Inte slänga

Går igenom minnen idag. Sorterar och packar om. Sparar. Kasserar. Skillnad på minnen och minnen.

Flytt är bra. Göra av med skit. Även om ”före” är att föredra.

Annonser

Kommande bokutmaning

Fick en tegelsten av Farsan. Leo Tolstojs Anna Karenina. 910 sidor med liten text på finska. Det kommer ta tid :). 


Om livsprojekt och planer

Läser om andras bedrifter och livsprojekt på sidor jag är med i på fejan. Planer flok har för det som komma sall. Blir så imponerad av allt som folk gör trots funktionshinder. Oavsett vad funktionshindret är. Samtidigt får det mig att känna mig oduglig i det ”lilla” jag har. 

Som jag skrivit om förr så är jag imponerad av folk som faktiskt bor där dom bor och hur länge de gjort det. För mig är det overkligt att bo på samma adress länge. Ni som följer mig här vet att jag flyttat sisådär en gång om året senaste 20+ åren. Att jag flyttar runt är en sak, att stanna en annan. Lika lite som folk inte förstår att jag levt som jag gjort är som jag som inte förstår hur man kan stanna på en plats så länge. Ändå, en del av mig söker just det. Lugnet. För alltid hemmet. Att lägenheten jag har nu (inne på dag fyra) känns som en plats jag kan vara kvar är ingen garanti på att det blir så. En dag kommer flyttfågeln och säger att bopålarna ska upp igen. Så som mitt varit hittills vet man aldrig.

Som nu, när jag läser om folks livsresor och planer, undrar jag vart jag får plats i det här. I det stora. Livets väntrum igen ni vet. Vart är jag på väg? 

Andra skriver om kursändringar och byte av jobb. Plugga och göra annat. Resor och vandringar som glrs en gång i livet. Och jag? Och jag ingenting. Okej jo, har ju mina intressen och hobbys., men just nu är det just det: intressen och hobbys. Sen då? Jag vet inte. Vet ju inte vad morgondagen har med sig. 

Avundas alla dom som ge allt det där det skriver m. Planeringen. Och att de gör det också. Bara det är stort.

Tänker på drömmen jag skrev tidigare. Att jag var på rätt väg. Vadå rätt väg? Är jag ens på en väg? Stig möjligtvis. Känns mer som om jag förvillat mig ut på mon utan väg tillbaka eller väg framåt. Stor på min grästuva och trampar. Försöker finna fotfäste och en väg någonstans. 

Just nu läser jag mest om andras resor genom livet. Kanske för att finna inspiration. Kanske för att hitta någonsorts vägledning. Fingervisning. Så ett frö. Kalla det vad ni vill. Less på ingenmanslandet. Det här väntrummet. 

Ändå. Jag gör min egen resa. I framtiden ser jag meningen med allt det här. Mentala resan fysiska resan. För visst har jag gjort båda bokstavligen hittills i år. Än är den inte slut. Varken året eller mentala/psykiska resan.

Stor eloge och klapp på ryggen till alla dom som gör sin resa. Och lycka till vart ni än är på väg.


Bara vara idag och hårfärgning på agendan

Jo. Det tar sig. En sak i taget. Sakta men säkert sätts saker på plats. Mest för att annat ska få plats. Tusen saker kvar att hämta hem. Men det tar sig. En sak i taget. En kartong åt gången. 

Välbehövlig vilodag. Tvingat mig själv att inte åka iväg och hämta mer saker. Idag får saker stå där de står. Förutom här hemma då. Mer ska ju bäras in så det behöver fixas till lite här hemma. 

Dock en lugn dag idag. Till och med sovit ikapp på eftermiddagen. Riktigt sovit. Behövdes. Väntar mest ut tiden lite nu för att sen åka iväg och handla på nya orten. Byn som den är. Dock större matbutik så jag får väl åka och visa upp mig för resten av byn. Handla måsye jag oavsett. 

Kvällens planering är simpel. Färga håret. Ett tag sen sist. Verkligen dags. Fåfängan ska ju få sitt också. Lite roligt måste jag ju ha också.

Kanske blir det en film eller två sen. Kanske en öl eller två. Man vet aldrig. Har inte så mycket inplanerat och ja, fattas saker här hemma så jag får ta det som det kommer.och en sak i taget. 

Idag bara är. Idag är jag bara. 


I en dröm

Sover. Drömmer. Vissa drömmar säger saker. Som om det är säker jag behöver veta.

Att jag är andlig. Fanns en anledning varför jag kom till henne. Att jag  är på rätt väg. Att börja med korten som tänkt. Blir till och med spådd. Ska jobba med människor framöver. Inte som jag gjort. Utan med språk som grund. Hon säger jag är bra bilförare. Uppmärksam. Frågar om bandet jag älskar mer än livet självt. Hon vet inte vad dom är. Förstår inte. Lägger lite kort. Säger saker som att jag ska tänka på att ha lampa tänd när jag sover framöver. Så inte tavlan får liv och kliver ut ur ramen. Jag frågar vilken tavla. Hon pratar om annat. Jag får saker av henne. En väska. Mockasiner. En stor påse med dragsko i skinn. Startpaket som hon säger. Pasdar med trumman säger hon. Hon behöver vila. Jag frågar om tavlan. Håll lampan tänd säger hon. 

Vaknar. Undrar fortfarande vilken tavla. Och vem hon är.


Lägenheten och flytt nummer vad det nu är i ordningen

Dag två i nya lägenheten. Har knappt varit här mer än kommit och vänt. Lämnat saker och åkt igen. 

Hur den är och ser ut får jag återkomma till med bilder sen. En etta med kök och stor sovalkov. Perfekt. Behöver inte mer än så. Bara jag tar en sak i taget. 

Färgerna är följande: mörklila vardagsrum/alkov, vita luckor och väggar i köket och hallen, grått och blått i badrummet. Enda nackdelen faktiskt. Nu är inte det blå himmelsblått eller så, mörkt så jag får försöka fixa till det med nått som döljer det. Tur att badrummet är litet med badkar. Och jo, stor balkong också.

Öm lite här och där. Mycket kvar att hämta hem. Tar det som det kommer. Kroppen är inte vad det en gång varit. 

Imorgon blir det ”vilodag”. Nåja. Snarare det där med att istället för att åka hit och dit upp och ner blir det att få till mer plats så resten kan flytta hem. 

Jag har saker. Saker som har sin plats. Därför måste plats ordnas innan mer kan hämtas. Logiskt, eller hur? Drygt. Tur att jag har möjligheten att göra så. Vette fan hur det annars skulle gå. 

Mest upptagen just nu med att försöka få till en inre bild av hur det ska se ut framöver. För när stora bokhyllan är på plats så att den där den står. Inte möjligt att möblera om hur som helst direkt. Inte skynda helt enkelt. Lättare sagt än gjort.

Lyssnar också mest till de nya ljuden omkring mig. Lugnt område, men jag har ju grannar. Försöker få grepp om eventuell lyhördhet. Att grannar gör saker är en sak. Hur mycket, hur högt är en annan. Samtidigt som jag då får uppfattning om hur mycket eller lite jag kan låta. Visst är det skillnad i ljud i ‘tom” lägenhet. Då menar jag utan böcker uppe. Gardiner och mattor på plats. Andra möbler och så vidare. Ni fattar.

Blir bra det här till slut. Det är dags att sluta flaxa runt så jävligt. 


Nomadliv VI

Dagen för avfärd är här. Dagen kommer tillbringas bakom ratten. Tusen kilometer från Farsan till Morsan. Innan avfärd känns det som tusen mil. Ändå var det förvånansvärt enkelt att ta sig uppåt. Får se om resan neråt känns likadant. Kanske inte just mellanlandningen. Däremot målet.

Nomadlivet börjar verkligen ta slut. 2 dagar kvar till att hämta nyckeln. Två dagar innan dagen D liksom. Som jag väntat. Som jag längtat. 

Kluvet ändå. Att tiden här uppe hos Farsan tar slut om ett par timmar i skrivandets stund. En del av mig vill stanna. Tiden rann iväg och känns som om jag inte hann med allt ändå. En annan del vill bara neråt och hänga på dörren hos hyresvärdens kontor på måndag. Och ressällskapet, katten, märker att något är på gång. Vet inte om hon ser fram emot resandet i sig. Bara det att sakerna är packade och jag inte är mig själv tror jag. Hon vet att vi ska iväg i alla fall. 

Fixa lite innan avfärd. Matsäck och kaffe och sen packa bilen. Ta sig förbi affären och handla med sig lite bröd. Svenskar kan inte bröd som Finland. Punkt. Och då måste man köpa med sig sånt. Plus allt annat som fattas i Sverige.

Nomadlivet närmar sig sitt slut. Vart tog tiden vägen?