massa bra inte bra

Vissa saker är svåra att ta till sig. Satt hos A och rabblade upp de där undringarna jag har igen. Samma saker om om om igen. Bla bla bla. De där som dyker upp innan/när det vänder. Att det känns som om allt bara står still eller går tillbaka tio steg och man får börja om från noll igen. Hon höll inte med. Det ställer till det för mig. Att få höra en massa positiva saker om sig själv gör det svårt för mig. Jag kan inte sånt.

Avfärda, bortförklara eller vad som än kommer upp för tillfället. Allt annat än att bara acceptera det och ta till mig allt som sas… sägs. Det är ju återkommande problem jag har. Börjar meningar med men eller nej är ganska vanligt i sådana lägen. Jag vet det. Hör mig själv. Försöker få mig att sluta men det går liksom av sig självt. Sååå svårt.

Det där med att jag tycker att det blir jobbigt med positiv uppmärksamhet till den egna personen. Hur svårt det blir att sitta still. Höra. Lyssna till orden. Jobbigt jobbigt jobbigt. Uhuu. Skit kan jag ta. Hur gör man med det andra? När det är åt andra hållet? jag vet då inte.

Annonser
Det här inlägget postades i bipolär, känslor, mående, terapi, vardag, vuxet barn. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s