom komma med sovsakerna. Ååh vad dumt att glömma bort att jag skulle sova också. Suck.

Nu gick det ju bra. Pojken kom med grejerna och kvällen och natten var hur lugn som helst. Bytte telefonnummer med hon som kom med andlighet in i mitt liv. Vi är ganska lika hon och jag. Små egenheter som båda kan skratta åt att vi har. Och det blev prat om tomtar och troll och allt annat mellan himmel och jord igår. Me like. (Måste nog komma på vad jag ska kalla henne här. Inte bara henne heller, börjar ju ramla in andra som jag lärt känna här. Får ta en funderare där/här). Inplanerad fika och allt annat som man kan boka in med nya människor i mitt liv. Trevliga människor. Jag behöver sådana i mitt liv.

I morse kom Pojken och hämtade mig så jag slapp ta bussen. Regnet har öst ner i ett halvt dygn nu och ser inte ut att sluta heller. Jag valde att ta frukost innan jag gick och la mig en stund för att ta igen förlorad sömn i natt. Ja, jag lekte tittut med klockan igen. Sen sover man ju inte så bra på jobbet heller. Nu har halva dagen gått och jag är ledig idag och imorgon. Sen blir det helg igen. Ja, igen. Varannan helg kommer alldeles för fort. Hinner ju inte med ibland.

Börjar hoppa och svamla igen märker jag. Ska avsluta här och ta mig frukost nummer två. Ibland är det skönt att kunna göra så. Vi får se om vi kan ta promenaden idag. Det regnar ju inte lite.