Månadsarkiv: januari 2014

ca 120 km denna vecka

När jag fyller på tanken nollställer jag färdmätaren. Mest så jag vet hur långt jag kommer på full tank och kollar sen bensinförbrukningen. Skillnad på körning och körning. Och på vintern går det mer bensin än med sommardäck. Så, i måndags morse nollställdes den och sen dess harjag enbart kört i jobbet på jobb ett. Kors och tvärs hela stan och långt utanför, fram och tillbaka. Och det blev i runda slängar 120 km denna vecka.

Det blev att få en del av dom som egentligen inte är mina kunder. Många sjuka och jag som har timmar att fylla upp var tacksam för extra passen. Även om det innebär en massa extra i bilen också. Det har blivit tillräckligt mycket jobb att jag känner mig ganska mör idag. Men inte ens i närheten av igår.

Och jag har sladdat runt som i en tvålkopp hela veckan. Dom är fördjävligt dåliga på att hålla efter med snöröjningen här. Min antisladd har fått jobba övertid hela veckan. Speciellt senaste dagarna när snön vräkt ner. Vid varje korsning. Vid varje rödlyse. Vid varje inbromsning. Och jag tackar gudarna eller vilken övre makt som helst för mina fina vinterdäck. Dubben håller mig på vägarna och ser till att inbromsningen sker i god tid. För att inte tala om hur det är att köra i stan när det är såhär. Inga som helst tydliga filer eller korsningar. Anvisningarna översnöade. Får gissa sig till var man ska befinna sig på vägen helt enkelt. Även om jag kan tacka min körskolelärare för min vinterkörning. Utan henne (även om det var flera hon jag körde med) hade min körning sett annorlunda ut. Jag öveningskörde ju mesta delen på vintern. I södra delen av norrland för att tillägga. Körde också upp på vintern. Så tro faen att jag vet hur man kör på vintern. Men i den här stan får man lägga till extra försiktighetsåtgärder på grund av bristen av snöröjning. Så som det ser ut kan jag inte lita på antisladd, dubbdäck och min kunskap på vinterväglag. Det finns ju andra i trafiken också.

Att komma hem runt halv tre idag betyder inte att jobbet är över för det. Först hem. Slänga sig i duschen. Fylla och sätta igång maskinen. Få i sig väldigt sen lunch och hänga upp tvätten. Och när jag känner att jag kommit i mer avslappnad tillvaro ringer områdeschefen strax efter fem. Visserligen ber hon om ursäkt att hon ringer efter kontorstiden men kunde inte vänta. Så, istället för en ledig måndag har jag jobb som väntar på förmiddagen. Alltid något. Extra tillskott i kassan är aldrig fel. Men som sagt, jobb ett tar aldrig slut. Chefen kan ju ringa vilken tid som helst på vardagarna.


Lite mer snö

image

Bilden är inte den bästa. Men definitivt inte suddig. Det är snö. Så har det varit hela dagen. Känns som att vara i en tvålkopp när man är ute på stadens oplogade gator.

Önskar dock uppehåll i ett par dagar. I alla fall härifrån till spelningen och tillbaka. Blir att ta E4:an imorgon. Troligare att det är något sånär underhållt än bakvägen upp.

Oavsett blir det att ta det lugnt ute på vägarna. Risken är att det här fortsätter och jag blir kvar hemma. Svensk vinter kan göra så med en.

Vi får se vad universum har att säga om morgondagens planer. Om det blir av eller om jag kastat pengarna i sjön.


Bjuden över på fika II

Messande fram och tillbaka med hårdrockskollegan efter avslutad jobbpass slutade med att fika nu är inbokad till nästa vecka. Så till vida att det inte blir schemaändringar eller inkallad som vikarie på jobb två. Nu vill jag verkligen vara ledig just den dagen som fikat är inbokat. Hon hade velat tidigare, men jag är uppbokad till helgen och så schema på jobb ett som gör att det blir ”så långt fram”.  Har verkligen någonting att se fram emot nästa vecka. *ler*


Bortglömd

Jaa, vad säger man? Vad säger jag? Inte alls bra för min självkänsla att bli bortglömd såhär. Nästan så jag kunde skriva igen, men den här gången skulle det inte stämma. Soffan jag sökte upp för ett tag sedan försvann. Han som äger sagda soffa ska resa bort i helgen. Han hade glömt bort mig. En del av mig blev ledsen. En annan del förbannad. En tredje fick vad den var rädd för skulle bli. Den fjärde inte förvånad.

Så det blir en spelning på bortaplan utan sovplats. Nu är det ju inte hela världen egentligen. Åka upp. Se bandet. Åka ner igen. Ingen önskescenario, men så får det bli. Jag som såg fram emot en helg med min mörka väsen med black metal i ådrorna. Nu blir det inte så. Han skämdes. Sådär ångerfull. Lovade att inte glömma bort mig nästa gång. Hmm, visste inte ens att det kommer en nästa gång. Men okej. Jag är på.

Hade det inte varit för att Väninnan V i grannstaden från spelningen ska på galej annorstädes så hade det ordnat sig i alla fall. Nu blir det som det blir. För vad det är. Acceptera faktum och se till att ta det lugnt ute på vägarna i helgen. Det var då tur att jag valde att ta bilen från första början för annars hade jag stått med skägget i brevlådan med tågbiljetter utan någonstans att sova.

Jag överlever. Mer eld till demonerna dock. Än ingen fara. Det kommer dagar då det inte är såhär enkelt att få tyst på dom.


Vardagslyx

image

Unnade mig en semla.


Nödvändig shopping

Att gå runt och vara fattiglapp innebär att jag inte kan unna mig någonting utöver det nödvändiga. Att inhandla det nödvändigaste är prio ett. Och katterna först. Nu är jag ännu i en månad där matsäcken ska inhandlas. Ni vet den där för runt sjuhundra. Den räcker i tre månader visserligen, men det svider i plånboken månader som denna. Just nu är jag tacksam för att jag kunde jobba julen. Och jag kan leva på nudlar om det är så.

Nu har det varit så att jag unnat mig spelningar, men det handlar om min känslomässiga överlevnad. Jag har ett behov att socialiseras. Träffa folk. Umgås. Hittills varit enda sättet. Jobben räcker liksom inte. Och dessutom inte samma sak. Nu har det inte varit varje månad, inte heller mer än en under den månaden spelningen är. Har inte råd med mer. Men klart värt det. Klart värt att sitta hemma resten av månaden sen. Jag kan klaga hur mycket jag vill sen, men i slutändan klart värt det.

Nu tillkommer en onödig utgift till den här månaden. Eller nödvändig utgift kanske? Inhandling av kläder. Närmast bestämt underkläder i form av trosor. När jag kommer till den punkt att jag måste kassera fler än jag tvättar, då vet man att det är dags att inhandla nya. Likadant med strumporna. Rejäl utgift för mig just nu. Samtidigt som det kan ju vara bra att ersätta en eller annan av tröjorna jag fått kassera under hösten. När hålen blir synliga finns det ingen återvändo. Definitivt slut på neutrala kläder att ha på mig. Dom där neutrala, utan bandtryck, att ha när det behovet finns. Som jobb två till exempel. Eller möten där jag inte vill skylta med mitt hårdrocksliv. Det syns ju ändå liksom. Sen har vi kick offen som kommer snart. Får se om jag hittar något billigt när jag ändå ska gå in i klädaffär för inhandling av underkläder och strumpor. Bara glad över att bh:arna hållt hittills.

Bara att bita i det sura äpplet och ta mig till köpcentret efter jobbet. Gå in i klädbutik och inhandla det som måste inhandlas. Jag tycker verkligen inte om att gå runt i klädaffärer. Ovanlig tjej sådär. Shopping är inte min grej. Nödvändigt ont. Väntar in i det sista. Så det blir första gången att ta mig in i köpcentret för annat än mathandling. Vet inte ens vad det finns för butiker som ligger inhysta i komplexet. Nåja, jag kommer veta det efter idag.

Det är tur att räkningarna betalades av igår. Har några på autogiro som ska dras, men jag behöver inte ha panik den här månaden. Det kommer tid för det andra månader. Ändå suger det att behöva lägga pengar på kläder. Inte så mycket att göra åt. Kan ju inte gå runt utan.


Bjuden över på fika

Inför kommande kick off på jobbet hade jag och kollegan jag skrev om förra veckan kommit överens om att dela hotellrum. Jag kommer från och med kalla henne hårdrockskollegan, i alla fall ett tag. Nu fick jag reda på igår att hon är sjukskriven. Samtidigt fick jag frågan av en annan kollega om vi kan dela rum. Jag messade hårdrockskollegan krya på dig igår. Som jag skrev redan igår verkade hon glad över att omtanken.

Idag ringde jag och kollade hur det var med henne och hur länge hon skulle vara hemma. Om jag skulle få en annan rumskamrat eller ej. Hon var glad att jag ringde, det hörde jag på rösten. Vi började prata om annat och det blev en hel del ventilerat. Först och främst jobbet. Sen privat. Och vips så hade två timmar gått. Hade hon orkat hade vi säkert kunnat prata bort en timme till. Tänk hur det kan bli.

Hon berättade om mig till sin man efter att ha kommit hem i onsdags. Han hade blivit glad över hennes sätt att berätta om mig att han undrat när hon skulle bjuda över mig på fika. Det kom fram sen att han hade frågat henne samma sak varje dag sen dess. Mest för att hon skulle få mod att ge mig en inbjudan. Så jag fick ett trevande fikainbjudan först, men innan vi la på sa hon självklart att jag var tvungen att komma över på fika när hon mådde bättre.

Och visst kommer jag att göra det. Trots att det blev två timmar idag är det droppe i havet om allt vi kommer att kunna prata om. Toppen av isberget liksom. Vi har knappt skrapat på ytan. Misstänker att det kommer bli mången intressanta stunder över kaffe framöver.