Månadsarkiv: december 2012

Dags för uppdatering

Jag har varit dålig på att uppdatera mig här eller bara ventilera tankar och funderingar. Det är väl dags. Vad har hänt sen sist kan man ju undra? Var tvungen att kolla vad jag hade skrivit sist och inser att detta blir första för december och december är snart slut. Hur gick det till? Vart tog tiden vägen? Betycer det att jag bara varit upptagen irl eller ren lathet från min sida? Nåja, här ko mer summeringen av senaste veckornas händelser.

Klarade teoriprovet för körkort i början av december.
Kuggade på uppkörningen och ny uppkörning är inte förrän nästa år. Sååå enerverande att inte kunnat gjort det tidigare än så. Kliar ju i körkortstarmen.
Var tvungen att söka nytt lemp för att få köra upp vilket resulterade i att jag under åren utan glasögon fått bättre syn. Jag måste inte ha glasögon, men bra att ha liksom. Vilket resulterade i utgifter jag egentligen inte har råd med. Men vad gör man inte för konsten liksom?

Åtgärden avslutades i samma veva och går numera hemma med ersättning och ny handlingsplan med arbetsförmedlingen. Det där med at t starta eget ligger på toppen av den där listan av saker att göra. Och jag är inte helt främmande för det även om anställning lockar mer just nu. Så söka jobb finns med på den där listan av saker att göra om dagarna. Jobb skulle ju vara bra att ha. Inkomst ni vet?

Har överlevt en dag ute hos morsan. Ja, morsan. De ska skiljas vilket gör att farsan flyttat ut. Jag klagar då inte. Det var ju mer eller mindre det jag väntat på och har sedan dess pratat med farsan mer än jag gjort de senaste åren tillsammans. Sen att Bror och Svägerskan var ute hos morsan underlättade avsevärt min dag därute. Och Pojken väljer att inte sätta sin fot där vilket jag kan förstå. Morsan fattar inte det alls och undrar om det är nåt hon eller dom gjort. Suck. Vad säger man? Hon är bara fyra år sen med sina funderingar. Borde ju ha fått nån fundering tidigare kan man ju tycka.

Julafton tillbringades ute hos mina svärföräldrar, Pojkens föräldrar. Oavsett vad jag och Pojken tycker om julen så är xet någonting vi valt att göra för hans föräldrars skull. Och så har jag ju inte något emot maten. Äta måste man ju oavsett om man vill eller inte.

Såg ett kort på mig från häromdagen. Usch fy och blä. Jag vet vad nyårslöftet kommer att innehålla. Jag kan jag bara hoppas på att jag får ordning på sköldkörteln och nivåerna blir så som de ska vara. När den inte funkar som den ska funkar inte kroppen som den ska. Vikten sitter där liksom. Jag tror alcrig att jag varit så stor som nu. Usch fy och blä.

Medicinproblem har det också varit. Först fick jag krångel med medicinutskrivning med just levaxin för sköldkörteln. Enligt deras data skulle det räcka till februari. Jag hade slut på alla uttag i början av december. Litium var helt slut i stans apotek i två veckor så jag fick hämta från mottagningen så att jag inte skulle bli utan helt och hållet. Nu har jag så jag klarar mig till mitten av januari, förhoppningsvis har leveranserna kommit igång som de ska igen. Och det här med levaxinet fick jag ordning på precis innan jul. När jag äntligen fick tag på läkaren som förklarade situationen om felet som uppstått. Doseringen var fel i datorn. Jag som haft en annan dosering sedan i somras undrar vad de håller på med egentligen. Så, nu äter jag levaxin som jag ska med uppehåll på ca 3 veckor. Så det är som att starta på ruta ett igen. Suck.

Sen har jag och Pojken klagat på hunden som ylade i tid och otid. Resultatet att det blivit tystare, men bemötande från bostadsbolaget har lett till att både jag och Pojken är flyttagna. Kollar regelbundet runt på andra bostadsbolag om lägenheter alternativt hyra hus privat. Oavsett hur vi vänder och vrider på det hela och ser oss om efter annat så kommer vi ner i hyra alternativt samma nivå som nu men med större boyta. Framför allt så vill vi komma ifrån där vi nu är. Ingen av oss vill ha de grannar vi har och drömmer om annat boende. Rent mentalt har vi redan flyttat. Vart vet jag inte. Men någonstans. Och det dör med eget hus ligger högst på listan men med mig utan ordentlig inkomst så är det bara en dröm vi inte kan uppfylla just nu.

Det var nog allt för den här omgången.

Nej, det var det inte alls. Kattfröken som vi tog hem var vi tvungen att lämna tillbaka. Vi insåg efter en månad att det inte skulle bli bättre än vad det var. Rent vardagsmässigt funkade det ju. Tills det blev busdags så blev denna lilla kattfröken som bortbytt till demonkatten från helvetet. Hon kunde helt enkelt inte reglerna för hur det här med bus går till. Att ha en katt som inte vet hur katternas sociala regler och beteende fungerar slutar med kattslagsmål. Att vistas under samma tak var lugnt, så länge bus uteblev. Vi som redan hade tre välsynkade katter med tydlig rangordning insåg efter en månad att det inte skulle fungera, speciellt då det hela eskalerade till någonting annat mellan kattfröken och Hanen. Synd, för hon var hur go som helst annars.

Nu vR det klart för den här gången.

Annonser