Kategoriarkiv: fåfänga

Festinbjudan kan ge ångest

Har haft den liggandes länge. 40 års fest. En av närmaste vännerna fyllde 40 i i tisdags. Vi ses inte så ofta men ändå en av dom närmaste jag har sedan länge. En av dom där jag skulle kunna kalla för broder. En av mina medresenärer i bipolära berg- och dalbanan. 

Inbjudan kom redan i januari. Velat sedan dess. Ska jag gå eller inte. Skulle vara så jäkla roligt varvat med vågar inte träffa okända just nu. Prata med honom får mig glad och se fram emot fest. Ensam i natten och vissa dagar grips jag av ren panikångest av att jag då skulle träffa femtielva andra jag aldrig träffat förr. Inklusive dom där som valde bort mig i samband med skilsmässan med Xet. 

Velat fram och tillbaka. Igår blev det ändå bestämt att jag väljer att åka. Även om ekonomin inte tillåter det just nu. Men det är ju ändå bata pengar. Och handlar om några dagar innan nya pengar på kontot igen. Och klarar mig utan större utsvävningar ändå. Det är ju honom jag ska träffa. Det är ju för hans skull. Han ska ju firas. Varför ska jag då låta meningslösa gamla bekanta förstöra möjligheten till en kväll jag kommer att minnas och glädjas för länge? Det är säkert tusen andra jag kan prata med istället för att måla fan på väggen över sånt som inte ens har inträffat? Precis. 

Och skulle jag verkligen känna att jag inte vill umgås kan jag ju alltid ignorera folket och fokusera på banden som ska spela för oss som är där. För det kommer finnas liveband på plats. På scen. Ett av dom som måste ses oavsett. 

Tydligen ska jag få makeover av hans fru innan festlokal. Har aldrig träffat henne. Har försökt få honom att förstå att jag och hon förmodligen inte är samma storlek. Han fnyser bara åt det. Foton på dom två tillsammans är lite missvisande då han är över 2m lång vilket gör alla bredvid små. Inklusive mig. Får se hur det här blir till slut. Bara jag har med mig egna underkläder och skor typ. 

Men det gör det ändå inte så mycket lättare. Ångesten kommer och går. Misstänker att det är som med så mycket annat. Väl på plats så ordnar det sig. Att ångesten är obefogad. Hatar social fobi på det sättet. Och skulle det kännas sådär konstigt kan jag ju ta en öl eller två till och andas en stund. 

Idag blir det att färga håret och få bort dom grå. Lite får jag ju göra själv inför morgondagen. 


Inga nya skor i år

Så är det. Sett höstens skoreklam. Går bort för min del. Får hålla mig till godo med dom jag redan har och som samlar damm för tillfället.

Varför inte nya skor? Fel form på klacken. Så enkelt är det. Blå.

Sparar pengar om inte annat.


Presentad II

Jag måste ha gjort någonting bra eftersom jag blir behandlad som en drottning.

image

Denna väntade på mig hos Neo. Lady Gagas Fame duschtvål. Parfymen använder jag redan och Neo gillar den. Han visste jag var ute efter duschtvålen, och så gör han så här. Nu kommer jag att lukta dubbelt så gott ibland 🙂

Tack älskling ❤


Tomt i kalendern II

Mitt på blåsiga soliga eftermiddagen ute på landet. Ny omgång ved har kastats in så det inte slocknar. Andra muggen eftermiddagskaffe är upphälld och klar för intag. Vad gör man med en dag som denna? Tja, man hämtar ved. Sätter på musik. Rensar kattlåda. Dammsuger lite. Lagar sig lite mat. Äter sig lite. Diskar undan. Lyssnar på musik. Spelar meningslösa spel på surfplattan. Gosar katt.

Ser på högen med dagböcker på köksbordet och drar mig lite till från att fortsätta med åren med X:et. Började häromdagen och jag är faktiskt inte förvånad över att det blev som det blev. Suck. Kunde inte någon ha talat om det för mig från första början? Det är så mycket jag glömt, eller valt att glömma. Det är inte det att jag ältar och tycker synd om mig när jag sitter med raderna från förr. Jag läser böckerna med nyktra ögon. Det handlar mer om att läka det sår som aldrig riktigt vill sluta skava. Anledningen är inte X:et, utan det där att jag försvann där någonstans. Jag behöver göra det här för att finna mig själv igen på riktigt. Hitta det som försvann under alla dom där åren så att det inte händer igen. Jag vill finna svar på frågan om hur jag lät det ske. Jag vill finna svaret på hur jag inte ens märkte det. Jag är inte där än. Har några år till att ta mig igenom. Kanske finner jag inte svaren i dagböckerna heller. Jag vet inte om jag någonsin hittar svaren.

Fortfarande ingen TV inkopplad.
Kaffe och mer musik. Kanske färga håret senare. Fåfängan skriker av uppmärksamhet. Kanske kommer hyresvärden över och fixar det som behöver fixas. Typ hyllor i det som blir städskrubb. Sockel till en av garderoberna så jag inte behöver ha kläder i kartong. Behöver ju kunna öppna garderoben också. Men det har han varit på väg att göra sen jag flyttade in, så jag har inga förhoppningar om att han kommer just idag. Men man vet aldrig.


Utan utväxt

Jag sitter med nyfärgat hår. Varför? Nog för fåfängan, men ändå? För vad? Kick off imorgon och det blir 99% vara kvinnor i olika åldrar. Varför bry sig liksom?

Okej, jag låter bitter. Det är inte min mening. Jag färgar håret för min egen skull, ingen annans. Tre veckor sen sist och det började se ut som om jag var tunnhårig. Oavsett vad folk tror i och med mitt svarta hår är jag ljusare än folk tror. Ingen skulle ens kunna ana hur ljus jag egentligen är. Någonting jag inte varit sen jag gick i sexan.

Dock är fåfängan tillfredsställd för den här gången. Var tredje vecka tydligen. Like Clockwork.

I och med genomgång av kartonger tidigare idag fann jag detta:

image

Min originalhårfärg från 1986. Som spunnet guld. Som dockhår. En del av er blev ganska förvånade va?


Ser jag ut så?

Ser på bilderna som blev skickade till mig igår. Blev förvånad redan igår. Mer så idag. Ser jag ut så? Alltså, det jag möter i spegeln och det som finns på bild är två skilda saker. Jag ser definitivt inte det som kameran fångar. Jag valde att inte se på bilderna med kritiska ögon. Jag ser leendet. Äkta. Sann.

Nu är senaste kortet som skickades över typ sju år gammalt. Men ändå. Jag har blivit äldre, javisst, men såg jag ut sådär? Varför var jag så kritisk på det som fanns i spegeln redan då? Hur kom det sig att jag inte såg det jag var? Kommer det då bli att jag tänker så om lika många år? Utan att låta självupptagen så var jag inte ful. Det där som jag tänker varje gång jag ser mig själv i spegeln.

En del av mig skulle vilja att den här känslan och insikten stannade kvar och gav mig mindre kritiserande blick och syn på mig själv till vardags. Jag väljer att se och minnas tillbaka till en tid som var. Jag önskar jag kunde vara den där leende tjejen igen. Den där som en gång fanns. Genuina, sanna jaget. Ett av bilderna fångade mitt sanna jag. Mitt väsen. Det som är 100 % sann. Synd bara att jag inte är ensam på fotot. Annars hade jag lagt upp det.


Mitt hår II

Minus tjugo centimeter och nyfärgat. Nästan midjelångt, dock jämntjockt och ser friskare ut. Nu är det lugnt att utföra sina behov utan risk i ett par månader till nästa gång. Håret växer som ogräs. Helst ny färgning var tredje vecka för bestående heltäckande resultat. Utväxten blir synlig redan efter två veckor. Senast var ju bara tjugo dagar sedan. Nästa blir dock om fyra veckor. Har en roadtrip att göra då. Lite fåfäng är jag ändå.