Kategoriarkiv: folk

Och här finns hän 

När jag är utan Internet börjar hjärnan tänka på andra saker. Här, hos Farsan, blir det massa prat och lyssna på radio istället för TV. Definitivt ovant till en början. En vecka senare helt i sin ordning. Känns som jag borde lyssna mer på radio hemma sen. Kanske inte just svensk radio. Kan ju hitta nån finsk på nätet sen. 🙂

Det tar ett tag att förstå vad som sägs och om vad på radio här. Speciellt när de på radion pratar om och med människor om andra människor. Här underlättar det här med att hjärnan bytt till finska. 

Orsaken till att det var lite sådär ”va?” är att jag inte kan vissa ord eller vad myndigheter heter här. Och att i Finland har det här med ”hän” istället för hon/han. Gäller att komma ihåg vem dom pratar om eller pratat med eller syftar på. Jag är bara ovan vid ordet . ”Hän” är något som funnits så länge språket funnits. Vill bara klargöra det så ingen tror att Finland gjort som i Sverige som försöker ändra språket med att införa ”hen”.

  • Minä – Jag    (Minun – Min)
  • Sinä – Du     (Sinun – Din)
  • Hän – Han/Hon     (Hänen – Hans/Hennes)
  • Me – Vi     (Meidän – Vår)
  • Te – Ni     (Teidän – Er)
  • He – De/dem/dom     (Heidän – Deras)

Och 

  • Se – Den/det     (Sen – Dens/dets)

Det här kanske förklarar att jag haft problem med den/det och de/dem/dom hela mitt liv. Till och med han/hon ibland. På riktigt. Speciellt då finnar använder ”se” om människor till vardags. I alla fall dom jag pratat finska med under åren. Även om det funnits språkpoliser ibland. I och med att jag använder mig av ”se” istället för ”hän” gör ju att det är annorlunda och ovant att vara och prata här i Finland.

För det är ju så att jag är finska även om jag är född i Sverige. Född på 70-talet och uppvuxen och uppfostrad enligt finsk sed. Då var det också finsk dagis/förskola. Lågstadiet var helfinsk. Det var på mellanstadiet som vi fick delad klass med svenskar. Det betydde att vi då skulle lära oss svenska också. Alltså, ja, på riktigt. Även om jag kunde förstå och prata en del svenska tidigare än så så var det ändå inget som användes. Det var på högstadiet som alla lektionerna blev svenskt för mig. 

Jag brukar säga att jag lärde mig svenska sent. Låter konstigt med tanke på att jag är född i Sverige. Men det är så det var. 

Som det där med att jag lärde mig engelska på finska. Det tänkte jag inte ens på förrän jag träffade en tjej från Tjeckien som säger att jag bryter på finska när jag pratar engelska. Men att finskan inte hörs när jag pratar svenska. Ehh? Vi pratade engelska och hon förklarade att jag inte gör det lika tydligt som finnarna, men att den finns där. Orsaken att hon hörde det var att hon bott i Rovaniemi och pluggat ett år. En tröst är väl ändå att jag tydligen är bra på engelska och kan prata och allt det där. Nåja, jag må bryta på finska, men har nog Sol att tacka för det där med förstå engelska så som jag gör. Eller Ja, henne och hennes famlj. Hennes mamma pratade engelska med mig så jag fick nog en del gratis där. Ord och fraser som inte lärs ut på skolor. Även om jag aldrig pratade engelska. Saker skulle väl vara annorlunda om jag gjort det. Tack för allt det där. Det här blev visst en lång parentes om engelska och mig.

Det där med att lärt mig svenska sent gör inget. Förutom just med han/hon och de/dem/dom. Har haft Sol som rättat mig under alla år. Hon har nog gett upp om det där med att jag får till det till slut. Jag vet om problemet. Erkänner den också. Eller är det ”det? Ja, ni ser. Underlättar inte att hjärnan är inställd på finska när jag skriver det här. 

Språk och lyssna på radio är intressant. Ett sätt att lära sig språk och fraser och allt det där som inte lärs ut i skolan eller kurser. Bra att tänka på om man ska lära sig nytt språk eller hålla sig väl med den man redan kan men inte använder dagligdags. Det här är mest notering och påminna mig vid senare tillfälle. Att radiokanaler finns ju på nätet. Funderar ju på att lära mig fjärde språk. 

Även om jag har brister i dom tre jag redan kan så hindrar det ju inte mig att vilja kunna ett till. Inte så att jag ska skriva storslagna eposar, ett på varje språk. Räcker med att kunna prata och förstå vad som skrivs och sägs i tidningar, radio och TV. 

Böcker är en annan grej. Svenska böcker läser jag enkelt. Engelska böcker likaså. Finska böcker tar längre tid. Beror mest på att jag vanligtvis inte tänker på finska. Kanske blir det ändring på det nu när jag fått böcker av både Morsan och Farsan den här hösten. 

Att svenska och engelska böcker är enklare att läsa är att tal och skriftspråk inte är någon skillnad på. Inte för mig i alla fall. Inte större i alla fall. Eller Ja, beroende på vad boken handlar om och om det är fakta eller inte. Däremot finska är det stor skillnad på hur man pratar och hur man skriver. Jag kan säga att jag kan prata finska flytande men jag erkänner att jag inte kan skriva på finska. Eller, jag kan skriva på finska men det är definitivt inte rätt. Jag skriver som man pratar och det är definitivt inte så man får göra om man ska skriva på riktigt. Brev till släkt är en grej och acceptabelt. Annars nej. Det är också det som gör att det tar lite längre tid att läsa finska böcker. Det är också det folk som vill lära sig finska har problem med. Att det skrivs på ett annat sätt än det talas. Att orden uttalas med alla bokstäver och som det står är en sak. Det pratas inte på samma sätt. Vissa ord när det pratas till vardags är en annan grej. Det är så. Exempel på enklaste skillnaden med skriftspråk och vardagstal gäller ”jag” och ”du”.

  • Minä – Mä    (Minun – Mun)
  • Sinä – Sä     (Sinun – Sun)

Jo. För att inte glömma dialekterna. Skillnad på riksfinska och resten av landet. Som det en gång i tiden var i Sverige med rikssvenska och resten av landet och hur folk faktiskt pratade. Och hur det är efter att ”ni” blev ”du”.

Att finskan sen kan bli svårt att lära sig är också det att det finns 127 ändelser på ett ord beroende på vad, när, hur och vems det vill säga och syfta till. Jag är glad att jag fått språket ”gratis” 😉

Annonser

Överdos av finska

Finnen i mig mår bra just nu. Finskan i mig trivs som fisken i vattnet. 

Inte bara landet i sig. Lappland och årstiden gör sitt. Årstiden heter ”Ruska” på finska. Går inte ens att översätta. Beskrivningen är väl att se de vackraste höstbilderna som finns på nätet och lite till. Höst är det i alla fall. Vackert är det. Vackrast. Bilden nedan missvisande då det är telefonfoto och molnigt. Bästa hittills ändå. Molnigt och regnigt sen jag korsade gränsen snart en vecka sen.

Överdoser av finska är ändå språket. Att jag saknat det är en sak. Att jag kan språket är en annan. Första dagarna fanns det brister. Hittar inte ord. Blir lite tufft då. Alltid så. Sen kommer det sakta men säkert. Slår aldrig fel. Det är socialiseringen. Det är finsk TV. Det är finsk radio. Det är finsk musik. Det är finska tidningar. Och den kombinationen gör att jag till och med börjar tänka på finska. Låter kanske konstigt, men så är det. Samtalen flyter på enklare när det händer. Tar sisådär en vecka (räknar in dagarna hos Morsan i det här). Märkte inte det själv. Katten (som självklart är med på resan upp till Lappland) såg väldigt konfunderad ut när jag började prata finska med henne. Jag med faktiskt. 🙂

Det är ju inte bara platsen och språket som ger finsk överdos. Vi har sauna (förstås), korv, bröd och lakrits/salmiak. Det jag inte gjort än är öl. Speciellt Karjala. Förklariga skäl att Farsan är nykter sen 24 1/2 år. Inte så att han förbjuder. Jag känner bara att inte med honom. Visst har jag annan släkt här, inte så att jag inte skulle kunna. Beror på vem och var. Bara det att jag tar det som det kommer idag. Öl kommer jag ju ändå ha med mig hem. Sorten som inte går att få tag på hemma. Blir ju att handla på Alko också innan jag påbörjar resan hem. Finska systembolaget för er som inte vet vilken butik jag menade. Finns ju saker här som inte ens finns i svenska beställningssortimentet. Inte bata ölen jag skrev om ovan. Nej, saker som Koskenkorva Salmiakki och Koskenkorva Vargtass. Kan ju inte åka utan att ha sånt med mig hem. 

Får väl också avsluta med att be om ursäkt för alla fel i svenska språket. Skillnad på finska och svenska språket och meningsbyggnad. Tro mig. Som med allt annat också. 

PS. Katten heter numera officiellt Penni. Det hon hetat hemma, som också var nödlösning från början, var och är inte något som finnar ens kan förstå eller uttala. Så, visst får gamla namnet användas. Men, för min del blir det enklast med Penni. Bara så ni vet. 


Nomadliv III

Resan från Morsan norrut till Farsan tog sisådär 13 timmar bakom ratten. Även om jag kan tycka att bilkörning är trevligt och något rogivande finns det en viss tröttheten som kommer på köpet. Helt okej då jag visste den skulle komma. 

Däremot hade jag glömt hur trött jag blir av att umgås med Farsan dygnet runt. Det och det där med att han känner allt och alla. Det är bekanta, släktingar, kusiner, sysslingar, bryllingar, pysslingar och fan och hans mormor. Hjärnan är helt kokt varje eftermiddag/kväll. Idag inget undantag. 

Och det är långt kvar innan jag drar söderut igen. 


Synd att dumhet inte gör ont ibland

Alltså.. . Vad är det för fel på folk? På riktigt. Jag vet att det finns folk och sen finns det folk. 

Jag har inte växt upp i bästa förhållande. Inte heller bästa området i stan. Det finns ju den delen i mitt liv. Jag känner folk. Jag vet folk. Inye guds bästa barn enligt vissa men kan ändå vara det bästa jag träffat och känt och haft i mitt liv. 

Sedan dess har jag arbetat med dom som gör en del mörkrädda. Ingen hemlighet det heller.  Har ju skrivit om det förr. Även att jag  har såna som vänner idag. Inget konstigt.

Sen finns det dom som haft allt de velat ha och lite till. Skyddad verkstad som jag kallar det ibland. Och människosynen lämnar mycket att önska. Beteende likaså. Och handlingar får det att snurra i skallen på mig. Ogreppbart. Jag förstår inte. Jag förstår verkligen inte.

Så pass att det är synd att dumhet inte gör ont på vissa ibland. På riktigt. Idag sitter jag mest och undrar vad som fattas när de gör saker. Ingen som helst tanke på verkligheten. Alls. Bara här och nu och i affekt. Man ska inte göra saker och göra livsavgörande beslut i sitt liv bara för att ge igen på någon annan. För att man är sur? Osams? Hur tänker man? På riktigt? Förstår inte.

Oavsett hur mitt liv sett ut och vad jag gjort har det påverkat mig och ingen annan. Skillnad. Oavsett vad så är det jag som får leva med mina val. Visserligen kommer den här få göra det med, men polletten kommer trilla ner alltför sent. Och om jag får rätt så kommer den att skylla på andra för att dens liv går åt helvete. Idiot. På riktigt.

Synd att dumhet inte gör ont ibland.


Rensning hos morsan

Åkte hit för att hämta böcker. Böcker som funnits i morsans bokhylla så länge jag kan minnas. Hon ville göra av med dom utan att slänga dom. Möjligheten kom att skänka dom till bibliotek på kontinenten. Och där kom jag in. Rensning och sortering och packa bilen med det som ska skeppas iväg. Nu blev det inte alla hon har. Vill ju spara några. Förstår det. Och av det hon ska göra av med sparade jag en del. Vore konstigt annars. En del går till Bror också. 

Förutom lasset till tippen så kommer det att vara tio papperskasse med böcker som får nytt liv i solen. Bilen kommer väga en del när jag åker härifrån idag. Visserligen blir det jag ska behålla stanna kvar tills jag har eget hem att frakta det till. Just nu skulle det bara vara ivägen eller vara kvar i bilen i en månad. Vore dumt och onödigt just nu. 

Morsan är en hoarder. Samlare. Slänger inte saker i onödan. Spara på sånt som kan vara bra att ha ifall att hon kanske kommer att behöva i framtiden. Det vill säga aldrig. Nu rensade hon ganska bra när hon flyttade från hus till lägenhet, men ändå. Finns mer. Tro mig. 

En annan sak vi rensat ur och tömt är skafferiet. Gammal utgången mat fick gå innan det promenerar ut av sig själv. Nu var det ju inte så illa… än. Var väl en tidsfråga om ni frågar mig. Fyllde en hel kompostbehållare i soprummet med utgången mat så ni förstår nog vad jag menar. Äldsta var nog bäst före 2009. Pasta, mjöl, kryddblandningar och annat hon inte använt när det skulle gjorts. Så nu har hon kvar det som fortfarande är ätbart och håller ett år framåt. 

Tror jag fick henne att förstå att det behöver inte inhandla saker ”ifall att” och ”billigt med fler”.  Blir ju inte billigt i längden. Just där och då kanske. Står det ändå och blir gammalt inte så mycket.

Tog det här den här helgen. Mer kvar. Böckerna var prio nu. Skafferiet mest för att jag upptäckte det. Finns mer att rensa. Blir bara trött av tanken. Men, Rom byggdes inte på en dag. Bara det att veta att när jag passerar här snart på väg upp till jultomtens land så följer två kartonger med mig. 

Blir nog bra det här. Bara hon ger fan i att fylla på med annat skit nu när bokhyllan blev tom. I och för sig har hon tillräckligt mycket och mer prydnadsföremål så det räcker och blir över. Senare projekt. Avslutar den första påbörjade först med att frakta böcker till mellanhanden på vägen. 


Nomadliv

Inne på tionde dagen av nomadliv. Valde medvetet att vara helt utan adress, säng och boende tills jag hämtar ut nyckeln till lägenheten jag har väntande på mig första (andra) oktober. 

Erkänner att et kanske inte är smartaste jag gjort Dock nödvändigast rent psykiskt. Livet mitt ute i ingenstans blev allt svårare att hantera. Inte platser. Däremot dela hus.  Och ni som läser det här nu och följt mig några år eller känner mig vet att det betyder att det varit riktigt illa om jag väljer att leva ingenstans i fem sex veckor innan jag får nycklar till lägenheten. 

Hittills har det blivit en helg och några dagar hos Bästaste V. Därifrån blev det tur till Sol och låna soffa i två nätter. Därifrån gick turen uppåt i någon timme och låna Morsans soffa några nätter. Det blir en natt till innan det blir mellanlandning hos Sol igen på vägen till Bästaste V. Sen då? 

Ringa försäkringskassan och få dom att godkänna resan uppåt till Farsan. Där kommer de inte säga nej. Däremot mängden dagar en annan sak. Så, håll tummarna om att det går hela vägen. 

Och ja, katten är med. Börjar bli resvan det lilla livet. Har fixat kaninbur modell större att ha i bilen med både låda och bädd så det blir bekvämaste för henne med. Istället för trång liten resebur/väska. 

Inne på dag 3 i september. 27 kvar. Blir intressant att se var jag varit och lånat sovplats någonstans innan månaden är slut. Vill inte tänka på det alltför mycket för risk för småpanik och ångest kan bli ohanterbart. Is i magen. Tillit och tlltro till vänner jag har lite överallt. Saker och ting har en tendens att ordna sig alltid. Vet ju det av erfarenhet. 

Nästa vecka vet jag ju hur och var jag kommer vara på ett ungefär. Och vill det sig väldigt illa har jag ju bilen i värsta fall. En trygghet i den tanken ändå. 


Minnet sviker ibland

Kommer på mig själv att komma tänka på en del folk jag haft i mitt liv genom åren. Ni vet dom där som gjort så pass stort intryck att man saknar dom flera år senare. Undrar hur dom har det. Vad dom gör. Dom där som man lämnat bakom sig när man gick vidare efter att livet fått ny vändning. 

Tänker Just i det här fallet på en speciell herre som jag träffar på ibland. Alltid lika trevligt. Just i hans fall är det mycket galet och trevligheter inblandat. Aldrig tråkigt med honom i sällskapet. Han är en av dom som alltid får mig att skratta. Nära en sån sak.

Minns en resa till huvudstaden. Spelning. Ett gäng. Minns vilka vi var som åkte iväg. Hade lånat minibuss. Minns färden. Minns hur galen den resan blev med just den här herren bredvid mig. Minns vilka som körde. Minns allt det, men inte vilka vi åkte för att se. 

Alltså…. ingen som helst minne av varför vi åkte överhuvudtaget. Borde inte det vara tvärtom? Komma ihåg spelningen, men inte resan dit eller med vilka? Kommer inte ens ihåg vilket år. Dag kommer jag ihåg, men året bortblåst. Och vilka det var som var så viktigt att se den dagen. 

I och med att jag minns vilka jag åkte med så kan jag inte heller försöka ta fram minne med hjälp av logik och uteslutningsmetoden. För blandat genremässigt. Att det var hårdrock vet jag ändå, annars hade ju vi inte åkt. Men sen är det helt blankt. 

Utom resan. Med den här galna herren bredvid mig tur och retur. Jaja. Inte heller så jag kan fråga någon då jag inte har kontakt med någon annan från den resan. Och kommer jag inte ihåg vilket år är det lite konstigt att fråga herren jag nu kommit på mig själv att minnas den här omgången av nostalgi och favoritmänniskor jag kommer på mig själv att sakna.

Jaja. Uppenbarligen var spelningen inge bra då jag inte ens minns vilka vi åkte för att se. Herren har dock gjort bestående intryck hos mig. Det får räcka så.