Månadsarkiv: december 2010

dag 31 månad 12

Skulle kunna ha årets sista dag som rubrik, men det är ju ingen nyhet. Vad händer en dag som denna? En del men ändå ingenting.

Idag är en fredag och vi tog sovmorgon innan dagens bestyr. Plocka och torka och vändor med snabeldraken. Plus att växterna, de få som överlevt kylan i mina fönster/värmen från elementen, har fått sig en rejäl dos med vatten. Diskat och haft frukost, lyssnat på musik och allt det andra som hör till. Det sista som återstår är att ta allt skräp till sophuset. Mer än man tror ibland. Drog ut allt det där som jag samlat på mig sen sist. Varför jag ens samlar på mig vet jag ju inte.

Mesta aktiviteten pågår ju ändå mellan öronen på mig. Försöker att inte jaga upp mig av Pojkens energiboost, vilket kan vara väldigt svår att motstå. Försöker få klarhet i saker och ting, men frågetecknen kvarstår dock. Vart är jag på väg? Vad är det som väntar bakom hörnet? Åhh, vad jag önskar jag hade facit på saker och ting ibland. Ändå inte, men ja, ni fattar va?

Det här året har slutar likadant som den började, med en sjukskrivning. Hemma och försöker hinna ifatt mig själv, få upp mig själv eller få balans i tillvaron. Bara att välja vilket av alternativen som passar. Ser jag bara till den aspekten av mitt liv blir jag bara mer deprimerad. Ja, alltså… såg jag bara till det där med sjukskrivningen är det ju ett nederlag i sig. Att jag inte lärde mig någonting av förra gången liksom.

Men, det har ju hänt en massa mellan skoven. Sjukskriven till mars, byte av jobb i april och nya arbetstider, flytt till en ny ort samma månad, flyttade igen i maj, ingen semester att tala om egentligen, hann med en festival under en ledig vecka, fortsatt ovisst om jobbet under hösten, sen arbetslöshet och allt strul med papper hit och dit. Hängde ni med? Inte jag heller. När jag tänker på hur det faktiskt varit och sett ut så är det faktiskt inte så konstigt att jag kraschade till slut. Jag förstår ju om jag inte orkade till slut. Konstigt vore ju annars. Eller? Tror jag tappade bort mig själv där en sväng. Snarare att jag låtsades vara någonting jag inte är… var.

Nu vet jag ju att mitt år hade varit jobbig för vanlig normal människa. Alltså, diagnosfria individer. Jag har liksom inte lärt mig hantera det här med bipolaritet riktigt än. Jag tror ju en massa saker. Att jag klarar det mesta, vilket jag till en del gör, men priset blir för högt. Jag glömmer liksom bort det.

Till dom som tror att bara man får en diagnos är det klart med allt och att det bara är att gå vidare och att det ska vara enkelt. Ni har så fel. Innan diagnosen visste vi ju att det var nåt som inte stämde, att det var någonting som var fel, vi visste bara inte vad det var. När vi fick veta vad det var som ställde till det för oss blev det inte enklare, bara en förklaring till varför det blir som det blir. Det svåra ligger i att lära sig att leva med det. Svårt. Svårare än man tror.

Sista dagen på året. En fredag. Sammanfattning av året är klar. Funderingarna finns ju kvar. Mindre enerverande dock. Men visst, vad väntar bakom hörnet? Vad är meningen med allt det här? Var kommer jag att vara om ett år? Mycket kan hända på en dag. Ett år har 365.

Gott nytt år då. Skål.

Annonser

massa bra inte bra

Vissa saker är svåra att ta till sig. Satt hos A och rabblade upp de där undringarna jag har igen. Samma saker om om om igen. Bla bla bla. De där som dyker upp innan/när det vänder. Att det känns som om allt bara står still eller går tillbaka tio steg och man får börja om från noll igen. Hon höll inte med. Det ställer till det för mig. Att få höra en massa positiva saker om sig själv gör det svårt för mig. Jag kan inte sånt.

Avfärda, bortförklara eller vad som än kommer upp för tillfället. Allt annat än att bara acceptera det och ta till mig allt som sas… sägs. Det är ju återkommande problem jag har. Börjar meningar med men eller nej är ganska vanligt i sådana lägen. Jag vet det. Hör mig själv. Försöker få mig att sluta men det går liksom av sig självt. Sååå svårt.

Det där med att jag tycker att det blir jobbigt med positiv uppmärksamhet till den egna personen. Hur svårt det blir att sitta still. Höra. Lyssna till orden. Jobbigt jobbigt jobbigt. Uhuu. Skit kan jag ta. Hur gör man med det andra? När det är åt andra hållet? jag vet då inte.


dag 28 månad 12

Förmiddag med Pojken innan han drog till jobbet. Hemmafru lekar fram till dess. Tvättstugan och matlagning på agendan idag. Därefter ingenting än att ta och spela lite på Wii. Känningar i kroppen efter gårdagens spelvända på massor av timmar. Inte ont så, mest öm lite här och där på ett bra sätt. Blev inte alls så länge speltid idag, men jag gör ju som jag vill ändå.

Sen? Ingenting. Zappande mellan kanalerna utan att fastna för någonting speciellt. Sååå sega program nu under lågsäsong eller vad jag ska kalla det.

Möte med A imorgon. Funderar på allt det där jag ska ta upp. Frågorna jag har till henne. Saker som Pojken ville att jag ska skriva ner så att de blir ställda. Lika bra så jag inte tappar bort mig själv på vägen. Funderar på sakers mening igen. Vad jag vill med mitt liv? Vad vill jag med mitt liv? Vart är jag på väg? och så vidare och så vidare. Samtidigt som funderingarna är naturliga i sig, det är ju slutet på året igen. Hur hann det blir slutet på december igen? Jag som nyss skrev om att hela december ligger framför en och en evighetslång sträcka till att det tar slut. Nu är vi där. Vart tog tiden vägen?

Efter att ha pratat med väninnan V en stund idag och prat om ditten och datten inser jag ju hur antisocial jag varit. Minns inte ens när jag sist träffade folk på riktigt. Alltså. Att träffa folk är en sak, men när var jag liksom med? Hur gör man när man umgås med människor? Sådär socialt? Jag bara undrar. Samtidigt som jag märker också hur disträ jag kan bli under tiden som jag träffar folk. Suck. Vart tog energin vägen? Är det en sån där grej som måste underhållas för att det ska fungera? Jag vet då inte. Minns inte.

Märker också  hur disträ jag är när jag skriver det här. Stavar som en kratta igen. Massa saker som snurrar i skallen. Runt runt runt. Upp och ner. Sååå enerverande. Ännu en dag är snart slut. Lika bra.


dag 27 månad 12

Efterlängtade paketet kom idag. Den som skulle ha kommit redan förra veckan. Alla skyller på snön, jag får väl ta det för vad det är. Men nu är den äntligen här. Nytt spel till min Wii och två nya skivor med finsk metal att lyssna på.
Dagen är fulländad och jag är lite nöjd.

Nu blir det att ställa sig framför TV:n och jaga bananer och bokstäver :).


dag 25 månad 12

Igår insåg jag att det var första gången som jag åt svensk julbord.
Buffé är inte samma sak.
Tack.

Hemma med katterna och slappar.
Myspys i soffan.


dag 24 månad 12

Sovmorgon idag. Ingen väckarklocka med andra ord. Segstartad. Det är fredag och TV pratar om julen och filmerna är om julen. Glitter och tomtar överallt så det står upp till halsen på mig. Än är det inte slut.

Igår blev det att jag kraschade i sängen efter att sista var gjort och sov i ett par timmar. Det visar ju bara på att jag var slutkörd. Dte blev en ganska tidig kväll också, trots stödvilan på dagen. Så enerverande när det blir såhär. Att inte orka med saker utan att ta ut mig helt. Kanske vänder det snart? kanske inte? Sitter ju inte med facit på hand men dte brukar göra det till slut.

Idag blir största problemet att hitta någoting att ta på mig. Redan nu vet jag att det kommer bli ett helvete att hitta något passande i överfulla garderoben. Hur jag kan veta det redan nu? Jo, hade problem med att finna kläder att ha här hemma efter duschen i morse. Bådar inte gott. En del har bad hairdays, jag har dåliga kläddagar. Har en massa saker i min garderob men ingenting att ha på mig. Ganska intressant fenomen kan man ju tycka. Vet ju att en del har samma problem, där är jag ju inte ensam.

Det blir att ta sen frukost, tidigt lunch så vi står oss tills vi får julbord hos svärföräldrarna. En lugn dag, en slapp dag. Varför då noja mig över kläder?

Ha en trevlig helg alla ni där ute.


dag 23 månad 12

En torsdag enligt kalendern. En dag då alla får pengar på sitt konto. En dag då alla ska ut och handla allt det där som fattas för morgondagen. Orsaken är enkel: Det är dagen innan julafton för er som bryr sig.

Och jag, jag står vid spisen och gör mat. Ännu en rimmad skinka har blivit klar under morgontimmarna. Nu står morgondagens löfte till svärföräldrarna i ugnen och väntar på att bli klart innan jag kan slänga in gratängen som ska göras i ordning innan allt är klart för idag. Pojken har lovat att städa idag medan jag slavar i köket. Ganska orättvis fördelning kan tyckas, men han har faktiskt hjälpt mig med maten också. Sen är det han som ska ut med soporna sen. Blir bra det här.

Jag är glad att jag inte valde att bli kock i mitt yrke.

Vad väntar sen då? Förutom att äta av det där jag står och lagar idag? Inte mycket. Kommer definitivt inte att trängas i butikerna idag. Handlade igår så vi slipper idag. pojken ska ut och köa för att få ut paket som ligger på posten, men det berör ju inte mig. Blir att ställa mig och leka med mitt Wii en stund sen ialla fall. Dagens motion heöt enkelt. Ryggen tycker definitivt inte om att stå hela dagarna, så det blir att försöka mig på att få bättre hållning och muskler lite här och där. Jaja, en dag i taget och lite i taget så blir dte bra.

Veckan har gett tvära kast i tillvaron och gjort att framtiden ter sig lite ljusare än det skulle kunnat vara. Stor sten lyftes från bördan som vi burit på under hösten och det blev genast mycket enklare att andas. Mer än så kommer jag inte att skriva om det som händer här. Räcker med att skriva såhär.

Nä, dags att plocka ut kållådorna ur ugnen och slänga in gratängen. Ska bara göra den först. Men sen… sen är resten av dagen slappdag. Ok?