egentligen ingenting

Jag vet inte hur jag mår. Har ju den där förkylningen i kroppen som spökar så det där med sova känns som det viktigaste i mitt liv just nu. Stödvila och ändå sova som jag brukar. Med undantag i morse när jag flyttade fram klockan en timme. Tydligen behövde jag sova lite till. Det var länge sedan som jag kände att jag behövde flytta fram klockan en stund. Det var väldigt länge sedan som jag ens snoozade. Jag kan bara hoppas på att detta går över snart och allt går till det normala.

Känns inte helt okej att ligga hemma och vara frusen dygnets alla timmar. Nog för att det är kallt i lägenheten då de inte satt på värmen än, men inte såhär. Kallsvettig och kläderna skaver. Om det bara hade brutit ut ordentligt eller gett med sig. Det här mellanläget är bara tröttsamt. Kan inte göra någonting och det man gör tar all den lilla energi som man har övers. idag kommer jag att behöva varje uns av ork jag har i kroppen för ett orka med det som är inplanerat.

Jag vill ha ork till att göra saker. Sådär att jag vill kunna göra saker här hemma. Nu orkar jag inte det. Det är så illa att läsandet ligger och väntar på att tas itu med, men böckerna får samla damm just nu. Hjärnan är utanför min kontroll just nu. Mosigt och trögt och definitivt ingenting att lita på just nu. Ingenting lär fastna om jag ens försökte mig på konststycket att läsa en sida eller två. Det skulle bara vara slöseri med tid att ens försöka mig på läsa och komma ihåg det jag läst.

Sen trodde jag faktiskt inte att jag skulle säga det här men här kommer det. Trodde faktiskt inte att jag skulle tycka att det var tråkigt att inte kunna gå och träna som planerat. Det är så ändå. Konstigt hur det kan bli ibland. Utveckling och allt det där. Framsteg och allt det där som hör till.

Förmiddag liggandes i soffan framför morgonTV. Samlar kraft för att orka ta mig ner på stan och ha körlektion. Är ju inte för sjuk för att stanna hemma. Tillräckligt sjuk kanske, men inte sådär att jag ska ringa och säga att jag är sjuk och förlora värdefull körtid och pengar. Har liksom gjort det redan en gång. Det räcker. Då gör det inte så mycket om jag inte är helt hundra just nu.

Det här inlägget postades i körkort, mående, sömn, träning, vardag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s