Kategoriarkiv: telefon

Festinbjudan kan ge ångest

Har haft den liggandes länge. 40 års fest. En av närmaste vännerna fyllde 40 i i tisdags. Vi ses inte så ofta men ändå en av dom närmaste jag har sedan länge. En av dom där jag skulle kunna kalla för broder. En av mina medresenärer i bipolära berg- och dalbanan. 

Inbjudan kom redan i januari. Velat sedan dess. Ska jag gå eller inte. Skulle vara så jäkla roligt varvat med vågar inte träffa okända just nu. Prata med honom får mig glad och se fram emot fest. Ensam i natten och vissa dagar grips jag av ren panikångest av att jag då skulle träffa femtielva andra jag aldrig träffat förr. Inklusive dom där som valde bort mig i samband med skilsmässan med Xet. 

Velat fram och tillbaka. Igår blev det ändå bestämt att jag väljer att åka. Även om ekonomin inte tillåter det just nu. Men det är ju ändå bata pengar. Och handlar om några dagar innan nya pengar på kontot igen. Och klarar mig utan större utsvävningar ändå. Det är ju honom jag ska träffa. Det är ju för hans skull. Han ska ju firas. Varför ska jag då låta meningslösa gamla bekanta förstöra möjligheten till en kväll jag kommer att minnas och glädjas för länge? Det är säkert tusen andra jag kan prata med istället för att måla fan på väggen över sånt som inte ens har inträffat? Precis. 

Och skulle jag verkligen känna att jag inte vill umgås kan jag ju alltid ignorera folket och fokusera på banden som ska spela för oss som är där. För det kommer finnas liveband på plats. På scen. Ett av dom som måste ses oavsett. 

Tydligen ska jag få makeover av hans fru innan festlokal. Har aldrig träffat henne. Har försökt få honom att förstå att jag och hon förmodligen inte är samma storlek. Han fnyser bara åt det. Foton på dom två tillsammans är lite missvisande då han är över 2m lång vilket gör alla bredvid små. Inklusive mig. Får se hur det här blir till slut. Bara jag har med mig egna underkläder och skor typ. 

Men det gör det ändå inte så mycket lättare. Ångesten kommer och går. Misstänker att det är som med så mycket annat. Väl på plats så ordnar det sig. Att ångesten är obefogad. Hatar social fobi på det sättet. Och skulle det kännas sådär konstigt kan jag ju ta en öl eller två till och andas en stund. 

Idag blir det att färga håret och få bort dom grå. Lite får jag ju göra själv inför morgondagen. 


Just nu är det många som ringer avrundning

Jodå. Dom ringde upp mig på fredagen, även om jag fick vänta en extra halvtimme från utsatt tid. Det där med cirka är flexibelt har jag förstått.

Fick tala om mitt ärende. Summera varför jag ville träffa sjukgymnast och hon var förstående. Fick en tid för ”konsultation” en bit in i november. Bättre det än att få vänta till nästa år. Det var nästan så alternativet var underförstått. Visserligen en tid på dygnet jag helst undvikit om jag hade väl till det. Nu fanns det liksom inget alternativ. Bara att låta tuppen jaga upp mig och hoppas på att jag är i form för någonting överhuvudtaget den tiden på morgonen. Nu är det gjort i alla fall. Första steget taget.

Och penicillinkuren jag fick för ett tag sen avslutas idag. Visserligen fortfarande hostig, men uppenbarligen på bättringsvägen fysiskt då nätterna blir som dom blir då. Snurr och tittutlek med klockan. Gaah. Vet inte vilket som är värre. Feberdimma och sova mer än halva dygnet eller nätter som kommer med inre oro och stress.

Förhoppningsvis lär jag mig något som kan hjälpa när jag har min konsultation med sjukgymnast. Bara att ta en dag/natt i taget.


Just nu är det många som ringer III

Jag har svårt med det här att ta tag i saker och ringa samtal. Kan skjuta på saker och ting till det yttersta. Speciellt när jag är i depressionen då det påverkar hela min självkänsla. Påverkar känslan av att ha rätt att finnas till liksom. Vill ju inte störa och så vidare. Första kontakten är svårast.

Med det sagt så tog jag tag i saken och ringde vårdcentralen angående sjukgymnastik. Behöver ta tag i det här med röra på mig. Har ju hört att det ska vara bra för måendet. Att bara ta mig iväg och fixa gymkort eller annat störs av det faktum att jag också har fibromyalgi som ställer till det. Hjälp med att finna något som passar och funkar i längden är liksom viktigt just nu.

Samtalet till växeln resulterade i att lyssna till datorn som ville att jag skulle trycka på en massa knappar och slå in personnummer och så vidare. Observera nu att jag ringde det här samtalet igår (onsdag) förmiddag och den tid datorn gav som alternativ till att bli uppringd fick mig att haja till. Jag accepterade den dock, men oj säger jag bara. Tiden jag har att passa när det gäller telefon tid och bli uppringd är imorgon (fredag) eftermiddag.

Har reagerat på att tider som getts och då jag blivit uppringd gällande sjukvården har varit si och så. Som mest har jag fått vänta sex timmar. Nu blev det dagar. Så, nu måste jag ju komma ihåg att det ska komma ett samtal en viss tid imorgon eftermiddag. Okänt nummer på displayen kan ju resultera i att jag inte svarar.

Tummen ur är det ju. Ta tag i sina demoner. Möta sig själv i spegeln. Det viktigaste först. Och så vidare och så vidare.


Just nu är det många som ringer

Det finns en jävla massa nackdelar med att ha så fina mildrande mediciner att man missar det som egentligen händer i kroppen. Som nässpray för att näsan rinner. Halstabletter för att man har rethosta och halsen kliar. Även sådana där som gör att slemmigheten i hostan inte märks. Det finns febernedsättande som gör att man fortsätter som vanligt som om inget är fel i kroppen. Och det där med att ibland få svårigheter att andas och andfåddheten avhjälps med lite astmaspray.

Jag borde veta bättre. Jag vet bättre. Veckor av ”småkrasslighet” har lett till det där jag varit rädd för: lunginflammation. Har haft det förr. Inte bara en gång. Så jag borde lagt märke till varningssignaler. Men som jag skrev ovan… Mediciner till det ena och det andra har bara dolt det som händer. Jag vet hur det känns att ha det. Jag vet hur det känns. Och nu… Och nu sitter jag här. Väntar på samtal från vårdcentralen så jag kan få tid till läkare snarast möjligt. Definitivt innan helgen, helst så ja.

Just nu är det många som ringer… Blöö.


Tv-serie maraton

Sitter nätlös. Hittar Prison Break boxar. Bara att börja beta av skiva efter skiva. Säsong 1 avklarad. Säsong 2 skiva 3 är igång nu.

Funderade ett tag varför det var så viktigt att se på det nu. I ett sträck. Avsnitt efter avsnitt.

Kom på det i morse. Kanske får det mig att se saker ur en annan synvinkel. Se lösningar istället för problem. Kanske kommer det eller så inte.

Serien är ju inte kass direkt. Och jag behöver distrahera kaoset i skallen ett par timmar åt gången.


Ny landsting

Tid till läkare inom psykiatrin damp ner på hallmattan redan förra veckan. Fått vara på och ligga i för att få hit remiss från humhum. Nu lyckades jag med konststycket att det inte blir glapp och lucka mellan sjukskrivning och läkartid. Eller konststycke och konststycke, handlar väl mer om tur eller nåt. Ändock, har läkartid innan sjukskrivningen går ut i alla fall.

Hur det sen blir efter det mötet vet jag inte. Vet bara att tid finns. Namn på läkare finns. Lite lugnande ändå. Nu är det att få till en tid med litiumsköterska. Dags för blodprov igen. Remiss till det ska ju också fås och ordnas via psykiatrin. Egentligen inte mitt ansvar, men jag vet ju att läkaren kommer vilja veta litiumstatus inför mötet. Samtal till deras mottagning får väl göras inom snar framtid.

Nåja. En sak i taget. Nu är i alla fall kontakten med psyk i humhum avslutad på riktigt. Hade telefon tid med läkaren i humhum tidigare i morse. Han kollade läget. Ville se om remissen kommit fram och kontakt etablerats med nya landstinget. Så, ny stad. Nya tag. Ny läkare. Det tar sig.


avstämningssamtal

Försäkringskassan skickade ett brev förra veckan. Meddela att jag har ny handläggare där. Vid eventuella frågor kunde jag höra av mig och så telefonnummer. Jag har dock inga frågor, hade inte heller. Och idag ringde fk-kontakten mig med tusen frågor istället. Gaah, bara att ta på sig kläderna och gå ut på farstubron och ringa upp. Fortfarande i mobilernas stenålder utan mottagning inomhus.

Innan samtalet var över var det dränerat på energi hos mig. Jag som kände mig piggare än på länge. Känns helt plötsligt meningslöst igen. Fick påminna dom om fibron jag har diagnos på också. Om astma och allergi utredningen jag fortfarande väntar tid till. Fick även påminna om hur lömsk bipolariteten är. Hur det kan kännas bra för stunden och sen krascha igen. Är i alla fall sjukskriven till sista januari och beviljad ersättning. Tack så mycket för det lilla. Slippa noja mig för det i ett par månader.

Nu har jag igen känsel i fingrarna efter fem tio minuterna på farstubron. Om det bara inte hade blåst nordanvindar hade det varit överkomligt att stå där och småfrysa.