Kategoriarkiv: kläder

Black metal tjej

Ändå ut till fingerspetsarna. 

Helgens äventyr och födelsedagsfest med likasinnade påminde mig ännu en gång vad som fattats i mitt liv. Likasinnade. Min sorts folk. Såna som får mig att känna mig hemma. Såna som får mig att känna mig hel.

Påmindes om en kväll för ett par år sen när vi satt i en lägenhet och jag träffade nya människor, igen. Hårdrockare? Jodå. Men inte min sort vilket det visade sig lite senare samma kväll. Han, oftast en han i dom här kretsarna, hade tusen frågor i och med att jag var ny flickvän till hans vän. 

Tusen frågor och jag svarade så gott jag kunde. Såg hur han tvivlade på mina svar och ärligheten i dom. Speciellt vid påståendet om att jag definierade mig som black metal tjej. Han valde då att testa mig. 

Han satt tyst ett tag framför datorn och klickade runt lite och så kom testet. Om jag var black metal som jag sa. Det började med en låt och jag skulle säga vilka dom var. Och han fortsatte och fortsatte och fortsatte. Han blev uppenbarligen mer och mer frustrerad att jag inte sa fel någon gång. Visst dök det upp låtar och band jag inte visste namnen på men det på grund av att jag inte lyssnade på dom. Jag kunde i alla fall säga vilket land bandet kom ifrån utifrån musiken, till och med gissa, men lyssnar man inte på band så kan man inte dom heller. Skulle vata konstigt om det var så. Men det är skillnad på om bandet är norskt eller svenskt. Tro mig. Och jag tillhör dom som föredrar norsk black metal. Ända sen tidigt 1990-tal. Vet inte vad han hade förväntat sig heller. Bara det att han var inte glad för att jag satte honom på plats i och med hans så kallade test. Till och med hans försök med att plocka fram dom mindre kända fick han rätt namn på. Kommer till och med ihåg hans ansktsutryck när jag nämner band redan på första riffen. Idiot. Vad trodde han liksom? Att  jag definierat mig som något som jag sen inte är? Fnys! 

Jag har inte träffat honom sen dess. Jag klagar inte. Vissa människor klarar man sig bra utan. Om han tyckte det blev för mycket att hantera och ta in så står det för honom inte mig. Jag vet var jag står. Jag vet vad jag är. Vissa kan inte acceptera eller hantera det helt enkelt. 

Visst är det skillnad på hårdrockare och hårdrockare. 

Som när jag och några tjejer skulle på hårdrockskryssning för typ tio år sen och stod utanför terminalen och rökte. Före detta svägerskan som då var singel var alldeles till sig av alla vackra långhåriga pojkar som skulle med båten. Hon undrade varför jag inte var det. Så jag och en annan tjej i sällskapet gav henne en annan lektion i hårdrockskillar och hårdrockskillar. Utseendet skiljer sig åt här nämligen. Stilen och sättet att föra sig definitivt. 

Före detta svägerskan hade inte tänkt på det så mycket så vi öppnade hennes ögon för det. Jag och den andra tjejen pekade ut vissa kännetecken och stereotyper på vad det var för sorts hårdrockskillar som fanns i terminalen. Och till slut trillade polletten ner och undrar var black metal killarna var någonstans. Vid just den tidpunkten var vi tidiga och terminalen saknade just dom. Väl ute igen och efter ett tag säger jag till henne att titta på killarna som kom just då. Och hennes min var oslagbar. Förvånad och nu fattade hon vad jag menade med skillnad på hårdrockskillar och hårdrockskillar. Och hon fattade helt plötsligt varför jag föredrar black metal killar. 

Tillbaka till idag.

Helgen som var påminde mig om det jag saknat i mitt liv utan att ha förstått det. Mående gör ju sitt men avsaknaden av likasinnade att umgås med gräver ett hål i en. Det blir liksom en tomhet som inte går att fylla på något annat sätt än att umgås med såna som mig. 

Svårt att förklara. Bara ”är” så. Att umgås med andra hårdrockare är liksom inte samma sak. Socialisering överhuvudtaget med andra hårdrockare och metalheads får en alltid att må lite bättre. Men sen har vi black metal. Svårt att förklara. Missförstå mig rätt.

Saknar mig. Saknar den jag är med likasinnade. Blev påmind ännu en gång hur det är att känna sig hemma. Känna sig hel. Känna sig mindre tom. Det finns en plats för mig med där ute. Någonstans. Och jag är inte där. 

Känner mig mer ensam än på länge.


Festinbjudan kan ge ångest

Har haft den liggandes länge. 40 års fest. En av närmaste vännerna fyllde 40 i i tisdags. Vi ses inte så ofta men ändå en av dom närmaste jag har sedan länge. En av dom där jag skulle kunna kalla för broder. En av mina medresenärer i bipolära berg- och dalbanan. 

Inbjudan kom redan i januari. Velat sedan dess. Ska jag gå eller inte. Skulle vara så jäkla roligt varvat med vågar inte träffa okända just nu. Prata med honom får mig glad och se fram emot fest. Ensam i natten och vissa dagar grips jag av ren panikångest av att jag då skulle träffa femtielva andra jag aldrig träffat förr. Inklusive dom där som valde bort mig i samband med skilsmässan med Xet. 

Velat fram och tillbaka. Igår blev det ändå bestämt att jag väljer att åka. Även om ekonomin inte tillåter det just nu. Men det är ju ändå bata pengar. Och handlar om några dagar innan nya pengar på kontot igen. Och klarar mig utan större utsvävningar ändå. Det är ju honom jag ska träffa. Det är ju för hans skull. Han ska ju firas. Varför ska jag då låta meningslösa gamla bekanta förstöra möjligheten till en kväll jag kommer att minnas och glädjas för länge? Det är säkert tusen andra jag kan prata med istället för att måla fan på väggen över sånt som inte ens har inträffat? Precis. 

Och skulle jag verkligen känna att jag inte vill umgås kan jag ju alltid ignorera folket och fokusera på banden som ska spela för oss som är där. För det kommer finnas liveband på plats. På scen. Ett av dom som måste ses oavsett. 

Tydligen ska jag få makeover av hans fru innan festlokal. Har aldrig träffat henne. Har försökt få honom att förstå att jag och hon förmodligen inte är samma storlek. Han fnyser bara åt det. Foton på dom två tillsammans är lite missvisande då han är över 2m lång vilket gör alla bredvid små. Inklusive mig. Får se hur det här blir till slut. Bara jag har med mig egna underkläder och skor typ. 

Men det gör det ändå inte så mycket lättare. Ångesten kommer och går. Misstänker att det är som med så mycket annat. Väl på plats så ordnar det sig. Att ångesten är obefogad. Hatar social fobi på det sättet. Och skulle det kännas sådär konstigt kan jag ju ta en öl eller två till och andas en stund. 

Idag blir det att färga håret och få bort dom grå. Lite får jag ju göra själv inför morgondagen. 


Roadtrip och vila

Uppe med tuppen. Tydligen förträngt eller skjutit på det omedvetet. Lämna in jobbkläderna och få avslut på riktigt. Idag var det dags efter att jobbet efterlyst sina saker. Bara att ta sig ner, träffa chefen och så ta samma väg hem. Men, nu är det gjort. Och förhoppningsvis är det sista lösa tråden kapad. Borde inte vara mer eller fler saker som ligger och simmar runt i bakgrunden.

Väl hemma igen blev det att ta stödvila på ett par timmar. Kroppen ville inte vara med mer. Hade säkert kunnat sova en stund till. Soffläge resten av kvällen. Helt okej. Har ju Neo bredvid mig.


Presentad

I fredags när jag kom hem till Neo väntade en rejäl överraskning.  Han hade köpt och beställt tröjor till mig. Bara sådär. För han tyckte det.

Och jag mållös och glad. Ingen kan vara gladare än mig. Ingen behöver nog undra varför jag älskar karln? Hjärtat sjunger idag.

Inte varje dag jag blir presentad såhär stort.

image


Spenderarbyxorna på i måndags

I måndags blev det tidig morgon. Iväg och få på vinterdäcken. För ett par hundra lappar slipper jag krångla med det själv och det blir rätt gjort. Fick också däck ersatta då dom gamla inte är kördugliga. Mer än några hundra lappar kan jag meddela. Men ska det köras lagligt och säkert under vintern är det bara att gilla läget och betala.

Hann med lite shopping innan och inhandlade lite kläder, vilket jag inte gjort på ett par år. Blev också parfym då gamla flaskan nästan är tom. Ex antal kronor drogs från kontot där med.

Väl hemma igen blev det att beställa lite från nätet också. Sånt jag suktat eftet i ett par år nu. Äntligen blev det av! Blev andra saker också när kag ändå höll på och fylla varukorgen. Men så kan det vara ibland.

Spenderarbyxorna på i måndags. Både nödvändigt ont och kläder. Det sista var länge sen. Nu var det i alla fall pengar jag hade och kunde avvara och unna mig själv någonting för en gångs skull. Kommer nog dröja till nästa gång, men det är okej.  Är ingen nöjesshoppare ändå.


Gäng med mygg?

Har postat om mina myggbett tidigare. Det är dags igen. Har tänkt att inte göra det i och med placering men mängden avgjorde.

image

Nu är dom inte färska eller dagen efter när dom såg ut som böldpest. Ber om ursäkt för uppvisandet av en halvklar tatuering, men antalet är fascinerande. Ser ut som myggen haft årsmöte eller åtminstone konferens på låret.

Såhär såg och ser det ut efter att ha suttit på balkongen en kväll hos Neo. Ändå fullt påklädd och det ser ut såhär. Klarar mig från myggbett hemma, hos honom är dom för många helt enkelt.

Inga bett på överkroppen, fler än dom här på benen dock. Kliar, brännande, varma och ömmande myggbett. Nu är dom på väg att läka ut och hettan gett med sig. Ömmande och kliande fortfarande tyvärr. Hatar att ha blivit överkänslig mot dom irriterande blodsugande flygfäna.

Nästa gång får dom f-n se till att ha gruppträff på någon annan tack.


Gröna Lund

I fredags bjöd Neo mig på en heldag på Gröna Lund.  Med åkattraktioner och King Diamond som avslut på en trevlig dag. Oförglömlig dag och kväll med älsklingen. Att det var sol och varmt så in i helvete, fullt med folk och därmed trängsel och kroppen hade åsikter är priset jag var villig att betala. Tack älskling!

image

image