Vuxna barn

Vuxna barn till alkoholister

Janet Geringer Woititz listar i sin bok Vuxna barn till alkoholister tretton punkter om hur det är att vara vuxet barn till alkoholist. Följande text är avskrift ur hennes bok.

1. Vuxna barn till alkoholister gissar sig till vad som är normalt.
Detta är det mest påtagliga och grundläggande karaktärsdraget. Vuxna barn till alkoholister har helt enkelt ingen egen erfarenhet av vad som är normalt. 

2. Vuxna barn till alkoholister har svårt att fullfölja ett projekt.
I ett alkoholisthem lovas det en hel del. Det mest fantastiska jobb är precis inom räckhåll. Världens affär ska just göras upp. Många projekt var på gång, många fantastiska idéer som aldrig förverkligades. Om de verkligen blev av, tog det i regel så lång tid att du hade hunnit glömma bort hur det hela var tänkt från början.

3. Vuxna barn till alkoholister ljuger när det vore lika enkelt att tala sanning.
Lögnen, ljugandet är den grund varpå en alkoholistfamilj bygger sitt liv. Lögnen tar sig uttryck dels i förnekelse av en obehaglig verklighet. dels kamouflering av brutna löften och inkonsekventa handlingar. Lögnen tar sig många uttryck och har en omfattande inverkan. Även om den skiljer sig något från det man normalt menar med lögn, är det helt klart fråga om en avvikelse från sanningen.

4. Vuxna barn till alkoholister dömer sig själva utan förbarmande.
Det fanns ingen möjlighet för dig att vara tillräckligt bra när du var barn. Du blev utsatt för kritik. Du trodde att din familj skulle haft det mycket bättre utan dig, eftersom det var du som var problemet. Du fick kanske ta emot kritik som inte var särskilt logisk. Påståenden som inte verkar kloka, men om du får höra det tillräckligt ofta och länge, slutar detmed att du tror på det. Resultatet blev att du tog åt dig kritiken och gjorde de negativa omdömena till din egen uppfattning om dig själv. Denna negativa självkänsla lever kvar, även om ingen längre säger så till dig. Eftersom du omöjligt kan leva upp till den perfektionsnivå som planterades in i ditt medvetande under barndomen, lyckas du aldrig leva upp till de krav och förväntningar som du nu har på dig själv. Ingenting av det du gjorde som barn var tillräckligt bra. Oavsett hur hårt du ansträngde dig, borde du alltid ha ansträngt dig lite till.

5. Vuxna barn till alkoholister har svårt att ha roligt.
6. Vuxna barn till alkoholister tar sig själva på väldigt stort allvar.
Dessa två karaktärsegenskaper hänger intimt ihop. Om du har problem med att ha roligt. ser du förmodlingen på dig själv med mycket stort allvar. Om du inte tog dig själv så allvarligt, skulle chanserna att ha roligt vara större. Att ha roligt, vara tokig och barnslig är att vara dum. Det är inte undra på att vuxna barn till alkoholister har problem med att ha roligt. Livet är alldeles för allvarligt. Du har också problem med att hålla distans till ditt arbete. Vad du än jobbar med. Du tar arbetet på allvar, men inte dig själv. Du är en person som har goda förutsättninar att bli utbränd.

7. Vuxna barn till alkoholister har problem med nära relationer.
Av olika anledningar har vuxna barn till alkoholiste mycket svårt att knyta och behållasunda och nära relationer, hur gärna de än skulle vilja. Det första och mest uppenbara anledningen är att de aldrig har upplevt en sund, intim relation. Den enda förebild de har är föräldrarnas samliv, och det vet ju både du och jag hur det fatt med det. De bär också med sig erfarenheterna av dubbla budskap – om hit/försvinn, inkonsekvenser i kärleksrelationen mellan förälder och barn. Barnet känner sig älskat ena dagen och förskjutet den nästa. Rädslan att bli övergiven är en förfärlig känsla att växa upp med. Om rädslan inte är förlamande är den åtminstone ett starkt störningsmoment. Eftersom de inte vet hur det är att leva i ett nära, sunt och varaktigt förhållande dag för dag, är det mycket komplicerat för dem att skapa en sådan relation till en annan människa. De pendlar mellan att driva på – undvika – närma sig – dra sig undan. ”Jag vill ha dig – försvinn”.

8. Vuxna barn till alkoholister överreagerar på förändringar som de inte har kontroll över.
Detta är mycket lätt att förstå. Det lilla barnet i alkoholistfamiljen hade ingen kontroll över sitt liv. Alkoholistens liv påtvingades barnet och dess omgivning. För att kunna överleva sin uppväxt var barnet tvunget att vända upp och ner på tillvaron och ta ansvar för omgivningen. Detta blev ett mycket viktigt inslag i barnets liv och hur fortsatt att vara så även i vuxenlivet. Ett alkoholistbarn lär sig att bara lita på sig själv, eftersom det är omöjligt att lita på någon annan. Detta resulterar i att du ofta blir anklagad för att vara kontrollerande, rigid och sakna spontanitet. Det är förmodligen sant.

9. Vuxna barn till alkoholister söker ständigt godkännande och bekräftelse.
Vi talar om ett yttre och ett inre kontrollcentrum. När ett barn föds dikterar omgivningen mer eller mindre vilken uppfattning barnet ska ha om sig själv. Skolan, kyrkan, andra människor – alla har de inflytande. Men det största kommer från dem som kallas ”nära anhöriga”. I barnets värld är det föräldrarna. Barnet bildar sig en uppfattning om sig själv utifrån de signaler det får från föräldrarna. Efterhand som barnet växer upp gör det dessa signaler till sina egna, något som på avgörande sätt bidrar till barnets självuppfattning. det sker en gradvis förskjutnin från det yttre till det inre kontrollcentrat. De signaler du fick som barn var mycket förvirrande. Det var ingen villkorslös kärlek. Du växte upp med blandade känslor om dig själv. Avsaknaden av dagliga bekräftelser som barn, tolkade du som negativa signaler. När du nu får bekräftelse har du mycket svårt att ta den till dig.

10. Vuxna barn till alkoholister uppfattar sig sjäkva som annorlunda.
Vuxna barn till alkoholister anser att de inte är som andra, och i viss mån har de rätt. Å andra sidan finns det många fler vuxna barn till alkoholister än vad de tror. De antar också att alla andra trivs i vilket sammanhang som helst, att det bara är de själva som känner sig bortkomna. Det är inget anmärkningsvärt med dem, Ingen tar förstås reda på om det verkligen är sant. Därför kommer det aldrig att fram att alla har sina speciella knep för att undvika att se bortkomna ut. Även i grupp med vuxna barn till alkoholister känner du dig märkligt nog också avvikande. Att vara annorlunda är en känsla som du burit på sedan barnsben, även i sammanhang där den inte är berättigad.

11. Vuxna barn till alkoholister är extremt ansvarstagande eller extremt oansvariga.
Du tar på dig allt eller inget. För dig finns det ingen gyllene medelväg. Du försökte vara dina föräldrar till lags genom att ta på dig mer, och mer, och mer. Eller också kom du till den slutsatsen att det inte spelade någon roll vad du jorde- därför gjorde du ingenting. Du känner inte heller till din egen begränsning. Du har mycket svårt att säga nej, därför tar du hela tiden på dig för mycket. Du gör det inte för att du ör högmodig, utan snarare därför att: 1. du inte har en realistisk uppfattning om din kapacitet; 2. du är rädd för att de uppfattar dig som oduglig om du säger nej. Den ständiga rädslan för att bli avslöjad stjäl mycket av din kraft- som du istället kunde använda till att göra ett bättre jobb.

12. Vuxna barn till alkoholister är extremt lojala, även mot dem som inte förtjänar det.
Det tycks råda stor lojalitet i alkoholisthem. Familjemedlemmarna står ut och stannar kvar mycket längre än vad ett sunt förnuft skulle råda dem till. Denna så kallade ”lojalitet” är snarare ett resultat av rädsla och osäkerhet än av någonting annat. Den förebild man har och som man försöker leva upp till, är att man inte ska ge sig av bara för att det kärvar. En sådan uppfattning gör det möjligt för det vuxna barnet att stanna kvar i en situation eller i en relation som det egentligen vore bättre att avbryta. Eftersom det är svårt att få vänner eller att utveckla ett förhållande, blir sådana relationer ofta bestående när de väl är etablerade.

13. Vuxna barn till alkoholister är impulsiva. De har en tendens att ge sig in i situationer utan att först begrunda alternativa möjligheter eller tänkbara konsekvenser. Denna impulsivitet leder till förvirring, självforakt och kontrollförlust. Enormt mycket tid går åt till att försöka reda ut konsekvensarna av gjorda handlingar.
Detta kan karaktäriseras som ”alkoholistiskt beteende”, ett beteende som vi kopierat utan att vara medvetna om det. Där en idé tar över hela beteendet, och man förlorar kontrollen. Idén tar inte hänsyn till något tidsperspektiv. Det sker ”här och nu”. Man tänker inte på vad som hände förra gången eller vilka konsekvenserna kan bli. Impulsivitet är ett barnsligt beteende. Barn är normalt impulsiva. Men när du var barn var du mer förälder än barn. Impulsiviteten är något du gick miste om i barndomen. Om man missar något i ett utvecklingsstadium tar man ofta igen det i ett senare skede i livet. Som barn kunde du inte räkna ut vilka konsekvenserna ett givet beteende skulle få, därför kan du inte göra det nu heller. Det fanns heller inga fasta normer i ditt hem. Ibland gick det bra och ibland gick det illa. Faktum var kanske att ingen brydde sig om vad du gjorde. Eftersom du alltid känner dig jagad blir situationen ännu mer komplicerad. Om du inte agerar med detsamma kommer chansen aldrig tillbaka. Genom den ena krisen efter den andra har du blivit van att balansera på kanten till en avgrund. Du blir oroligare av att någonting lper friktionsfritt än om en kris håller på att segla upp. Det är därför inte förvånande att du till och med skapar kriser själv. Det impuslisva beteende är vare sig medvetet eller beräknande. det är ett beteende som du har förlorat kontrollen över – det av dina karaktärsdrag som oroar dig mest, som gör dig rädd, och som du verkligen vill förändra.

___________________________________________

Craig Nakken har beskrivit utvecklingen av beroendepersonligheten. En överlevnadsstrategi utvecklas hos barnet i missbrukarfamiljen. Barnet bygger in följande regler i sin världsbild:

  1. Jag klarar mig utan människor.
  2. Jag behöver inte möta verkligheten om jag inte vill.
  3. Livet måste i alla lägen kontrolleras, kontrollförlust är fasansfullt.
  4. Objekt jag valt, exempelvis alkohol eller häftiga upplevelser, är viktigare än människor. Det är intensitet som gäller, inte intimitet.
  5. Jag kan göra precis vad jag vill, närheslt jag vill, och det spelar ingen roll om det skadar andra eller mig själv.

____________________________________________

OBS!!! Punkterna ovan och förklaringar till vuxna barn kan även tillämpas vid andra dysfunktionella uppväxtmiljper, oavsett vilken form den än må vara.

PS. Fler litteraturtips finns under fliken Läsning.
PS2. Speciellt inlägg om hur det är att vara vuxet barn finner du här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s