isgata

Sitter och funderar på om jag ska vga mig ut och glida runt som bambi på hal is. Jag ser på isen som sträcker sig från dörren och framåt. Frågan är om jag vågar gå ut över huvudtaget. Nu måste jag ju inte göra det just idag, men att göra det skulle vara bra för mig. Men, isgatan utanför lockar inte alls. Töväder och vetskapen om att det kommer att bli minusgrader igen om ett par dagar gör det lite vanskligt att vistas utomhus. Broddar äger jag inte, och det känns som en sådan där grej som inte är riktigt okej att införskaffa sig förrän man i alla fall har fyllt 40. men just nu skulle det kännas mycket tryggare att ha såna om när man går ut.

Helgen tillbringades innanför hemmets väggar. Släng av feber i ett par dagar och jag hann fundera om man kan sjukskriva sig på sin sjukskrivning. Alltså… om jag är sjukskriven för en grej så borde det ju vara rimligt att man kan sjukskriva sig för en helt annan sak under tiden? Eller är det bara jag som tänker ologiskt? Jaja, bara en fundering jag hade där en sväng. Nu skulle det ju inte ha handlat om så många dagar, men ändå. Ingenting att hänga upp sig på egentligen. Bara en tanka jag fick.

Måndag idag. Ingenting speciellt på agendan. Börjar bli rastlös av att vara hemma. Vill ha någonting att göra. Jobb eller kurs eller vad som helst. Någonting med mening. Nu skulle jag ju kunna göra en massa saker här hemma och ta itu med saker som väntat på att göras, men jag vill ut. Ut och göra saker. Se saker. Upptäcka saker. Det är så enerverande att ha all den här energin som kommer efter en stund av stillastående/sittande att jag inte vet var jag ska ta vägen. Velandet av vad jag ska hitta på tar mr energi än själva görandet. Att komma igång tar mer energi än att verkligen göra det jag vill göra. Sååå enerverande. Skulle behöva en personlig coach dagar som denna. En som skulle se till att jag sätter mig ner och skriver ner listor och schemor för kommande dagar så att jag verkligen tar itu med saker och ting. Att jag får mina planer svart på vitt på papper så jag kan bocka av dom varteftersom. Men nej. Istället blir jag frustrerad över att jag låter saker rinna mellan fingrarna. Blöö. Störande.

Ta tummen ur röven. Svårare än så borde det inte vara. Hatar den här sidan av mig själv. Som om dagar av kreativitet och positiva tankar och energi skulle skada mig. Ähh. Först ska jag bara ta mig ut på den där isgatan och försöka med konststycket att ta mig till både soprummet och affären. Sen… sen får vi se vad jag hittar på att göra med all den energi som flög in idag.

Annonser
Det här inlägget postades i bipolär, känslor, mående, sjukskriven, utan jobb, vardag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s