Kategoriarkiv: flytt

Inte frisk

Jepp. Det är jag det. Envis som synden. Kan själv. Får skylla mig själv. Vet ju bättre. Egentligen. 

Kroppen sagt ifrån. Tvingar mig i sängläge. Har inget alternativ just nu. Bara gilla läget. Hade inte glömt bort. Ridit på vågen. En dag till. En sak till. Femtielva trappsteg. Femtielva kassar och kartonger. Inte lika mycket möbler. Men nu så den ifrån. Jag som har lika mycket trappsteg och kassar och kartonger kvar.

Blöö.

Skitkropp. 

Annonser

Hylla monterad

Eller hyllor är det väl. Gjort det antal gånger. Inge svårt. Däremot ett helvete att få upp när man är själv. Väger ton gör den, Expediten 5×5, men upp kommer den efter gäng med svordomar och jävlar anamma. 

Bara böckerna som fattas. Blir senare projekt. Resten av dagen får ryggen vila. Men nu är den uppe och monterad i alla fall. 


Inte slänga

Går igenom minnen idag. Sorterar och packar om. Sparar. Kasserar. Skillnad på minnen och minnen.

Flytt är bra. Göra av med skit. Även om ”före” är att föredra.


Bara vara idag och hårfärgning på agendan

Jo. Det tar sig. En sak i taget. Sakta men säkert sätts saker på plats. Mest för att annat ska få plats. Tusen saker kvar att hämta hem. Men det tar sig. En sak i taget. En kartong åt gången. 

Välbehövlig vilodag. Tvingat mig själv att inte åka iväg och hämta mer saker. Idag får saker stå där de står. Förutom här hemma då. Mer ska ju bäras in så det behöver fixas till lite här hemma. 

Dock en lugn dag idag. Till och med sovit ikapp på eftermiddagen. Riktigt sovit. Behövdes. Väntar mest ut tiden lite nu för att sen åka iväg och handla på nya orten. Byn som den är. Dock större matbutik så jag får väl åka och visa upp mig för resten av byn. Handla måsye jag oavsett. 

Kvällens planering är simpel. Färga håret. Ett tag sen sist. Verkligen dags. Fåfängan ska ju få sitt också. Lite roligt måste jag ju ha också.

Kanske blir det en film eller två sen. Kanske en öl eller två. Man vet aldrig. Har inte så mycket inplanerat och ja, fattas saker här hemma så jag får ta det som det kommer.och en sak i taget. 

Idag bara är. Idag är jag bara. 


Lägenheten och flytt nummer vad det nu är i ordningen

Dag två i nya lägenheten. Har knappt varit här mer än kommit och vänt. Lämnat saker och åkt igen. 

Hur den är och ser ut får jag återkomma till med bilder sen. En etta med kök och stor sovalkov. Perfekt. Behöver inte mer än så. Bara jag tar en sak i taget. 

Färgerna är följande: mörklila vardagsrum/alkov, vita luckor och väggar i köket och hallen, grått och blått i badrummet. Enda nackdelen faktiskt. Nu är inte det blå himmelsblått eller så, mörkt så jag får försöka fixa till det med nått som döljer det. Tur att badrummet är litet med badkar. Och jo, stor balkong också.

Öm lite här och där. Mycket kvar att hämta hem. Tar det som det kommer. Kroppen är inte vad det en gång varit. 

Imorgon blir det ”vilodag”. Nåja. Snarare det där med att istället för att åka hit och dit upp och ner blir det att få till mer plats så resten kan flytta hem. 

Jag har saker. Saker som har sin plats. Därför måste plats ordnas innan mer kan hämtas. Logiskt, eller hur? Drygt. Tur att jag har möjligheten att göra så. Vette fan hur det annars skulle gå. 

Mest upptagen just nu med att försöka få till en inre bild av hur det ska se ut framöver. För när stora bokhyllan är på plats så att den där den står. Inte möjligt att möblera om hur som helst direkt. Inte skynda helt enkelt. Lättare sagt än gjort.

Lyssnar också mest till de nya ljuden omkring mig. Lugnt område, men jag har ju grannar. Försöker få grepp om eventuell lyhördhet. Att grannar gör saker är en sak. Hur mycket, hur högt är en annan. Samtidigt som jag då får uppfattning om hur mycket eller lite jag kan låta. Visst är det skillnad i ljud i ‘tom” lägenhet. Då menar jag utan böcker uppe. Gardiner och mattor på plats. Andra möbler och så vidare. Ni fattar.

Blir bra det här till slut. Det är dags att sluta flaxa runt så jävligt. 


Nomadliv VI

Dagen för avfärd är här. Dagen kommer tillbringas bakom ratten. Tusen kilometer från Farsan till Morsan. Innan avfärd känns det som tusen mil. Ändå var det förvånansvärt enkelt att ta sig uppåt. Får se om resan neråt känns likadant. Kanske inte just mellanlandningen. Däremot målet.

Nomadlivet börjar verkligen ta slut. 2 dagar kvar till att hämta nyckeln. Två dagar innan dagen D liksom. Som jag väntat. Som jag längtat. 

Kluvet ändå. Att tiden här uppe hos Farsan tar slut om ett par timmar i skrivandets stund. En del av mig vill stanna. Tiden rann iväg och känns som om jag inte hann med allt ändå. En annan del vill bara neråt och hänga på dörren hos hyresvärdens kontor på måndag. Och ressällskapet, katten, märker att något är på gång. Vet inte om hon ser fram emot resandet i sig. Bara det att sakerna är packade och jag inte är mig själv tror jag. Hon vet att vi ska iväg i alla fall. 

Fixa lite innan avfärd. Matsäck och kaffe och sen packa bilen. Ta sig förbi affären och handla med sig lite bröd. Svenskar kan inte bröd som Finland. Punkt. Och då måste man köpa med sig sånt. Plus allt annat som fattas i Sverige.

Nomadlivet närmar sig sitt slut. Vart tog tiden vägen? 


Nomadliv V

Sista veckan inleddes igår. Sista veckan av det här med att leva på andras välvilja. Sista veckan då allt får plats i bilen. Nedräkningen nere på ental.

Tiden har ändå gått fort. Kändes dock tvärtom i slutet av augusti när jag packade ner allt och valde det här livet sista månaden innan lägenhet. Har varit ganska less på det här livet här uppe i norr också. Att få egen dörr att stänga om mig och vara ensam i några dagar känns som himmelriket just nu.

Inte det att jag hatat det här. Bara det att jag har inte varit ensam en enda dag på väldigt länge. Känns. 

Sista veckan av livet som resande inleddes igår. 

Sista nedräkningen påbörjad. Plötsligt känns tiden knapp. Vet ju inte när jag träffar Farsan igen. Eller alla andra av dom jag mött och träffat medan jag varit uppe i Lappi. Det vill säga dom jag velat träffa av släkten jag faktiskt har här. Vissa blir nog sista gången. Vi blir ju inte yngre. Inte heller så att dom som är sjuka blir friskare. Verkligheten ser ut så. Inget jag kan göra åt. Misstänker att nästa resa blir mindre trevlig sådan. 

Sista veckan inledd. Dagarna hemåt närmar sig. Farsans födelsedag likaså. Ingen, inte ens han själv, trodde att han skulle leva för att se den här dagen. 

Idag blir det att åka över till svenska sidan för att göra samtal och betala räkningar. Sen får vi se hur mycket av Finland jag kommer köpa med mig hem.