Rötägg

Träffar folk när man äntligen var ute. Kontakt direkt på finska och prata rent allmänt. Ändå en trevlig kväll och kontakt på fb. Så långt så bra.

Efter ett par samtal får jag frågan om jag ville bli hans speciella hemliga väninna. Han i seriös relation sen 25 år tillbaka. Jag bad honom stanna hemma.

Varför vi pratade? Finska. Saknade finskan. Visade komma från grannkommun till farsan. Mycket igenkänning och minnen. Inget konstigt. Jag var inte intresserad. Jag är fortfarande inte intresserad. Men, det blir inga fler samtal efter en sån fråga.

Vad är det för fel på folk? Ska jag ta det som komplimang eller förolämpning? Hur ens ha mage och fråga något sånt? Seriöst? På riktigt?

Tror jag tappat all tilltro till mänskligheten eller så träffar jag bara skitstövlar. Antingen eller. Oavsett så är jag lite bitter.

Är det då konstigt att jag blir nojig att träffa nytt folk?

Det här inlägget postades i alkohol, bitter, fest, finland, folk, människor, mående, social fobi, telefon, vardag, vänskap. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s