Magen verkar okej. Inga konstigheter nu på morgonen i alla fall. Alltid ett plus i kanten. I och med att jag var borta igår och hade feber är det lika bra att stanna hemma idag med. Än är vi ju inte över bäcken om man säger så. Ringde till samordnaren och pratade lite med henne om det där. Berättade också att de hade ringt igår och frågat om jag ska komma idag eller ej. Hon visste inget om det samtalet, vilket förvånade mig en del. Borde inte hon veta om det liksom? Nåja, som hon sa till mig var att det var liksom deras problem, inte mitt. Säger en del om hur arbetsplatsen fungerar skulle jag tro?
Idag damp det ner en tid till psyk här uppe. Min första kontakt med psykiatrin i nya staden. Vi får se hur det mötet blir. Jag som har så svårt att lita på öppenvården. Tydligen har de ett gott rykte här. Pratade med svärmor om det där, och hon om någon borde veta hur det ligger till. Hon arbetar på försäkringskassan så hon vet om man säger så. Jag får lita på henne helt enkelt. Känns väl helt okej att få tiden nu ändå. Så första intrycket blir avklarat och jag kan få svar på de obesvarade frågorna. Hur insatta de är om min diagnos till exempel. Väldigt viktigt att jag träffar rätt från början om man säger så. Jag är tyvärr inte alltför pigg så tidigt på morgonen, men det ordnar sig nog.
Sen ska jag väl tigga till mig en samtalsterapeut också. Så jag kan reda ut mitt liv hittills. Alla de där såren som ligger öppna och skaver i själen. Känner att det är dags att bearbeta såren efter uppväxten, mammasåren som vägrar att läka. Infekterat långt in själen kan man säga. Samtidigt som jag har andra saker att prata och reda ut. Men, en sak i taget. Träffa läkaren först. Det andra kommer sen.
Eller, det första som ligger på listan över viktiga saker är faktiskt jag. Ta hand om mig själv i första hand. Måste komma ihåg det.
hRaven 