Kategoriarkiv: kärlek

Bortskänkes billigt

Ibland är det rent helvete att ha katt. När jag inte får eller kan sova som jag behöver. 

På ett sätt ska jag väl se det som omtanke från min lilla pälskling som ser till att jag andas som jag ska på grund av förkylning. Ligger nedbäddad med feber, hosta och rivjärn i halsen. Och då blir det där med att andas svårt. Och hon väcker mig till och från hela natten. Antingen för att jag snarkar för högt så hon inte kan sova eller för att se till att jag faktiskt ska andas.

Störande är det i alla fall. Som dom där nätterna när man leker tittutleken med klockan. 

Nu lyckades jag inte somna om redan runt fem i morse. Klockan är snart sju. Blir att ta stödvila både en eller tre gånger idag. Förhoppningsvis får jag det för pälsklingen. 

Just är jag vara mest trött på att hon är som hon är. Bortskänkes billigt. Och ja, ironi och sarkasm. Bara det att sömn är viktig för såna som mig. Och när man inte är frisk. 

Nåja. Får se det som att hon är rädd om mig också.


En möbel

Konstig rubrik kanske. Så mycket vikt kan finnas i just den. 

Jag hjälper med rensning av föräldrahem. Många turer till tippen hittills. Fått med mig kistor hittills som tack för hjälpen istället för att hamna på tippen. Andra möbler med. Jag tackar och tar emot. 

Men nu finns det en möbel som kanske skulle kunna rädda min relation med Bror. Det finns en byrå från 1830-talet som riskerar tippen på grund av trasigt ben. Både originalägaren till den och jag är ledsen om den hamnar på tippen. Inte så konstigt då enda felet är att benen gett upp. Inte alla, bara ett än de fyra som håller den uppe. 
Bror är utbildad möbeldnickare. Han kan rädda den. Ingen tvivel på det. Bara det att jag inte pratat med honom på ett tag. Jag har messat och mailat och försökt få till en träff senaste två tre åren men aldrig något svar. Han har valt att inte ha relation med mig. Inte ens Grattis i år för några veckor sen. 

Nu finns det en möbel so.kan rädda det som en gång fanns. Jag vet det. Har inte pratat med dom som äger sagda möbel om det. Känns som om jag tigger om jag gör det. Samtidigt som jag är inbokad för att kassera just sagda möbel. Finns en lapp i den som skriver var den är ifrån. Ålder och allt det där. Originalägaren vill inte slänga den. Jag vill inte se den på tippen på grund av defekt ben. Döttrarna skiter i vilket. 

Vore det helt fel av mig att ge det som förslag om att få det lagat? Om inte annat så i alla fall hos någon som vet hur man gjorde det förr och sen sälja det? Skulle verkligen inte vilja se möbeln på tippen. Sett så mycket annat av värde hamna där redan. 

Men, den här skulle kunna få mig att ha en relation med Bror igen. 

Ändå? Vågar jag ”tigga” till mig den? Har några timmar på mig, tror jag. Eller inte? 


En till ur gänget gått i graven

När man pratar ifatt saker och ting med Zoe i några timmar får man också nyhet om ännu en som killarna i gänget jag umgicks med dött av överdos. 

Sorgset? Javisst. Förvånad? Inte ett dugg. Mest förvånad över att han överlevt så länge. Faktiskt. Det var ju ändå himla massa år sen som vi levde i samma byhåla och umgicks i samma kretsar. Att jag inte hade hört nåt om just honom gjorde att jag hoppades att han klarat sig. 

Han gjorde inte det. Synd. Han var en av dom dr bra som fanns. Nu intar han sin plats med alla dom andra från samma gäng som gått i i förväg. De är fler där på andra sidan nu, än av oss som är kvar. Överdos och/eller självmord.  Antingen eller. Kanske både och. Vem vet.

Tänker på oss som fortfarande andas idag. Vad dom andra gör. Var dom hamnat. Vilka dom blivit. I vilket skick. Vem jag var. Är.

Vila i frid vännen. Ses sen på andra sidan. Hoppas du fått ro nu. 


Älskad röst från förr

Jag har dom. Dom finns där. Väninnor från förr som jag inte pratar så ofta med. Men när det händer försvinner allt annat under tiden vi pratar ifatt oss på några timmar. 

Har haft ett sånt samtal idag. Hela eftermiddagen efter lunch. Och som jag saknar henne. Blir alltid värst när man lagt på. Saknaden alltså. Dags att ses igen säger man. Sen går åren igen. Blir lätt så när våra liv inte är i samma del av landet. Senaste gången var tio år sen vi sågs. Tio år. Visserligen pratat i telefon under åren, men ändå. Och ändå känns det som igår. 

Kommer nog le resten av dagen. Blir alltid så när jag pratat bort några timmar med henne. Den här gången är jag välkommen och hälsa på med katt och allt. Ser fram emot den resan. Får bara boka in när det passar henne. Jag kan ju när som som det ser ut nu. 

Älskade söta lilla Zoe. 25 år sen vi lärde känna varandra ❤ 


Böcker, gokaffe och ny cd

Jo. Så att. Betalade räkningarna. Klev ut genom dörren. Tog bilen till stan bredvid. 

Hade inte större planer än inhandla senaste med Nick Cave.  Jo, tillhör dom som fortfarande köper riktiga skivor. Nick Cave är en av artisterna som samlas på. 
Blev visst att titta in på bokrean. Två bokaffärer och sex böcker rikare blev det att inhandla gokaffe. Gokaffe som chokladkaffe och irish. Jag som bara skulle titta. Jo. Eller hur? 

Tillbaka till lägenheten jag lånar. Släpa med mig allt det andra som inhandlades när jag ändå var i farten och behövde fylla på. Och nej, tydligen kan jag inte gå två vändor till bilen. Dumt, men sant. Envis optimist. Det kändes inte så tungt i början. 

Nu avlyssnas nya skivan. Nya böcker småbläddras i. Katt på magen och gokaffe på bordet inom räckhåll. Kan livet bli bättre än såhär egentligen? 

Vardagslyx på hög nivå. Nöjdhet är bara förnamnet. 


Fick komma hem

Oavsett hur det ser ut i verkligheten är der skönt att vara hemma. Skrevs ur efter lunch igår. Och är glad att slippa sjukhus.

Att duscha efter en vecjka på sjukhus där det är si och så med det, förutom innan operation, var det nog bland det bästa och skönaste duscharna jag haft. Att slippa sjukhuslukten var nog bara bonus.

Nu blir det att ta det lugnt i några dagar  ta hand om magen både in och utvändigt 


Typ 0- och gener

Har tillbringat en vardagsvecka på sjukhus. Blivit åderlåten, klämd, genomlyst och sätt på dropp ett antal gånger sedan läkarbesöket i måndags. En massa väntan emellan.

Nu ligger jag renskrubbad och väntar på operation. Försöker hålla humöret uppe. Tror vårdlagen på avdelningen är förvånade över hur jag hanterar saken. Oavsett dag, läge och mående ber jag inte om smärtstillande. Kommer tillfälle för det med sen.

Mycket tid till väntan. Ensam med funderingarna och allt som hör till.

Efter att ha fått operationen vad dom nu heter insatt i armen frågade sköterskan om jag funderat på att lämna blod. Att bli blodgivare. Har ju så pass ovanlig och eftertraktad bkodgrupp. Mitt svar var enkel. Förklaringen förstod hon definitivt. Jag väljer nej av den enda anledningen som gener. Av samma anledning till varför jag valt nej-rutan i donationsregistret.

Någon dag, när forskningen går framåt, kanske jag ändrar ställning men inte idag. Jag tvivlar på att blodrengöringen tvättar rent bjöd från allt genetiskt på dna nivå.  Vill ju inte föra över bipolära gener till någon.

Samma sak ned organdonation. Inte nog med att dna följer med organet som transplanteras, så tror jag på kroppsminne. Att kroppen minns vad som hänt en under ens liv. Inget jag önskar en annan människa.

Det fick mig att tänka på Bror mer än vanligt. Speciellt gällande det genetiska arvet. Det han bär med sig som han inte lever med själv. Hur gener kan hoppa generation. Jag är glad att han skonats från det jag lever med varje dag. Det bipolära och fibron. Genetiska arvet från mamma. Jag hooooas och önskar att han får leva ett liv utan det andra sim också ligger i släkten. Cancern. Från mammas sida. Den hoppade henne, och mig, hittills. Mormor hade bröstcancer. Två morbröder gått bort av andra former av cancer. Hoppas den hoppar över Bror. Och definitivt hans barn.

Tänker på hans barn och önskar med hela mitt hjärta att de aldrig drabbas av det jag har. Att de skonas från att genetiska arvet. Det är inget liv jag önskar någon

Att jag ligger på sjukhus nu har inget med det genetiska arvet att göra. Gallsten är något som händer ibland. Jag är en av dom idag. Och då de nu ska plocka bort den så slipper jag det framöver men kan ju få andra problem med magen framöver. Jag vet detta. Medveten om dettta. Bara fråga om livsval framöver.

Typ 0-. Håller tummarna och ber till alla högre väsen att operationen blir blodfattig.

image

Sen lägger jag all hopp på att min fina läkkött gör det den ska.