Kategoriarkiv: sommar

Festivalhelg närmar sig

Och det med stormsteg. Trodde jag skulle hinna förbereda mig mer. Trodde ja. Jag hade fel. Nog för att jag är bra på att måla fan på väggen och allt det där. Katastroftänk en annan av mina specialiteter. Just nu är det mest: Vad tänkte jag på?

Försöker påminna mig om varför jag åker. Banden. Det är ju det det handlar om. Det och stämningen bland likasinnade. Men, alltid ett men, det är några av dom där likasinnade jag inte vet om jag vill träffa. Ens se. Tyvärr oundvikligt beroende på platsen jag ska till. 

Det kommer bli salig blandning av folk från förr. Från staden jag växte upp, Pojken med sina vänner, en specifik från Humhum och alla dom där från metalsidan/sidor jag är medlem i på Fejan. Hårdrocksvärlden är bra liten ändå. Och dit ska jag tydligen. Mitt i smeten. Själv. Själv?! Vad tänkte jag på? What the fuck? 

Med vad tänkte jag med? Jo, med hjärtat. Det förstås. Metalhjärtat. Det och att bryta mig ur kokongen jag befunnit mig i alltför länge. Sparka mig själv i röven helt enkelt. Återta det som är min plats i världen. Det var det jag tänkte på. Det var den sidan av mitt jag som tänkte. Tror inte jag tillät känslorna prata då. Satte munkavle på alla väsande demoner jag har. Bara om så för en stund för att fixa biljett. Logiskt eller hur? 

Får försöka finna logiken i det där igen. Hitta jävlar anamma igen och bara göra som jag tänkte när jag fixade biljetten. Gaah. Skit. Skulle ju inte kunna leva med mig själv om jag bata sket i det. Skulle gräma mig till dödagar om jag gjorde det. Så. Upp på den där omtalade hästen igen. 

Det är ju ändå så att jag kunde ju ha sådär jättetrevligt och rent utsagt skitkul. Sådär som jag hade i våras när jag åkte på 40-årsfesten trots allt. Att träffa vännen. Bland gästerna fanns ju vänner jag hade från förr. Nya bekantskaper. Oväntad möte. Lever på minnen från den kvällen fortfarande. Tro mig.

Det är nog att jag bara har resfeber egentligen. Det kan ju bli som Askungen säger om balen på slottet.

Annonser

Livskvalité 

Morgonkaffe på farstubron.

Och korparna hälsar godmorgon över huvudet. 

Blir det bättre än så här? 


Sova eller ligga och stirra ut genom hålen i persiennen

Blev sådär som jag misstänkte. Varken hackat eller malet. Hjärna på högvarv. Kropp som vill ha vila. Blunda. Snurra. Snurra. 

Börjar med mörkt rum. Ser hur natten övergår till sen natt. Natten ljusnar. Himlen blir tydligare genom hålen i persiennen. Blundar. 

Lyckas slumra till. Vaknar till av en kattass. Hon gör så när jag sover oroligt. Tror hon har problem med tandgnisslet. Jag klandrar henne inte. 

Stirrar ut i natten igen. Snurrar. Stirrar in i väggen. Blundar. Drar täcket över huvudet. Blir för varmt. En stund utan täcke. Blir frusen. Under täcke igen. 

Snurr. Vrida. Vända. Vända kudde. Byta kudde. Och igen. Och igen. 

Det har blivit riktigt solig och fin morgon bakom persiennen. Klockan visar tiden för femtielfte gången. Lika bra att kliva upp. 

Pannan med kaffe slut sen nån timme. Dags för en till och sen frukost. Sova kan jag göra en annan dag.


Här firas ingen j-a midsommar!

Ingen lust helt enkelt! 

Mest lust att ge långfingret till allt och dra något gammalt över mig. Visserligen inget nytt att dra över mig ändå, men ni fattar poängen. 

Bara less och trött på allt just nu. Blöö liksom. Orka bry sig. Därför gör jag det inte heller. Bitter? Nej. Bara less. 

Tänker på orden från psyk: ”Gör saker som gör dig glad!”. Så kan man o te säga till någon som glömt bort vad det var!

Tar väl fram den där listan jag spånat på och till en del kallar för min bucket-list. På den finns allt det där jag varit (och vet att jag fortfarande egentligen är) intresserad av. Börja beta av den och göra en sak som borde kännas givande. Även om det just nu känns totalt jävla meningslöst. Om inte annat så i alla fall kunna säga att jag gjort någonting. Någonting överhuvudtaget. Kanske känns det bättre än ingenting? 

Blöö. 

Så här firas ingenting idag. Varför liksom? 


Undran i sommarnatten

Tillhör framtiden det förflutna?


Midsommarnatten

Jag behöver inte gå ut för att plocka sju sortens blomster att lägga under kudden. Jag har redan hittat mannen i mina drömmar.

Älskar dig Neo ❤


Inställt av hälsoskäl

Livet blir inte som man tänkt sig. Inte heller som man vill. Och det suger. Det suger rejält. Samtidigt som det gör en vemodig. Lite ledsen. Både bipolära delen och fibron gör att saker och ting inte blir som planerat.

Festival i helgen som var. Två dagars. Kroppen mår efter det också. Sådär som i december efter två dagars festival i humhum. Och för ett halv år sedan, i en släng av hypomani, beställde jag biljetter till Sweden Rock. Hoppades jag fått ordning på både hjärna och kropp. Ju närmare den här veckan vi kom desto mer tydligt blev det att det inte blir/blev någon SRF för mig. Det blev att sälja biljetterna vi hade. Det tog emot att ta steget att göra det, men det gjordes i alla fall.

Nu ligger jag under filt på soffan hemma med vetskapen om att SRF festen skulle kunnat börja idag i husvagn jag och Neo skulle bott i med Zoe med sambo och vänner. Det svider att veta att vi kunnat ses igen efter några år av icke träffande. Att vi kunnat umgås och hinna ifatt de förlorade åren. Nu blir det inte så. Det blir inte som man tänkt sig. Det blir inte alltid som man vill. Som man planerat.

Måendet tillåter inte alltför mycket socialisering just nu. Zoe med vänner javisst, resten av festivalens besökare inte så mycket. Kroppen skulle inte orka med att vara utomhus i tre fyra fem dagar i råkall juniväder med halvtaskiga sittmöjligheter och obekväm husvagn som säkert skulle vara råkall på morgonkvisten. Men, visst. Det hade varit alldeles underbart att åka ner till SRF igen.

Nu blir det inte så. Inställt på grund av hälsoskäl. Det suger att vara jag just nu.