Kategoriarkiv: alkohol

Mina tankar om 17/3

S:t Patricks day som den numera heter. En irländsk helgdag som numera firas över hela världen. En irländsk helgdag som gör att vissa delar av världens fasader och byggnader får en grön belysning. En irländsk helgdag när många av världens krogar och pubar serverar grön öl och delar ut roliga hattar. 

Men visst är det roligt! Om man är irländare och kristen. 

För den som inte vet varför denna dag firas på Irland så är det deras helgon S:t Patrick som äras en hel dag. Den mannen som jagade ut alla ormar från Irland. Tyvärr missar folk det faktum att det är en metafor för att Irland kristnades och hedningarna fördrevs från landet. Nu är det ju snällt sagt då alla hedningar inte direkt kom undan den kristna vreden på icke troende. Tror ni förstår vad jag menar. 

Jag kan tycka det är trevligt såhär efter lång vinter och mörk årstid att se annan färg än grått. Det gröna välkomnar jag. Men jag, som icke troende eller irländare, tar inte del av firandet. Jag dömer inte dom som vill eller väljer att göra det. I dagens värld kan det till och med vara bra att en dag som den här firas världen runt. Utan att gå in i annan diskussion.

Ändå måste jag tycka att det är lite dubbelmoraliskt att de behöll vissa delar av folktron som leprechauns och fyrklövern, men tog ihjäl det andra. Jag är ändå glad att det som fanns finns bevarat i historierna från den gröna ön. Och att en del vågar visa idag att de tror på gamla väsen och gudar. 

Nåväl  S:t Patricks day är över för i år. 


En till ur gänget gått i graven

När man pratar ifatt saker och ting med Zoe i några timmar får man också nyhet om ännu en som killarna i gänget jag umgicks med dött av överdos. 

Sorgset? Javisst. Förvånad? Inte ett dugg. Mest förvånad över att han överlevt så länge. Faktiskt. Det var ju ändå himla massa år sen som vi levde i samma byhåla och umgicks i samma kretsar. Att jag inte hade hört nåt om just honom gjorde att jag hoppades att han klarat sig. 

Han gjorde inte det. Synd. Han var en av dom dr bra som fanns. Nu intar han sin plats med alla dom andra från samma gäng som gått i i förväg. De är fler där på andra sidan nu, än av oss som är kvar. Överdos och/eller självmord.  Antingen eller. Kanske både och. Vem vet.

Tänker på oss som fortfarande andas idag. Vad dom andra gör. Var dom hamnat. Vilka dom blivit. I vilket skick. Vem jag var. Är.

Vila i frid vännen. Ses sen på andra sidan. Hoppas du fått ro nu. 


Inte vad jag tänkt mig

Det blir inte alls hur jag tänkt mig det här. Kan inte fortsätta såhär. Adressen medför saker jag inte kan ta. Inte kan acceptera. Oanade bieffekter kan man nog kalla det. Definitivt inget för sinnesron. Ingenting som bidrar till balans och välmående. Oavsett om det rör sig om boendet eller människorna som kommer med den. En del värre än den andra.

Jag känner för att ge upp. Kasta in handduken och bara gå ifrån allt och aldrig se tillbaka. Ge mig av utan ord. Bara sticka. Kräkas på allt. Orkar inte mer helt enkelt.

Nästa steg: hitta ny adress. Punkt.


Bärfis

För en vecka sen tog jag bilen och tog mig till grannbyn. Bästaste tjejen hade fyllt 40 och jag ville fira henne ordentligt. Det var ju meningen att jag skulle på kryssning med henne plus ett antal av hennes närmaste… Tanken och önskan var god. Verkligheten en annan.

Nu tog jag mig dit, present och tårta och allt. Firades ordentligt och gick till andra och fortsatte. Varken hon eller jag är krogråttor så hemma helt okej. Det slutade med att respektive till vederbörande vi var hos kom hem och var oxtokig. Visst hon kände väninnan sen förr, men jag var icke önskvärd. Jag var ju ute efter hennes karl! Så vi gjorde oss i ordning för att gå och kvinnan i fråga lät mig inte gå hur som helst. Jag erkänner, jag var onykter men det finns saker jag inte gör. Jag lät henne vara, hon gjorde tvärtom och knuffade mig ryggen så jag stupade raklång ute i trappen. Reste mig och hon skulle hoppa på mig då jag försökte knuffa in henne i lägenheten igen och säger: Lägg ner. I och med att jag knuffade in henne greppade hon tag i mig och drog ner mig i fallet. Jag försöker få henne att INTE slåss och upprepar mina ord. Hon tar då tag i min arm och biter mig så hårt att vänninan som blir vittne till allt ser hur huden följer med. Jag får tag på henne på nåt sätt men då biter hon tag i andra armen o h biter och sliter mig så hårt att hon får med sig en bit av min arm! Jag gör det enda jag kan i det här läget och tar grepp om halsen och fortsätter med att hon ska lägga ner. Väninnan och kvinnans sambo tar mig upp och därifrån och hemma hos väninnan blir jag omplåstrad och efter det blev det att göra polisanmälan.

Inte mänskligt och definitivt inte normalt att bli tuggas på! Det fattas ett stycke mig liksom.

Ångesten som kom sen och måendet med den efter helgen resulterade i ångestdämpande och en massa sova. Jag missade första dagen på arbetsträning. Dagarna efter kom ju alla andra blånader och märken fram. Idag, en vecka senare, har blånader i ansiktet och rivsåret vid ena ögat läkt. Måendet är den samma. 

Har kommit en insikt klokare dock: mig hoppar man inte på hur som helst samtidigt som jag ändå försöker lugna ner vederbörande… Med våld om det så krävs. En annan ny kunskap är att fibro ihop med fysiska men är inte att leka med.

Är det okej om jag lägger mig ner och dör en stund? Bara tills stormen lagt sig?


sista veckorna i december 2014

Varit dålig på att uppdatera här märker jag. Inte så att jag varit sysslolös eller liknande. Tvärtom eller nåt.

Först hade vi ju denna att gå på, Neo och jag och en massa andra.

blackxmas

Träffade på folk för första gången av dom som vi pratat med online i några månader. Däremot träffade jag inte på någon av dom som jag kände sedan tidigare i humhum. Ändå var inte festivalen så stor att det skulle vara ofrånkomligt. Men, tydligen var det så. Roligt hade jag, oj vad jag skrattat och det är redan planerat att träffas vid nästa festival i nya hemtrakterna nästa år.

Banden levererade och jag hade säkert haft ännu trevligare på lördagen om inte kroppen bestämde sig för att strejka just då. Speciellt fötterna. Blev ju nyktert då jag skulle köra dagen efter. Bodde på hotell hela helgen och bara det med tillhörande frukost var riktigt mysigt.

Julafton blev hemma hos Neo. Och jag har ännu en gång tur med pojkvän som inte firar jul han heller. Bara en sån sak. Planerade firandet hos hans moster kom av sig, vilket jag inte klagar för. För oss blev det en vanlig onsdag helt enkelt.

Däremot har jag varit ensam hemma sedan dess. Planen är att fira nyår ihop. Och jag har sovit igen. Sovit sådär massor som är ganska oroväckande egentligen. Ska nog ringa vårdcentralen om det där i början av nästa år och kolla vitaminnivåerna eller vad som fattas. Sköldkörteln en sak, men det finns ju annat som spökar tror jag bestämt. Eller så har jag fått det där många andra lider av under vintermånaderna. Vinterdepression i brist av ljus. Skulle vara typiskt det med.

Och vi fick vinter i år med.

 


En till nyckel

Förra helgen tillbringades hos Neo. Det blev att umgås med vänner både före och efter utgång. Där och då på efterfesten får jag en nyckel framlagd till mig. En nyckel till en av hans vänners lägenhet som börjat veckopendla. Att jag får låna den och ha katterna med mig så jag kan stanna längre hos Neo. Att jag inte behövde åka hela vägen hem till mig mellan turerna. Bara han hade någonstans att sova på helgerna när han kommer hem.

Jag blev mållös. Jag blev rörd. Ja, så pass mycket av omtanken att det kom en tår eller två. Försökte avfärda det hela. Vifta bort. Låtsas som det var ett skämt. Fråga om hur full han var egentligen. Gick inte så bra. Jag fick i alla fall med mig nyckeln hem. Fortfarande mållös. Fortfarande rörd av omtanken. Blir alldelles varm inombords.

Men nu, en halv vecka senare sitter jag fortfarande med nyckeln och undrar hur det gick till. Och framför allt om jag ska utnyttja den. Försöker se det från olika synvinklar. Speciellt Neos. Det är han som är råallergisk. Skulle jag ta med mig katterna skulle han till exempel inte kunna sitta hos sin vän mer. Det vill jag inte ta ifrån honom. Ändå skulle det bli så mycket enklare och framför allt lättare med avståndet.

Visserligen skulle jag bli tvungen att ta en resa tur och retur hem på grund av posten ändå. Men, annars? Har ju ingenting här. Har ju inget som håller mig kvar. Det skulle bli så mycket enklare. Men jag skulle ta en plats av trevnad från Neo. Men vi skulle ha mer tid tillsammans. Närmare. Får grunna mer på det här. Nyckeln har jag ju. Det är lite mycket att hantera emellanåt. Inte van vid den här sortens omtanke från nästan främmande människor. Enligt Neo är det bara att vänja sig. Helt okej om ni frågar mig. Det kommer bara ta lite tid.

image


Landat på farstubron

Hemma.  Känns skönt att vara hemma igen. Trött och sliten, men vilken helg. Verkligen glad att  jag vågade åka ändå.

Skrattat så tårarna sprutat. Chockerat både en och flera av festivalbjudarens vänner. Helt okej. Vilket också bidrog till varför jag haft så roligt. Jag är inget det är vana vid. Definitivt inte vana med en tjej som mig. Som en av dom sa att jämförts med mig är dom popsnören.

Tyvärr fick jag aldrig träffa han jag skulle träffa. Han kunde inte åka trots allt.  Synd. Men å andra sidan har våra samtal övergått till mer privat och intimt. Längtar till dagen vi ses. Och han kallar mig babe. Sin babe. Och jag fnittrar som en fjortonåring. Så det kan bli. Vi hade båda bestämt att aldrig mer. Pratade ju allmänt och på vänskapsnivå. Någonting hände under dom där samtalen. Vi bröt igenom bådas försvar samtidigt. Båda lika förvånade. Totalt oförberedda.  Och vi sitter och suckar över avståndet mellan oss.

Det blev en lugn dag idag. Sista ölen dracks innan tolv på natten och hinkat vatten se dess. Sovit i omgångar för att sen ta bilen och köra hem vid sex snåret.

Nya vänskapen jag fått med han som bjöd mig på en hel helg känns okej. Även om han kanske hoppats på mer. Men när jag såg hur jag sken upp när jag fick mess från den jag verkligen ville träffa förstog han att han inte hade en chans. Eller hur jag flinade när vi pratat i telefon. Vän vill han fortsätta vara och det är helt okej.

Nu blir det att få kattgos. Mysa ner mig i sängen och drömma mig ex antal mil norrut.