Kategoriarkiv: ekonomi

Det kostar att vara sjuk

Jodå. Räkning damp ner igår från landstinget, eller region som det heter numera. Räkning på dom där dagarna på intensivvårdavdelningen för en månad sen. Visserligen inte då att det är fattigstuga nästa, men ändå. Borde vara förbjudet att ta betalt för något som man inte kan rå på. Alltså, hade ju inget val än ligga där och vänta på operation liksom. Smaklöst om ni frågar mig. Förhoppningsvis den första och sista räkning av det slaget för min del. 


Boende och pengar

Jo. Det där med boende är helt enkelt en kostnadsfråga. Skulle inte alls vara svårt att få tag på boende om man hade pengarna. 

Ser på program om sånt på TV. Folk som ska byta land och flytta. Inte mig emot om pengarna fanns. Har någon form av intresse att se hur folk bor oavsett land. 

Drömma kan man ju alltid. Verkligheten ser inte ut så. 

Kräver inte mycket gällande boende. Tak över huvud och någorlunda isolerat. Skulle till och med tänka mig utedass bara jag hade rinnande vatten. Värmen kan fixas med kamin. El kan ju vara trevligt dock. Men sen är det liksom inte så mycket mer som behövs. 

Bara jag har plats för saker jag vill ha kvar. Mycket som kan kasseras och skänkas vidare och inte nödvändigt för min del. 

Set finns boenden där ute om man har pengarna. Det fattar väl vem som helst. Men för oss som inte har dom pengarna? Då lever man kvar i ingenmansland och med sin tillknölade kölapp i livets väntrum. 

Och joo. Det där med kontakter hade ju också varit bra. Dom där man normalt samlar på sig under åren. Har man levt ett liv som mitt så fattas den delen. Och oavsett hur illa det varit och kan vara har jag lyckats med konststycket att hålla mig borta från betalningsanmärkning. Bara en sån sak.

Verkligheten är sån idag. Blöö.


Böcker, gokaffe och ny cd

Jo. Så att. Betalade räkningarna. Klev ut genom dörren. Tog bilen till stan bredvid. 

Hade inte större planer än inhandla senaste med Nick Cave.  Jo, tillhör dom som fortfarande köper riktiga skivor. Nick Cave är en av artisterna som samlas på. 
Blev visst att titta in på bokrean. Två bokaffärer och sex böcker rikare blev det att inhandla gokaffe. Gokaffe som chokladkaffe och irish. Jag som bara skulle titta. Jo. Eller hur? 

Tillbaka till lägenheten jag lånar. Släpa med mig allt det andra som inhandlades när jag ändå var i farten och behövde fylla på. Och nej, tydligen kan jag inte gå två vändor till bilen. Dumt, men sant. Envis optimist. Det kändes inte så tungt i början. 

Nu avlyssnas nya skivan. Nya böcker småbläddras i. Katt på magen och gokaffe på bordet inom räckhåll. Kan livet bli bättre än såhär egentligen? 

Vardagslyx på hög nivå. Nöjdhet är bara förnamnet. 


Listor

Jag skriver listor. 

Inte bara en. Inte bara två. Utan listor. 

Listor om vag jag har. Listor över vad jag har. Listor om vag har och vad jag behöver. Listor av vad som kan avvaras och vad jag inte behöver. 

Listor på saker jag inte vill vara utan. Listor av vad jag har men inte saknar när jag är på annan adress. 

Listor på saker jag minns och inte minns. Skriver upp på en lista.  Skriver upp på en annan lista. Flyttar över saker från en lista till en annan. 

Listor om att behålla. Listor över sånt som andra kanske kan tänkas köpa. Listor på saker jag kan ge bort. Listor på vad egentligen kunde kastats för länge sen.

Listor. Så praktiskt. Ger mig överblick. Lite kontroll i kaoset i hjärnan.

Sitter på en adress som inte är min. Saker på fyra olika adresser. En del har jag med mig. Annat står kvar och ska tas itu med. En del har släpat med mig länge. Annat är nyinköpt. Många flyttar har det blivit. För mycket saker jag håller mig fast vid. För mycket saker som håller fast vid mig. Varför?

Listor. Överblick. En plan. Ta tag i saker. Ta tag i saken. 

Listor. Blir nog bra det här. Kanske får det igång resten av mig också.


Nytt år nya möjligheter?

Förra året var inte det enklaste jag haft. Efterdyningarna kommer kännas långt in i 2017. 

Försöker hålla modet uppe. Försöker hoppas. Försöker är väl nyckelordet. Går sådär. Det är inte lika lätt att flaxa runt som jag gjort. Adressboken är inte lika lätt som det varit. 

Kanske finns det en mening med det. Sittandes i ingenmansland utan egentligen anknytning till något eller någon. Finns men ändå inte. Jag någon annanstans än min adress. 

Mina saker är utspridda på fyra olika adresser. Sakerna jag har i samma lägenhet som sovplatser är packade i pappersmassa och kartonger. Beredd att ta mig härifrån utan problem. Andra sakerna är större. Opackade eller till låns samt i gemensam förråd. Väntar på egen adress. Håller andan. Väntar. Som jag gör. 

Året är inne på sin andra dag. Sen eftermiddag. Försöker hålla modet uppe. Hoppas. Svårt att planera när jag inte har en fast punkt egentligen. Svårt att blicka framåt när hemmets lugna vrå inte existerar. Rotlösheten,  hemlösheten om ni vill, gör att mycket blir inte av.

Skapandet ligger på is. Lusten finns. Plats och möjligheten inte så mycket. Sakerna utspridda på olika adresser. Får nöja mig med läsning, korsord och meningslösa spel på datorn. Kliar i fingrarna att göra något vettigt. Synbart. Konkret. Så när min gamla kurskamrat meddelar när våren drar igång kommer jag att ta vara på stunden med bokstavlig skapande. Känner att jag behöver det. 

Socialiser9 ligger mest på is. Pratar sällan med folk rent allmänt. Med få undantag. Min vana trogen. Vill inte störa. Eller snarare känslan av att störa väger tyngre än behovet av socialisering. 

Känns lite sådär hopplöst och meningslöst mellan varven. Inte så konstigt. Skulle vara konstigt om jag inte kände så i den verklighet jag befinner mig i just nu. En dag i taget. En sak i taget. 

Jag överlevde 2016. Skulle vara så trevligt om jag kunde leva istället för överleva. 

Ikväll blir det att ta itu med växterna/blommorna så de lever ett tag till. Mycket som blir ogjort när man inte mår bra. När man bara överlever. 

Jag har min lilla kattunge dock. Sötnöten på snart sju månader. Få till ekonomin så sterilisering kan göras innan hon börjar skrika efter karlar.

En tid med psyk inbokad redan dock. Litiumprov och samtalskontakt. Det är väl det enda jag kan säga funkar i verkligheten. Medicineringen. Litium. Tar mina piller som jag ska. Få påfyllning. Provtagning. Det är allt det andra fysiskt som krånglar. D vitamin bristen. Sköldkörtelkrångel. Fibron som gör sig påmind i tid och otid. 

Jaja. Bytt kalender.  Nytt år. Nya tag sägs det ju. Nya möjligheter? Återstår att se. 

Önskar mig dock egen adress snarast. Någonting jag kan känna är mitt. Men, det är ju inte så konstigt? Som det där med att ”friska människor har många önskningar, den sjuke bara en”. Tror jag kan hävda att så är det även i fråga om boende. Har man ingen så är det dig man drömmer om. Ibland tror jag nästan att köp av husvagn och bosätta mig ute till skogs är enda lösningen. Jag vet rent logisk att svaret är nej på den. Känslan och paniken som dyker upp ibland säger annat. Skulle vara mer ”hemma” på det sättet. Just nu är det ju på nåder. Om ni fattar vad jag menar. 

Nä. Nytt år. Jag överlevde 2016. 


Fundering kring det där med munhåleundersökning

Jag vet att rubriken blev lite lång, kom inte på nåt kortare. 

Såg på nyheterna förra veckan om att cancer i munnen ökar i Sverige. Att det istället för förslag om allmän undersökning till alla så ska det ske hos tandläkaren. 

Låter väl fint. Om alla hade råd att gå till tandläkaren en gång om året. Om alla vågade gå till tandläkaren en gång om året. 

Kan bara tala för mig själv i den här frågan egentligen. Ändå vet jag att många delar min historia.

Nu lider jag inte av tandläkarfobi. Har vänner och morsan som har det. Där besöket till tandläkaren är rena skräcken och görs endast i nödfall. Till exempel nu, i veckan som kommer, kommer jag att vara chaufför och stöd till en som inte varit hos tandläkaren på 24 år. Ja, ni läste rätt. Och det är för att personen ifråga måste.

Själv har jag bara inte råd att gå till en. Därför blir det nödfall för mig med. Och jag vet att jag inte är den enda som ”väljer” bort tandläkarbesök. 

Så det där med att tandläkare ska utföra munhåleundersökning känns bara än mer som att sparka på dom som redan ligger. Nog för att tandläkarbesök varit en klassfråga länge. Nu blir det ännu en grej som vi mindre bemedlade får leva med. Och dom som har fobi kommer väl att räknas in där. 

Tror inte dom tänkt efter igen. Idioter!


självcensur

Tog bort nyss skrivna inlägg. Pågående utredning.

Fylla i papper ” Förfrågan om skadeståndsanspråk”.

Återkommer.