Kognitiv Terapi

Informationen hämtad från psykologiguiden.

Eng: cognitive therapy.

Beteckning på en terapiform som utvecklades under 1960- och 70-talen av Aaron T Beck (f 1921) och hans medarbetare vid Pennsylvaniauniversitetet i Philadelphia, USA, samt andra liknande former av psykoterapi.

Den kognitiva (psyko)terapin vid behandlingen av depressioner slog igenom sedan kontrollerade utvärderingsstudier visat att den var minst lika effektiv som antidepressiva farmaka, när det gällde att häva själva depressionen. Kognitiv terapi vid depression syftar emellertid inte bara till att bryta det akuta depressiva tillståndet, utan också till att modifiera de inställningar till saker och ting som antas göra en person predisponerad för uppkomsten av depressioner. En typisk sådan inställning kan t ex ha innebörden att ”Om jag inte är omtyckt, är jag värdelös” eller ”Om jag inte lyckas med det jag företar mig, är jag värdelös”. När en person med en sådan inställning råkar ut för förluster eller misslyckanden, löper de risk att drabbas av depression.

Det utmärkande för kognitiv terapi är att patient och terapeut gemensamt söker kartlägga hur patienten tänker och tolkar olika händelser. De prövar sedan riktigheten av vad de kommit fram till genom en öppen dialog (som ska göra det möjligt för patienten att själv få en fördjupad insikt i sitt sätt att se på sig själv, tänka och känna). De genomför också beteendeexperiment (där patienten ges i hemuppgift att pröva nya förhållningssätt för att se om effekterna verkligen blir sådana som han eller hon fruktar).

Sedan Beck introducerade kognitiv terapi för depression har han och hans medarbetare vidgat användningen, bl a till ångeststörningar, personlighetsstörningar och relationsproblem.

En variant är den konstruktivistiska kognitiva terapin som tar avstånd från vad man uppfattat som Becks rationalism (att det gäller att reagera mer realistiskt och rationellt på omvärlden). I stället betonar företrädare för denna form av kognitiv terapi att varje människa konstruerar sin egen tolkning av verkligheten och att det gäller för terapeuterna att hjälpa dem som går i terapi att komma fram till personligt grundade uppfattningar och värderingar med beaktande av de känslor som dessa spontant väcker.

Kognitiv terapi har stora likheter med den terapiform som Albert Ellis utvecklade och som han från början (1961) kallade rationell-emotiv terapi och senare (1993) döpte om till rationell-emotiv beteendeterapi. Aaron Beck samarbetade nära med Albert Ellis när han utformade sin variant av kognitiv terapi.

Genom emotionsforskningen i slutet av 1900-talet har synen på kognitiv terapi delvis förändrats. Eftersom känsloreaktionerna hinner komma igång fysiologiskt innan de når områden i hjärnan som ger medvetna upplevelser, kan man inte styra känsloreaktionerna kognitivt så självklart som det ofta framställts i texter om kognitiv terapi. Det krävs aktiv och systematisk bearbetning av invanda reaktionssätt för att man ska lära sig reagera på situationer med sådana uppfattningar om dem som ger eftersträvade känsloreaktioner.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: