Månadsarkiv: november 2016

självcensur

Tog bort nyss skrivna inlägg. Pågående utredning.

Fylla i papper ” Förfrågan om skadeståndsanspråk”.

Återkommer.


Glömt bort hur man andas

Har haft mötet med sjukgymnastiken i tankarna hela helgen. I fredags blev det bedömning och se om jag är värd att satsas tid och pengar på. För det är ju det det hänger på i slutändan. Behovet av hjälp överväger tiden som ska läggas på mig. Och jag ska påbörja terapin om ett par veckor. Han, min sjukgymnast, bokade in en tid med mig där vi ska gå igenom övningar och vad och hur jag ska göra på plats på vårdcentralen.

Det andra, det som kommer utanför lokalen är det som kommer bli svårt. Jag ska lära mig att andas. Jag andas fel. Egentligen är jag inte så förvånad.

Så, jag andas fel. Förklarar ett och annat. Tydligen andas jag med nacken. Jo, ni läste rätt. Det där med djupandning och andas med magen är inget jag kan tydligen. Diafragman är sysslolös helt enkelt. Knappt att lungorna får jobba tydligen. Jag har varit stel och stressad så länge att det satt sig i andningen. Eller snarare har jag helt enkelt glömt bort hur man gör.

Inte nog med att jag ska påbörja med träning att lösa upp knutar och låsningar i kroppen. Jag ska andas också. Kommer att bli tufft. Kommer definitivt förändra min förhållningssätt till både mig själv och världen. Mest kommer ju synen på mig själv att förändras. Tror jag i alla fall. 

Jag har helt enkelt glömt bort hur man andas. Inte bra. Att jag tagit tag i det här och tummen ur verkar vara i rättan tid om det ska bli någon förändring. Röra på fläsket och andningsövningar kanske resulterar i bättre hållning, mindre smärta, viktminskning och min förhoppning också rökfrihet. Ska bara lära mig att andas också.


Om städning

Tycker titta på program som ”Hoarders” om extrema samlare och nästan mår illa av hur det kan vara hos folk. Samlare i sig är inte så farligt att se på och fascineras över och se hur de våndas med att samla ihop och slänga och städa undan saker. Sen finns det dom där som inte kan kasta någonting överhuvudtaget och inte ser hur illa det är med rutten mat och ohyra från helvetet.

Annat program jag nu sett varje vardag under några månader (om jag är hemma vill säga) är ”Obsessive compulsive cleaners”. Där är det liksom om dom som är tvärtom. Om hur en del städar upp till åtta timmar om dagen för att det ska vara kliniskt rent. Programmet är uppdelat mellan just extrema städningen och dom som inte gör det. Fascinerande om ni frågar mig.

Det finns en sån där program till ”How clean is your house?” där de går in och städar hos folk. Finner sånt fascinerande.

Har sett det ena och det andra i mina dagar och valt att inte ha några värderingar i det hela om jag är gäst hos folk. Jag bor ju inte i skiten liksom .Men att bo så är en annan sak. Har ju också jobbat med det. Städat hos andra.

Det är inte direkt så att jag är varken det ena eller det andra. Däremot har jag sedan i sommar börjat närma mig extrema städningen istället. Mest för att människorna som jag har i min vardag sedan dess inte är det det alls. Bokstavligen. Städning är inget som de ägnar sig åt alls. Punkt. Och jag torkar, dammar och plockar undan efter mig. De anser däremot att jag är den extrema städtanten istället.

Att diska efter att ha lagat mat och ätit är bara nåt jag gör. Kan till och med diska undan saker jag använt i matlagningen för att inte ha så mycket att diska efter maten. Som när jag delade boende med andra på min officiella adress och varit borta i några dagar möttes jag av berg med disk och otorkade köksytor och toalett. Rumskompisen/ -arna tyckte inte att det var nåt konstigt med berg av disk. Hade sett det hos henne när jag besökt henne och varit gäst i en dag eller två. Annan sak då. Ställer mig inte och diskar berg av disk som stått sen gud vet när och med livsformer jag inte sett förr. Men att leva med det är inte okej. För mig.

Nu sitter jag och bor i en lägenhet där adressen inte tillhör mig. Bytlånas för att jag ska få ta hand om mitt och få vara ifred. Rumskompisen som jag skulle ha haft annars tvingar sig själv att diska och städa undan bara när hon vet att pojkvännen kom er hem från veckopendlingen. Hennes val. Inte mitt. Jag hade inte valt att ha det så. Vi är olika.

Nu befinner jag mig i hennes lägenhet. Enligt henne var det städat för att jag skulle ”slippa ta hand om hennes skit”. Jojo. Definitions fråga. Jag tror jag städat mer eller mindre sen dess. Började med att gå ut med tre svarta sopsäckar med…. Eeeh… pappersförpackningar. Det har blivit fler sedan dess. Har rensat ut badrummet från tomma gamla schampoflaskor och annat skräp, som gamla skvallertidningar. Vissa från 2014. Har tyvärr rent fysiskt fått ta det lugnt i och med feber och annat skit jag dragits med senaste månaden. I köket har jag rensat ut gammal mat, det jag kallar torrfoder. Tomma förpackningar och annat som inte hör hemma i ett kök.

Allt detta efter att ha pratat med damen i fråga förstås. På sett vad det varit så har hon bara sagt att jag ska slänga. Jo. Jag har valt att inte göra så. Sparat sånt som inte är helt slut.. Sånt som inte gått ut. Sånt som kanske kommer saknas senare. Och visst har det varit så. Än har jag saker att ta itu med och få undan. Bara tanken på hur det ser ut i garderober och skåp får mig att må dåligt. Men jag ser det inte. Bara det gör att vardagen är överkomlig.

Tanken är att ta mig härifrån. Synd bara att det är svårt att få tag på boende oavsett var man söker. Men jag tar en dag i taget. Under tiden tar jag och torkar, slänger och plockar undan.

Har till och med tillåtit mig att tänka tanken om varför jag varit sjuk, med feber, snuva och hosta senaste månaden. Lägenheten jag befinner mig i år nog en del av problematiken. Började ganska omgående sedan jag flyttade över sakerna hit och installerade mig med katten bort från rännandet och skiten på min offentliga adress. Tyvärr kan jag ju inte säga att jag har ju bara mitt egen skit att se efter här. Skiten från lägenhetsinnehavaren är ju kvar. Mindre synlig för varje dag, men fortfarande där.

Idag har det varit städning på agendan, igen. Inget konstigt alls. Slänger även in tvättpass också för ovanlighetens skull en fredagskväll. Behöver få rent att ta på mig också. Och rent i sängen.

Skriver listor på vad som behöver inhandlas rent rengöringsmedelmässigt. Senaste bästaste uppfinningen som varit gudagåva är städservetter. Ta en ark, torka av, släng. Vet inte hur många sådana förpackningar jag gjort av med sedan flytten till ny ort i somras. Bara så bekvämt. Inget konstigt. Inget kladdande. Inge skit att skölja av från trasor. Slipper kladda med skiten som torkas av och upp. Ta en ark och sen släng. Så jäkla bra. Tips dock: diskbänken behöver torkas av med fuktig trasa efteråt så slipper du ränder. Och nej, inte alltför dyra heller. Det har ju inte varit i brist på annan rengöringsmedel som de inhandlats. Faktiskt bara för att slippa hålla på och kladda med skiten helt enkelt. Hade det varit min skit så hade det ju varit en annan sak. Nu är det ju inte det.

Men nu plocka ihop saker som ska tvättas om en stund.  Städtanten? Det är jag det.


Språk och översättningar

Alltså. Jag kan finska. Jag kan svenska. Jag kan engelska. Förstår vissa andra språk. Så långt så bra

Vissa språk har samma ord för samma diagnos. För min del är det riktigt bekvämt lätt veta vad jag ska säga utrikes om så skulle behövas. Tycker synd om er som ska på semester till Finland eller flytta dit. Finns ingen logik i det jag ska ta upp nu.

Bipolär. Diagnos som det blev efter manodepressivitet. Engelska likaså men med den här stavningen: Bipolar. De har ju inte ä i sin alfabet. Tills du kommer till finska sidan av viken och ska söka hjälp för just samma sak. Jag vet inte hur dom tänkte eller om de ens gjorde det.

Bipolär = Kaksisuuntainenmielialahäiriö.

På riktigt. Tro mig. What a fuck säger jag bara.

Kan man krångla till det mer eller? Jag menar bara att de flesta finnar vet vad manodepressiv är för nåt. Varför krångla till det?

Kaksisuuntainenmielialahäiriö. Ursäkta?