uppdatering om sjukskrivning och annan krasslighet

Jo. Fortsatt sjukskrivning i ett halv år till. Vet ej om jag ska vara glad och jubla eller bara acceptera det som är och försöka mig på konststycket att bli bättre. I måendet alltså.

Det andra med sjukeriet på annat plan med en kropp som inte vill sluta krångla. Förkylning eller vad jag ska kalla det sen i oktober. Haft halsfluss under tiden med penicillinkur. Krassligheten har dock fortsatt edan dess. Upp och ner och fram och tillbaka. Feber eller inte. Svårt att bestämma sig.

Så, iväg och få reda på vad som fattas en. Blodprover tas och får veta av läkaren att sköldkörtelprovet jag tog i för sisådär en månad sen visade på att dosen ska höjas. Jaha? De hade skickat brev. Som jag inte hade fått. Så nu är jag inne på ny dosering och ska testas igen om ett par månader.

Annat test som jag gjorde i slutet av september i samband med litiumproverna borde jag ha informerats om för länge sen om ni frågar mig. Jag bad om D-vitamin koll och fick nu i samband med läkartiden på psyk för en och en halv vecka sen veta att jag ska äta D-vitamin på recept. Att jag borde påbörjat den för två månader sen. Resultatet på testet var 35, man ska ha 76 (om jag minns siffran rätt).

Båda två nämnda prover kan definitivt förklara varför jag varit så förbannat trött hela tiden. Förhoppningsvis ger det resultat att knapra mer piller. Som om jag inte gjorde det redan liksom.

De är visserligen inte helt nöjda med blodtrycket heller. Det brukar dom inte vara. Så harangen om gå ner i vikt och sluta röka kom upp igen. Jojo, tack jag vet! Det är till en del medicinernas fel att jag inte är smärt och fin idag. Inte bara. Hade ju varit så trevligt att skylla på det liksom. Men jo, medicinerna är en av orsakerna till varför midjemåttet inte är önskvärt. Hade det inte varit för medicinen jag äter hade sköldkörteln nog funkat som den ska. Nu gör det inte det. En bieffekt som jag försöker åtgärda men som allt annat så tar det liksom tid.

Till mitt försvar så försöker jag faktiskt göra någonting åt det. Bara jag blir tillräckligt frisk för att kunna börja sjukgymnastiken på riktigt.

Ska dock till läkaren igen nästa vecka och ta nya prover. Fick papper hemskickat att de ville ha mer av mitt blod. Jaja. Bara att sätta sig och kavla upp ärmen och låta sig åderlåtas igen. Tur att man inte är rädd för nålar. Värre är det med provtagare som inte vet vad dom gör.

Hoppas dom kommer underfund med vad det är som fattas mig. Orkar inte med det här. Tar för mycket tid och energi att försöka vara frisk när kroppen säger nej.

Annonser
Det här inlägget postades i bipolär, feber, känslor, läkare, mående, medicinering, sömn, sjukgymnast, sjukskriven, sluta röka, smärta, vardag, vikt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s