Månadsarkiv: mars 2012

färg i håret

Sitter och räknar ner minuterna tills jag ska få skölja av överflödig färg ur håret. Fåfängan får sitt lystmäte tillfredsställd för den här gången. Igen. Samma procedur varje månad, men det funkar. Sugen på ny hårfärg men proceduren att bleka ner det tar alltför mycket på håret att jag låter bli. Det får bli svart som det varit senaste två tre (?) åren. Var det någon som blev förvånad? Nä, tänkte väl det. *ler*


svårigheter är till för att övervinnas

Försökt väcka självkänslan i mig, det lilla som finns och försöker överleva i havet av negativa känslor och upplevelser. Försökt finna styrkan till att tro på mig själv om så bara för några minuter under samtal till en kontaktperson till vakant tjänt som finns ute nu. Tron på mig själv är inte alltför stor i dagar som dessa.

Att det tar emot att prata med främmande människa om vad det är som behövs och krävs för tjänst som jag sökt förr. Vad som fattas mig liksom. Ja, det var ju inte så jag la fram det utan det när jag väl fick kontaktpersonen på tråden. Det var ett bra samtal. Men ni vet ju vid det här laget att det där med att måla fan på väggen faktiskt är ett av mina expertområden. Inte det att ringa samtal till myndighetspersoner.

Jag klappar mig själv på axeln när det gäller det här med att jag faktiskt ringde och att jag inte sköt det till sen eller att det skulle leda till inte alls. Jag har i alla fall ringt. Sagt mitt namn. Sagt vad jag har i portföljen och allt det där. Nu är det att få ihop ett brev också. Spegla samtalet. Lyfta fram styrkor. Lyfta fram det som jag har och som är till fördel för dom att jag har.

Tyvärr tog energin slut och jag får lägga brevskrivandet åt sidan för tillfället. Tron på mig själv räcker bara så långt som det är möjligt. Här tog det slut. Tvivlet på mig själv tar överhanden och känslan av värdelöshet flyttar in. Bara att knyta på sig skorna och ta en promenad på en timme eller två. Rensa skallen från negativitet. Gå ifrån känslan.

Finna och bygga upp den lilla självkänsla som jag faktiskt har där inne någonstans i havet av allt annat. En dag i taget. Ett steg i taget. Jag gör det till någonting bokstavligt.


En vanlig torsdag i slutet av mars

Arbetslösa jag iväg med lediga väninnan v till köpcentrum med en promenad och tog bild på ännu ett vårbevis innan det var dags att äta på max i byn bredvid.


always be

Always be a first-rate version of yourself,
instead of a second-rate version of somebody else.

-Judy Garland


i väntan på ny spis

Sitter hemma och väntar på spisleverans. Vi har länge konstaterat att spisen som vi har är ojämn i värmen. Plattorna blir för varma eller halvt som halvt. Ugnen lever sitt eget liv där jag får vakta det som finns inne för tillfället för att det inte ska bli bränt eller underkokt. Bakning blir en upplevelse i sig, hemmagjorda klyftpotatisar likaså. Tio minuter istället för 20, 20 istället för 40 eller ännu värre 30 minuter istället för 15. Ja, ni fattar.

Fördelen med att bo i hyreslägenhet är att man bara kan ringa till felanmälan och tala om vad som felar. Fick då veta att spisen skulle ha bytts ut redan två år sedan. Så det var inga konstigheter att spisen gör som den vill med andra ord.

Nackdelen är att leveransen ska göras och installeras av samma företag som skulle dra vattnet till vår tvättmaskin. Ja, nytt badrum och allt det där gjorde att vi ville få det rätt från början så att det inte blir fel sen. Nackdelen med detta företag är att deras ”på en gång” är allt från en dag till tre veckor eller mer. Fastighetsägaren säger ”på en gång” betyder inte alls det hos leverantören. Skitföretag. Vet ju att den dagen som jag/vi skaffar hus kommer jag/vi aldrig att ringa till företaget ifråga gällande vitvaror eller annat som hör till.

Nu är jag i dag två av väntan på leverns och installation. Väldigt enerverande att bara sitta rakt upp och ner såhär. Ja, låta dom komma in med huvudnyckel är en sak men att vi har katter gör det ju lite vågspel med öppna dörrar. Jag litar inte på en del människor. Så enkelt är det bara. Sen är det otrygghetsfaktorn som gör att jag inte vill att folk ska springa hemma hos oss utan uppsikt. Alltså… stressfaktor deluxe. Sen ska vi inte tala om det faktum att jag kan ju inte slappna av och göra saker hur som helst heller. Stressfaktorn och otryggheten gör sitt. Jag vill ju görna ha en tid att passa när deet gäller sånt här.

Ändå vet jag ju med mig att jag kommer att bli nöjd för min nya spis när den väl är på plats. När det sen blir är en annan fråga.


fake it

Ett av de uppgifter jag fick ta med mig från senaste terapin var att jag skulle tänks på hur mitt liv skulle kunna se ut om det var så som jag ville ha det. Målet med terapin och hur jag ska ta mig dit är att ta en dag i taget och tänka på hur jag är och tänkemönster och allt det andra jag håller på med. Detta var ju ändå något som jag levt med ett tag, så i sig inte alls så konstigt. Men, sättet psykologen la upp det på fick mig att tänka annorlunda.

Att leva som om ett mirakel hade hänt och gett mig självkänslan som jag saknar för att våga tro på mig själv. Att jag redan helt mirakulöst skulle ha just det jag strävar efter. Hur skulle livet vara då?

Det är ju det där berömda utrrycket: fake it ‘til you make it kommer in. Att leva som att jag var redan där. Jag förstår tanken bakom denna övning och sätt att vara. Nackdelen är ju det där att jag vet ju om att det är fake, hittepå helt enkelt. Ändå är det ju så jag försöker tänka. Som om jag redan var där.

Nu har det ju inte gått så lång tid, men jag vet ju med mig att det tar tid att förändra tankemönster. En vecka är inget mot livslång misstro mot den egna förmågan och egna jaget.  Att tanken finns där betyder ju inte alltid att jag får den där berömda tummen ur. Jag håller i alla fall på. Jag försöker.

Vet ju med mig att förr eller senare kommer detta att bli min nya verklighet. Ny sanning. Att det egna jaget får ta den plats den så länge stått vid sidan av. Så, fake it ‘til you make it. En dag kanske jag inte behöver tänka aktivt på det.


Ut och gå

Jag har haft svårt att bara ta mig ut för att gå. Ta en promenad sägs vara bra för själen och psyket. Jag har väl accepterat detta faktum och rört på fläsket när jag haft möten och annat att gå på.
Tills nu har jag hållt det på den nivån. Denna vecka har jag tagit stegräknaren och gått en runda varje dag. Runt 9800 steg på cirka en timme är resultatet av månader av traskande mellan punkt a och b.
Idag inhandlade jag nya skor så att fötterna inte ska ta stryk under mina rundor. och fotade dessa på vägen hem. Klart värt att ta sig ut och njuta av våren.