Månadsarkiv: juni 2015

Undran i sommarnatten

Tillhör framtiden det förflutna?

Annonser

Midsommarnatten

Jag behöver inte gå ut för att plocka sju sortens blomster att lägga under kudden. Jag har redan hittat mannen i mina drömmar.

Älskar dig Neo ❤


Årsdag

För ett år sen tog jag bilen och tog mig de milen från min dörr till Neo. Det var på vinst eller förlust resan gjordes. Intresset fanns men visste inte om det var ömsesidigt. Hade honom som en ny nära vän men visste inte hur nära vi skulle kunna komma att bli.

Datummässigt är det inte förrän imorgon. Dagmässigt eller kommande kväll är det årsdag. Har inte ångrat en sekund att jag valde att våga ta steget då. Annars skulle jag inte ha det jag har idag.

Tack för att du finns älskling. Tack för det här året. Den första av många ❤


Inställt av hälsoskäl

Livet blir inte som man tänkt sig. Inte heller som man vill. Och det suger. Det suger rejält. Samtidigt som det gör en vemodig. Lite ledsen. Både bipolära delen och fibron gör att saker och ting inte blir som planerat.

Festival i helgen som var. Två dagars. Kroppen mår efter det också. Sådär som i december efter två dagars festival i humhum. Och för ett halv år sedan, i en släng av hypomani, beställde jag biljetter till Sweden Rock. Hoppades jag fått ordning på både hjärna och kropp. Ju närmare den här veckan vi kom desto mer tydligt blev det att det inte blir/blev någon SRF för mig. Det blev att sälja biljetterna vi hade. Det tog emot att ta steget att göra det, men det gjordes i alla fall.

Nu ligger jag under filt på soffan hemma med vetskapen om att SRF festen skulle kunnat börja idag i husvagn jag och Neo skulle bott i med Zoe med sambo och vänner. Det svider att veta att vi kunnat ses igen efter några år av icke träffande. Att vi kunnat umgås och hinna ifatt de förlorade åren. Nu blir det inte så. Det blir inte som man tänkt sig. Det blir inte alltid som man vill. Som man planerat.

Måendet tillåter inte alltför mycket socialisering just nu. Zoe med vänner javisst, resten av festivalens besökare inte så mycket. Kroppen skulle inte orka med att vara utomhus i tre fyra fem dagar i råkall juniväder med halvtaskiga sittmöjligheter och obekväm husvagn som säkert skulle vara råkall på morgonkvisten. Men, visst. Det hade varit alldeles underbart att åka ner till SRF igen.

Nu blir det inte så. Inställt på grund av hälsoskäl. Det suger att vara jag just nu.