Kategoriarkiv: smärta

Hostig rivjärn i halsen och däbbt näta

Hatar förkylningar. Hatar förkylningar från helvetet. 

Började med att halsen kändes som om någon tryckt ner rivjärn i den i torsdags. Hostan kom som på beställning. När rösten kom och gick och hade något sånär fått ordning på hostan kom nästa steg. Näsan började rinna och en envis sår inne i näsan revs upp igen. 

Nämnde jag febern? Kan ju inte göra det egentligen då batteriet slut i termometern och apoteket slutat sälja den storleken, trots jag köpte det där. ”Gammal modell” var ursäkten. Skitbutik!

Idag var jag och inhandlade nödvändigt ont. Febernedsättande, Nozoil  (för blödande slemhinnorna i näsan), extra mjukt snorpapper plus Strepsils. Kanske släpper rethostan  på grund av halsen snart. Ont i huvudet av allt hostande. För att inte snacka om halsen. 

Skitkropp  är det inte det ena så är det det andra. Blöö. Orka liksom. 


Det kostar att vara sjuk

Jodå. Räkning damp ner igår från landstinget, eller region som det heter numera. Räkning på dom där dagarna på intensivvårdavdelningen för en månad sen. Visserligen inte då att det är fattigstuga nästa, men ändå. Borde vara förbjudet att ta betalt för något som man inte kan rå på. Alltså, hade ju inget val än ligga där och vänta på operation liksom. Smaklöst om ni frågar mig. Förhoppningsvis den första och sista räkning av det slaget för min del. 


Läkning pågår

Det har gått några dagar sen jag fick komma hem. Första dagarna gjorde jag inte många knop i och med såren efter operationen. 

På ett sätt är det bra att ha bra läkkött, sår läker fort. Nackdelen med att det synliga som läker fort gör att jag inte tänker så mycket på det inre. 

Svårigheten ligger i det här med äta. Fortfarande ofrivillig vegetarian. Inte för att jag måste, utan för att det är skonsammare mot magen. Ligger inte och jäser i magen lika länge som köttprodukter. 

Tillfälligt. Just nu funkar det. Bara ovan att äta så regelbundet som jag gör just nu. Vet ju att det är önskvärt att ha dom rutinerna. Men ovant. 

Fortsätter att ta en sak i taget. En dag i taget.  Viktigaste först. Just nu ta hand om mig och låta kroppen läka i sin takt. 


Fick komma hem

Oavsett hur det ser ut i verkligheten är der skönt att vara hemma. Skrevs ur efter lunch igår. Och är glad att slippa sjukhus.

Att duscha efter en vecjka på sjukhus där det är si och så med det, förutom innan operation, var det nog bland det bästa och skönaste duscharna jag haft. Att slippa sjukhuslukten var nog bara bonus.

Nu blir det att ta det lugnt i några dagar  ta hand om magen både in och utvändigt 


Natten efter operation

Efter många om och men så blev det äntligen av. Titthålsoperstion för att plocka bort det som orsakat så stora problem.

Jag som aldrig blivit sövd. Aldrig opererats var Självkkart nojig och inte alls bekväm med situationen. Tills jag träffade tjejerna som tog emot mig på operation. Min sorts människor. Tror jag faktiskt småskrattade när nqrkosen slog till.

Och vaknade på ipppvaket och definitivt annan känsla i kroppen. Hörde folk prata med mig om piren och jag så bestämt ”nej, äter litium”. Vad jag egentligen då vet jag inte men definitivt ett nej. Och sen kom kastspyan på beställning. Hur man nu kan kräkas på tom mage vet jag inte.

Sköterskorna på uppvaket tyckte att det var tidigt. Redan? Liksom. Hade varit där en timme. Och en kvart senare blev det tur tillbaka till avdelningen. Måendet beskrev jag som ”som om jag testat en vecka på gammal vin och jag som inte ens dricker vin”.

Sovit till och från sen dess. Nu vaken och dricker vatten och nyponsoppa. Ska fortsätta sova och satsar på kaffe och frukost imorgon. Gäller ju ha mål i livet.


Typ 0- och gener

Har tillbringat en vardagsvecka på sjukhus. Blivit åderlåten, klämd, genomlyst och sätt på dropp ett antal gånger sedan läkarbesöket i måndags. En massa väntan emellan.

Nu ligger jag renskrubbad och väntar på operation. Försöker hålla humöret uppe. Tror vårdlagen på avdelningen är förvånade över hur jag hanterar saken. Oavsett dag, läge och mående ber jag inte om smärtstillande. Kommer tillfälle för det med sen.

Mycket tid till väntan. Ensam med funderingarna och allt som hör till.

Efter att ha fått operationen vad dom nu heter insatt i armen frågade sköterskan om jag funderat på att lämna blod. Att bli blodgivare. Har ju så pass ovanlig och eftertraktad bkodgrupp. Mitt svar var enkel. Förklaringen förstod hon definitivt. Jag väljer nej av den enda anledningen som gener. Av samma anledning till varför jag valt nej-rutan i donationsregistret.

Någon dag, när forskningen går framåt, kanske jag ändrar ställning men inte idag. Jag tvivlar på att blodrengöringen tvättar rent bjöd från allt genetiskt på dna nivå.  Vill ju inte föra över bipolära gener till någon.

Samma sak ned organdonation. Inte nog med att dna följer med organet som transplanteras, så tror jag på kroppsminne. Att kroppen minns vad som hänt en under ens liv. Inget jag önskar en annan människa.

Det fick mig att tänka på Bror mer än vanligt. Speciellt gällande det genetiska arvet. Det han bär med sig som han inte lever med själv. Hur gener kan hoppa generation. Jag är glad att han skonats från det jag lever med varje dag. Det bipolära och fibron. Genetiska arvet från mamma. Jag hooooas och önskar att han får leva ett liv utan det andra sim också ligger i släkten. Cancern. Från mammas sida. Den hoppade henne, och mig, hittills. Mormor hade bröstcancer. Två morbröder gått bort av andra former av cancer. Hoppas den hoppar över Bror. Och definitivt hans barn.

Tänker på hans barn och önskar med hela mitt hjärta att de aldrig drabbas av det jag har. Att de skonas från att genetiska arvet. Det är inget liv jag önskar någon

Att jag ligger på sjukhus nu har inget med det genetiska arvet att göra. Gallsten är något som händer ibland. Jag är en av dom idag. Och då de nu ska plocka bort den så slipper jag det framöver men kan ju få andra problem med magen framöver. Jag vet detta. Medveten om dettta. Bara fråga om livsval framöver.

Typ 0-. Håller tummarna och ber till alla högre väsen att operationen blir blodfattig.

image

Sen lägger jag all hopp på att min fina läkkött gör det den ska.


Maguppdatering

image

I måndags rringde jag och fick jourtid hos läkare. Remiss till akuten med misstänkt blödande magsår.

Akuten nästa då. Blev nio timmars väntan och till slut tjatade jag till lig att få åka hem. Klockan var då halv fyra på morgonen. Trött, hungrig och ont i magen. Inte ett dugg klokare. Samtidigt som de ändå inte kunde gjort mer där på natten.

Hem och krama kudde och katt. Upp, fixa tid på röntgen. Iväg för nya blodprover och pissa på beställning. Blev ultraljud av magen och besked på plats. Gallsten.

Över till akuten. Prata där och inlägggning. Först iväg och ställa bilen på mindre kostsam parkering. Handla tidsfördriv och så inläggning med dropp.

Så nu väntar jag tid tid skiktröntgen. Natt två avklarad på avdelning. Fasta och väntan. Får se om det blir ännu en dag utan röntgen. Ännu en dag av väntan.

Vet bara att det lutar åt titthålsooeration efter att de sett vad som väntar inuti.

Skitkropp.