Månadsarkiv: juli 2016

Adress nummer 19

Mjo. Sant. Ny adress från och med månadsskiftet. Inget lätt beslut. Dock nödvändig. Existentiellt.


otur….???

Vet inte hur jag ska förhålla mig till renaste reaktionen och kommentar från samtalstjejen jag har på psyk. Jag hade väl mer eller mindre tjatat till mig en tid innan semestern (hennes). Senaste tiden rann liksom ut i sanden när man mer eller mindre ligger i fosterställning och bara önskar allt tog slut.

Vet idag att det är helt okej att må kasst efter att ha blivit misshandlad i den formen jag blev ett par tre veckor sen. Jag VET att det är okej att det är så just nu. Att veta och må och acceptera läget är vitt skilda ting.

Det är inte det som egentligen är problemet med senaste dagarnas funderingar efter hennes kommentarer om saken. Otur!?

Reagerade redan framför henne… otur?… och hennes svar var reaktionsmässigt… ”alltså, allt du varit med om, det borde räcka med otur…”

jag blev stillasittande och har bara funderat sen dess på vad hon sa—— otur?

Jag kallar det för ödets labyrint och överlevnad. Bara alltför van vid massa skit hit och dit. Otur??!

 

 


Bärfis

För en vecka sen tog jag bilen och tog mig till grannbyn. Bästaste tjejen hade fyllt 40 och jag ville fira henne ordentligt. Det var ju meningen att jag skulle på kryssning med henne plus ett antal av hennes närmaste… Tanken och önskan var god. Verkligheten en annan.

Nu tog jag mig dit, present och tårta och allt. Firades ordentligt och gick till andra och fortsatte. Varken hon eller jag är krogråttor så hemma helt okej. Det slutade med att respektive till vederbörande vi var hos kom hem och var oxtokig. Visst hon kände väninnan sen förr, men jag var icke önskvärd. Jag var ju ute efter hennes karl! Så vi gjorde oss i ordning för att gå och kvinnan i fråga lät mig inte gå hur som helst. Jag erkänner, jag var onykter men det finns saker jag inte gör. Jag lät henne vara, hon gjorde tvärtom och knuffade mig ryggen så jag stupade raklång ute i trappen. Reste mig och hon skulle hoppa på mig då jag försökte knuffa in henne i lägenheten igen och säger: Lägg ner. I och med att jag knuffade in henne greppade hon tag i mig och drog ner mig i fallet. Jag försöker få henne att INTE slåss och upprepar mina ord. Hon tar då tag i min arm och biter mig så hårt att vänninan som blir vittne till allt ser hur huden följer med. Jag får tag på henne på nåt sätt men då biter hon tag i andra armen o h biter och sliter mig så hårt att hon får med sig en bit av min arm! Jag gör det enda jag kan i det här läget och tar grepp om halsen och fortsätter med att hon ska lägga ner. Väninnan och kvinnans sambo tar mig upp och därifrån och hemma hos väninnan blir jag omplåstrad och efter det blev det att göra polisanmälan.

Inte mänskligt och definitivt inte normalt att bli tuggas på! Det fattas ett stycke mig liksom.

Ångesten som kom sen och måendet med den efter helgen resulterade i ångestdämpande och en massa sova. Jag missade första dagen på arbetsträning. Dagarna efter kom ju alla andra blånader och märken fram. Idag, en vecka senare, har blånader i ansiktet och rivsåret vid ena ögat läkt. Måendet är den samma. 

Har kommit en insikt klokare dock: mig hoppar man inte på hur som helst samtidigt som jag ändå försöker lugna ner vederbörande… Med våld om det så krävs. En annan ny kunskap är att fibro ihop med fysiska men är inte att leka med.

Är det okej om jag lägger mig ner och dör en stund? Bara tills stormen lagt sig?