Kategoriarkiv: möbler

En möbel

Konstig rubrik kanske. Så mycket vikt kan finnas i just den. 

Jag hjälper med rensning av föräldrahem. Många turer till tippen hittills. Fått med mig kistor hittills som tack för hjälpen istället för att hamna på tippen. Andra möbler med. Jag tackar och tar emot. 

Men nu finns det en möbel som kanske skulle kunna rädda min relation med Bror. Det finns en byrå från 1830-talet som riskerar tippen på grund av trasigt ben. Både originalägaren till den och jag är ledsen om den hamnar på tippen. Inte så konstigt då enda felet är att benen gett upp. Inte alla, bara ett än de fyra som håller den uppe. 
Bror är utbildad möbeldnickare. Han kan rädda den. Ingen tvivel på det. Bara det att jag inte pratat med honom på ett tag. Jag har messat och mailat och försökt få till en träff senaste två tre åren men aldrig något svar. Han har valt att inte ha relation med mig. Inte ens Grattis i år för några veckor sen. 

Nu finns det en möbel so.kan rädda det som en gång fanns. Jag vet det. Har inte pratat med dom som äger sagda möbel om det. Känns som om jag tigger om jag gör det. Samtidigt som jag är inbokad för att kassera just sagda möbel. Finns en lapp i den som skriver var den är ifrån. Ålder och allt det där. Originalägaren vill inte slänga den. Jag vill inte se den på tippen på grund av defekt ben. Döttrarna skiter i vilket. 

Vore det helt fel av mig att ge det som förslag om att få det lagat? Om inte annat så i alla fall hos någon som vet hur man gjorde det förr och sen sälja det? Skulle verkligen inte vilja se möbeln på tippen. Sett så mycket annat av värde hamna där redan. 

Men, den här skulle kunna få mig att ha en relation med Bror igen. 

Ändå? Vågar jag ”tigga” till mig den? Har några timmar på mig, tror jag. Eller inte? 


Boende och pengar

Jo. Det där med boende är helt enkelt en kostnadsfråga. Skulle inte alls vara svårt att få tag på boende om man hade pengarna. 

Ser på program om sånt på TV. Folk som ska byta land och flytta. Inte mig emot om pengarna fanns. Har någon form av intresse att se hur folk bor oavsett land. 

Drömma kan man ju alltid. Verkligheten ser inte ut så. 

Kräver inte mycket gällande boende. Tak över huvud och någorlunda isolerat. Skulle till och med tänka mig utedass bara jag hade rinnande vatten. Värmen kan fixas med kamin. El kan ju vara trevligt dock. Men sen är det liksom inte så mycket mer som behövs. 

Bara jag har plats för saker jag vill ha kvar. Mycket som kan kasseras och skänkas vidare och inte nödvändigt för min del. 

Set finns boenden där ute om man har pengarna. Det fattar väl vem som helst. Men för oss som inte har dom pengarna? Då lever man kvar i ingenmansland och med sin tillknölade kölapp i livets väntrum. 

Och joo. Det där med kontakter hade ju också varit bra. Dom där man normalt samlar på sig under åren. Har man levt ett liv som mitt så fattas den delen. Och oavsett hur illa det varit och kan vara har jag lyckats med konststycket att hålla mig borta från betalningsanmärkning. Bara en sån sak.

Verkligheten är sån idag. Blöö.


Bil med släp

Jo. Jag ställer upp som chaffis och kör saker med släp när man får dom här som tack för besväret. 


Del två av flytt inledd

Logistiken föll på plats och lastbil och chaffis införskaffades. Hämtning av bohaget inleddes igår. I och med avstånden blev det en tvådelade del två av flytten. Det tar ju sin lilla tid att ta sig till och från humhum också, inte bara fylla nämnda lastbil. Hann bli lite sent innan vi var tillbaka i nya hemstaden. Bara resandet fram och tillbaka tar en halv dag.

Dag två av del två av flytten kommer påbörjas om någon timme. Just nu lugnet före stormen med andra ord. Kaffe inmundigas. Rejäl frukost kommer intas så jag orkar med dagen. För det är ju så att det kommer bli en tung dag idag. Böcker som ska upp till tredje våningen. För att inte tala om alla möbler, men jag har ju bärhjälp den här gången så det kommer att gå bra det här. Bara inte kroppen lägger av mitt i alltihop. Nog för att jag vet att jag skulle lyckas med konststycket själv, men med all den hjälp jag får känns livet hanterbart, nästan underbart.

Kommer vara mör och trasig efter idag. Egentligen är jag det redan, men det är att bita ihop och ta tag i saker. Snart så… snart befinner sig våra saker under samma tak och allt är gott. Får tänka på det när det är som tuffast under dagen. Men först… mer kaffe så jag vaknar till liv. Hoppas vädret håller i sig och ger oss uppehåll och värmande vårsol.


iväg och fixar inför del två av flytt

”Hemma” mitt ute i ingenstans. Kylslaget så det förslår. Huset stått oeldat i en och en halv vecka. Känns både inom märg och ben om ni frågar mig. Sitter under både täcke och filt tills eldarna spridit lite av sin värme i stugan. Har en del att göra här ute. Men hemma är det inte längre.

Förkylningen sitter dock i. Febern gett ned sig något, så jag satte mig bakom ratten och tog mig neråt ”hemåt”. Solen smälter redan på vintertäcket och det gick ganska enkelt att ratta sig hem, tills sista biten ut till mitt ut i ingenstans.

Lagerlokal är vad det är. Kartonger och ihopsamlad möblemang mötte mig redan i dörren. Småsaker liggande lite överallt en annan sak. Sånt där som tar tid inför en flytt. Sånt där som inte kan packas ner förrän sista man gör liksom. Men allt det där mitt i mellan. Sånt som inte får plats i kartonger. Skrymmande. En sak lös i bilen som stör massor. Men som bara är så.

Har bilen att fylla tills jag tar mig hemåt igen och tar upp till lägenheten jag delar med Neo. Saker som är bra att ha. Saker som behövs redan nu. Preliminärt datum för flyttlass är satt. Känns bra. Längtar.

Men så blir det ju en tur till minst ner igen för ta det sista, städa ur, tömma brevlådan för sista gången och hämta ut sommardäcken från vinterförvaringen.

Men ikväll ligger jag inpackad med tjock filt över axlarna och täcke över benen. Kallt och rått så det förslår. Förhoppningsvis inget som gör en sjuk igen. Orkar inte med skiten en gång till tätt inpå. Kroppen orkar inte med det helt enkelt. Trasig som den är redan innan, men med feber och nysattacker kan jag lika gärna skjuta mig själv om ni nu undrar hur det känns.

Som under veckan med att tömma kartonger och hitta plats och nytt hem för Neos saker gjorde att jag tog ett par kartonger, vilade n stund, tog en till och sen sov jag ett par timmar av ren utmattning. Inte ens feber hypot funkade som det skulle den här gången och då, då är det illa. Helt av och ur balans om ni frågar mig. Det var länge sen det var såhär illa. Men, nåt jag kan ta upp med läkaren sen när jag skickats över till nya landstinget som kommer i samband med flytten.

Ikväll blir det dock att ta det lugnt. Mata eldarna. Se över läget. Tvätta. Skriva listor.


Inom snar framtid II

Räknar nu ner dagar med hjälp av en app för sådant. Klart och tydligt visar den mig hur många dagar det är till vi får nycklarna. Har också räknat helger som jag kommer tillbringa i min blivande hemstad. Det är inte liksom om en vecka eller två, inte ens den här sidan av årskiftet, men så jag längtar. Vi längtar. Någonting som vi ser fram emot. Jag känner bara hur rätt det är att göra det här redan nu. Känns som att jag kommit i den åldern där det känns dumt att skjuta på saker som känns rätt. Med diagnoser som mina känns det bara dumt att vänta. Man vet aldrig vad morgondagen kommer med.

Han kommer också flytta så det blir två hem som ska pusslas ihop till en. Vad som är vad gås igenom. Jag har skickat bilder och kommer med önskemål och vi kompromissar. För min del blir det det med textilier som blir dumpad på vägen. Det är bara så. Kommer aldrig få ren soffan från all katthår till exempel. Synd. Den är skön att sitta i och jag har slitit blod, svett och tårar med den soffan. Bokstavligen. Så, dubbeldivan med rester av katthår som inte går att få bort helt säljs för en billig peng, obs! endast hämtning. Inte ens 1 1/2 gammalt. Hojta till om intresse finns. Referens om hur den är att sitta/sova finns 🙂 . Och sängbotten kommer kasseras av samma orsaker som soffan. Katthår. Till det kommer kuddar, filtar, mattor och annat smått och gott som kommer sägas hejdå till. Och nejdå, jag är inte den enda som kommer dumpa saker på vägen till nya adressen. Kasta, sälja och skänka högar görs på båda håll. Snart kommer listorna fram om vems saker ska användas och vems ska ställas ner i källaren. Och så vidare och så vidare.

Vi har redan gått igenom de stora utgifterna som blir mindre när vi bor under samma tak. Förutom hyran är det bensinförbrukningen som kommer att sjunka drastiskt. Sen är det dom där fasta räkningarna som halveras. Och så vidare och så vidare. Det här kommer bli hur bra som helst för oss båda. Längtar.

Det finns en aspekt i den här flytten jag inte kommer beröra här. Jag kommer nog inte göra det sen heller. Inte för att jag inte vill. Jag vet bara inte hur det blir än. Och just nu känns det som om jag skulle skriva för att försvara mitt beslut. Rättfärdiga mitt val på något sätt. Förklara och ha mig. Och det vill jag inte känna att jag ens ska behöva göra. Därför får det bli såhär framöver: det är bara så. Punkt. Återkommer i frågan en annan dag. Så låt det vara. Det gör redan ont som det är.


En dag i april 2014

Uppe före tuppen som sagt. Efter sista skvätten kaffe satte jag igång med det sista av städa undan och packa upp i vardagsrummet. Alla kartonger som ska ställas undan ställdes i farstun i väntan på trapporna upp. Måste visserligen få veta av hyresvärden var där jag kan ställa allt. Hade det inte varit för det lilla faktum om tillåtelse hade jag gjort det redan idag. Nu är det bara två kartonger kvar tills nästa peng, när det nu blir, ramlar in. Förhoppningsvis tillräckligt för att inte vilja gräva ner mig och dö. Behöver ta den där turen till huvudstaden och hämta sängstommen plus till grannstaden och inhandla billiga hyllor på IKEA. Sängstommen viktigare så jag kommer upp från golvet.

Lunch och eftermiddagskaffe togs i godan ro, medan solen gassade in genom dom skitiga rutorna. Flyttade runt på krukväxterna så alla fick den plats de behöver. Eldar lite mer än nödvändigt i hopp om att råheten släpper ordentligt någongång. Idag är nog första dagen den här veckan som jag inte fryser. Fingrarna är inte som istappar helt enkelt. Om bara damen kunde släppa taget och släppa in värmen blir det nog bra.

På förmiddagen var jag och trampade ner aska i mossan. Trampade ja, så minsta uns av glödande kol eller het aska inte ska sprida sig för vinden. Blev rena geggan på vissa ställen om ni frågar mig. Nu ska ja spänt se hur det blir där jag askat och där det fortfarande är ostrött. Hoppas det funkar. Gräsmatta ska vara en gräsmatta och inget annat. Och nu på kvällskvisten ser det ut att bli regn igen. Tur att jag släpat med mig tillräckligt med ved att det räcker till imorgon också. Det var svårt att hitta någorlunda torrt efter två dagar av ihärdigt regnande. Det ryker mer än vanligt av sur ved.

Idag har jag haft musik på hela dagen. Sånt jag kan sakna ibland. Speciellt allt det där jag inte lyssnat på under åren. Musiken får vara på resten av kvällen också. TV:n fortfarande svart och tyst utan sladdar inkopplade. Får fortsätta vara det. Resten av dagen/kvällen blir att ta det ännu lugnare. Och tyst är det efter att fåren hämtades i morse. Dom få som är kvar säger inte så mycket. Trött är jag. Ont har jag. Ledsen är jag.

image
Blev en tur till brevlådan också.