Månadsarkiv: maj 2015

Maj igen

Slår aldrig fel. Maj. Varje år samma skit. Mest är det ju det faktum att det är ständig påminnelse om vad som varit. Påminnelse som aldrig funnits. Två mors dagar och morsan fyller år under maj. Finska morsdag och den svenska infaller inte samtidigt. Varje år samma sak. Att jag aldrig lär mig. Att farsan sen är ständigt på mig om att ringa henne, ha kontakt, gör det inte enklare att hantera.

Att det sen är sex år sen sen diagnosen bipolär blev verklighet är en annan sak som ockuperar mina tankar. Hur livet var före och hur den blev efter. Vem jag var innan och vem jag är sedan dess. Jag är fortfarande samma men ändå inte. En del av mig är lättad och tacksam för att ha fått namn på vad som fattades mig. En annan del sörjer det liv jag hade innan. Innan livet fick en annan vändning. Konstigt det där. När normaltillstånd får annan synvinkel.

Förra årets maj kom med diagnos nummer två som vände på verkligheten ännu en gång. När jag fick namn på vad som felade mig fysiskt; fibromyalgi. Nu, ett år senare, lär jag mig fortfarande att läsa av, känna efter, hur det är i kroppen varje dag, mest hela tiden. Vissa dagar värre än andra. Vissa dagar bättre än andra. Sådär som det är med min bipolära hjärna.

Maj är ingen rolig månad för mig. Det bara är så. Varje år hoppas jag att det ska vara enklare. Varje år har jag haft fel. I år inget undantag.

Annonser

Fågelskrämma?

Nackdelen med att bo i stan är skator. Eller nackdelen med området vi bor i är skator. Inte bara att dom finns på området och väsnas och skitar ner, nej. De ockuperar balkongerna på området. Har fått jaga iväg dom några gånger och fler lär det bli misstänker jag. Vidriga skadedjur.

Nä, fågelskrämma på balkongen nästa projekt. Tips?


Ett år sen

Vem hade trott att första kontakten med Neo för ett år sen skulle resultera i att vi skulle bli ett par? Än mindre sambos inom det första året? Definitivt inte jag. Inte Neo heller för den delen.

Jag har haft bra år rent kärlek och förhållandemässigt även om vi inte blev ett par offentligt förrän om några veckor till.

Tack för att du finns älskling ❤


Roadtrip och vila

Uppe med tuppen. Tydligen förträngt eller skjutit på det omedvetet. Lämna in jobbkläderna och få avslut på riktigt. Idag var det dags efter att jobbet efterlyst sina saker. Bara att ta sig ner, träffa chefen och så ta samma väg hem. Men, nu är det gjort. Och förhoppningsvis är det sista lösa tråden kapad. Borde inte vara mer eller fler saker som ligger och simmar runt i bakgrunden.

Väl hemma igen blev det att ta stödvila på ett par timmar. Kroppen ville inte vara med mer. Hade säkert kunnat sova en stund till. Soffläge resten av kvällen. Helt okej. Har ju Neo bredvid mig.


Decembergodis

Jag äter godis. Ibland. Det händer att jag köper godis. Frågan är ju hur ofta jag äter godis. Bilden nedan är sista tre av chokladen jag inhandlade i julas. Kan nog lätt säga att jag inte är godisråtta.

image