O-afton

Dagen har var o-dag ända sen jag klev upp till nu. Har definitivt inte velat vara med alls idag. Klumpen i halsen är kvar. Varit hela dagen. Knytnäve i bröstkorgen likaså. Väntan på ett samtal som inte kom (däcken) och väntan på brevbäraren som lämnade post utom det jag väntar på (läkartid). Kroppen vill inte alls vara med idag. Oavsett vad jag gör skaver det någonstans. Stramar. Ömmar. Värker.

Nu är det mest att jag väntar av tiden så jag kan lägga mig och säga hejdå till denna skitdag. Om kroppen låter mig sova vill säga. Den har ju haft åsikter hela dagen om hur jag stått, suttit, legat så det där med sovposition har väl den åsikter om det också. Suger rejält att ha det såhär.när till och med kroppen blir ens fiende. Jag har inte bara hjärnan att brottas med längre. Inte konstigt att jag blir tröttare än vanligt.

En o-dag. Lite metal ur högtalarna och lugna oron som huserar i mig just nu.en skiva eller två blir det nog innan jag kastar in handduken för idag. Och ja, fortfarande ingen TV inkopplad. Trodde faktiskt jag skulle sakna den, men det gör jag inte. Typ en månad utan. Höh, trodde det skulle vara svårare att avvänja sig från den. Där ser man.

Annonser
Det här inlägget postades i ångest, bipolär, känslor, mående, sömn, smärta, vardag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s