Kategoriarkiv: vänskap

Och här finns hän 

När jag är utan Internet börjar hjärnan tänka på andra saker. Här, hos Farsan, blir det massa prat och lyssna på radio istället för TV. Definitivt ovant till en början. En vecka senare helt i sin ordning. Känns som jag borde lyssna mer på radio hemma sen. Kanske inte just svensk radio. Kan ju hitta nån finsk på nätet sen. 🙂

Det tar ett tag att förstå vad som sägs och om vad på radio här. Speciellt när de på radion pratar om och med människor om andra människor. Här underlättar det här med att hjärnan bytt till finska. 

Orsaken till att det var lite sådär ”va?” är att jag inte kan vissa ord eller vad myndigheter heter här. Och att i Finland har det här med ”hän” istället för hon/han. Gäller att komma ihåg vem dom pratar om eller pratat med eller syftar på. Jag är bara ovan vid ordet . ”Hän” är något som funnits så länge språket funnits. Vill bara klargöra det så ingen tror att Finland gjort som i Sverige som försöker ändra språket med att införa ”hen”.

  • Minä – Jag    (Minun – Min)
  • Sinä – Du     (Sinun – Din)
  • Hän – Han/Hon     (Hänen – Hans/Hennes)
  • Me – Vi     (Meidän – Vår)
  • Te – Ni     (Teidän – Er)
  • He – De/dem/dom     (Heidän – Deras)

Och 

  • Se – Den/det     (Sen – Dens/dets)

Det här kanske förklarar att jag haft problem med den/det och de/dem/dom hela mitt liv. Till och med han/hon ibland. På riktigt. Speciellt då finnar använder ”se” om människor till vardags. I alla fall dom jag pratat finska med under åren. Även om det funnits språkpoliser ibland. I och med att jag använder mig av ”se” istället för ”hän” gör ju att det är annorlunda och ovant att vara och prata här i Finland.

För det är ju så att jag är finska även om jag är född i Sverige. Född på 70-talet och uppvuxen och uppfostrad enligt finsk sed. Då var det också finsk dagis/förskola. Lågstadiet var helfinsk. Det var på mellanstadiet som vi fick delad klass med svenskar. Det betydde att vi då skulle lära oss svenska också. Alltså, ja, på riktigt. Även om jag kunde förstå och prata en del svenska tidigare än så så var det ändå inget som användes. Det var på högstadiet som alla lektionerna blev svenskt för mig. 

Jag brukar säga att jag lärde mig svenska sent. Låter konstigt med tanke på att jag är född i Sverige. Men det är så det var. 

Som det där med att jag lärde mig engelska på finska. Det tänkte jag inte ens på förrän jag träffade en tjej från Tjeckien som säger att jag bryter på finska när jag pratar engelska. Men att finskan inte hörs när jag pratar svenska. Ehh? Vi pratade engelska och hon förklarade att jag inte gör det lika tydligt som finnarna, men att den finns där. Orsaken att hon hörde det var att hon bott i Rovaniemi och pluggat ett år. En tröst är väl ändå att jag tydligen är bra på engelska och kan prata och allt det där. Nåja, jag må bryta på finska, men har nog Sol att tacka för det där med förstå engelska så som jag gör. Eller Ja, henne och hennes famlj. Hennes mamma pratade engelska med mig så jag fick nog en del gratis där. Ord och fraser som inte lärs ut på skolor. Även om jag aldrig pratade engelska. Saker skulle väl vara annorlunda om jag gjort det. Tack för allt det där. Det här blev visst en lång parentes om engelska och mig.

Det där med att lärt mig svenska sent gör inget. Förutom just med han/hon och de/dem/dom. Har haft Sol som rättat mig under alla år. Hon har nog gett upp om det där med att jag får till det till slut. Jag vet om problemet. Erkänner den också. Eller är det ”det? Ja, ni ser. Underlättar inte att hjärnan är inställd på finska när jag skriver det här. 

Språk och lyssna på radio är intressant. Ett sätt att lära sig språk och fraser och allt det där som inte lärs ut i skolan eller kurser. Bra att tänka på om man ska lära sig nytt språk eller hålla sig väl med den man redan kan men inte använder dagligdags. Det här är mest notering och påminna mig vid senare tillfälle. Att radiokanaler finns ju på nätet. Funderar ju på att lära mig fjärde språk. 

Även om jag har brister i dom tre jag redan kan så hindrar det ju inte mig att vilja kunna ett till. Inte så att jag ska skriva storslagna eposar, ett på varje språk. Räcker med att kunna prata och förstå vad som skrivs och sägs i tidningar, radio och TV. 

Böcker är en annan grej. Svenska böcker läser jag enkelt. Engelska böcker likaså. Finska böcker tar längre tid. Beror mest på att jag vanligtvis inte tänker på finska. Kanske blir det ändring på det nu när jag fått böcker av både Morsan och Farsan den här hösten. 

Att svenska och engelska böcker är enklare att läsa är att tal och skriftspråk inte är någon skillnad på. Inte för mig i alla fall. Inte större i alla fall. Eller Ja, beroende på vad boken handlar om och om det är fakta eller inte. Däremot finska är det stor skillnad på hur man pratar och hur man skriver. Jag kan säga att jag kan prata finska flytande men jag erkänner att jag inte kan skriva på finska. Eller, jag kan skriva på finska men det är definitivt inte rätt. Jag skriver som man pratar och det är definitivt inte så man får göra om man ska skriva på riktigt. Brev till släkt är en grej och acceptabelt. Annars nej. Det är också det som gör att det tar lite längre tid att läsa finska böcker. Det är också det folk som vill lära sig finska har problem med. Att det skrivs på ett annat sätt än det talas. Att orden uttalas med alla bokstäver och som det står är en sak. Det pratas inte på samma sätt. Vissa ord när det pratas till vardags är en annan grej. Det är så. Exempel på enklaste skillnaden med skriftspråk och vardagstal gäller ”jag” och ”du”.

  • Minä – Mä    (Minun – Mun)
  • Sinä – Sä     (Sinun – Sun)

Jo. För att inte glömma dialekterna. Skillnad på riksfinska och resten av landet. Som det en gång i tiden var i Sverige med rikssvenska och resten av landet och hur folk faktiskt pratade. Och hur det är efter att ”ni” blev ”du”.

Att finskan sen kan bli svårt att lära sig är också det att det finns 127 ändelser på ett ord beroende på vad, när, hur och vems det vill säga och syfta till. Jag är glad att jag fått språket ”gratis” 😉

Annonser

Synd att dumhet inte gör ont ibland

Alltså.. . Vad är det för fel på folk? På riktigt. Jag vet att det finns folk och sen finns det folk. 

Jag har inte växt upp i bästa förhållande. Inte heller bästa området i stan. Det finns ju den delen i mitt liv. Jag känner folk. Jag vet folk. Inye guds bästa barn enligt vissa men kan ändå vara det bästa jag träffat och känt och haft i mitt liv. 

Sedan dess har jag arbetat med dom som gör en del mörkrädda. Ingen hemlighet det heller.  Har ju skrivit om det förr. Även att jag  har såna som vänner idag. Inget konstigt.

Sen finns det dom som haft allt de velat ha och lite till. Skyddad verkstad som jag kallar det ibland. Och människosynen lämnar mycket att önska. Beteende likaså. Och handlingar får det att snurra i skallen på mig. Ogreppbart. Jag förstår inte. Jag förstår verkligen inte.

Så pass att det är synd att dumhet inte gör ont på vissa ibland. På riktigt. Idag sitter jag mest och undrar vad som fattas när de gör saker. Ingen som helst tanke på verkligheten. Alls. Bara här och nu och i affekt. Man ska inte göra saker och göra livsavgörande beslut i sitt liv bara för att ge igen på någon annan. För att man är sur? Osams? Hur tänker man? På riktigt? Förstår inte.

Oavsett hur mitt liv sett ut och vad jag gjort har det påverkat mig och ingen annan. Skillnad. Oavsett vad så är det jag som får leva med mina val. Visserligen kommer den här få göra det med, men polletten kommer trilla ner alltför sent. Och om jag får rätt så kommer den att skylla på andra för att dens liv går åt helvete. Idiot. På riktigt.

Synd att dumhet inte gör ont ibland.


Nomadliv

Inne på tionde dagen av nomadliv. Valde medvetet att vara helt utan adress, säng och boende tills jag hämtar ut nyckeln till lägenheten jag har väntande på mig första (andra) oktober. 

Erkänner att et kanske inte är smartaste jag gjort Dock nödvändigast rent psykiskt. Livet mitt ute i ingenstans blev allt svårare att hantera. Inte platser. Däremot dela hus.  Och ni som läser det här nu och följt mig några år eller känner mig vet att det betyder att det varit riktigt illa om jag väljer att leva ingenstans i fem sex veckor innan jag får nycklar till lägenheten. 

Hittills har det blivit en helg och några dagar hos Bästaste V. Därifrån blev det tur till Sol och låna soffa i två nätter. Därifrån gick turen uppåt i någon timme och låna Morsans soffa några nätter. Det blir en natt till innan det blir mellanlandning hos Sol igen på vägen till Bästaste V. Sen då? 

Ringa försäkringskassan och få dom att godkänna resan uppåt till Farsan. Där kommer de inte säga nej. Däremot mängden dagar en annan sak. Så, håll tummarna om att det går hela vägen. 

Och ja, katten är med. Börjar bli resvan det lilla livet. Har fixat kaninbur modell större att ha i bilen med både låda och bädd så det blir bekvämaste för henne med. Istället för trång liten resebur/väska. 

Inne på dag 3 i september. 27 kvar. Blir intressant att se var jag varit och lånat sovplats någonstans innan månaden är slut. Vill inte tänka på det alltför mycket för risk för småpanik och ångest kan bli ohanterbart. Is i magen. Tillit och tlltro till vänner jag har lite överallt. Saker och ting har en tendens att ordna sig alltid. Vet ju det av erfarenhet. 

Nästa vecka vet jag ju hur och var jag kommer vara på ett ungefär. Och vill det sig väldigt illa har jag ju bilen i värsta fall. En trygghet i den tanken ändå. 


Lite mycket sammanträffanden

Vet inte. Känns sim det är väldigt mycket Norge i år. I mitt liv alltså. Först tv-program, dokumentärer och liknande. Sen självklart musiken och banden därifrån. Dom jag träffade i våras på födelsedagsfesten. Nu i förrgår paret från Norge som vi träffade på uteservering. Känns också som om det är enda bilar jag hamnar bakom i trafiken. Dom med N på regplåten. 

Igår var också en sån dag. Regplåtsmässigt och i antikbod i grannbyn. 

Skulle bara in och titta. Kom hem med två gamla resväskor och skål av norsk tenn. Egentligen inte råd men har ju letat efter gamla resväskor så fick ta mig råd. Fick sen frågan av ägaren till butiken om jag skulle ut och resa. Husfruns särbo frågade samma sak när han senare såg inköpen. Mjo. Det är tydligen så. Någonstans ska jag ju uppenbarligen. Vart är en annan sak. 

Visserligen ska väl jag och Sol ta oss över gränsen och titta runt en dag eller två. Men ändå. Något är det i görningen ändå. Lite mycket påminnelser och sammanträffanden om Norge. Jag måste väl dit helt enkelt.

Skålen? Inte ett dugg konstigt att jag fastnade för den. Hade dock ingen aning om att det var norskt förrän jag vände på den. Och ägaren till butiken säger vid kassan sen att hon precis lagt fram den samma förmiddag. Vi var där innan tolv.


Saker händer av en anledning på riktigt

Idag, just nu, sitter jag ute på gården och försöker smälta gårdagens händelser. Så mäktigt.

Korparnas kraxande på förmiddagen. Hur en av dom följde mig en bit på vägen när jag åkte in för bokad möte. Första gången som någon av dom visat sig för mig. Undrade då vad det var som var speciellt just då. Vad korparna ville. Tänkte på det mest hela dagen. 

Tillbringade eftermiddagen med att packa ner mer av mitt liv. Saker som är kvar hos Neo. Blev att ta oss till pizzeria med serveringstillstånd och åt och tog några öl. Bara det där att stanna lvar och välja att ta några öl tillhör ovanligheterna. Första gången igår tror jag bestämt. Fick sen bordsgrannar som visade sig vara från Norge. Blev att dela bord och umgås med dom resten av kvällen. 

Visade sig då att damen är medial och hon sa en massa saker som fick mig helt ställd. Fortfarande sådär att det snurrar av allt som vi pratade om. Alla intryck. Allt hon sa. Allt hon delade. Allt om mig jag inte ens säger till mig själv. Shit säger jag bara.

Försöker få ihop hela kvällen och henne men det kommer ta tid att smälta. Och hon säger att det var meningen att vi skulle ses. Och att hon kommer att vägleda mig i att öppna upp det som varit stängt. Hon är dock svagare än mig så tills vi finner min guide skulle hon handleda mig. Jag är tydligen riktigt stark i min förmåga inom det andliga. 

Det skulle vara tufft ett tag till i mitt liv men att det är på väg att vända då jag nu skulle påbörja den resa och väg jag skulle gått för länge sen. Skulle se tiden ute på landet som möjlighet att ladda batterierna och vara i stunden så löser det sig. 

Innan vi skildes åt gjorde hon av med den mest negativa energi som satt sig fast på mig. Eller som hon sa att damen kommer att finnas där med banden är av. Att hennes makt över mig finns imte mer. Någon jag inte är dugg förvånad över valt att göra så. Hon sa samma sak om denna dam som tidigare medium så till mig: ”Hon var inte snäll när hon levde och är definitivt inte snäll i andevärlden heller”. Denna hon är min gammelmormor. Tydligen är det hon och hennes påverkan som håller mig tillbaka och får mig att nedvärdera mig så hårt som jag gjort. Att det varit gammelmormor som hållt mig tillbaka i allt. Vi får se om det blir så som hon sa om att jag kommer att märka skillnad väldigt snart.

Så ni förstår att det snurrar i huvudet just nu av intryck och vad som sades igår kväll. Har säkert glömt hälften redan. Men det är väl normalt. Får helt enkelt fråga henne när jag skriver första kontakten. Just nu är dom på semester och jag behöver landa i det här.

Och korparna kraxar i skogen bakom huset. Saker händer av en anledning på riktigt. 


Dagen efter tvådagarsfestival

Mår som jag förtjänar skulle jag tro. Två dagars festande på stående fot gör det. Men oj vad roligt jag haft. Och det känns. 

Det där nojandet om att åka själv var som jag redan misstänkte obefogat. Själv åkte jag ensam var jag definitivt inte. Gamla bekanta. Nya bekantskaper. 

Första kända ansikte jag möter innan jag ens klivit innanför festivalområdet var Pojken och Väninnan V. Då var också noja nummer ett avklarad. Så fortsatte det resten av fredagen. Träffade också en av dom där favoritmänniskorna från tiden med Pojken. Tyvärr presenteras jag till andra som Pojkens före detta flickvän. Istället för vad jag heter. Ändå är det fyra (eller är det fem?) år sen som jag flyttade därifrån. Jag fortsätter möta bekanta ansikten. Gamla gänget från staden jag växte upp i var bara trevligt att sitta och snacka massa skit med. Valde dock att gå runt på området och umgås med helt okända. Och killen från Humhum var mest glad att se mig så det blev kramkalas där med. Han hade saknat mig på festivaler över huvudtaget. Han är på dom flesta i Sverige så han har sett att jag inte vatit där. Tänk så det kan bli. 

Min målade fan på väggen var helt fel den här gången med. 

Och jodå. Mänga skamliga förslag har det varit under helgen som varit. Inga jag tog emot eller vara på. Ensam tjej gör så. Så kul har jag haft. Väldigt kul. Skrattat så sminket runnit och träningsvärk i magen av allt skrattande. Fötterna värker av gående och stående. Klart värt värken som redan är men som också kommer att komma. 

Nu hemåt. Och leva på minnen från den här helgen. Och jag fick se bandet jag åkte på festival för. Allt annat var ju bara bonus 🙂


Festivalhelg närmar sig

Och det med stormsteg. Trodde jag skulle hinna förbereda mig mer. Trodde ja. Jag hade fel. Nog för att jag är bra på att måla fan på väggen och allt det där. Katastroftänk en annan av mina specialiteter. Just nu är det mest: Vad tänkte jag på?

Försöker påminna mig om varför jag åker. Banden. Det är ju det det handlar om. Det och stämningen bland likasinnade. Men, alltid ett men, det är några av dom där likasinnade jag inte vet om jag vill träffa. Ens se. Tyvärr oundvikligt beroende på platsen jag ska till. 

Det kommer bli salig blandning av folk från förr. Från staden jag växte upp, Pojken med sina vänner, en specifik från Humhum och alla dom där från metalsidan/sidor jag är medlem i på Fejan. Hårdrocksvärlden är bra liten ändå. Och dit ska jag tydligen. Mitt i smeten. Själv. Själv?! Vad tänkte jag på? What the fuck? 

Med vad tänkte jag med? Jo, med hjärtat. Det förstås. Metalhjärtat. Det och att bryta mig ur kokongen jag befunnit mig i alltför länge. Sparka mig själv i röven helt enkelt. Återta det som är min plats i världen. Det var det jag tänkte på. Det var den sidan av mitt jag som tänkte. Tror inte jag tillät känslorna prata då. Satte munkavle på alla väsande demoner jag har. Bara om så för en stund för att fixa biljett. Logiskt eller hur? 

Får försöka finna logiken i det där igen. Hitta jävlar anamma igen och bara göra som jag tänkte när jag fixade biljetten. Gaah. Skit. Skulle ju inte kunna leva med mig själv om jag bata sket i det. Skulle gräma mig till dödagar om jag gjorde det. Så. Upp på den där omtalade hästen igen. 

Det är ju ändå så att jag kunde ju ha sådär jättetrevligt och rent utsagt skitkul. Sådär som jag hade i våras när jag åkte på 40-årsfesten trots allt. Att träffa vännen. Bland gästerna fanns ju vänner jag hade från förr. Nya bekantskaper. Oväntad möte. Lever på minnen från den kvällen fortfarande. Tro mig.

Det är nog att jag bara har resfeber egentligen. Det kan ju bli som Askungen säger om balen på slottet.