Kategoriarkiv: memory lane

Vad ville du bli när du blev stor?

Vilken jäkla fråga! Alltså, att en fråga kan trigga igång så mycket! 

Är med i en grupp på fejan och dagens tråd är just frågan i rubriken. Triggade igång en hel del om ni frågar mig. Det faktum att jag inte ens minns att jag hade barndomdrömmar om framtiden. Än mindre om vad jag skulle vilja jobba med. 

Kontaktade barndomsvännen Sol om det där. Jo hon har bättre minne än mig gällande saker och ting. Speciellt långt tillbaka i tiden. Hon minns inte heller någon specifik arbete eller karriär så. Inye mer än det jag redan mindes: att öppna ett hem för ungdomar som inte kunde bo hemma. Och det här redan innan vi skulle välja gymnasieutbildning.

Tror det grundade sig i hur hemförhållandena såg ut hos henne och mig. Ett hem hemifrån vore det idealiska. Och det finns många såna i världen än idag. Tyvärr. 

Hon påminde mig om att jag alltid haft hjärta och omtanke för dom utsatta. Oavsett människor eller djur. 

Det fick mig att minnas tillfället när jag gick med mig en hemlös missbrukare hem som sov över natten, drack upp morsans öl i kylen på morgonen innan han gick. Jag har sexton och hennes respons på händelsen var ”du kan bry dig om dom hur mycket du vill men du behöver inte ta hem dom”. Till saken hör att han var nitton. Och inget konstigare än så hände. Han behövde säng gör natten. Har inte sett honom den dess. Kommer inte ens ihåg vad han heter. Tror det var Peter. Vem vet?

En annan sak jag kommer ihåg så väl gällande hem för ungdomar som inte kunde bo hemma var när ja var 17. När morsan säger att de hittat perfekta stället för ett sånt boende om jag varit äldre och haft pengarna. Ja, ni förstår, hon hade noll självinsikt. Än idag hade platsen varit perfekt, om jag mindes var. Det som ändå gör mig ledsen är att hon mer eller mindre hånade mig för ens ha tanken. Förklarar nog ett och annat bara i det här stycket jag nyss skrev. 

Kommer också ihåg nu, några timmar senare, hur klassföreståndarna vi hade i högstadiet kom och intervjuade (kändes som förhör) om vilka vi var och framtidsdrömmar. Frågan om vad vi ville bli när vi blev stor kom upp då med. Om jag minns rätt så jag bagare eller polis. Inte för att jag ville varken eller, bara det att jag kände att jag var tvungen att svara något. Bagare eller polis? Ursäkta? Va? Bara det borde fått dom (ja, vi hade två) att fatta att det inte var ärligt. Sådana motsatser borde fått vem som helst att reagera. Uppenbarligen inte.

Gymnasievalet var en nödlösning. Ren fortsättning på högstadiet, som jag ändå inte fullföljde. Många försök efteråt, men det ledde till fil kand i sociologi till slut. Och jobb med missbrukare. Visserligen inte ett hem för ungdomar som inte kunde bo hemma. Men inte långt ifrån. 

Idag, två vändor i den där berömda väggen, har jag accepterat att jag måste lägga den delen av mitt liv på hyllan. Oavsett hur mycket jag vill och önskar så kan jag inte jobba med det. Tyvärr. Ja, verkligen tyvärr. 

Önskar jag kunde. Händer att jag saknar klientelen. Ömmar för dom fortarande. ”Ser” dom fortfarande. Ett liv jag kan och känner igen. Mer än jag borde. Kan tyvärr inte jobba med det längre. Önskar jag kunde. Faktiskt. 

Och frågan framstår: Vad vill du bli när du blir stor? Vad finns det för mig? 

Tänk vad en så ”enkel” fråga kan ställa till med.


En möbel

Konstig rubrik kanske. Så mycket vikt kan finnas i just den. 

Jag hjälper med rensning av föräldrahem. Många turer till tippen hittills. Fått med mig kistor hittills som tack för hjälpen istället för att hamna på tippen. Andra möbler med. Jag tackar och tar emot. 

Men nu finns det en möbel som kanske skulle kunna rädda min relation med Bror. Det finns en byrå från 1830-talet som riskerar tippen på grund av trasigt ben. Både originalägaren till den och jag är ledsen om den hamnar på tippen. Inte så konstigt då enda felet är att benen gett upp. Inte alla, bara ett än de fyra som håller den uppe. 
Bror är utbildad möbeldnickare. Han kan rädda den. Ingen tvivel på det. Bara det att jag inte pratat med honom på ett tag. Jag har messat och mailat och försökt få till en träff senaste två tre åren men aldrig något svar. Han har valt att inte ha relation med mig. Inte ens Grattis i år för några veckor sen. 

Nu finns det en möbel so.kan rädda det som en gång fanns. Jag vet det. Har inte pratat med dom som äger sagda möbel om det. Känns som om jag tigger om jag gör det. Samtidigt som jag är inbokad för att kassera just sagda möbel. Finns en lapp i den som skriver var den är ifrån. Ålder och allt det där. Originalägaren vill inte slänga den. Jag vill inte se den på tippen på grund av defekt ben. Döttrarna skiter i vilket. 

Vore det helt fel av mig att ge det som förslag om att få det lagat? Om inte annat så i alla fall hos någon som vet hur man gjorde det förr och sen sälja det? Skulle verkligen inte vilja se möbeln på tippen. Sett så mycket annat av värde hamna där redan. 

Men, den här skulle kunna få mig att ha en relation med Bror igen. 

Ändå? Vågar jag ”tigga” till mig den? Har några timmar på mig, tror jag. Eller inte? 


En till ur gänget gått i graven

När man pratar ifatt saker och ting med Zoe i några timmar får man också nyhet om ännu en som killarna i gänget jag umgicks med dött av överdos. 

Sorgset? Javisst. Förvånad? Inte ett dugg. Mest förvånad över att han överlevt så länge. Faktiskt. Det var ju ändå himla massa år sen som vi levde i samma byhåla och umgicks i samma kretsar. Att jag inte hade hört nåt om just honom gjorde att jag hoppades att han klarat sig. 

Han gjorde inte det. Synd. Han var en av dom dr bra som fanns. Nu intar han sin plats med alla dom andra från samma gäng som gått i i förväg. De är fler där på andra sidan nu, än av oss som är kvar. Överdos och/eller självmord.  Antingen eller. Kanske både och. Vem vet.

Tänker på oss som fortfarande andas idag. Vad dom andra gör. Var dom hamnat. Vilka dom blivit. I vilket skick. Vem jag var. Är.

Vila i frid vännen. Ses sen på andra sidan. Hoppas du fått ro nu. 


Listor

Jag skriver listor. 

Inte bara en. Inte bara två. Utan listor. 

Listor om vag jag har. Listor över vad jag har. Listor om vag har och vad jag behöver. Listor av vad som kan avvaras och vad jag inte behöver. 

Listor på saker jag inte vill vara utan. Listor av vad jag har men inte saknar när jag är på annan adress. 

Listor på saker jag minns och inte minns. Skriver upp på en lista.  Skriver upp på en annan lista. Flyttar över saker från en lista till en annan. 

Listor om att behålla. Listor över sånt som andra kanske kan tänkas köpa. Listor på saker jag kan ge bort. Listor på vad egentligen kunde kastats för länge sen.

Listor. Så praktiskt. Ger mig överblick. Lite kontroll i kaoset i hjärnan.

Sitter på en adress som inte är min. Saker på fyra olika adresser. En del har jag med mig. Annat står kvar och ska tas itu med. En del har släpat med mig länge. Annat är nyinköpt. Många flyttar har det blivit. För mycket saker jag håller mig fast vid. För mycket saker som håller fast vid mig. Varför?

Listor. Överblick. En plan. Ta tag i saker. Ta tag i saken. 

Listor. Blir nog bra det här. Kanske får det igång resten av mig också.


En bok en film

Det finns böcker och sen finns det böcker. En del läser man och lägger åt sidan. Andra samlas på hög. Sparas läses om och om och om igen. Lånar ut till andra för att de ska dela ens upplevelse.en del böcker har försvunnit på vägen på det sättet. Sörjer dom inte i och med att jag ser det som att boken hade större del att göra åt annat håll.

Jag och Sol gjorde i alla fall så som unga. Läste. Pratade.  Jag gav henne och hon gav mig. Älskade böcker. Älskar böcker. Det gör vi båda. Hon mer än mig. Det säger en del. Jag.. jag är mer selektiv skulle jag kalla de. 

Menn passionen finns kvar. Älskar böcker.tyvärr läser jag mindre än förr. Hänger ihop med mående faktiskt. 

Men återkomma till rubriken. En del böcker man läst och älskar har blivit film. Nu pratar jag inte om de moderna kändaste. Nej. En bra sak jag kan tillskriva morsan är att vi var medlem i ungdomsbokklubb som barn. Böcker var bra. Det tycker hon än idag och jag delar den livssynen. 

Häromnatten visade dom en film på en bok jag växte upp med. Hade sett den förr. Läst den säkert tusen gånger. Jag var ung när jag läste den första gången. Den följde mig länge. 

Låter klichéaktigt med hästbok som ung tonåring. Jag var aldrig hästtjej. Hände att man följde med andra till stallet, men aldrig så att jag var hsttjej. Den här var annorlunda. Häst som kämpat mot alla odds. Arbetat. Hamnat i krig, den första världskriget och dess strapatser. Så jag älskade den. Fortfarande.

Som film följer den boken bättre än förväntat och jag… jag gråter. Tårarna rinner som i niagarafallet. Vet ju vad som händer. Men gud vad jag älskade den boken. Gav mig hopp.

Tyvärr är det en av dom som försvunnit under alla år av flytt. Ändå var det en av dom där böckerna som jag var så noga med att få hemifrån. Nu önskar jag att jag hade lyckats spara den i all flyttlass under åren. 

Boken heter Joel på svenska. Filmen Warhorse. Skådisar i den då inte så kända. Idag bland mina favoriter. Ska ta reda på vem som skrivit den så jag kan få in den i samlingen igen. 

Den gav mig tröst. Den gav mig hopp. Drömmen om ljusare framtid. Och jag fortsätter drömma. 

Sol.. minns du boken?


Lånad bild men så sann 


Om ikoner

Vad blir kvar när dagens ikoner kommer att lämna jordelivet? Eller dom som redan gjort det, om så bara i år?

Kom in på det där när jag var hos Neo tidigare idag. Frågade om han såg nyheten om att Kirk Douglas fyllde hundra för några dagar sen. 100. Och började fundera om hur gammal sonen (Michael) var. Därefter en hel lista med namn.

Pacino, De Niro, Stallone, Connery, Ford, Walken, Nicholson, Sutherland och många andra har kommit upp i ålder. vad blir kvar när dom försvinner? 

Att dom ovan och många andra som jag inte nämnt har tagit över efter namn som Brando, Price och andra. Vad har vi kvar när dom ovan inte finns längre? Jag kommer inte på några namn förutom Depp och Sutherland.

Och året som varit hittills har tagit många inom musikvärlden ifrån oss. Började med Lemmy sista dagarna förra året. Sen kom Bowie, Prince och nu senast Cohen.finns det såna ikoner idag? Bland dom nya menar Jag? 

I filmvärlden kan också göras en lista, men låter bli. 

Kanske är det bara jag som fastnat i något som jag inte har namn på. Så mycket film som jag tittar på har liksom inte missat så mycket egentligen. Beroende på genre visserligen. Men ändå.

Vad har vi kvar när ikonerna är borta?