Kategoriarkiv: städning

En möbel

Konstig rubrik kanske. Så mycket vikt kan finnas i just den. 

Jag hjälper med rensning av föräldrahem. Många turer till tippen hittills. Fått med mig kistor hittills som tack för hjälpen istället för att hamna på tippen. Andra möbler med. Jag tackar och tar emot. 

Men nu finns det en möbel som kanske skulle kunna rädda min relation med Bror. Det finns en byrå från 1830-talet som riskerar tippen på grund av trasigt ben. Både originalägaren till den och jag är ledsen om den hamnar på tippen. Inte så konstigt då enda felet är att benen gett upp. Inte alla, bara ett än de fyra som håller den uppe. 
Bror är utbildad möbeldnickare. Han kan rädda den. Ingen tvivel på det. Bara det att jag inte pratat med honom på ett tag. Jag har messat och mailat och försökt få till en träff senaste två tre åren men aldrig något svar. Han har valt att inte ha relation med mig. Inte ens Grattis i år för några veckor sen. 

Nu finns det en möbel so.kan rädda det som en gång fanns. Jag vet det. Har inte pratat med dom som äger sagda möbel om det. Känns som om jag tigger om jag gör det. Samtidigt som jag är inbokad för att kassera just sagda möbel. Finns en lapp i den som skriver var den är ifrån. Ålder och allt det där. Originalägaren vill inte slänga den. Jag vill inte se den på tippen på grund av defekt ben. Döttrarna skiter i vilket. 

Vore det helt fel av mig att ge det som förslag om att få det lagat? Om inte annat så i alla fall hos någon som vet hur man gjorde det förr och sen sälja det? Skulle verkligen inte vilja se möbeln på tippen. Sett så mycket annat av värde hamna där redan. 

Men, den här skulle kunna få mig att ha en relation med Bror igen. 

Ändå? Vågar jag ”tigga” till mig den? Har några timmar på mig, tror jag. Eller inte? 


Om städning

Tycker titta på program som ”Hoarders” om extrema samlare och nästan mår illa av hur det kan vara hos folk. Samlare i sig är inte så farligt att se på och fascineras över och se hur de våndas med att samla ihop och slänga och städa undan saker. Sen finns det dom där som inte kan kasta någonting överhuvudtaget och inte ser hur illa det är med rutten mat och ohyra från helvetet.

Annat program jag nu sett varje vardag under några månader (om jag är hemma vill säga) är ”Obsessive compulsive cleaners”. Där är det liksom om dom som är tvärtom. Om hur en del städar upp till åtta timmar om dagen för att det ska vara kliniskt rent. Programmet är uppdelat mellan just extrema städningen och dom som inte gör det. Fascinerande om ni frågar mig.

Det finns en sån där program till ”How clean is your house?” där de går in och städar hos folk. Finner sånt fascinerande.

Har sett det ena och det andra i mina dagar och valt att inte ha några värderingar i det hela om jag är gäst hos folk. Jag bor ju inte i skiten liksom .Men att bo så är en annan sak. Har ju också jobbat med det. Städat hos andra.

Det är inte direkt så att jag är varken det ena eller det andra. Däremot har jag sedan i sommar börjat närma mig extrema städningen istället. Mest för att människorna som jag har i min vardag sedan dess inte är det det alls. Bokstavligen. Städning är inget som de ägnar sig åt alls. Punkt. Och jag torkar, dammar och plockar undan efter mig. De anser däremot att jag är den extrema städtanten istället.

Att diska efter att ha lagat mat och ätit är bara nåt jag gör. Kan till och med diska undan saker jag använt i matlagningen för att inte ha så mycket att diska efter maten. Som när jag delade boende med andra på min officiella adress och varit borta i några dagar möttes jag av berg med disk och otorkade köksytor och toalett. Rumskompisen/ -arna tyckte inte att det var nåt konstigt med berg av disk. Hade sett det hos henne när jag besökt henne och varit gäst i en dag eller två. Annan sak då. Ställer mig inte och diskar berg av disk som stått sen gud vet när och med livsformer jag inte sett förr. Men att leva med det är inte okej. För mig.

Nu sitter jag och bor i en lägenhet där adressen inte tillhör mig. Bytlånas för att jag ska få ta hand om mitt och få vara ifred. Rumskompisen som jag skulle ha haft annars tvingar sig själv att diska och städa undan bara när hon vet att pojkvännen kom er hem från veckopendlingen. Hennes val. Inte mitt. Jag hade inte valt att ha det så. Vi är olika.

Nu befinner jag mig i hennes lägenhet. Enligt henne var det städat för att jag skulle ”slippa ta hand om hennes skit”. Jojo. Definitions fråga. Jag tror jag städat mer eller mindre sen dess. Började med att gå ut med tre svarta sopsäckar med…. Eeeh… pappersförpackningar. Det har blivit fler sedan dess. Har rensat ut badrummet från tomma gamla schampoflaskor och annat skräp, som gamla skvallertidningar. Vissa från 2014. Har tyvärr rent fysiskt fått ta det lugnt i och med feber och annat skit jag dragits med senaste månaden. I köket har jag rensat ut gammal mat, det jag kallar torrfoder. Tomma förpackningar och annat som inte hör hemma i ett kök.

Allt detta efter att ha pratat med damen i fråga förstås. På sett vad det varit så har hon bara sagt att jag ska slänga. Jo. Jag har valt att inte göra så. Sparat sånt som inte är helt slut.. Sånt som inte gått ut. Sånt som kanske kommer saknas senare. Och visst har det varit så. Än har jag saker att ta itu med och få undan. Bara tanken på hur det ser ut i garderober och skåp får mig att må dåligt. Men jag ser det inte. Bara det gör att vardagen är överkomlig.

Tanken är att ta mig härifrån. Synd bara att det är svårt att få tag på boende oavsett var man söker. Men jag tar en dag i taget. Under tiden tar jag och torkar, slänger och plockar undan.

Har till och med tillåtit mig att tänka tanken om varför jag varit sjuk, med feber, snuva och hosta senaste månaden. Lägenheten jag befinner mig i år nog en del av problematiken. Började ganska omgående sedan jag flyttade över sakerna hit och installerade mig med katten bort från rännandet och skiten på min offentliga adress. Tyvärr kan jag ju inte säga att jag har ju bara mitt egen skit att se efter här. Skiten från lägenhetsinnehavaren är ju kvar. Mindre synlig för varje dag, men fortfarande där.

Idag har det varit städning på agendan, igen. Inget konstigt alls. Slänger även in tvättpass också för ovanlighetens skull en fredagskväll. Behöver få rent att ta på mig också. Och rent i sängen.

Skriver listor på vad som behöver inhandlas rent rengöringsmedelmässigt. Senaste bästaste uppfinningen som varit gudagåva är städservetter. Ta en ark, torka av, släng. Vet inte hur många sådana förpackningar jag gjort av med sedan flytten till ny ort i somras. Bara så bekvämt. Inget konstigt. Inget kladdande. Inge skit att skölja av från trasor. Slipper kladda med skiten som torkas av och upp. Ta en ark och sen släng. Så jäkla bra. Tips dock: diskbänken behöver torkas av med fuktig trasa efteråt så slipper du ränder. Och nej, inte alltför dyra heller. Det har ju inte varit i brist på annan rengöringsmedel som de inhandlats. Faktiskt bara för att slippa hålla på och kladda med skiten helt enkelt. Hade det varit min skit så hade det ju varit en annan sak. Nu är det ju inte det.

Men nu plocka ihop saker som ska tvättas om en stund.  Städtanten? Det är jag det.


27/2 inlägg 1

Planerad resa till humhum och göra sista resan till huset mitt ute i ingenstans. Städning och sista resterande saker packades in i bilen. Nycklarna överlämnades och så var äventyret ute på landet avslutad. Neo var med mig och hjälpte mig med allt som behövdes göra.

Men nu är det gjort. Flytten avklarad. Min resa genom humhum och landet utanför den staden är nu avslutad och klar. Har lärt mig en del, samtidigt massor. Är inte längre kluven, med en fot än här än där.

Dags för nya äventyr tillsammans med Neo och för mig en ny stad i nytt län. 


iväg och fixar inför del två av flytt

”Hemma” mitt ute i ingenstans. Kylslaget så det förslår. Huset stått oeldat i en och en halv vecka. Känns både inom märg och ben om ni frågar mig. Sitter under både täcke och filt tills eldarna spridit lite av sin värme i stugan. Har en del att göra här ute. Men hemma är det inte längre.

Förkylningen sitter dock i. Febern gett ned sig något, så jag satte mig bakom ratten och tog mig neråt ”hemåt”. Solen smälter redan på vintertäcket och det gick ganska enkelt att ratta sig hem, tills sista biten ut till mitt ut i ingenstans.

Lagerlokal är vad det är. Kartonger och ihopsamlad möblemang mötte mig redan i dörren. Småsaker liggande lite överallt en annan sak. Sånt där som tar tid inför en flytt. Sånt där som inte kan packas ner förrän sista man gör liksom. Men allt det där mitt i mellan. Sånt som inte får plats i kartonger. Skrymmande. En sak lös i bilen som stör massor. Men som bara är så.

Har bilen att fylla tills jag tar mig hemåt igen och tar upp till lägenheten jag delar med Neo. Saker som är bra att ha. Saker som behövs redan nu. Preliminärt datum för flyttlass är satt. Känns bra. Längtar.

Men så blir det ju en tur till minst ner igen för ta det sista, städa ur, tömma brevlådan för sista gången och hämta ut sommardäcken från vinterförvaringen.

Men ikväll ligger jag inpackad med tjock filt över axlarna och täcke över benen. Kallt och rått så det förslår. Förhoppningsvis inget som gör en sjuk igen. Orkar inte med skiten en gång till tätt inpå. Kroppen orkar inte med det helt enkelt. Trasig som den är redan innan, men med feber och nysattacker kan jag lika gärna skjuta mig själv om ni nu undrar hur det känns.

Som under veckan med att tömma kartonger och hitta plats och nytt hem för Neos saker gjorde att jag tog ett par kartonger, vilade n stund, tog en till och sen sov jag ett par timmar av ren utmattning. Inte ens feber hypot funkade som det skulle den här gången och då, då är det illa. Helt av och ur balans om ni frågar mig. Det var länge sen det var såhär illa. Men, nåt jag kan ta upp med läkaren sen när jag skickats över till nya landstinget som kommer i samband med flytten.

Ikväll blir det dock att ta det lugnt. Mata eldarna. Se över läget. Tvätta. Skriva listor.


Städa badrum

Det tar mig två dagar med återkommande långa pauser att städa badrummet.  Kroppen har åsikter. Svider, bränner, smärtar överallt. Har bara lust att krypa ner under en sten och glömma bort verkligheten en stund. Vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Och tänk att jag har städning som jobb. Där ett badrum städas på max en halvtimme.  Tvivlar att jag kommer ner till det någonsin igen. För det är ju mer än badrum när det är hem som ska städas.

Det är som det är. Bara att lära sig att leva med det. Städning tar tid. Och ork. Och smärta. Blöö.


Möss

Jahapp. Konstaterade faktum idag. Möss inne. Visserligen tre katter, men de kommer inte åt överallt. Muslortar i kastrullskåpet talar sitt tydliga språk. Vågar inte kolla skafferidelen. Måste visserligen göras och kassera allt som blivit infekterat och antastat. Usch. Plasthandskar på och göra sig redo för projekt sanering. Blä. Tvi. Usch.


Vatten väger

Kroppen har åsikter. Rejäla åsikter. Det var nämligen dags att vattna växterna inomhus. Vattenkannan jag har är i största laget men det gör sitt jobb. Det ska då vara själva fan att jag inte ens ska kunna vattna växterna utan att bli helt slut i kroppen. Hade ju inte varit skillnad på om jag har den mindre kannan för då blir det att ränna fram och tillbaka efter varje fönster. Vatten väger likt förbannat.

Så nu sitter jag med pirrande känsla i armar och ben. Ömmande hud och knappt nån känsel i händerna. Ska bli intressant att försöka förklara det här till försäkringskassan när vi har mötet. Lite svårt att gå tillbaka till fysiskt arbete som jag trots ändå har när jag har svårigheter att vattna egna växter. Eller dammsuga ett rum utan att ha lust att ge upp livet liksom. Det ska väl gå på något sätt.

Jag som hade saker planerat att göra idag. Dammsugning var ett av dom. Hämta in ved en annan. Men ja, halva dagen har gått, kanske blir det nåt av det ändå till slut. Just nu vila helt enkelt. Ta lunch och sitta ett par timmar. Kroppjävel.