Månadsarkiv: september 2013

vissa låtar fastnar

Det är ingen hemlighet att jag lyssnar på hårdrock. Hårdrock av den hårdare klassen. Och ibland, händer det att en låt fastnar mer än andra. Nu har det hänt igen. Den går varm i ipoden när jag sitter i bilen. Vissa låtar fastnar bara sådär så att man vill höra om och om igen. Sen är det ju så att jag lyssnar till texterna. Har alltid varit sån. Om ni nu vill veta och är nyfikna på vad det är den här gången så kommer info här:

Den här gången är det Samael Mother Night och texten finner du här.


Sprättiväg

image

 

Jag erkänner. Jag är en tjuv. Blomtjuv. Men det sägs ju att det är så man ska ta skott till växter om de ska ta sig och växa. För ett tag sedan såg jag en enorm samling av sprättivägisar i ett fönster. Det var flera i en och samma kruka och jag norpade till mig ett av skotten som letat sig upp. Jag skulle helt enkelt ha en med mig hem. Nu skulle inte denna stöld ens märkas. Den stack upp bland tiotal andra. Det var bara att plantera den när jag kom hem och ställa i fönster. Och sen dess har jag vaktat denna skatt noga. Hållt tummarna för att den ska ta sig och börja växa och må bra.

Stenarna som är i krukan på jorden är för att inte Hanen ska gräva upp min lilla nyförvärv. Han tycker om att gräva i blomkrukor och äta jord. Inte i denna om jag får bestämma. Denna ska överleva och bli stor och föröka sig så jag får massor med sprättivägisar. Jag har en sprättiväg igen.

 


gatan där jag bor

Det här med högerregeln. Alltså. Jag fattar inte. Hur svårt ska det vara? Eller är det mig det är fel på?

Gatan där jag bor finns det en vårdcentral. Det är en väg in och så grenar den sig till mitt håll och vårdcentralens. Så långt är ni med va? Ja, så kommer det dagar där jag kommer inkörande på denna väg samtidigt som dom från vårdcentralhållet vill på samma gata som jag kör på. Från höger. Det betyder ju att man stannar eller hur?

Jag befinner mig inte på en huvudled. Det finns ingen rondell. Det finns ingen väjningspliktsskylt. Ingen stopskylt heller för den delen. Det betyder ju att högerregeln gäller. Och vad gör man då? Jo, man stannar. Jag stannar. Det är inte första gången och definitivt inte sista. Men nu, idag, när jag gör detta befinner sig den i bilen från höger i en annan värld och undrar varför jag stannat samtidigt som den bakom mig börjar blinka med hellysen. Alltså? Är det mig det är fel på eller?

Jag ser nästan hur ljuset går upp hos han jag stannat för vid denna högerregel och han skrattar lite försynt. Den bakom vet jag faktiskt inte ens om den fattade vad det handlade om. För när jag skulle svänga in på min parkering gasade denne på av bara satan.

Vet inte folk vad högerregeln är eller har dom bara glömt bort den och hoppas på det bästa?


Jag ser!

Milstolpe nådd idag. Inte alltför många timmar sedan kom jag på mig själv att jag faktiskt ser. Jag kom på mig själv att jag faktiskt såg idag. Objektet till denna uppvaknande klev in innanför dörren och sa hej. Och jag såg. Tittade en extra gång. Flera gånger. Jag såg faktiskt. Resten av eftermiddagens arbete gjordes med ett leende på läpparna.

Vadan detta undrar ni kanske. Jo, såhär är det. När jag är i en relation ser jag inte andra av det motsatta könet. Jag ser ju hur dom ser ut självklart, men inte graden av hur de ser ut eller till och med att jag glömmer bort dom på en gång. Efter att en relation tagit slut, speciellt när jag är den som blir lämnad ser jag ingenting av det motsatta könet. Dom befinner sig bakom en grå dimma som jag inte ens önskar ska skingra sig. Jag ser dom helt enkelt inte. Jag visste att den dagen som jag ser igen är jag verkligen redo att gå vidare med mitt liv. Såret har slutat blöda.

Med X:et tog det ungefär lika lång tid som denna gång. Lite mer än tre månader. Men oj, vad jag fick se då. Hur kunde jag ha missat det som fanns runtomkring mig liksom? Hur pojkarna blivit till män utan att jag ens märkt det. Kärleken gör en blind helt enkelt. Blind för dom som finns runtomkring en. Sådär nära.

Idag har jag inte samma skyddsnät och jag visste att det skulle ta sin lilla tid att se igen. Och idag, nyss, hände det jag egentligen väntat på ska komma. Jag såg en karl idag. Man. Pojke. Kille. Hankön. Och blev faktiskt riktigt förvånad. Visst har jag stött på några sen jag blev lämnad men de har liksom varit antingen bakom dimridån eller könlösa för mig. Inte alls uppskattat att få höra detta faktum. Men nu, från och med idag så ser jag igen. Jag SER.

Ni anar inte hur underbart detta är. Att jag nu kan gå vidare på riktigt. Att såret slutar blöda. Slutar vara. Slutar skava. Nu tillhör världen mig igen. Jag kan leva i nuet. Inga men, inga konstigheter. Inga gamla minnen från förr som spökar alltför mycket. Jag ser igen. Bara en sån sak. Och det räckte med en hej och en blick. Det var som fan.


fattiglapp

Hej. Jag skulle vilja ansöka om privatlån hos er. Jag har inga betalningsanmärkningar eller skulder hos kronofogden… ännu. Därför vänder jag mig nu till er för att se om jag skulle kunna få ett privatlån där jag kan betala av mina skulder och avbetalningar och krediter och på så vis få ner mina månadskostnader. Idag kan jag betala mina räkningar och klara mig från både inkasso och kronofogden ännu en månad. Utöver det finns det inte många kronor på mitt konto, vilket gör att jag får leva resten av månaden på kredit. Men jag är glad att jag i alla fall kan betala räkningarna den här månaden.

Fortsätter det såhär kommer det i slutändan leda till att jag blir stående med både en och flera betalningsanmärkningar, i värsta fall utan lägenhet och jobb. Kanske kommer det att bli en mild vinter så jag kan bo i bilen i värsta fall. Jag kan inte sälja bilen i och med att jag behöver det i arbetet. Jag arbetar, även om det inte är heltid och för tillfället provanställd. I och med ekonomin kan jag inte heller se om bilen behöver lagas och få delar utbytta i och med att jag inte kan betala för det. Är det vad jag misstänker kommer jag inte heller få det jag betalade för den om jag försökte sälja den, vilket skulle leda till att ha fortsatta skulder och utan bil. Utan bil blir jag utan jobb och utan jobb ingen inkomst alls. Ni förstår, en ond cirkel det här.

Kan ni hjälpa mig att få ordning på det här?

///

Det går inge bra att samla alla mina lån, avbetalningar och krediter på samma ställe. Alla jag pratat med hittills säger nej. Jag kommer att leva på minus noll kronor ännu en månad. Jag behöver bättre avlönad arbete på heltid så jag i alla fall slipper leva på kredit. Suger pung om ni frågar mig. Men hey, vad gör det om hundra år? Tyvärr är detta min verklighet idag. Tack och god natt. Ger upp snart.

 


Utträde

image

Ord är överflödiga.


Argh!

Åååh, vad jag har lust med saker. Att göra saker. Köpa saker. Se saker. Tittar på nätet. Fantiserar. Drömmer. Planerar. Messar fram och tillbaka med en väninna från förr. Återupptog kontakten nu i helgen. Underlättar inte  att veta att det skulle vara kul att ses. Hon bor ju liksom en bit bort. En väldigt lång bit bort.

Men ojojoj, vad det drar i resetarmen. Bilen står ju på parkeringen. Vad skulle hindra mig liksom? Förutom katterna. Förutom det faktum att jag lever på minus noll kronor just nu. Det där med kreditkort är inge bra för mig. Inte nu. Den lockar till att klicka på nätet. Den lockar till drömmeri och den lockar mer än förnuftet klarar av just nu. Kan ingen köpa mig? Får göra vad de vill med mig bara jag får göra resan först. Flå mig. Utnyttja mig. Döda mig. Vad som helst.

Jag vet. Hypot övergick till lätt mani. Hey vad det går undan i hjärnan just nu. Frustrerad av att vara sådär förnuftig och sansad jämt. Manin vill få luft under sina vingar. Manin vill ut, Manin vill leka. Leka med mina icke existerande pengar. Leka med mitt liv. Leka med mig. Ut säger den. Åk iväg. Åk så långt bort du bara kan och stanna borta. Hem kan du alltid återvända sen när orken tar slut. Sluta vara så snäll och foglig säger den. Lek lite. Träffa folk säger den. Skratta. Gör någonting! Den tycker inte att städa, rensa låda, vattna och plantera växter räknas som någonting. Den lät mig inte sova när jag kände att jag behövde den tidigare idag. Den vill att jag ska ut. Att jag ska leka. Resa. Upptäcka. Må.

Och jag njuter av känslan samtidigt som jag brottas med den. Vill ju ge efter. Vill ju göra saker. Vill ju så mycket. Vill. Men jag vet vad priset är om jag skulle hoppade in i den där bilen idag. Priset jag skulle komma att betala om jag åkte. Jag behöver stanna och andas. Tvinga mig att sitta still. Tvinga mig själv att gömma kreditkorten. Så mycket frestelser där ute. För mycket för mig. För mycket av allt just nu.

Argh, såååå frustrerande att vara den förnuftiga, rationella och den vuxna i det här. Jaa, det är såhär jag har det när jag är sjuk med feber. Hur är det för dig?