Kategoriarkiv: vardag

Kränkt av psyk

Jag har väntat med att skriva inlägget. Mest för att jag inte riktigt vetat hur jag ska förhålla mig till det hela. Idag vet jag. Också hur det blir framöver.

I våras i och med litiumprovet och årskoll av alla värden som görs. Litiumproverna är jag ju van vid. Görs var fjärde månad. Det där jag skrivit om förr. Protesterna är allt annat också. Det jag gjort så länge jag ätit litium. Blir väl 6 1/2 år hittills? Minnet sviker mig just i vilket år jag började med just litium. Vet att jag bodde med Pojken då och hann med ett par år innan jag flyttade till humhum.

Innan det togs ju massa andra prover för att utesluta saker när diagnosen skulle ställas. Under åren har jag också gett prover på grund av sköldkörtel och mediciner där. Också kontroller på mediciner jag haft. Och så också senast då jag låg inne på sjukhus på grund av gallan och opererades också för det. 

Anledningen till att jag drar upp allt det här gällande prover var och är det faktum vad som fortgår fortfarande efter maj i år. Jag hade för höga levervärden. 

Alltså, jag hade för höga levervärden i maj i år. Inte 2009. Inte 2010. Inte 2011. Inte 2012. Inte 2014. Inte 2015. Inte 2016. 

Inte heller när det togs specifikt för just det på grund av medicin jag åt. Proverna togs halvårsvis. Inte ens då. Inte heller när fibromyalgin utreddes och den diagnosen sattes 2015. Det året togs 4 olika leverprover olika tider det året. Inte ens då visade det något konstigt. Då om nåt borde det väl ha gjort det? 

Nej. I maj i år 2017 visade levervärden konstigheter. Jag vet inte men borde dom, istället för det som hände sen, bett om prov för att se redan då om provet i maj var avvikelse? Nej. Istället skickar dom hem papper på att jag slå lämna leverprov en gång i månaden i ett halvår för att mäta alkoholintag. 

Ni läste rätt. På riktigt. De menar på att jag då verkar ha alkoholproblem. 

Inte en tanke på att kroppen behöver nog mer än tre månader på sig för att justera reningsorganens efter att gallan plockats bort helt. Inte en tanke på att dysfunktionell sköldkörtel kan orsaka problem med levern. Trots medicinering eller tack vare. Inte heller att jag hade Alvedon 665g utskrivet mot värk som jag tog vid behov tills dom tog slut i april. Medicin som gett högre levervärden och inte skrivs ut längre. Inget av det där. Nej, måste vara alkoholproblem.

Jag vet inte. Kanske är det mig det är fel på som tänker dom jag gör gällande det här. Jag känner mig bara kränkt. 

Blir ju inte mindre kränkt när jag hade möte med psyk sist. Inte ett ord om proverna förrän jag frågade. Frågade vad dom visat hittills. Dom från i somras, efter maj. Såg bra ut. Nähä? Kanske inte riktigt det jag sa till dom men ni förstår. Fick då kuvert med remiss till tre månader till. Jag frågade om det kändes bra. Fick inget svar mer än att det hör till. 

Och nej, jag har inte varit nykter sen dess. Ni som läser det jag skriver vet att så inte är fallet. Har ju till och med varit på festival under provperooden. Kanske inte lämnat prov direkt efter den helgen, men ändå. Har blivit en och annan öl under sommaren som varit ja. 

Jo, hör väl till om man verkligen verkar ha alkoholproblem. Om man visat tendenser till att ha alkoholproblem. Jag? Inte så mycket nej. Se på gamla provresultaten!!! Dom har ju fått allt det där från andra städer jag levt och lämnat tester. Fler än många andra kommer ge under hela sin livstid. Ingen av dom proverna som tagits visar på höga levervärden. Ingen av alla dom under åren visat tendenser till det. Rimligtvis borde väl någon av dom proverna visat minsta lilla konstighet om jag haft/har alkoholproblem. Röd flagga minst? Bara jag som är konstig? Eller överreagerar?

Idioter! Gaah!

Jag har aldrig hymlat eller stuckit under stol med att jag dricker ibland. Jag har aldrig ljugit om att det här funnits perioder då jag druckit mer än vad som ses normalt. Jag kan säga exakt när sista sådama perioden var; sommaren 2004. Jag har också varit klar med vad jag dricker när jag dricker och hur mycket om jag dricker gör att bli onykter. Varje gång jag träffar läkare, var 6:e månad som det ser ut nu, går vi igenom det där. Något som hör till. Jag vet det. Finns en lunta papper jag får fylla i varje gång och som vi går igenom vareftersom. 

Jag är en öltjej. Punkt. Tål mer än dom flesta om det väl är på den nivån. Nu var det länge sen. Kan ta bara en och vara nöjd med det. 

Här kan jag skriva följande lista:

  • Valborg 1997 var sista gången jag drack sprit för att bli full. Har tagit shots sen dess men inte druckit mig full på sprit sen dess. Inga groggar eller liknande. Jag klarar inte av det helt enkelt.
  • 1998 var sista gången jag köpte cider överhuvudtaget. Sist jag drack en cider var året efter. Aldrig mer säger jag bara. Blä.
  • September 2002 var sist jag blev onykter på vitt vin. Blev en flaska dålig tappning som satte stopp på det där.
  • April/Maj 2006 var när jag drack för mycket rött vin. Har inte kunnat dricka det sen dess. Har provat men det tar stopp direkt. Har inte försökt sen 2008. Tänker inte göra det igen. Att det blev mycket just då var i samband med skilsmässan. 

Verkar jag ha problem? Alltså på riktigt? 

Nej. Avbokat tiden med pratperson på grund av det här. Vet inte om jag fått ny tid, men just nu orkar jag inte tänka på henne.. Eller litiumsköterskan. Blir bara bitter om jag gör det. Energitjuvar just nu om ni frågar mig. Lämnade både litium- och leverprov innan jag lämnade stan där borta och åkte uppåt. 

Ska lämna leverprov efter att ha kommit hem. Om det blir samma dag eller dagen efter vet jag inte. Samma vecka i alla fall. Egentligen har jag hela oktober på mig men här vill jag verkligen lämna leverprov efter att ha varit i Finland och fråga sen om hur värdena ser ut. Sen berätta att jag varit i Finland. Förstå hur dom kommer se ut i ansiktet och hur snopna dom kommer vara när levervärden är klockrena och låga då. ”Finska i Finland som inte dricker sig full hela tiden. Är det ens möjligt?! ”. Obs! Ironi inom apostroferna!! ! Äh, no förstår.

Jag förstår att de måste fråga såna här saker. Vad fan… är ju behandlingsassistent själv. Bara kränkt av behandlingen av värden som avviker från vad som är verklighet. Hur tjejerna där uppe valde att hantera det här istället för som jag skrev ovan. Att göra om blodproverna redan vid första provsvaren för att se om det verkligen var och är som första visade. 

Istället lägger dom stämpel på mig om leverprover och alkoholproblem. Tror inte ni förstår nog inte hur länge det där kommer förfölja mig. Efter den här hösten och proverna kan dom välja att jag ska fortsätta under våren också. Eller så länge jag är sjukskriven i alla fall. För det är så att har misstanken väckts kommer den flaggan vara kvar länge. Tro mig, jag vet. Har jobbat med det här så jag vet. Det dom gjort nu är att ha rödflaggat mig. Betyder att jag få kämpa hårdare för stt bli trodd eller lyssnad på i framtiden. 

Idioter!!! 

Som om jag inte mådde dåligt innan det här. Bidrar ju inte till att måendet blir bättre när man blir behandlad såhär. Återstår att se framöver hur mycket jag kommer få slåss för att få den hjälp jag behöver. Bara det att jag är inställd på det. Bara det gör mig trött och less. 

Nåja, dom har skitit i det blå skåpet. Dom ska fan få sitta i den också. Jag kommer då inte göra det. 

Annonser

Och här finns hän 

När jag är utan Internet börjar hjärnan tänka på andra saker. Här, hos Farsan, blir det massa prat och lyssna på radio istället för TV. Definitivt ovant till en början. En vecka senare helt i sin ordning. Känns som jag borde lyssna mer på radio hemma sen. Kanske inte just svensk radio. Kan ju hitta nån finsk på nätet sen. 🙂

Det tar ett tag att förstå vad som sägs och om vad på radio här. Speciellt när de på radion pratar om och med människor om andra människor. Här underlättar det här med att hjärnan bytt till finska. 

Orsaken till att det var lite sådär ”va?” är att jag inte kan vissa ord eller vad myndigheter heter här. Och att i Finland har det här med ”hän” istället för hon/han. Gäller att komma ihåg vem dom pratar om eller pratat med eller syftar på. Jag är bara ovan vid ordet . ”Hän” är något som funnits så länge språket funnits. Vill bara klargöra det så ingen tror att Finland gjort som i Sverige som försöker ändra språket med att införa ”hen”.

  • Minä – Jag    (Minun – Min)
  • Sinä – Du     (Sinun – Din)
  • Hän – Han/Hon     (Hänen – Hans/Hennes)
  • Me – Vi     (Meidän – Vår)
  • Te – Ni     (Teidän – Er)
  • He – De/dem/dom     (Heidän – Deras)

Och 

  • Se – Den/det     (Sen – Dens/dets)

Det här kanske förklarar att jag haft problem med den/det och de/dem/dom hela mitt liv. Till och med han/hon ibland. På riktigt. Speciellt då finnar använder ”se” om människor till vardags. I alla fall dom jag pratat finska med under åren. Även om det funnits språkpoliser ibland. I och med att jag använder mig av ”se” istället för ”hän” gör ju att det är annorlunda och ovant att vara och prata här i Finland.

För det är ju så att jag är finska även om jag är född i Sverige. Född på 70-talet och uppvuxen och uppfostrad enligt finsk sed. Då var det också finsk dagis/förskola. Lågstadiet var helfinsk. Det var på mellanstadiet som vi fick delad klass med svenskar. Det betydde att vi då skulle lära oss svenska också. Alltså, ja, på riktigt. Även om jag kunde förstå och prata en del svenska tidigare än så så var det ändå inget som användes. Det var på högstadiet som alla lektionerna blev svenskt för mig. 

Jag brukar säga att jag lärde mig svenska sent. Låter konstigt med tanke på att jag är född i Sverige. Men det är så det var. 

Som det där med att jag lärde mig engelska på finska. Det tänkte jag inte ens på förrän jag träffade en tjej från Tjeckien som säger att jag bryter på finska när jag pratar engelska. Men att finskan inte hörs när jag pratar svenska. Ehh? Vi pratade engelska och hon förklarade att jag inte gör det lika tydligt som finnarna, men att den finns där. Orsaken att hon hörde det var att hon bott i Rovaniemi och pluggat ett år. En tröst är väl ändå att jag tydligen är bra på engelska och kan prata och allt det där. Nåja, jag må bryta på finska, men har nog Sol att tacka för det där med förstå engelska så som jag gör. Eller Ja, henne och hennes famlj. Hennes mamma pratade engelska med mig så jag fick nog en del gratis där. Ord och fraser som inte lärs ut på skolor. Även om jag aldrig pratade engelska. Saker skulle väl vara annorlunda om jag gjort det. Tack för allt det där. Det här blev visst en lång parentes om engelska och mig.

Det där med att lärt mig svenska sent gör inget. Förutom just med han/hon och de/dem/dom. Har haft Sol som rättat mig under alla år. Hon har nog gett upp om det där med att jag får till det till slut. Jag vet om problemet. Erkänner den också. Eller är det ”det? Ja, ni ser. Underlättar inte att hjärnan är inställd på finska när jag skriver det här. 

Språk och lyssna på radio är intressant. Ett sätt att lära sig språk och fraser och allt det där som inte lärs ut i skolan eller kurser. Bra att tänka på om man ska lära sig nytt språk eller hålla sig väl med den man redan kan men inte använder dagligdags. Det här är mest notering och påminna mig vid senare tillfälle. Att radiokanaler finns ju på nätet. Funderar ju på att lära mig fjärde språk. 

Även om jag har brister i dom tre jag redan kan så hindrar det ju inte mig att vilja kunna ett till. Inte så att jag ska skriva storslagna eposar, ett på varje språk. Räcker med att kunna prata och förstå vad som skrivs och sägs i tidningar, radio och TV. 

Böcker är en annan grej. Svenska böcker läser jag enkelt. Engelska böcker likaså. Finska böcker tar längre tid. Beror mest på att jag vanligtvis inte tänker på finska. Kanske blir det ändring på det nu när jag fått böcker av både Morsan och Farsan den här hösten. 

Att svenska och engelska böcker är enklare att läsa är att tal och skriftspråk inte är någon skillnad på. Inte för mig i alla fall. Inte större i alla fall. Eller Ja, beroende på vad boken handlar om och om det är fakta eller inte. Däremot finska är det stor skillnad på hur man pratar och hur man skriver. Jag kan säga att jag kan prata finska flytande men jag erkänner att jag inte kan skriva på finska. Eller, jag kan skriva på finska men det är definitivt inte rätt. Jag skriver som man pratar och det är definitivt inte så man får göra om man ska skriva på riktigt. Brev till släkt är en grej och acceptabelt. Annars nej. Det är också det som gör att det tar lite längre tid att läsa finska böcker. Det är också det folk som vill lära sig finska har problem med. Att det skrivs på ett annat sätt än det talas. Att orden uttalas med alla bokstäver och som det står är en sak. Det pratas inte på samma sätt. Vissa ord när det pratas till vardags är en annan grej. Det är så. Exempel på enklaste skillnaden med skriftspråk och vardagstal gäller ”jag” och ”du”.

  • Minä – Mä    (Minun – Mun)
  • Sinä – Sä     (Sinun – Sun)

Jo. För att inte glömma dialekterna. Skillnad på riksfinska och resten av landet. Som det en gång i tiden var i Sverige med rikssvenska och resten av landet och hur folk faktiskt pratade. Och hur det är efter att ”ni” blev ”du”.

Att finskan sen kan bli svårt att lära sig är också det att det finns 127 ändelser på ett ord beroende på vad, när, hur och vems det vill säga och syfta till. Jag är glad att jag fått språket ”gratis” 😉


Överdos av finska

Finnen i mig mår bra just nu. Finskan i mig trivs som fisken i vattnet. 

Inte bara landet i sig. Lappland och årstiden gör sitt. Årstiden heter ”Ruska” på finska. Går inte ens att översätta. Beskrivningen är väl att se de vackraste höstbilderna som finns på nätet och lite till. Höst är det i alla fall. Vackert är det. Vackrast. Bilden nedan missvisande då det är telefonfoto och molnigt. Bästa hittills ändå. Molnigt och regnigt sen jag korsade gränsen snart en vecka sen.

Överdoser av finska är ändå språket. Att jag saknat det är en sak. Att jag kan språket är en annan. Första dagarna fanns det brister. Hittar inte ord. Blir lite tufft då. Alltid så. Sen kommer det sakta men säkert. Slår aldrig fel. Det är socialiseringen. Det är finsk TV. Det är finsk radio. Det är finsk musik. Det är finska tidningar. Och den kombinationen gör att jag till och med börjar tänka på finska. Låter kanske konstigt, men så är det. Samtalen flyter på enklare när det händer. Tar sisådär en vecka (räknar in dagarna hos Morsan i det här). Märkte inte det själv. Katten (som självklart är med på resan upp till Lappland) såg väldigt konfunderad ut när jag började prata finska med henne. Jag med faktiskt. 🙂

Det är ju inte bara platsen och språket som ger finsk överdos. Vi har sauna (förstås), korv, bröd och lakrits/salmiak. Det jag inte gjort än är öl. Speciellt Karjala. Förklariga skäl att Farsan är nykter sen 24 1/2 år. Inte så att han förbjuder. Jag känner bara att inte med honom. Visst har jag annan släkt här, inte så att jag inte skulle kunna. Beror på vem och var. Bara det att jag tar det som det kommer idag. Öl kommer jag ju ändå ha med mig hem. Sorten som inte går att få tag på hemma. Blir ju att handla på Alko också innan jag påbörjar resan hem. Finska systembolaget för er som inte vet vilken butik jag menade. Finns ju saker här som inte ens finns i svenska beställningssortimentet. Inte bata ölen jag skrev om ovan. Nej, saker som Koskenkorva Salmiakki och Koskenkorva Vargtass. Kan ju inte åka utan att ha sånt med mig hem. 

Får väl också avsluta med att be om ursäkt för alla fel i svenska språket. Skillnad på finska och svenska språket och meningsbyggnad. Tro mig. Som med allt annat också. 

PS. Katten heter numera officiellt Penni. Det hon hetat hemma, som också var nödlösning från början, var och är inte något som finnar ens kan förstå eller uttala. Så, visst får gamla namnet användas. Men, för min del blir det enklast med Penni. Bara så ni vet. 


Korpar här och där högt och lågt

Jodå. Dom följer med resan jag gör just nu. Sett dom till och från under vägen norrut. På plats än mer. Blir alldeles glad av att se och höra dom i tid och otid. Vackra fåglar. Min fågel. 

På ett ställe till och med inomhus uppstoppad på väggen. Undrar om dom skulle märka om jag tar och stoppar den under armen och tar med mig den hem? Inte direkt minsta fågeln. 


Nomadliv III

Resan från Morsan norrut till Farsan tog sisådär 13 timmar bakom ratten. Även om jag kan tycka att bilkörning är trevligt och något rogivande finns det en viss tröttheten som kommer på köpet. Helt okej då jag visste den skulle komma. 

Däremot hade jag glömt hur trött jag blir av att umgås med Farsan dygnet runt. Det och det där med att han känner allt och alla. Det är bekanta, släktingar, kusiner, sysslingar, bryllingar, pysslingar och fan och hans mormor. Hjärnan är helt kokt varje eftermiddag/kväll. Idag inget undantag. 

Och det är långt kvar innan jag drar söderut igen. 


Nomadliv II

Jodå. Fortsätter. 

Efter mellanlandning hos Bästaste V blev det att packa bilen och ta sig uppåt igen. Blev så efter att ha tagit och tvättat. Händer saker i hennes liv som jag inte vill vara fysiskt närvarande vid. Tvättat och klar för ett par veckor till av rent ombyte. Alltid något. Guld värt att i alla fall lukta gott oavsett var jag hamnar.

Uppåt igen. Just nu mellanlandat hos morsan strax norr om Dalälven. Är ju meningen att jag ska ännu längre upp i landet och till slut korsa gränsen i några dagar. Farsan fyller 70 så det är liksom ett måste i år. Och för min del passar alldeles utmärkt just nu. 

Kommer dock stanna till hos Morsan ett par dagar längre än planerat. Hjälper med saker hon inte orkar göra själv. Nu är det en del fortsatt rensning av saker, men mest behov av att få tvättat. Ålder och krämpor gör sitt. Det lilla jag kan göra som inte krävs alltför mycket är väl det minsta jag kan göra just nu. 

Sen blir det att packa bilen igen och ta med hennes gamla vinyler med mig norrut. Rensning hos Morsan och det att jag ändå är på väg uppåt så kan ju skivorna följa med. Stör ju inte direkt. Har ju plats i bilen. Och nu blir ju skivorna kvar för eftervärlden och hon vet hos vem. Sådär som hon vet att hennes böcker får nytt liv nere på kontinenten. 

Så, nu är det mest väntan på tvättid. Jag klarar nog ett par nätter till under hennes tak. Får ju hjälp med bensinpengar när jag väl kommer iväg. 


Synd att dumhet inte gör ont ibland

Alltså.. . Vad är det för fel på folk? På riktigt. Jag vet att det finns folk och sen finns det folk. 

Jag har inte växt upp i bästa förhållande. Inte heller bästa området i stan. Det finns ju den delen i mitt liv. Jag känner folk. Jag vet folk. Inye guds bästa barn enligt vissa men kan ändå vara det bästa jag träffat och känt och haft i mitt liv. 

Sedan dess har jag arbetat med dom som gör en del mörkrädda. Ingen hemlighet det heller.  Har ju skrivit om det förr. Även att jag  har såna som vänner idag. Inget konstigt.

Sen finns det dom som haft allt de velat ha och lite till. Skyddad verkstad som jag kallar det ibland. Och människosynen lämnar mycket att önska. Beteende likaså. Och handlingar får det att snurra i skallen på mig. Ogreppbart. Jag förstår inte. Jag förstår verkligen inte.

Så pass att det är synd att dumhet inte gör ont på vissa ibland. På riktigt. Idag sitter jag mest och undrar vad som fattas när de gör saker. Ingen som helst tanke på verkligheten. Alls. Bara här och nu och i affekt. Man ska inte göra saker och göra livsavgörande beslut i sitt liv bara för att ge igen på någon annan. För att man är sur? Osams? Hur tänker man? På riktigt? Förstår inte.

Oavsett hur mitt liv sett ut och vad jag gjort har det påverkat mig och ingen annan. Skillnad. Oavsett vad så är det jag som får leva med mina val. Visserligen kommer den här få göra det med, men polletten kommer trilla ner alltför sent. Och om jag får rätt så kommer den att skylla på andra för att dens liv går åt helvete. Idiot. På riktigt.

Synd att dumhet inte gör ont ibland.