Månadsarkiv: oktober 2016

Hungrig? Mat?

Jepp. Efter att ha varit sjuk och inte så värst inställd på massa matlagning så befinner jag mig nu med matfunderingar och sug efter flottigheter. Alltså. Jag skrev för några veckor sen om hur jag faktiskt var sugen på soppa, speciellt vitkål. Jodå. Har fått i mig några kilo vitkål sedan dess. Inte så att jag bara ätit vitkålssoppa i tre fyra veckor, men ändå.

Nu när jag verkar nått vitkålskvoten för den här gången och funderar på dagens måltid eller kvällens likaså blir det liksom stopp. Vet ju vad jag har hemma. Vet vad jag tycker om och går fort att göra. Ändå så verkar det enda jag kan fundera på är pizza. I flera dagar nu har jag funderat på olika varianter och pålägg. Just nu är jag tydligen inne på familjepizza storleken och då för mig själv. Inte skulle jag dela med mig av den.

Jaha. Jag vet ju att jag köper inte pizza och äter för mig själv. Har nog gjort det en eller två gånger i mitt liv. Totalt trist och tråkigt att sitta med själv. Har också slutat med att jag fått äta på den i ett par dagar. Så det där med familjepizza för mig själv kommer inte att hända ändå. Även om det skulle vara förbannat gott. I alla fall första tuggorna.

Har en portion av vitkålssoppa kvar i kylen. Det blir sen lunch idag. Känns sådär upplyftande att sitta med det återigen. Blir inte att inhandla vitkål nästa gång jag ska handla så som det känns just nu. Vi får se vad det blir för mat som tillagas även om jag mest är sugen på pizza just nu. Inte ett dugg sugen på soppa i alla fall.


Just nu är det många som ringer avrundning

Jodå. Dom ringde upp mig på fredagen, även om jag fick vänta en extra halvtimme från utsatt tid. Det där med cirka är flexibelt har jag förstått.

Fick tala om mitt ärende. Summera varför jag ville träffa sjukgymnast och hon var förstående. Fick en tid för ”konsultation” en bit in i november. Bättre det än att få vänta till nästa år. Det var nästan så alternativet var underförstått. Visserligen en tid på dygnet jag helst undvikit om jag hade väl till det. Nu fanns det liksom inget alternativ. Bara att låta tuppen jaga upp mig och hoppas på att jag är i form för någonting överhuvudtaget den tiden på morgonen. Nu är det gjort i alla fall. Första steget taget.

Och penicillinkuren jag fick för ett tag sen avslutas idag. Visserligen fortfarande hostig, men uppenbarligen på bättringsvägen fysiskt då nätterna blir som dom blir då. Snurr och tittutlek med klockan. Gaah. Vet inte vilket som är värre. Feberdimma och sova mer än halva dygnet eller nätter som kommer med inre oro och stress.

Förhoppningsvis lär jag mig något som kan hjälpa när jag har min konsultation med sjukgymnast. Bara att ta en dag/natt i taget.


Just nu är det många som ringer III

Jag har svårt med det här att ta tag i saker och ringa samtal. Kan skjuta på saker och ting till det yttersta. Speciellt när jag är i depressionen då det påverkar hela min självkänsla. Påverkar känslan av att ha rätt att finnas till liksom. Vill ju inte störa och så vidare. Första kontakten är svårast.

Med det sagt så tog jag tag i saken och ringde vårdcentralen angående sjukgymnastik. Behöver ta tag i det här med röra på mig. Har ju hört att det ska vara bra för måendet. Att bara ta mig iväg och fixa gymkort eller annat störs av det faktum att jag också har fibromyalgi som ställer till det. Hjälp med att finna något som passar och funkar i längden är liksom viktigt just nu.

Samtalet till växeln resulterade i att lyssna till datorn som ville att jag skulle trycka på en massa knappar och slå in personnummer och så vidare. Observera nu att jag ringde det här samtalet igår (onsdag) förmiddag och den tid datorn gav som alternativ till att bli uppringd fick mig att haja till. Jag accepterade den dock, men oj säger jag bara. Tiden jag har att passa när det gäller telefon tid och bli uppringd är imorgon (fredag) eftermiddag.

Har reagerat på att tider som getts och då jag blivit uppringd gällande sjukvården har varit si och så. Som mest har jag fått vänta sex timmar. Nu blev det dagar. Så, nu måste jag ju komma ihåg att det ska komma ett samtal en viss tid imorgon eftermiddag. Okänt nummer på displayen kan ju resultera i att jag inte svarar.

Tummen ur är det ju. Ta tag i sina demoner. Möta sig själv i spegeln. Det viktigaste först. Och så vidare och så vidare.


Just nu är det många som ringer II

Tid med någon på vårdcentralen sen eftermiddag igår. Kom därifrån med receptet på tio dagars penicillinkur och hostmedicin. Inte konstigt om jag varit lite sänkt och känt mig sjuk ett tag.

Lunginflammation som jag misstänkte var det inte helt. På väg om inte annat. Men däremot halsfluss av den där ovanliga sorten som yttrar sig inte alls som den brukar. Ingen svullnad i halsen. Hur det nu går ihop vet jag inte. Men så är det i alla fall. Så vitt jag vet så har jag aldrig haft det, eller att jag har det utan att vetat om det. Känns olustigt. Inte ens det kan jag göra normalt. Feber däremot definitivt. Det visste jag ju redan.

Så, närmsta dagarna eller vecka är det helt okej att ligga nedbäddad och tycka synd om mig själv. Finns ju legitim anledning till det just nu.


Just nu är det många som ringer

Det finns en jävla massa nackdelar med att ha så fina mildrande mediciner att man missar det som egentligen händer i kroppen. Som nässpray för att näsan rinner. Halstabletter för att man har rethosta och halsen kliar. Även sådana där som gör att slemmigheten i hostan inte märks. Det finns febernedsättande som gör att man fortsätter som vanligt som om inget är fel i kroppen. Och det där med att ibland få svårigheter att andas och andfåddheten avhjälps med lite astmaspray.

Jag borde veta bättre. Jag vet bättre. Veckor av ”småkrasslighet” har lett till det där jag varit rädd för: lunginflammation. Har haft det förr. Inte bara en gång. Så jag borde lagt märke till varningssignaler. Men som jag skrev ovan… Mediciner till det ena och det andra har bara dolt det som händer. Jag vet hur det känns att ha det. Jag vet hur det känns. Och nu… Och nu sitter jag här. Väntar på samtal från vårdcentralen så jag kan få tid till läkare snarast möjligt. Definitivt innan helgen, helst så ja.

Just nu är det många som ringer… Blöö.


Koka soppa

Efter en tids krasslighet har jag valt att äta en hel del soppor. Mättande och goda. Sen har vi också det där att kroppen till slut verkligen talar om att något fattas rent näringsmässigt. Alltså, ni vet när man verkligen blir riktigt sugen på viss sak. Sådär att man verkligen tar tiden och gör soppan som man sett fram emot i ett par dagar. Vitkål.

Ni läste rätt. Vitkålssoppa. Och då inte den där bantningsvarianten som var inne för herrans massa år sen. Min variant. Så nu står kålen och kokar och lägenheten luktar pappersmassafabrik. Överkomligt.

Kanske slipper jag snorigheten, vedervärdiga hostattacker och frusenhet med inslag av feber. Men nu nedbäddning under täcke, se på söndagar och vänta på att kålen ska koka mjukt innan det blir att göra klart soppan för intag.


Inga nya skor i år

Så är det. Sett höstens skoreklam. Går bort för min del. Får hålla mig till godo med dom jag redan har och som samlar damm för tillfället.

Varför inte nya skor? Fel form på klacken. Så enkelt är det. Blå.

Sparar pengar om inte annat.