Kategoriarkiv: drömmar

Vad ville du bli när du blev stor?

Vilken jäkla fråga! Alltså, att en fråga kan trigga igång så mycket! 

Är med i en grupp på fejan och dagens tråd är just frågan i rubriken. Triggade igång en hel del om ni frågar mig. Det faktum att jag inte ens minns att jag hade barndomdrömmar om framtiden. Än mindre om vad jag skulle vilja jobba med. 

Kontaktade barndomsvännen Sol om det där. Jo hon har bättre minne än mig gällande saker och ting. Speciellt långt tillbaka i tiden. Hon minns inte heller någon specifik arbete eller karriär så. Inye mer än det jag redan mindes: att öppna ett hem för ungdomar som inte kunde bo hemma. Och det här redan innan vi skulle välja gymnasieutbildning.

Tror det grundade sig i hur hemförhållandena såg ut hos henne och mig. Ett hem hemifrån vore det idealiska. Och det finns många såna i världen än idag. Tyvärr. 

Hon påminde mig om att jag alltid haft hjärta och omtanke för dom utsatta. Oavsett människor eller djur. 

Det fick mig att minnas tillfället när jag gick med mig en hemlös missbrukare hem som sov över natten, drack upp morsans öl i kylen på morgonen innan han gick. Jag har sexton och hennes respons på händelsen var ”du kan bry dig om dom hur mycket du vill men du behöver inte ta hem dom”. Till saken hör att han var nitton. Och inget konstigare än så hände. Han behövde säng gör natten. Har inte sett honom den dess. Kommer inte ens ihåg vad han heter. Tror det var Peter. Vem vet?

En annan sak jag kommer ihåg så väl gällande hem för ungdomar som inte kunde bo hemma var när ja var 17. När morsan säger att de hittat perfekta stället för ett sånt boende om jag varit äldre och haft pengarna. Ja, ni förstår, hon hade noll självinsikt. Än idag hade platsen varit perfekt, om jag mindes var. Det som ändå gör mig ledsen är att hon mer eller mindre hånade mig för ens ha tanken. Förklarar nog ett och annat bara i det här stycket jag nyss skrev. 

Kommer också ihåg nu, några timmar senare, hur klassföreståndarna vi hade i högstadiet kom och intervjuade (kändes som förhör) om vilka vi var och framtidsdrömmar. Frågan om vad vi ville bli när vi blev stor kom upp då med. Om jag minns rätt så jag bagare eller polis. Inte för att jag ville varken eller, bara det att jag kände att jag var tvungen att svara något. Bagare eller polis? Ursäkta? Va? Bara det borde fått dom (ja, vi hade två) att fatta att det inte var ärligt. Sådana motsatser borde fått vem som helst att reagera. Uppenbarligen inte.

Gymnasievalet var en nödlösning. Ren fortsättning på högstadiet, som jag ändå inte fullföljde. Många försök efteråt, men det ledde till fil kand i sociologi till slut. Och jobb med missbrukare. Visserligen inte ett hem för ungdomar som inte kunde bo hemma. Men inte långt ifrån. 

Idag, två vändor i den där berömda väggen, har jag accepterat att jag måste lägga den delen av mitt liv på hyllan. Oavsett hur mycket jag vill och önskar så kan jag inte jobba med det. Tyvärr. Ja, verkligen tyvärr. 

Önskar jag kunde. Händer att jag saknar klientelen. Ömmar för dom fortarande. ”Ser” dom fortfarande. Ett liv jag kan och känner igen. Mer än jag borde. Kan tyvärr inte jobba med det längre. Önskar jag kunde. Faktiskt. 

Och frågan framstår: Vad vill du bli när du blir stor? Vad finns det för mig? 

Tänk vad en så ”enkel” fråga kan ställa till med.


Boende och pengar

Jo. Det där med boende är helt enkelt en kostnadsfråga. Skulle inte alls vara svårt att få tag på boende om man hade pengarna. 

Ser på program om sånt på TV. Folk som ska byta land och flytta. Inte mig emot om pengarna fanns. Har någon form av intresse att se hur folk bor oavsett land. 

Drömma kan man ju alltid. Verkligheten ser inte ut så. 

Kräver inte mycket gällande boende. Tak över huvud och någorlunda isolerat. Skulle till och med tänka mig utedass bara jag hade rinnande vatten. Värmen kan fixas med kamin. El kan ju vara trevligt dock. Men sen är det liksom inte så mycket mer som behövs. 

Bara jag har plats för saker jag vill ha kvar. Mycket som kan kasseras och skänkas vidare och inte nödvändigt för min del. 

Set finns boenden där ute om man har pengarna. Det fattar väl vem som helst. Men för oss som inte har dom pengarna? Då lever man kvar i ingenmansland och med sin tillknölade kölapp i livets väntrum. 

Och joo. Det där med kontakter hade ju också varit bra. Dom där man normalt samlar på sig under åren. Har man levt ett liv som mitt så fattas den delen. Och oavsett hur illa det varit och kan vara har jag lyckats med konststycket att hålla mig borta från betalningsanmärkning. Bara en sån sak.

Verkligheten är sån idag. Blöö.


En bok en film

Det finns böcker och sen finns det böcker. En del läser man och lägger åt sidan. Andra samlas på hög. Sparas läses om och om och om igen. Lånar ut till andra för att de ska dela ens upplevelse.en del böcker har försvunnit på vägen på det sättet. Sörjer dom inte i och med att jag ser det som att boken hade större del att göra åt annat håll.

Jag och Sol gjorde i alla fall så som unga. Läste. Pratade.  Jag gav henne och hon gav mig. Älskade böcker. Älskar böcker. Det gör vi båda. Hon mer än mig. Det säger en del. Jag.. jag är mer selektiv skulle jag kalla de. 

Menn passionen finns kvar. Älskar böcker.tyvärr läser jag mindre än förr. Hänger ihop med mående faktiskt. 

Men återkomma till rubriken. En del böcker man läst och älskar har blivit film. Nu pratar jag inte om de moderna kändaste. Nej. En bra sak jag kan tillskriva morsan är att vi var medlem i ungdomsbokklubb som barn. Böcker var bra. Det tycker hon än idag och jag delar den livssynen. 

Häromnatten visade dom en film på en bok jag växte upp med. Hade sett den förr. Läst den säkert tusen gånger. Jag var ung när jag läste den första gången. Den följde mig länge. 

Låter klichéaktigt med hästbok som ung tonåring. Jag var aldrig hästtjej. Hände att man följde med andra till stallet, men aldrig så att jag var hsttjej. Den här var annorlunda. Häst som kämpat mot alla odds. Arbetat. Hamnat i krig, den första världskriget och dess strapatser. Så jag älskade den. Fortfarande.

Som film följer den boken bättre än förväntat och jag… jag gråter. Tårarna rinner som i niagarafallet. Vet ju vad som händer. Men gud vad jag älskade den boken. Gav mig hopp.

Tyvärr är det en av dom som försvunnit under alla år av flytt. Ändå var det en av dom där böckerna som jag var så noga med att få hemifrån. Nu önskar jag att jag hade lyckats spara den i all flyttlass under åren. 

Boken heter Joel på svenska. Filmen Warhorse. Skådisar i den då inte så kända. Idag bland mina favoriter. Ska ta reda på vem som skrivit den så jag kan få in den i samlingen igen. 

Den gav mig tröst. Den gav mig hopp. Drömmen om ljusare framtid. Och jag fortsätter drömma. 

Sol.. minns du boken?


Finns det ens ord…

Alltså, allvarligt?
Finns det ens ord på växlingar som mitt liv har emellanåt? Seriöst… Ge mig en chans!

Allvarligt!

Med vänliga hälsningar ,


Nattro ?

Snurr snurr. Gnissel och stenkross i käkarna. Täcke på. Täcke av. Kolla klockan. Vända kudde. Byta kudde. Snurr snurr. Fryser. Extra täcke på. Händer domnar. Fibron spökar. Ont. Gnissel. Stenkross. Grannen går på toa. Extra täcke av. Extra täcke på. Kolla klockan igen.

Och så fortsätter det. Natt efter natt. Minns inte när jag sov en hel natt sist.


Midsommarnatten

Jag behöver inte gå ut för att plocka sju sortens blomster att lägga under kudden. Jag har redan hittat mannen i mina drömmar.

Älskar dig Neo ❤


Kaffedrömmar

Vaknar med kaffesug deluxe. Pannan laddas och görs iordning. Första muggen hinner jag knappt känna smaken av.  Törstig på kaffe helt enkelt.

Orsaken var att jag drömde om kaffe hela natten. Jämfört kaffebryggare. Smakat av olika rostningar. Doftat. Och provat olika kaffemått.  Min var alltid snyggast. Bild finns här nedanför. Det var kaffekoppar,  muggar och glas. Med eller utan mjölk. Starkare och svagare kafevarianter.

Kaffe helt enkelt. Och nu, några timmar senare, har inte kaffesuget stillats trots frukostpannan. Överväger ett par muggar till. Suger i kaffetarmen helt enkelt. Drack ju ingen kaffe inatt. Alltid utom räckhåll liksom.

Gott är det ju också.

image

Var också tvungen att läsa om vad det betyder i drömlexikonet. Låter ju bra. Den första alltså. Jag har ju två. Bara att förbereda sig för det värsta, men hoppas på det bästa.

image

image