Månadsarkiv: mars 2015

Ny landsting

Tid till läkare inom psykiatrin damp ner på hallmattan redan förra veckan. Fått vara på och ligga i för att få hit remiss från humhum. Nu lyckades jag med konststycket att det inte blir glapp och lucka mellan sjukskrivning och läkartid. Eller konststycke och konststycke, handlar väl mer om tur eller nåt. Ändock, har läkartid innan sjukskrivningen går ut i alla fall.

Hur det sen blir efter det mötet vet jag inte. Vet bara att tid finns. Namn på läkare finns. Lite lugnande ändå. Nu är det att få till en tid med litiumsköterska. Dags för blodprov igen. Remiss till det ska ju också fås och ordnas via psykiatrin. Egentligen inte mitt ansvar, men jag vet ju att läkaren kommer vilja veta litiumstatus inför mötet. Samtal till deras mottagning får väl göras inom snar framtid.

Nåja. En sak i taget. Nu är i alla fall kontakten med psyk i humhum avslutad på riktigt. Hade telefon tid med läkaren i humhum tidigare i morse. Han kollade läget. Ville se om remissen kommit fram och kontakt etablerats med nya landstinget. Så, ny stad. Nya tag. Ny läkare. Det tar sig.

Annonser

Skillnad på vård och vård

image

Jag valde bli sociolog. Säger en del om mig.


Födelsedagspresent

Försenad födelsedagspresent från ❤ kom med posten idag.  Tack älskling. Älskar dig ❤

image


Man lär sig nåt nytt…

Ikväll har jag lärt mig nåt nytt om nya sambon. Hockey är tydligen ganska viktig del i hans liv ändå. Graden av intresse och insatthet har han dolt väl. Vad säger man? 🙂


Uppackandet

Tar en dag i taget. Försöker tvinga mig själv att ta det lugnt med uppackandet av livet. Gör jag inte det säger kroppen definitivt ifrån pch det blir dag eller två utan att röra en enda kartong sånt är frustrerande. Väldigt frustrerande, då jag faktiskt tycker det är det roligaste med flytt. Få ordning på alltet igen. Drygaste är att försöka finna det man jag söker efter bland femtielva kartonger och komma av mig för stunden. Vilse i kartonglandet helt enkelt.

Nu är det ju inte bara mina saker som ska hitta ny plats, utan även hans. Har lett till några dispyter och fräsande från bådas håll, men klart överkomligt. Det blir nog bra till slut. Bara ta det lugnt och inte stressa med saker och ting och med två olika grader av kontrollbehov hos två olika individer. Ja, ni förstår vad jag menar hoppas jag. Låta det ta sin tid så hittar allt sin plats till slut.

Hittills har det blivit två kartonger idag. Har planerat ett par till åtmistone innan jag tvingar mig ner i soffan och ta det lugnt resten av kvällen. Bara pausa mellan bara. Sen är det ju så att packa upp är inte riktigt samma sak som ordningställandet av allt också.


Helg med kluvna känslor

Firandet av avslut och nya börjor kom ju av sig i och med dödsbudet i fredags. Tanken och planen var ju att njuta av tillvaron under helgen. Glädjas av det som var och vara glad över att livet med Neo kunde börja på riktigt. Det blev inte riktigt så.

Jag pendlade/pendlar mellan glädje och ledsenhet. Minnen från förr grumlar känslan av glädjen som borde infinna sig till bredden, mest hela tiden. Jag är glad att Neo är med och är förstående i det här mellanläget jag befinner mig i just nu. Pendlandet i humöret, mer än vanligt det vill säga.

Samtidigt som barndomsminnen dyker upp i och med morbrors bortgång så har vi också en annan som gick bort i fredags. Barndomen raderas sakta men säkert till flyktiga minnen och fragment av ingentinghet. Jag menar då Leonard Nimoy aka Spock kändast från Star Trek. Känns konstigt. Vemodigt på något sätt. Det är väl det här som väntar ju äldre vi blir?

Och fira kommande födelsedagen får vänta till en annan dag/helg. Glädjen kommer liksom av sig då och då. Det är väl det som kan kallas livet kom och knackade på och påminde oss om dess flyktighet.