Faller eller på väg upp?

Jag vet inte. Känns bättre än på länge i alla fall. 

Tillbringat helgen med Darling och pratat så kg tror jag blev hes innan jag åkte hem. Skrattat så jag haft ont i magen och tårarna sprutat. Jag behövde en helg med en vän. Jag behövde det verkligen. 

Var och såg staden jag växt upp i. Det var nog sju år sen sist jag såg stadskärnan. Likt men ändå annorlunda. Stadsfest visserligen men ändå. Såg pride-tåget och träffade en annan gammal vän. Saknar definitivt inte staden, även om den här sina vackra sidor. Inte hemma längre. Vet inte om det någonsin varit det heller. Väldigt välbekant dock, men ändå främmande idag.  Besöka kan man ju göra. Och lovade Darling att det inte blir sju år till innan jag kommer och hälsar på igen. 

Det är väl så att man ska falla innan man kan plocka ihop sig själv igen. 

Mycket insikter den här helgen. Mycket pratades igenom och mindes ihop. Saker jag inte kan eller kunnat prata om med andra. Främst för att slippa berätta eller för att jag känt att de inte skulle förstå ändå även om jag försökte. Och det att han hänger med tankegångarna jag har och hade redan förr. Snabba vändningar och konstiga ämnesskiftningar. 

Jag kom av mig några gånger då han var som han brukar vara. Jag är inte van helt enkelt. Och tror han fick mig helt av banan några gånger och det där att bli generad då jag glömt bort hur rättfram han faktiskt är och alltid varit. Jag behövde det. 

Jag behövde verkligen det. Hitta tillbaka till mig själv igen. Hjälp att nå tillbaka till det som verkligen är genuina jag. Den jag egentligen är. 

Nu är det ju inte snabbkurs i återhämtning jag menar eller förväntade mig, utan det där första steget till återhämtning och hitta tråden som leder till att bli den jag är och kan bli. Vill ju inte bli det jag varit ett tag nu. Det räcker liksom.

Ett steg i rätt riktning. Rotat fram och dammat av gamla jag och försöker pyssla ihop mig själv igen. Bli det jag är ämnad att bli. 

Inser att jag tappat bort mycket under åren när jag flaxat runt. Förlorat mycket under åren. Förnekat mig själv. Den här helgen återfann jag sidor och delar jag hade glömt bort. Eller snarare tillåtit andra förminska. 

Idag är en bra dag. Faller eller på väg upp? Vet ej. Vet bara att Darling fick mig att andas och skratta igen. Mer sånt i mitt liv tack. 

Idag är en bra dag. Tack vännen för att du finns ❤ 

Annonser

One response to “Faller eller på väg upp?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: