Månadsarkiv: augusti 2011

4 veckor utan nikotin

Idag vaknade jag med vetskapen att jag nu varit nikotinfri i fyra veckor. Fyra veckor lika med en månad. En månad utan nikotin. Vem hade trott det?

Det har inte varit enkelt. En del dagar värre än andra. Som efter terapin där ångesten varit alltför stor att ens kunna greppa. Eller nervositeten både före och efter körlektionen igår. Jag vet ju med mig att jag definitivt hade kedjerökt både före och efter om jag fortfarande varit rökare.

Om jag hade varit ja. Nu är jag inte det. Det betyder dock inte att jag kan slappna av och säga att jag aldrig mer kommer att röka igen. Det vet jag ju inte idag. Idag vet jag bara en enda sak, och det är att idag kommer jag att välja bort cigaretterna. Idag väljer jag att vara rökfri. Idag väljer jag att vara nikotinfri. Idag andas jag frisk luft.

En dag i taget har nu blivit en månad. Yey till mig.


första gången bakom ratten

Alltså. Nojig som f-n. Visste ju inte alls hur jag skulle klara av dagens körlektion. Den första i ordningen. Den första av många, men det är ju ändå så att det är den första som ger tonen på resten av tiden på körskolan. Idag var det att lära sig det här med koppling. Den och andra saker, men mest kopplingen. Sitter den som det ska är resten enkelt. Eller ja… ni fattar vad jag menar.

Jag fick beröm!

För att det märks att jag läst på om teori och jag tillämpar det jag lärt mig i praktiken. För att jag ställde frågor om saker som kommer att komma framöver. För att jag lyssnade på instruktioner och tips inför körning. För att jag inte var rädd för att göra fel för att lära mig att göra rätt. För att jag inte panikade bakom ratten.

Sen fick jag ju saker att ta med mig till nästa gång. Just nu är det inte det jag tänker på, utan det faktum att det gick så bra som det gick idag.


årskort vid träningscenter

Igår var det då dags för ännu ett instruktörledd pass på träningscentret. Innan passet började löste jag ut ett årskort samt bokade in en tid med instruktör för att kunna träna själv. Stora steget taget i mitt nya hälsosammare liv.

Nu blev det så att jag kommer att ha en instruktörledd pass i veckan och sen ensamträning. Känns som om att jag skulle ta mig an för mycket av att ha det andra alternativet där det var två instruktörledda pass i veckan. Jag behöver inte fler måsten i mitt liv. Det räcker med att bryta den stillasittande vana jag haft det senaste tio åren.

Innan jag gick iväg till träningscentret tog jag på mig nya träningskläderna och knäppte kort på mig själv så som jag ser ut idag. Innan träningen är inledd på allvar. Detta foto kommer jag sedan att spara och efter ett tag kommer jag att ta likadant foto för att se om och hur mycket skillnad som denna form av träning faktiskt gör. Så ni får snällt ta och vänta. Tanken är ju att det första skillnadbilden kommer att tas om 8 veckor. Ganska rimligt att vänta så länge innan resultat verkligen syns. Då får ni alltså se det foto jag tog igår. Inget jag är stolt över inte heller nöjd med. Men, det ska ju vara före och efter bild så då blir det så.

Idag njuter jag av skön träningsvärk lite varstans. Idag njuter av känslan av att nu, denna vecka, kommer jag att få program för att träna min kropp utifrån mina behov. Bara en sån sak. Kors i taket liksom.


risk ettan, teori och körlektioner

Nästan en månad efter att ha skrivit in mig på körskolan är det nu dags att påbörja det jag satte igång då.

Det första inbokade saken som jag har/hade var Risk 1. En del i att ta körkort där man inte behöver ha kört bil innan. En halvdag i lektionssal där alkohol, droger och trötthet i trafiken gicks igenom. Inget nytt under solen egentligen i och med min bakgrund och yrkesval, men denna moment är obligatorisk och då får man inställa sig när det är dags. Sen är det ju faktiskt bra att jag har detta avklarat.

Efteråt känns det här med körkort ännu mer greppbart. Jag är på väg. Det är nu dags att ta sig an verkligheten bortom böckerna.

Jag inser ju att det finns massa saker som jag kommer att ha svårt för, men det finns vissa saker som man inte kan läsa sig till. I det här fallet är det ju så att jag behöver se och känna och öva mig fram till kunskapen rent fysiskt. Vissa saker kan man ju inte läsa sig till. Och visst finns det saker som jag nojar mig för. Det är fullständigt naturligt. Det konstiga vore ju annars.

Idag är det då dags för första körlektionen. Vad det innebär i praktiken vet jag faktiskt inte, jag vet bara att jag faktiskt ser fram emot den. Det att jag aldrig suttit bakom en ratt, än mindre kört en bil, gör det lite mer nervöst. En sån där bra nervositet vilket gör det riktigt roligt. Ja, faktiskt. Vi får helt enkelt lägga upp körlektionerna utifrån detta. Sen får det ta den tid det tar. Så enkelt är det ju.

En sak i taget en dag i taget. Vissa saker kan man inte stressa sig till. Körlektion 1 väntar.


teori, storhandling, stödvila och promenad

Helgen kom och gick i rasande fart. Det bara rasslade till och så var den över.

Det blev att ta vara på tystnaden utanför fönstret och sitta och läsa i körkortsboken. Det är ju snart dags att sätta sig bakom ratten, och då kan det ju vara bra att jag kan så mycket som möjligt. Just det ja. Insåg under helgen att de gama studietakterna rostat sönder och att i det här kommer jag att behöva kombinera teori med praktik för att det ska fastna ordentligt. Då är det ju bra att jag kommer att ha det gällande det här.

Det blev att åka iväg till City Gross och storhandla. Blev att fylla kyl och frys så att vi står oss ett tag framöver. Men som alltid blir det att fylla på med kylvaror och en del frukt och grönt. Helgens handling ledde sedan till att jag stog vid spisen och gjorde långkok i form av höstig köttgryta.

Jag undrar var behovet att ta stödvila kommer ifrån. Det har nu varit så under hela helgen. Sov en stund på både lördagen och söndagen. Ingen som helst egentlig anledning. Det är ju inte direkt så att jag gjort någonting konstigt som kräver stödvila. En del av mig kanske behöver sova lite mer efter en vecka av stress utifrån. Jag tror själv att det kan vara så. Att bli seg av att sitta och plugga är en helt annan sak. Det hade jag ju förväntat mig. Men, det här var annorlunda. Som till exempel att behöva ta en stödvila efter att ha låtit maten stå på plattan i tre timmar. Det är ju inte direkt så att jag behöver vakta kokningen liksom.

Sen blev det av att ta en promenad med väninnan V också. Komma hemifrån en stund. Slita mig från teoriböckerna. Umgås och prata bort en stund. Prata av sig lite grann. Ta en kaffe efteråt. Överenskommelse om att fortsätta att rasta varandra på det här sättet.

Helgen kom och gick. Försvann bara sådär. Jag ser ju ovan att jag gjort saker. Kan ju visa vad jag gjort, men ändå känns det som om jag sovit bort hela helgen. Att jag inte gjort någonting. Skumt det där. Att veta och känna två olika saker.

Nu är det vardag igen. Spring utanför fönstret. Spring på våran balkong. Oväsen i form av hamrande från sagda balkong. Oväsen från sågklingor på gården och bilandet i trappen för att ta sönder entrén. Och negativa stressen fyller varje por i mig. Ännu en vecka av kaos och stress har alltså inletts.


skön träningsvärk

Jag har nu varit och gjort introduktionspasset av den träning jag var nyfiken på. Det var bland det jobbigaste jag gjort, men oj vad roligt och skönt efteråt. Sådär att jag känner att det är det här jag vill hålla på med.

Jag har under åren testat på en hel del olika träningsformer. Den ena efter den andre och femtielfte. Det har varit styrketräning, aerobics, step up, yoga till exempel. Det har alltid reuslterat i att jag får ont i ländryggen. Oavsett hur och vad det är jag gjorde var smärtan alltid där. Oftast efteråt, men ibland under träningspasset. Detta har gjort att jag gav upp det där med träning. Det är ju inte meningen att jag ska ha ont. Sen tillkommer det ju den där faktorn att jag tyckte att det var tråkigt. Sådär att jag inte hade någon lust att röra på mig. Ja, det där med att få ont i ryggen är ju orsaken till det där. Det enda av ovanstående träningsformerna som jag önskar jag kunde göra är yogan.

Jag har med andra ord varit orörlig den senaste decenniet. Tills nu.

Det är sådär att jag riktigt känner hur det gör just det där jag saknat med andra träningsformerna. Sådär att jag riktigt känner hur bra detta är för mig. Träningsvärken jag har gör inte ont, bara sådär skön träningsvärk. Skillnad på det med.

Jag har skrivit upp mig för nästa pass för att verkligen känna om den här känslan håller i sig. Egentligen behöver jag inte det där extra passet innan jag binder mig för ett år. Så bra som det känns nu vill jag fortsätta att känna. Så bra som det känns efteråt vill jag fortsätta att känna. Allt det andra som kommer med att träna är bara bonus. Slipper jag ha ont är allt annat oväsentligt. Till och med massören märkte skillnad i ryggen. Och det efter ett pass!

Jag längtar faktiskt till nästa vecka så jag kan ta ett pass igen. Jag längtar faktiskt till nästa vecka då jag kan ta mig till träningslokalen igen. Jag längtar faktiskt till nästa vecka så jag kan börja mitt nya liv. Och det är stort.

Idag blir det att inhandla passande träningskläder. Och jag, jag kan inte låta bli att le.


jag vill flytta

Jag har bara lust att ta mitt pick och pack och flytta ut idag. Orsaken är enkel. Ombyggnationerna, renoveringarna och allt det andra som ska göras utanför. Tålamodet prövas dagligen i och med ombyggnationerna i området. Nu värre än någonsin.

Vi är fortfarande utan balkong. Imorgon blir det elva veckor! Och när de blir klara vet nog ingen. Inte ens dom själva. Just nu är det väl bara räcket som fattas. Eller jo, det armatur och el som ska dras också. Vem vet, det kanske är partier som ska målas också. Jag vet inte. Det märks helt enkelt.

Igår fick vi lapp i lådan om att vi blir utan entré vecka 35. De ska bygga om den (också) vilket betyder att vi ska få gå källarvägen när vi ska ut eller in. Okej, lite framförhållning fick vi väl? Men, döm min förvåning när jag kom hem idag så var det en vägg där det inte ska vara en vägg. Bara att ta och gå källarvägen. Kollade lappen en extra gång. Vecka 35 och 36 står det klart och tydligt och i min kalender är det vecka 34 den här veckan. Störande som f-n. Framförhållning är inget som verkar finnas i deras ordförråd eller handlingsplan.

Idag var sotaren här och rensade i ventilationen. Klockan strax efter sju. Fick höra att vi har bra sug. Ehh? Vi som knappt kunnat andas den här sommaren. Instängt och vidrigt är bara förnamnet. Bra sug? Vart då? Köksfläkten känns knappt, aldrig gjort. Bra sug. Jo tjena.

Tålamodet prövas dagligen. Maskiner hit och dit. Är det inte borrar är det sågar. Är det inte sågar så är det hammarslag.Fordon både högt och lågt. Stängt där det inte ska vara eller brukar vara stängt. Gubbar som springer utanför fönstret. Gubbar som springer i lägenheten. Gubbar i trappen. Gubbar överallt. Ljud överallt mellan 6.30 – 16.00. Ingen ro ingen vila. Ser bara kaos. Hinderbana eller omvägar när man ska ta sig till soprummet.

Till detta kommer det faktum att jag en del dagar går iväg på åtgärden som de satte in. Eftermiddagar är det överkomligt. Då är det ju tyst när jag kommer hem. Förmiddagar inte så mycket. Går från kaos och kommer hem till kaos. Jag är trött av åtgärden och har bara lust att vila eller sova bort en stund. Men, det går inte. Blir ännu mer stressad av att inte kunna stressa av. Vet ju med mig att negativ stress är inte bra för mig.

Vi är inne i augusti och snart september och jag vet ju med mig att när allt det yttre är avslutat kommer de att börja med det inre. Ja, ni läste rätt. Det blir stamrörs byte. Vilket i praktiken innebär att vi blir utan badrum och kök under en viss tid. Och ja, en massa gubbar som springer in och ut i lägenheten. Och ja, jag kommer att tycka att det är obehagligt och stressande. Katterna kommer att gå upp i limningen. Jag blir mer stressad och så vidare och så vidare.

Vet ju med mig att hela denna kaotiska närmiljö vi lever i just nu bara är tillfälligt. MEN… det kan få långt värre konsekvenser än vad någon av oss vet om. Hela den här situationen kan trigga igång skov. Jag vill inte ens tänka på det just nu, men det är så verkligheten ser ut. Jag vet ju inte hur jag kommer att reagera på hela den här grejen rent känslomässigt. Det kommer ju liksom efteråt. Jag hoppas jag kommer helskinnad ur det här.

Jag gör det jag kan för att förebygga skov. Jag tar mina mediciner som jag ska. Jag sover som jag ska. Jag äter som jag ska. Jag går i terapi som planerat. Från och med nästa vecka kommer jag att införskaffa träningskort. Ändå, oavsett hur mycket jag än gör för att inte falla in i skov finns det inga garantier till att jag lyckas. Vissa saker kan man inte förutse eller hantera. Jag vet detta.

Just nu är det bara väldigt påfrestande med allt det där som händer utanför vår dörr/fönster. Varje dag är en prövning att inte bryta ihop. Negativ stress är inte bra. Men å andra sidan så har vi aldrig haft så städat som nu. Det är ju inte direkt så att jag kan sätta mig ner och göra saker som kräver koncentration och all min uppmärksamhet. Det blir ingen läsning, oavsett teori eller annan läsning. Det blir inte att plocka fram pussel, för ron jag är ute efter uteblir. Idag blev det att städa upp efter sotarna. Tog snabeldraken och gick igenom hela lägenheten. Jag tog och rengjorde spisen och när jag ändå höll på tog jag även resten av köket. Och ja, jag behöver nog inte ens säga att det här med att ta itu med teorin efter att det blivit tyst ute inte fungerar. Då har jag stressat upp mig en hel dag och försökt att lugna ner mig hela dagen. Vet ni hur trött man blir då? När hjärnan är trött går det inte att få in någon information överhuvudtaget.

Jag avundas grannarna som flyttar denna vecka. Jag vill också flytta!!!